Mitt sinne har av förklarliga skäl inte på länge sysslat med Kanadagäss. De är borta. Inte vet jag var. Kanske flugit söderut eller övervintrar i någon annans trädgård. Min brygga är däremot översvämmad av annat än gässlort, nämligen rikligen med sjövatten, likt många åkrar på Upplandsslätten.

Vattnet i sjön, som regleras och därför ibland svämmar över, når nu ända in i brygghuset, så där 30 cm högt som nu har frusit till is, både utanför och innanför. Så har det tydligen varit i perioder sedan 1917 och inga forna ägare har ids lyfta bryggan. Vissa projekt skjuts alltid på framtiden verkar det som. Nästa höst….. Imorgon…., ända sedan 1917 tydligen.

Nåväl, gässen lär väl återvända till våren så jag får bunkra upp med allehanda attiraljer och försvarsmekanismer för ännu en vår,sommar och höstbatalj med dessa välsignade flygfän. Vem kom på idén att importera dessa?? De är så vackra när de flyger i formation. Om de ändå ville fortsätta med det. Nej, så fort de ser mig vänder de och så landar på bred front i vår vik och börjar simma frenetiskt emot vår brygga.

 Detta är lätt traumatiska minnen från sommaren. Nu är det alltså lugnt, och vattenrikt, men ack så vackert!! Isen har ju kommit på allvar och sjön lyser blank. Har just återvänt från en lång promenad på den.

I alla fall så fick jag tröst av ett kort och kärnfullt poem publicerat i en tidskrift som verkligen förstod min situation. (För dig som är ny på bloggen och undrar vad jag egentligen pratar om så vill jag bara säga att det har varit en oregelbunden följetong, detta med Kanadagässen. Du får gå tillbaka till april, maj på denna blogg om du vill veta mer om detta.)

Nåväl, här kommer det trösterika poemet som heter:

”A Stern Warning to Canada.”

”If you want peace,

withdraw your geese. ”        A. M. Juster.

Allt för idag.