Utan ett öppet sinne kommer man ingen vart i livet. Då förblir det mesta stängt och otillgängligt. Man ber inte, söker inte, knackar inte och inget verkar heller öppnas. Det plötsligt oväntade blir då mest ett hot, något olustigt eller obehagligt.
Ett öppet sinne kan man inte ha utan att på något sätt ta itu med olika typer fruktan och fobier i sitt liv. Fruktan är nog en av mänsklighetens största fiender, som håller oss i bojor och hindrar oss att växa in i den verkliga potential Gud har för oss. Tro, förtroende, förtröstan innebär alltid ett risktagande. Det kan gå fel. Man kan missa. Rädslan för att ta risker är något man måste ta itu med. Utan risktagande, ingen utveckling, inga dörrar öppnas, inga äventyr händer.
Jag minns när jag stod i kö utanför amerikanska ambassaden 1981 för att försöka få ett visum och åka till USA med min familj för att gå på bibelskola ett år. Bakom stod en bekant som hela tiden talade om hur omöjligt detta var och eftersom jag inte hade något papper på godkännande från någon skola kunde jag lika gärna åka hem. Den skola jag sökte till, Rhema, hade på den tiden inte något sådant. Hade jag åkt hem uppgiven från ambassaden, då hade jag missat 25 års äventyr. Jag fick inget visa, bara vanligt turistvisa. Men vi hade bett och upplevt att Herren manade oss att åka så vi sålde vårt hus, tog med oss barnen och åkte i alla fall.
På flyget snurrade det i huvudet och jag kunde se mig själv återvända, utan att ha kommit in, i total förnedring. Då fick jag göra ett val igen och jag höll fast vid de bibelord och tilltal jag hade fått. I tullen i New York blev man tveksam och vi fick gå till en annan tjänsteman. Jag visade ett vanligt brev från en pastor som i mycket vaga och allmänna termer välkomnade mig att besöka hans församling någon gång och helt plötsligt slog tjänstemannen om och gav oss ett halvårs visa rakt av. Vi kom igenom.
På ett av de första mötena jag besökte stod ett äldre par och predikade tillsammans, mannen i gräll kostym och vita skor, kvinnan i skär klänning med otroliga rosetter. Jag blev så kritisk, svensk som jag var. Omedelbart upplevde jag hur Herren tillrättavisade mig och visade hur inskränkt, negativ, småskuren och genomsvensk jag faktiskt var. Jag ville verkligen ha det på mitt sätt. Där och då fick jag ändra på mig och besluta mig för att ha ett öppnare sinne och inte styras av vare sig fruktan och fördomar. Det har jag haft mycket nytta av sedan dess.
Ett år i en helt annan och verkligen trosfylld atmosfär präglad mycket av Andens verksamhet och tilltal gjorde verkligen susen i mitt liv. Det skapade i mitt liv en atmosfär av positiv tro som en motvikt emot de negativismer jag var van vid från förut. Nu har jag naturligitvis inte varit helt perfekt i detta, (pust!), men det har ändå varit till en stor hjälp för att kunna avslöja motvilja, misstänksamhet och negativism i mitt eget liv under årens lopp.
Detta har också fortsatt att öppna många dörrar för mig, skapa nya bekantskaper och att hitta nedlagda skatter i sammanhang som jag annars rutinmässigt skulle ha avfärdat. Det gör verkligen livet rikare och roligare att försöka ha ett öppet och positivt sinne. Det innebär inte att man inte har klara principer eller drar gränser, samt att det faktiskt finns sådant som är objektivt rätt och fel men det gör att den första reaktionen till något inte alltid är negativ, misstänksam eller fördomsfull . Så mycket roligare!
Detta skriver jag under till 100 %! Rom 12:2 är ett bibelord som jag själv försökt att leva efter.. Att hela tiden förnyas i ens sinne och tankeliv så att Gud kan tala och korrigera, men också uppmuntra och inspirera.
Jag tror det är viktigt att ha ett öppet sinne, även om man inte delar allas uppfattningar om allt! Är man trygg in sin Gudsbild och sin övertygelse om vad som är evangeliets kärna, så kan man alltid se människor in i ögonen och lyssna med hjärtat! Vill man ha respekt för sin ståndpunkt så visar man ju alltid respekt inför andra, även om man inte delar deras åsikter..
Kärlekens bud till oss är det som står över allt annat. Kärleken driver oss till att fortsätta predika ett klart evangelium och peka på Kristus. Då behöver vi minsann ett öppet sinne och ett öppet tankeliv så vi kan avgöra vad som är rätt och fel.
God Jul på Er och ett Gott Nytt GenombrottsÅr 2009!
Morgan Carlsson
http://www.missionofhope.nu
Tack för ett härligt inlägg så här i början på dagen! 🙂
Var välsignad!
Det finns inget som dödar initiativ och liv som just det du beskriver Ulf, fruktan!
Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.
Beroende på varifrån vi kommer så kan det ta olika lång tid innan vi inser hur älskade vi är av Gud och hur mycket han vill ge oss. Sår från det förflutna och en felaktig Guds bild gör fruktan möjlig att ta plats i våra liv.
1kor 13.5 säger att kärleken inte uppför sig illa. Många kristna är ohövliga och vi måste alla se upp så att vi inte blir som den värld vi är i, men inte av. Fruktan separerar, kärlek förenar brukar jag säga;)
Gal. 5:6 säger oss att tron är verksam genom kärleken. En stolt människa skryter gärna med sina färdigheter, ger INTE Gud äran utan ärar sig själv. Han talar ofta om sig själv, vad han har gjort och gör, vad han vet, vem han känner, hur mycket han ständigt uträttar osv.
Fruktan för tankar till straff, och därför är det så viktigt att vara befäst i rättfärdigheten och samtidigt ha kärleken verksam i sitt hjärta. Det är skönt att veta att Jesus har läget under kontroll, och om jag förtröstar/tror på honom så blir fruktan inget djävulen kan använda emot mig eller dig.
Ingen är perfekt och det är inte heller det vi ska sträva efter utan att lära känna Herren genom den helige ande i Kristus Jesus. Verket i oss kan bara Gud göra, om vi lägger ned vårt eget och säger ja, Fader, ske din vilja och gör med mig som det behagar dig!
Störst av allt är kärleken!
MM
Huvudet på spiken
Brottas ofta, mycket och ibland med fruktan att änka i nya banor, ta in nya intryck som inte stämmer med dom invanda tankevägarna som kan ha hjulspår djupa som efter en skogsmaskin.
Att vara fast i sitt sinne och drivas av trons övertygelse och samtidigt nyfiket efterforskande och sökande är en utmaning som är svår kanske omöjlig utan den Helige Andes smörjelse, visdom och hjälp.
Pastor Ulf, ditt föredöme i detta att förändras men samtidigt inte förändras är utmanande och samtidigt väldigt roligt.
Ha en välsignad och fridfull Jul! Jes 9:6
Mvh
Mats-Jan
Om man öppnar sitt hjärta och försöker vara ödmjuk är det så mycket lättare att släppa in Jesus i hjärtat.
Ödmjukheten varierar för min del lite från dag till dag, människa och felande, som jag är. Men med en ödmjuk inställning blir livet så mycket lättare. Sedan är det stor skillnad på ödmjukhet och mesighet. Även om man är ödmjuk så innebär det inte att man är mesig vilket ibland kan vara en uppfattning.
Ha ha. Kom precis hem fr Egypten. En av de otaliga försäljare som ”hoppade på” en på marknaden ville ivrigt beskriva den svenska mentaliteten(när jag påtalat att jag kom fr. Sverige) Det han försökte åskådligöra handlade närmast om ängslan för det okända (ett ”stängt sinne” med fruktan för risktagande). Han undrade; vad är det för fel på svenskarna.
Vem har inte hört,” In Sweden we do like this…”
Men bör man öppna sitt sinne alltför mycket?
Idag överfylls med information av varierande slag, nya kunskaper, intryck och bilder. När är det okej att stänga sitt sinne, att selektera vilka intryck informationer och bilder som man ska hålla ett öppet sinne inför?
Ska man ha ett öppet sinne vad det gäller utställningar som Ecce Homo och Uppenbar(a)t, och om man väljer att stänga sitt sinne inför dessa utställningar, vilket förhållningsätt blir då konsekvensen för det som utställningarna vill förmedla?
TACK Ulf. Uppskattar Dig mycket!
Önskar Dig en God Jul och ett Gott Nytt År!
Broderligen
Tomas Ander
Göingekyrkan New Life
Hässleholm
Minns min första blick på Kathryn Kuhlman… jag fick nästan blunda för att ens kunna lyssna 😉 Men wow… vilken ljuvlig närvaro av Den Helige =)
Om vi lyssnar och analyserar med hjärtat – och bara iaktta med huvudet – blir mycket väldigt enkelt!
Trosundervisningen förvandlade mitt liv under tonåren. Jag är evigt tacksam för din lydnad pastor Ulf, att du förde ut trons Ord även under mycket förföljelse.
Nu i helgen hade jag privilegiet att undervisa om ”Tro” på Livets Ords Pastorskurs. Det var en sådan hunger efter trosundervisningen. Guds Ande betjänade, berörde och inspirerade – och trons Ande upplivades i mångas hjärtan.
Det är nog en ny tid för trosundervisningen i Skandinavien! Åter igen, tack pastor Ulf för predikade och fortsätter att predika tro!!!
Tack förb god undervisning!
Mvh. Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Jag fick tack vare ett öppet sinne vara med om att få tala med en vilsen tjej om tron, fantastiskt! För den som vill läsa om något underbart går det att göra det på min blogg, där jag berättar mer om händelsen.
Guds frid!
Ett öppet sinne: Första gången jag såg Kenneth E Hagin på bild (på baksidan av en bok) såg jag direkt att den här mannen var helt fel ute. Han hade ju så ful slips! Den var bred, silvergrå och i mitt tycke oerhört vräkig. Det kan inte komma något gott ur en mun som sitter ovanför en sådan slips, det var jag övertygad om. Säkert körde han en Cadillac också. Och då är det illa. Man kan nämligen inte höra från Gud i en Cadillac. Övriga bilmärken går nog ganska bra. Men inte Cadillac. Signalerna från himlen går inte fram liksom. Det var även rätt jobbigt för mig att alla predikanter hade kostym jämt, eftersom jag ansåg mig veta att alla kostymnissar var trista, konventionella typer. Jag har fått tänka om i hög grad och äger numera själv en damkostym (dräkt) fast jag inte predikar. Det går riktigt bra! 🙂
Tack för detta,jag läser alltid Din blogg.Fruktan,ja vilket hinder för Guds vilja i oss. När allt hopp var ute trodde Abraham i alla fall.Frukta inte TRO allenast.Tänk vad mycke som skulle ske om vi TRODDE på vår FAR och inte på vad vi ser och räds.
Hej,
Visst är det fantastiskt med en tro som övervinner världen.
Gud hittar människor som gensvarar även i
nutid. Gud är tidslös. Hans ögon genomskådar jorden och år 1981 på jorden tänkte Han säkert:
”Där är Ulf. Honom skickar jag till Amerika och utrustar honom . Han får det inte lätt efteråt med jag är med honom. ”(det är min fantasi men jag tror det)
Abraham visste inte vad han skulle, Noa visste inte varför han skulle bygga arken , Mose visste inte hur skulle de ta sig ut ur Egipten och på köpet fick han stå ut med allt gnäll. Hebr.kap.11 är den kapitel i Bibeln som man borde läsa när ens tro behöver en extra dos.
Den tro och lydnad som du hade 1981 utanför USAs Ambasad har förvandlat tusentals människors liv.
Lite har du sett, ännu mera kommer.
Öppet sinne är ett måste om man skall komma någonstans här i livet.
Min man och jag fick lämna vårt land utan visum( ett transit visum :24 timmar genom gamla DDR)och med två småbarn . Vi har lärt oss att Gud är trofast.
Det skulle inte funka någonting för mig idag om jag hade samma sinne idag som för 23 år sedan när vi var vilse i världen och inte visste vilket land tar emot oss. Jag tackar Gud för utveckilngen och att processen pågår.
bless
Tack Ulf!!
Jag verkligen älskar den tro som bär,fri från fruktan.
Andens liv i brudens hjärta.
I Kristus/Krister Moberg
Med Kristi Kärlek
Tack Ulf, uppskattar Dig så mycket.Du har varit en inspiratör och troskämpe för mig personligen under många år. Vi hade en underbar vecka på Ribbingebäck (NPK-08 är toppen) först Pavels undervisning, helt bra, sedan 3 dagar med Remi. Vilken nåd att undervisningen får vara inspirerad av den helige Ande. Ordet blir levande och ger mättnad till ens ande. Min bön är att dom mellan 25-30 år ska inta skolbänkarna nästa gång kursen ordnas. !00 st i den åldern?
Välsignad God Jul
Det öppna sinnet lagt under Guds lydnad vågar jag påstå kan åstadkomma otroliga fantastiska saker om vi bara tillåter oss att resa på oss och få saker i enlighet med Guds ord att ske.
Jag vill med tacksägelse nämna att Gud idag smörjde mig till att i direktsändning på sv2 auktionera bort saker från olika företag i Lund, och lite från Malmö som inbringade över 7000:-
Pengarna går oavkortat till flyktingar via radiohjälpen. Jag fick bara idén för tre dagar sen. Gick runt till olika företag i stan som vänligen skänkte fina varor. Idag hölls auktionen i Malmö och jag tackar Gud för att han kunde använda mig där och då. Jag har INGET att berömma mig av, därför kändes det som om jag var åskådaren när jag flyttades ”backstage” och sen slussades in i direktsändning på tv.
Någon frågade om jag var nervös, nej inte ett dugg, det var ju inte jag utan han som BOR i mig som gjorde det. Jag ber att det snart ska bli insamlingar där kristna ligger bakom idéen.
Det härliga var att jag fick vittna samtidigt på ett naturligt sätt. Jag använde bibel citat i auktionen, såsom, den som ger andra blir själv välsignad. Det är saligare att ge än att få!
Jag vill gärna inspirera andra att gå med det Herren lägger ned i dem. För Gud är ju inget omöjligt. Om någon för en vecka sen frågat vad jag skulle gjort idag hade jag INTE kunnat se en sån här sak framför mig. Det är både härligt och spännande att låta Herren leda våra steg.
Guds välsignelse och kärlek till alla!
MM
Så underbart Den Helige Ande vägleder. Förbi fruktan och till de gröna ängarna. Förbi våran litenhet o brist. Så mycket längre än våra tankar och bättre ;). Det är härligt att formas i Guds närhet, hela livet igenom får vi göra det.
Fruktan kan vara så destruktivt och nedbrytande i en människas liv att tom. själva livet blir hotande. Det är inte fruktan som ska vara drivande i våra liv. Vi ska vara försiktiga med att tala ut fruktan i våra egna och andras liv tex. när vi tror att någon är på väg åt fel håll. Uppmuntran, tröst,tillrättavisningar etc. kan uttalas utan fruktan.Gud kommer inte med fruktan utan med frid.
Vanligtvis har rädslan förknippats med Okunskap.
Tycker nog själv många gånger att rädslan har med att man är en instängd personlighet (associal) individen har inget behov av samarbete och Gemenskap (trivs bäst själv (alena)) Dom har vuxit upp med enstöringen,blivigt vana att leva issolerad.Har ingen förståelse för cirlulationen och värmen i GUDS gemenskap och utveckling.Många anser också att gemenskap sysslar bara arbetslösa med,den arbetande befolkningen gör värdefulla saker som att arbeta och uträtta något,något så fiffust som att umgås och idka gemenskap är endast till för ljusskygga,arbetskygga eller lata människor.
Av ett sådant sinnelag blir —fruktan — skörden
Bra skrivet, Ulf! Det är verkligen sant att fruktan är en av våra värsta fiender, oavsett hur omgivningen uppfattar oss. En stor och stark bodybuilder med utstrålning och självförtroende i världens ögon, kan i hemlighet bära på så mycket fruktan att han eller hon aldrig skulle våga lita på någon, vare sig Gud eller människor.
Jag tror att det mesta av sådan fruktan oftast grundläggs i barndomen. Det är viktigt att i grunden gå till Gud med sin barndom och göra upp – både förlåta och be kristna syskon om förbön till befrielse. Jag tror faktiskt att detta gäller så gott som alla av oss, oavsett om vi haft en vad vi själva tror är bra barndom, eller inte haft det.
Om man har problem med tillit eller med att våga riskera något för att vinna något – så är det oftast ett tecken på djupt rotad fruktan från en tid då man inte tänkte lika rationellt som man förmår som vuxen.
Kulturchock, Troskonferensen 1986.
Vilken oväntad chock det var att skrida in i konferenshallen 1986! Hembygdens coolaste grabbgäng, Norges svar på Europe eller Stryper och alltså en uppsättning tvättäkta pudelrockare – på den tiden då det ansågs tufft och grabbigt att ha långt blåsvart permanentat hår, leopardtrikå och pastellfärgade fjäderörhängen. 🙂
Vi var tipsade om den häftiga Troskonferensen av en känd kristen rockmusiker, men anade föga vad det var för en tillställning. Något drog oss dit. Vi var hungriga på Gud, så vi följde väl vår ”stjärna” ungefär som de vise männen. 🙂
Och nu skred vi in en ishall full av hoppande superglada svenska yuppies med vita skjortor och pastellfärgade slipsar.
Vi gled in på en rad långt bak, och jag kommer i håg hur jag, som ju i egna ögon var ganska tolerant och gränsöverskridande (åtminstone beträffande min egen stil), helt plötsligt kände mig obekväm, inbunden och lite nervös. Irritationen bara ökade i takt med att bänkgrannen hoppade upp och ner, och ropade halleluja. Förövrigt såg han i mina ögon ut som en riktig torrboll, han kunde säkert vara en intellektuell professortyp! Men så helt plötsligt dunkade han mig i ryggen, och hojtade glatt, -kom loss nu broder, prisa Herren!
Där och då ställdes jag på ett val, som skakade mina grundvalar. Ska jag fortsätta vara irriterad eller vara glad och prisa Herren?
Precis som med Paulus och Silas, raserades fängelsemurar när jag stämde in i lovsångs- och bönebruset. När jag prisade Gud av hela mitt hjärta, tillsammans med alla Jesusälskande syskon, helt oberoende av stil och yttre former, upplevde jag att vara i mitt rätta element. Jag hade kommit hem.
Ordspråksboken 29 kapitlet: ”Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på Herren, blir beskyddad.”
Bibeln nämner, specifikt, denna typ av fruktan. Den nämner inte rädsla för ormar, spindlar, åskan, skeppsbrott etc.
Gud vill gm sitt Ord visa att människofruktan måste nämnas. Den är troligen vanlig OCH viktigt är det, att man tar itu med den.
Var och en som plågas av f. får finna ett sätt att besegra denna fruktan.
”Sök och ni SKA finna.”
Mycket klokt sagt Olof. Människofruktan hindrar mycket, jag vet. Efter en mardröms liknande barndom med diktator till pappa så blev jag en lydig slav under all auktoritet, och gissa om det fick mig att vara svans och inte huvud under många år. Det har krävts mycket smärta att ta sig igenom och delvis helt förbi. Har man en kallelse på sitt liv så är det mums för djävulen att hålla människan fången i rädsla för andra människor.
Sen har Gud hela eftermiddagen påmint mig om vad som hände för några år sen. Kan kanske vara intressant att känna till. Jag nämner inga namn, då det inte är avsikten, utan det är själva fruktan jag är ute efter att visa, vad den kan skada.
Jag arbetade politiskt i ett kristet parti:), och berättade att jag varit medlem i livets ord, hade inget att dölja och ville kanske med det förklara hur min tro såg ut. DÅ ville en ”betydelsefull” person inom partiet att jag skulle namnge personer som jag kände till från livets ord. Det hette” att man inte gärna ville ha obekväma personer” arbetandes inom partiet, och att livets ord helst skulle hållas utanför!
Jag välsignade personen som sade så, åkte hem och bad. Ringde sen upp personen ifråga och berättade hur jag ansåg att min tro och Gud såg på det. Den för partiet, ”betydelsefulla” personen och jag var inte överens och jag kände frid med att lämna partiet. Sen dess har det inte gått uppåt för partiet direkt. Tänkte bara visa på hur fruktan kan få människor att agera. Av frukten känner man trädet.
Fruktan som är motsatsen till tro har ALLTID kontroll och manipulation i släptågt, vilket gör den lätt att känna igen.
Jesus är vägen, sanningen, och livet!
MM
Madeleine,
Jag skulle kunna nästan kunna ta nattsömnen ifrån folk om de finge veta vad jag varit med om i den lilla stad jag bor i (i Gävleborgs län).
Men efter meditation på Ulfs predikan ”Älska rättfärdighet,hata orättfärdighet” från Nyårsdagen 1985, har jag beslutit mig. Jag var med på det årsskiftets Nyårskonferens. Minns glasklart hur jag tog adjö av några trossyskon på Uppsala Centralstation.
Åkte till mitt rum nere i Vendelsömalm, det var min bostad på den tiden.
I åratal, ja, ett par decennier, har jag låtit mig styras utifrån. Att jag nu är inne i en stark process av befrielse, har jag mycket att tacka Bill Stenberg för och UE.
Det är på sätt och vis skrämmande, det jag befinner mig i. Är detta evangelium!
För att ni ska vara fria, har Kristus frigjort er (Gal 5:1). Stå därför fasta.
Ps 119:68,71
Ett råd: stanna aldrig för länge på en plats.
Jag kan skriva mer, om människofruktan.
En fruktan jag övervunnit är den att flyga med jetplan. Fortfarande är jag rädd för åskan, speciellt om jag befinner mig utomhus eller i mina föräldrars villa.
Jag tror att jag har Guds Ande både i mig och ibland över mig. Sista måndagen i augusti (28:e), för ett par, tre år sedan höll jag på att bli dödad av blixten.
Jag tänkte på de offer jag gett till Rhema Bible Church, men det var som att be till en vägg. Under promenaden till busshållplatsen såg jag plötsligt upp mot himlen och en blixt likt en kula formerades , varpå en kraftig smäll kom. Ingen tvekan i mitt sinne nu, om att det var Guds nåd som räddade mig. Men hur långt kan vi fresta Herren? Är vi starkare än Honom?
Bibelläraren Kenneth Hagin berättar i sin bok ”I went to hell”, hur han skrek till Gud: ”Jag är döpt i vatten!”
Konklusion: man kan även som pånyttfödd vandra fel och ta emot felaktig info. Profeten Samuels söner avvek från Vägen, säger Bibeln.
Det kan knappast ha berott på en felaktig barnuppfostran från Samuels sida. Vad berodde det på då? Svar: ingen människa vet.
Det finns saker i oss som vi inte vet om och som Gud måste få arbeta på, annars faller man längre fram.
Det börjar nu bli sent på kvällen och jag har beslutit att vidta vissa korrigeringar av min musiksmak, min CD-samling och mina ägodelar, mina vanor etc. Hur prioriterar vi våra intressen? Vad är legalt att göra och vad för slags kärl är vi?
”I ett stort hus finns både…” osv
2 Tim 2:20ff.
Kyrkan, den universella, anses av Herren vara stor, sagt genom Paulus. Tål att fundera på.
Olof, du har kanske läst boken ”ondskans närvaro”. Vi som troende står i en daglig kamp, där fienden är ute efter att stjäla, slakta och förgöra.
Varför utsätts några kristna för fler ”attacker” än många andra?! För det första måste man utgöra ett hot för fienden/djävulen för att han överhuvud taget har något att vinna på, att få bort en kristen från sitt uppdrag/kallelse.
Gudsmän och Gudskvinnor som Gud utser till olika uppdrag måste stå rätt rustade för att kunna fullfölja sin kallelse. Efesiebrevet säger att vi varje dag måste ikläda oss helt Guds vapenrustning. Genom den kan vi stå emot och vinna seger.
Under en period predikades det mer om vad djävulen är kapabel till än vad Gud är MÄKTIG att göra och många kristna drabbades av fruktan inklusive mig själv. Det var djävulen överallt. Om något gick sönder, så var det såklart hans fel osv. Ju mer insatta vi blir i Guds kärlek, desto mer fördrivs fruktan. Djävulen ÄR besegrad, och om vi följer Herren har vi mängder av löften om beskydd att stå på. Guds fruktan är vishetens begynnelse, och att lära känna Herren ger oss förstånd!
Visst kan det vara bra att gå igenom cd-samlingar och hela sitt liv! Det är av och i NÅD vi vandrar. Fruktan för vad djävulen kan hitta på har hindrat frimodiga kristna. Och vi är kallade att predika JESUS från NASARET. Vad djävulen håller på med lever vi inte i okunskap kring, men han är BESEGRAD och Olof, och andra, var ort vår fot beträder tillhör Jesus från Nasaret!
Lägg Gävleborgs län under Kristi LYDNAD, bind tillsammans med andra de andemakter som vill hindra evangelium och lös ut Guds planer, tro en förändring och tacka Herren för att en sådan ska ske!
Gud välsigne dig och Gävleborgs län i Jesu namn
I Kristus
MM
Madeleine,
Ett jättestort tack till Dig!
Mvh/I Kristus
OL
(Jag läser mycket i Josua bok och Domarboken).
Jag har en längtan efter att se verkligheten som den är. Min medicinska diagnos (från världens läkare) är: paranoid schizofreni.
Men, Jesus är duktigare!
Frid broderUlf du sägeratt vi har en speciel svensk mentalitet jag är tacksam att vara Svensk Två världskrig har vi sluppit ,ett väslstånd inget annat land har haft : Ok vi har en mentalitet i sverige som vilket annt land också har är den Ryska bättere Franska,Amerikanska Norska,Finska Tyska Kineska, Arabiska Afrikanska………..Tacka Gud attdu har fått bygga upp en församling fritt i Sverige utan attbli satt i fängelse amen/John
Frid broder Ulf skara tacksamma istälet för att se ner på att vi Är Svenskar Va där det för fel på den svenska mentaliteten?