2009 började med krig i Mellanöstern. Hela världens uppmärksamhet riktades under jul och nyår på Israel men inte i form av änglarnas fridsbudskap i Betlehem utan flyganfallen in i Gaza som nu utvidgats av en markoffensiv som är inne på femte dagen. Det är ingen tvekan om att detta är en mänsklig katastrof av stora propotioner där ett redan mer eller mindre omänskligt liv i Gaza nu närmar sig katastrofens  rand. Civila människor lider oerhört i en helt ohållbar situation som måste ta slut. 

Ändå kan det märkas det en viss liten återhållsamhet i kritiken emot Israel, som alltid är hård och rutinmässigt fördömande.  Både hos världssamfundet och Arabnationerna finns det en tydlig underström av kritik emot Hamas som till och med märks i arabiska media där det finns en tydlig rädsla för islamistisk radikalism uppbackad av Iran.

Redan innan Israels tillbakadragande från Gaza varnade många att Gaza skulle förvandlas till en plattform för radikala terrororganisationer som skulle hålla Gazas befolkning gisslan i sin fanatiska kamp för Israels utplånande. Att Hamas demokratiskt valdes till makten ger dem knappast rätt att ständigt attackera Israel och att systematiskt arbeta för dess utplåning. Att rättfärdiga sitt ständiga raketbombardemang emot Israel med att den ”sionistiska entiteten” skall utplånas är fanatisk retorik och oerhört naivt.

Israel har full rätt att existera och att ha trygga och säkra gränser. Inget land i världen skulle tolerera ett bombardemang av den skalan emot sig. Vi talar om många tusentals raketer in Israel som avfyras regelbundet och gör livet outhärdligt för de israeler som lever i den delen av landet. Hamas terrormetoder och radikala islamistiska ideologi har lett till en radikalisering av konflikten i hela området och ett lidande utan like för civilbefolkningen i Gaza.

För Israel är detta inte bra. Det är oerhört svårt att vinna, åtminstone kortsiktigt, emot en terrororgansisation som Hamas (terrorstämplad både av EU och USA). Det visade kriget emot Hizbollah i Libanon. Kriget stärker en ensidig bild av Israel som en aggresiv nation som struntar i civilt lidande. Samtidigt kan man inte bara sitta och se på hur Hamas ökar sin aggresion och ständigt anfaller Israel. Agerar man inte så stärks Hamas i sin fåfänga tro på seger. Agerar man så lider civilbefolkningen oerhört, som ibland används som mänskliga sköldar av Hamas.

Situationen är katastrofal och ohållbar och troligtivis kommer detta krig att resultera i lidande och  bittra palestinier som utgör grogrunden för en ny generation av självmordsbombare inne i Israel. Om inte kriget avslutas snart finns dessutom en risk för en radikalisering och eskalering av krig i hela området. Det är något som både Hizbollah och Iran troligtvis inte har något emot.