Något av det roligaste jag gjort på länge var att intervjua Jonas Helgesson för mitt TV-program. Det var så fascinerande att sitta med honom och både höra hans berättelse om sitt liv och se den framåtanda och entusiasm som formligen strålade fram ur honom.

Jonas fick en CP-skada vid födelsen och har fått kämpa sig till det mesta i livet. Han berättade vilket stöd hans familj varit och hur han på alla sätt har hämtat styrka ur sin kristna tro. Ju mer jag lyssnade till honom desto mer förstod jag vilken gränsöverskridare han är. Ingenting verkar vara omöjligt för honom. Från att knappt kunna tala eller kunna gå och måste kämpa för varje andetag, har han kämpat sig fram till att kunna köra moppe när han fyllt 15. Han ramlade omkull åskilliga gånger med moppen men tyckte inte att lite blod och repor var så mycket att hänga upp sig på. Han ville för allt vad han hade kunnna köra moppe. Nu har han fått för sig att han skall klättra upp för Kebnekaise.

Samtidigt utmanar han var och en av oss att visa respekt och förståelse för människor med handikapp. En del har handikapp på utsidan och andra har det på insidan sa han. Det var  fräscht och välgörande och viktigt att samtala med honom. Hoppas du kan se programmet när det kommer efter Nyår. 

Appropå synen på handikapp så har det under årens lopp varit något av det mest otrevliga jag mött när vi blivit anklagade för att se ner på handikappade. Utan något som helst belägg i  vad vi sagt, skrivit eller undervisat har vissa delar av media hamrat in dessa fördomar om Livets Ord. Under vissa tider har det skapat en verklig hatstämning emot våra medlemmar.

Att vi tror att Jesus vill hela och att vi ser i Bibeln att Jesus faktiskt helade dem som kom till honom betyder inte att man ha förakt för sjuka eller att man ser ner på dem som inte blivit helade. Det är en synnerligen elak snedvinkling. I vår församling har vi haft och har ett antal gravt handikappade som i åratal varit med i vår gemenskap och uppenbarligen trivs väl.

Det måste kunna få finnas en miljö där sjuka människor både får kärlek, känner sig accepterade och samtidigt får förbön när de så önskar. Det ena behöver verkligen inte utesluta det andra och vi tror fortfarande på en Gud som gör under. Hur och på vilket sätt han gör detta kan vi inte kontrollera men vi kan alltid be och förvänta oss hjälp från en levande Gud. Inte minst ger en trosfylld andlig atmosfär en miljö där vi kan helas och läkas från så mycket. Det ger också möjlighet att leva med de olika utmaningar vi alla har genom livet. Jonas är ett otroligt exempel på hur man kan med Guds hjälp klara av detta.