Att läsa böcker har alltid intresserat mig. Jag läser hellre en bok än ser på en film eller på TV. Det är min favoritsysselsättning på de många och långa flygresor jag årligen ägnar mig åt. Jag har aldrig känt mig ensam på ett hotellrum, någonsin. Att sent, efter ett kvällsmöte komma in på rummet i ensamhet, be, läsa Bibeln, hoppa i pyjamasen och rada upp ett antal böcker och läsa i någon eller flera ett tag, är en stor tillfredsställelse och en sådan avkoppling. Ju torrare bok, desto roligare, faktiskt.

Jag började läsa innan jag kunde läsa. Vi hade en bokhylla hemma. Där stod Sveriges historia i 8 band av Otto Sjögren med färgbilder på varje kung. Jag försökte få min pappa att läsa ur denna ganska svåråtkomliga historia innan jag själv hade börjat skolan, men vi kom inte så långt.

Han började läsa om Gustav den andre Adolfs uppväxt och förmyndarregering i band 5: ”Vid sin faders frånfälle hade Gustav Adolf ännu ej fyllt 17 år; till kunglig maktutövning var han då ej lagligen berättigad. Testamente hade väl Karl upprättat två gånger men ej vidhållit någotdera. Enligt Norrköpings arvförening skulle den nye konungen efter fyllda 18 år få tillträda ”halva regeringen” och först vid 24 års ålder ”all konungslig makt.” Detta var lite för avancerat för en som inte börjat skolan och jag tror inte vi riktigt fullbordade sidan, men jag minns dessa saker än idag. Tänk att man kommer ihåg ”Norrköpings arvförening” utan att ha en aning om vad detta var och utan att bli skräckslagen eller få avsmak för evigt!

Jag satt ofta på golvet och tittade på bilderna och tog också fram en gammal mastodontisk familjebibel från min farmor, som dog innan jag föddes, och satt med skräckslagen förtjusning och bläddrade bland Dorés illustrationer. Här föddes mitt historieintresse.

Den verkliga introduktionen till böckernas värld kom när min äldre bror Lars tog mig i handen och gick till Kyrkbyns folkbibliotek i Lundby, Hisingen, Göteborg. Vi hängde av oss ytterkläderna, Lars hyssjade åt mig och så klev vi andäktigt in i tystnaden i detta det svenska folkhemmets lärosal. Här kunde man till och med låna hem böcker.

Till vänster barnavadelningen, till höger för de vuxna. Lars, nio år äldre, tog mig till vänster, hämtade lite bilderböcker och lämnade mig vid ett bord. Han gick över till de vuxnas avdelning. Där stod bokkaruseller med Sartre, Camus, Hemingway, Ivar Lo Johansson och annat som jag först senare kunde stava mig fram till. Själv födjupade jag mig med olidlig spänning i bilderböcker om trollen Linlugg och Sotlugg, Hattstugan, Tomtebobarnen och Fabror Blås nya båt. Svallvågorna av en helt ny värld med äventyrets saltsstänk slog emot mig och förde mig långt bort från det grådimmiga och regniga Hisingen. Och min bror ordnade ett lånekort åt mig. Lyckan var gjord!