Det är roligt att blogga. Emellertid är det inte det enda jag gör i denna tillvaro. Som pastor och predikant blir man lite av en mångsysslare. Det gör att den tid man har framför datorn är begränsad. Det är alltså inte av snobbism, högdragenhet eller rädsla som jag inte kan svara på allas olika frågor.

Denna blogg är inte i första hand en frågelåda utan ett tillfälle för mig att kunna ventilera vissa saker och för andra att kommentera och reagera. Det gör att det naturligtivs måste kännas lite frustrerande både för mig och er att alla frågor, ofta mycket bra sådana, inte alltid blir besvarade. Ta nu inte detta som nonchalans.

 Här önskar jag verkligen att jag hade mer tid men jag får arbeta med den jag har. I det längre perspektivet vill jag däremot steg för steg kunna besvara åtminstone en del viktiga spörsmål. Allt känner jag inte vare sig plikt eller mandat att kunna svara på.

Tiden är också ett av Gud underbart inrättat verktyg som sätter mycket i rätt perspektiv. Dagsländefenomen försvinner och det väsentliga framträder med större klarhet och tyngd när det gått en tid. Det viktiga mognar och det oviktiga förs undan. Och tiden har vi alltid framför oss. Tålamod är en dygd vi alla, om än motvillligt, måste lära oss.