Över hela Sverige har man igår uppmärksammat Livets söndag. Det är ett mycket lovvärt initiativ som startades av den katolske biskopen Anders Arborelius och sedan plockats upp av bland andra Ja till Livet och många andra kristna i de flesta samfund. Vi uppmärksammade det i vår församling och Johan Lundell från Ja till Livet och jag själv talade över detta ämne. Du kan gå in och titta här.
Det är ett ohyggligt faktum att en miljard ofödda barn har aborterats i vår värld. Detta går inte att på något sätt fatta. Det övergår fullständigt vårt förstånd och våra känslor kan inte ta in detta. Vi har hamnat i en ”dödskultur” utan motstycke i hela den mänskliga historien. Det är ingen tvekan om att detta är ett totalt undergrävande av människovärdet och detta i en tid då vi mer än någonsin talar om humanistiska värden och mänskliga rättigheter.
Den mest fundamentala rättigheten, som föregår allt annat, nämligen rätten att få födas har förbisetts på det mest flagrant omoraliska sätt. Att göra barnet till enbart en del av kvinnans kropp är att konstruera om verkligheten. Inte heller är det en liten slempropp som aborteras utan ut kommer, ofta i uppskurna delar, en liten finlemmad och delikat människa som aborterades och förmenades möjligheten att leva.
Att kristna samfällt borde reagera emot detta verkar självklart men så är det inte alltid. Tvärtom har tystnaden lägrat sig i många kristna sammanhang och ibland kan man höra cyniska kommentarer typ: ”Vi prioriterar inte den frågan:” Det kan man knappast tolka som något annat än att livet egentligen inte står speciellt högt i kurs i dessa kretsar. Inte heller tror jag att någon abortförespråkare skulle tyckt det varit speciellt roligt om just dennes föräldrar bestämt sig att abortera bort honom eller henne. Det verkar alltid gälla någon annan, inte mig själv.
Mer än någonsin måste vi slå vakt om människovärdet. Alla människor är önskade, av Gud som skapat dem. Vi har inte rätt att självsvåldigt sortera. Vi är inte livets herrar utan dess förvaltare och tjänare. Vi måste beskydda livets början, dess innehåll och dess avslutning. Vi skall varken döda ofödda, sätta ut nyfödda till vargarna eller återinföra ättestupan vilket tydligen det nystartade nätverket av riksdagsmän vill göra som arbetar för att införa aktiv dödshjälp i Sverige. Det är inte en s.k. ”värdig” död vi behöver, med andras benägna och alltför villiga hjälp att avsluta det hela, utan ett värdigt liv och ett värdefullt liv där synen är att allas liv är utomordentligt betydelsefulla. Låt oss värna om livet i alla dess faser emot den alltmer rådande ”dödskulturen” och dess omoraliska sortering av vem som skall få leva och vem som skall dö.
Att Johan Lundell från Ja till Livet igår kopplade den pågående dödshjälpsdebatten och abortfrågan var viktigt. I Svd står det att läsa om en läkare och en journalist som säger: – Vi har båda legat som vårdpaket och känt dödsångest och dödslängtan. Men vi har också sett solen och hört musiken. Idag är vi glada för att inga klåfingriga doktorer förde samtal med våra anhöriga om ”läkarassisterat livsslut”, skriver läkaren Claes Hultling och journalisten Martin Engqvist i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Samma sak med abort: Varför får mammor och synnerhet mammor som genom undersökning visat sig vänta sjuka barn frågan om de verkligen vill behålla sina barn? Barn med behov kostar pengar åt samhället och kräver mycket arbete och engagemang för föräldrarna. På olika sätt förmedlar myndigheterna till dem att de får lämna bort sitt barn eller göra abort. En familj i vår församling fick under graviditeten veta att barnet skulle födas med gravt funktionshinder och erbjöds abort. När barnet föddes var det helt friskt. Två frågor som väcks: Var inte ett handikappat barn lika välkommet som ett friskt barn? Föräldrar till handikappade barn behöver stödjas, inte stjälpas. Andra frågan: Hur många ”friska barn” har aborterats och vem tar ansvar för det?
Ingen som är gravid säger: Jag är med foster, utan man säger: jag är med barn! Barn är välkomna, de är framtiden för oss alla.
Urban K
Som nämndes i bloggen om abort: det gäller alltid nån annan, inte ens egna föräldrar, en själv eller dom man tycker om, för att inte tala om ens egna barn. Om man kommer med argument typ ”du är väl glad att du blev född” så blir det kategoriskt avvisat och ofta förlöjligat. Jag kan inte se det som annat än ett logiskt felslut.
Jag tyckte att det var viktigt det du sade om kollektiv skuld och synd just angående abort. Man kan inte blunda och säga att det inte gäller mig. För det gör det!!
För ett år sedan flyttade vi och som närmaste granne fick vi en trasig familj med ett litet barn. Ganska snart berättar hon att hon är gravid, men att hon tänker göra abort för nu tänker de separera. Jag tillbringade många stunder med att tala med henne om det ofödda livet och många fler stunder i min bönekammare. Det var i april. Om två veckor föder hon sitt lilla barn. Och de bor fortfarande ihop. Det var i sanning värt flytten! Jag gjorde inte mycket. Men jag fanns där. Och jag var inte tyst.
Allt gott och Guds rika välsignelser!
I’ve been giving some thought to the issue of abortion recently as well.
Every life is indeed precious.
I was just thinking of the case of forced pregnancy (where women were raped). Are these women to give birth to the children? My friend told me of a woman who was gang-raped, but chose to give birth to her child. I really admire her (and other women who made that decision). I do not think I’d ever have the courage to do that.
Hmm…should abortion ever be banned?
Oj nu bubblar det över hos undertecknad:)
Jag jobbade under några år med just ja-till-livet, var på radio, tv och brann för de ofödda barnens rätt. I min iver att rädda liv, fanns det en sak som jag helt lyckades förtränga.
När jag mognade började Gud tala till mig om hur vi kristna ska möta denna fråga. Jesus säger att han har kommit för att frälsa världen och inte att döma den. Abort, homosexuelitet, samboskap, och sex innan äktenskapet är för oss KRISTNA big no no. Fast för den som inte tagit emot Jesus som sin frälsare och Herre är det snarare bristen på moral, etik och goda förebilder som avgör om de väljer att göra i enlighet med vad vi kristna tror på eller ej.
Vad jag menar är, att UTAN Gud inget hopp i världen. Jag har aldrig förstått mig på de där kulturnissarna här i stan t ex, som hårdnackat står emot Guds ord och som gärna sitter på de fina ställena och talar intellektuella samtal, som klingar cymbal liknande då Gud inte är med i det hela.
Om Gud inte funnits hade jag förmodligen hellre supit hjärnan i bitar, försökt få ut det mesta möjliga i underhållning då varje sekund kunde bli den sista. Fast prisat vare Herren namn meningen med livet är att LEVA det i enlighet med Guds vilja, allt annat är för mig nonsens!
Vi ska självklart stå upp för det vi tro på och vad Guds ord säger, tyvärr är det lätt att vi bara försöker överbevisa varandra. För att NÅ världen och kunna få ned aborttalen som ökat trots ja-till-livet, måste vi få NÖD för människan utan Gud. Hur ska en människa sluta synda, om hon inte ens inser att det finns en Gud och att synden leder till döden.
Precis som vi ska närma oss katoliker nu, så ska vi ännu mer gå ut och göra folk till lärjungar. När en människa blir frälst, vilket är grunden, då först kan förändring ske i hjärtat.
En abort är självklart utsläckande av liv, och fler framför allt kristna KVINNOR ska ut och tala om detta, då det är kvinnan som beslutar kring handlingen. Inget meseri, men KÄRLEK, syskon. Det är så lätt att fördöma världen, men glöm inte bort att de först måste ta emot Jesus för att kunna väckas rejält.
Varje människoliv som utsläcks är en tragedi! Bistå de som stapplar till avrättningsplatsen.
Abortlagen infördes av socialdemokratiska män i spetsen 1975, men var har kristenheten hållit hus!? Dags att resa sig upp ur bekvämlighets soffan och visa att man på ALLVAR tror!
Jag var hungrig, men ni gav mig inget att äta,
Jag var törstig men ni gav mig inget att dricka
Vad har du/jag gjort för himmelriket idag!?
SK lyfter fram en aspekt i denna olustiga problematik, nämligen kvinnan som den utsatte. Kvinnor är på något sätt dubbel förlorare i denna debatt. Jag säger inte att mannen står utan skuld och inte är offer, men kvinnan är oftast ensam i dessa val. Samhälle och vi de kristna måste kunna ha ett fungerande alternativ till buds, om vi också skall kunna stå för ett radikalt abortmotstånd. Det finns en värld där ute som inte ger ett jota för Kristi ord och kärlek. Det är alltså upp till oss att kunna ordna med en miljö för dessa kvinnor att just kunna välja ”liv”.
Pastor Ulf Ekman!Tack för din predikan!Varje
Svensk medborgare, borde lyssna till denna predikan!Också alla bloggare!Alla Damer i Sveariket kan ta Frida Park till föredöme!
Så tycker jag från andra sidan Bottniskaviken!
Dom ”fyra pelarna i gudstjänsten”var bra förklaringar och information ,även utmärkt skrivigt om kärleken i tidningen.Själv tror jag på dödshjälp och abort.
Fast vi sätter ju inte ut nyfödda till vargen längre och ingen ättestupa har vi till äldre eller ofärdiga. Och inte offrar vi våra anställda (slavar) till gudarna längre.
På sätt och vis har mänskligheten blivit bättre och det ger oss hopp om att den ska ta sitt förnuft till fånga och sluta avliva ofödda oxå.
Jag har hört många kvinnors och mäns historier under åren vad gäller abort. Som nyfrälst hade en av mina gamla vänner bestämde sig för att göra abort. Jag bodde i Uppsala och hon i Stockholm. Jag bad, talade med henne och fick även med henne til ett möte på Livets Ord. Dock beslöt hon sig ändå för att ta bort det barnet, och jag kände mig maktlös! Var det mitt fel undrade jag först, men jag hade gjort allt som jag kände stod i min makt. Vi var många som bad.
Gud har skapat ALLA med fri vilja, och först när denna vilja läggs under Honom kan vi se varaktiga resultat. Hur ska människor där ute i världen ens våga berätta för kristna om vad de gått igenom när många har en mycket dömande attityd. Deras hjärtan stängs för våra öron. Självklart är människor livrädda för all smärta, man tror att genom aktiv dödshjälp så kommer man undan något. Hur kan svensken tro något sådant, om det inte är för att hon/han inte hört evangelium tillräckligt. Ja men det här landet vet väl vad bibeln säger! Nej, tydligen inte, och sju gånger sjuttio sju ska vi förlåta, och därför måste vi ut igen och predika tills det blir trovärdigt och till det krävs trovärdiga vittnen, som vågar hänga upp fin kostymen och ned och gräva bland smutsen. För världen är ingen fin syn med nymålade fasader, de är hårt åtgångna och antingen har Jesus rätt i bergspredikan eller så tror vi ett annat evangelium. Förundras inte syskon över hur världen ser ut, hav tro på Gud och gör en förändring där du står redan idag. Gud hör bön!
Marianne, ättestupan ser annorlunda ut i dag. Vanvårdade gamla på åldringsboende, icke fungerande hemtjänst, vägrande av färdtjänst till behövande, utestängande av psykiskt sjuka från vård och nu talar man om dödshjälp. Ge livshjälp istället. Sjuka, gamla och handikappade går lätt igenom perioder av depressioner när livet förändras snabbt och tar ny vändning. När man har accepterat den nya situationen återkommer livslusten och man kan behöva hjälp för att hitta den.
Vi slänger ut våra barn till barnporrens vargar. Vi offrar våra slavar på traffickingens altare. Samma problem som fanns förr finns i dag i annan skepnad. Jag tror faktiskt inte att mänskligheten har blivit bättre bara mer sofistikerad. Vi, människor, kommer nog inte att ta vårt förnuft till fånga förrän Jesus kommer tillbaka. Men vi troende kan alltid arbeta för en bättre värld, mot porr och prostitution, mot abort och dödshjälp. Vi kan alltid stå upp för Guds kärlek och sanning. Vi kan alltid vara hans ljus som lyser i en mörk, mörk värld. Det är inte ute med mänskligheten förrän tiden är ute. Än har vi lite tid, så låt oss lysa.
Jo visst Karin har du rätt! Det är bara så fruktansvärt hemskt hur människan bär sig åt att behovet av att se något ljust blir så påträngande.
Det är ju inte så värst många årtionden sedan Sverige slängde ut psykiskt sjuka på gatan i mängder.
Det togs ett politiskt beslut – utan att rådfråga kunniga – att mentalt sjuka männsiskor skulle ut från sjukhusen. ”Släpp fångarna loss, det är vår” Människor som levt på instution i många år förväntades klara sig själva. Man lovade stöd för dessa i maktens boningar, men kommunerna hade inte resurser.
Människor for fruktansvärt illa, många hamnade under broarna och i tunnelbanenätens gångar. Mängder med självmord följde. Det här pratar man tyst om. Det här var oxå en ättestupa som folk kanske inte känner till.
Om någon vill lära känna situationen för människor med det här handikappet, finns RSMH -Riksförbundet för social och mental hälsa-. En politiskt och religiöst obunden rikstäckande förening, öppen för alla. Volontärer behövs alltid!
Ett mycke viktigt ämne som behöver belysas mer!
Bra Ulf att du tar upp det i din blogg och att du har en tydlig hållning i frågan!
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
(sång)”Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv.”
När ett samhälle förespråkar abort och dödshjälp så har man misslyckats. Misslyckats i den förebyggande vården. Nätverket/skyddet omkring livet har brustit långt innan abort eller dödshjälp är ett alternativ. För det finns inget som är så starkt som just livet…..
Om man tittar omkring dödshjälp så är vård vid livets slut långt ifrån optimalt. Smärta, depressioner och ångest kan vara väldigt svårbehandlat. Livets slut är också ett stort outforskat område. Livskvalité är ett annat perspektiv- Vem bestämmer vad som är livskvalité….Många saker som tar tid,kräver många resurser o pengar. Anser det vara fegt o dumdristigt om AKTIV dödshjälp kommer att erbjudas i Sverige. Då läggs resurserna verkligen på fel ställe!
PASSIV dödshjälp är när en läkare, i samråd med anhöriga, väljer att tex. inte behandla 93-åriga Agda av olika skäl för sin lunginflammation utan smärtlindrar istället och låter naturen ha sin gång…..
Samma gäller abort. Om ungdomar fick en annan undervisning än att sex kan göras När,Var,Hur och med VEM som helst, bara du skyddar dig, så hade vi fått ner antalet aborter betydligt. Lägg därtill våran ökade alkoholkultur bland ungdomar idag. Media driver också denna omoral och det är det ena efter det andra ungdomsprogrammet som visar samma sak. Klädindustrin likaså….
Så för att kunna minska aborterna då börjar arbetet lååångt innan aborten ens är ett faktum. Och Sveriges regering vill väl inte inskränka på sexfriheten…..fast nu har flera smittskyddsläkare i Sverige slagit larm om att sexdebuten måste senareläggas! ett litet hopp dock.
Jag tror på att Jesus gav sitt liv till oss. Att han kan räta ut frågetecken till utropstecken. Att han har en plan för varje människas liv. Han älskar ALLA människor förbehållslöst. Med Jesus får livet en mening!
Men tack Jesus för all sjukvårdspersonal, läkare etc. som gör ett fantastiskt jobb trots den vårdtyngd det är idag . Hjälp dem så att hopplöshet kan vändas till glädje där livet och skaparen av livet får vara i centrum!
Så viktigt och riktigt att fira Livets söndag. Speciellt i dessa tider när dödshjälpsförespråkarna är på frammarsch är det nödvändigt att lyfta fram livet.
Tack till både dig och Johan.
LIVETS SÖNDAG borde uppmärksammas över hela vår jord. En dag där alla länder i hela världen reser sig upp mot den orättfärdigheten abort är.
Jag tycker det är bra att det finns männskor som hjälper gravida kvinnor att behålla sitt barn. Och inte bara behålla det. Sedan när barnet kommit så hjälper de dem att sitta barnvakt och på alla möjliga andra sett. En kasse med mat, julklappspengar, kläder, blöjor barnmat och alla möjliga andra sätt. När vi hjälper mödrar på det sättet så räddar vi livet på åtskildiga barn. Fler kvinnor än vi tror aborterar pga rädsla, rädsla att inte vara tillräcklig, rädsla att vara för fattig. Men jag tror vi kan hjälpa dessa mänskor, och ge dem möjlighet och uppmuntran att behålla sitt barn.
Tycker att det mesta som Ulf tar upp i sitt bloggande visar på samma sak, nämligen att vi som troende måste ta vår tro på Jesus till en annan nivå(rätta mig om jag har fel). Alla olika viktiga frågeställningar som kommer upp pekar för min del på trons fullkomnare och hövding. Det finns bara EN väg! Vi vet varför världen ser ut som den gör, och vi vet också att det går att ändra på mycket, om inte allt.
Vår tro utan gärningar säger Jesus är en död tro. Så länge jag andas kommer jag att predika med handling, utan handlingarna blir tron verklös.
Kärlek tar sig alltid uttryck. ”Äktenskaps problem uppstår oftast inte under smekmånaden, men sen får man börja jobba för sin lycka och välbefinnande och framgång” Likadant med tron på Herren.
Djävulen vill utsläcka liv, i början såväl som i slutet, så ÄR det! Jesus ÄR livgivare, och där står striden. För att kunna ta del av begreppet Guds barn krävs mer än tyckande. Ulf Ekman är ett ypperligt exempel på att tro och handling SKA följas åt. Låt oss INSPIRERAS av de som går den rätta vägen. Den helige ande kan använda EN enda människa och förvandla ett helt land, så stå upp och var ljus in action.
I Malmö på Gustav Adolfs torg samlas pengar in för 67 miljoner flyktingar. Var är de kristna initiativen!? Tre unga människor, som varken är frälsta, eller så, men som fastar 6 dygn för att sympatisera med världens nöd. Det gäller att ta varje tillfälle i akt, så nu ska jag in och hålla auktion där. Självklart ska jag ta tillfället i akt att berätta om de glada nyheterna, att Jesus från Nasaret föddes för hela mänsklighetens skull
Frid och kärlek
MM
Tänkte bara säga att idag fick min granne sitt barn. Det belv en pojke som ska heta Amadeus: Älskad av Gud.
*JUBEL*
Jag skriver lite om adoption här: http://chayiguan.wordpress.com/2008/12/18/som-var-egen-for-alltid/
Blev för långt att skriva om här, och Du skall icke ockupera din nästas blogg.
Tack…
… och här kommer ett jättelångt citat som är läsvärt i sammanhanget.
http://chayiguan.wordpress.com/2008/11/24/den-plagade-guden/
Jag har ett kort inlägg på min sida om adoption. Håller f ö med de kommentatorer som talar om behovet av skydd och stöd till ofrivilligt gravida. Jag tror detta har ingått i väckelser förr. Ersta i Stockholm var från början ett sådant ställe för kvinnor som hamnat i svårigheter.
Vi får inte glömma bort människorättsaktivisten Mats Selander!! 🙂 Denne är värd all support och uppskattning när denna genom sin org. MRO (abortnej.se), annordnande manifestationer i Göteborg och Stockholm för att uppmärksamma det svensken ”på stan” av abortens faktiska konsekvenser.
Har stundtals varit skeptiskt gentemot denna strategi, men upplever att detta ligger varmt på Herrens hjärta. Ja till Livet behövs. De gör ett ovärderligt jobb!! MRO behövs också. Abortfrågan får vi aldrig viska om. Vi ska inte fördöma eller döma någon. Däremot ska aborten som sådan belysas för vad den är, ett grandiöst samhälleligt misslyckande. Abort är mord och en dessutom en grov synd. På lagstiftarana ligger den största skulden. Kanske minst på kvinnan.
Jesus vill att Hans Kyrka ska vara tydliga men också förlåtande och kärleksfulla. Biktens sakrament upprättar den fallne. Adekvata och trovärdiga alternativ till en abort måste till. Kyrkan och politkerna måste här samarbeta. I en kommande väckelse tror jag att detta blir en viktig fråga.
I Kristus/andres