I tisdags träffades några representanter för Pingstörelsen och några från LivetsOrd/Trosrörelsen varandra och hade en heldag tillsammans. Det var en härlig och viktig dag som bådar gått för framtiden. Från Pingst sida var det pastorerna Pelle Hörnmark, Sten-Gunnar Hedin, Dan Salomonsson och Lars-Ivar Nilsson. Från vår sida var det pastorerna Robert Ekh, Stefan Salmonsson, Per-Åke Eliasson, Thomas Nordberg och jag själv.
Flera av oss har i lite olika sammanhang träffats förut och på olika sätt både fått ställa frågor och tala ut och det ledde fram till detta samtal. Vi fick nu tillfälle att både presentera oss lite mer, berätta om våra olika arbeten, försöka att någorlunda beskriva det förlopp som nu pågått i 25 år och ta i en del av de konflikter som uppstått på vägen.
På ett seriöst men samtidigt avspänt sätt kunde vi kärleksfullt mötas som bröder och tala om detta och be tillsammans och det kändes mycket bra. Inte minst känns det tillfredsställande att i en andligt varm miljö ta i en del djupare frågor och problemställningar med sådan kärlek och respekt för varandra.
Personligen uppskattar jag mina syskon i Pingst och jag tror att detta samtal, som kommer att fortsätta, kan bidra till att inte bara lösa upp gamla spänningar men också på ett konstruktivt sätt leda till både ökad förståelse, djupare enhet och också till att effektivare kunna stå mer samman för att Guds rike skall kunna få genomslag i Sverige. Detta var ett första samtal som kommer att följas upp och säkerligen fördjupas. Det var en mycket välinvesterad tid.
Hej Ulf!
Finemang att du träffar pingstledarna och att ni ber tillsammans.
Kan du inte, vid tillfälle, berätta lite om Towards Jerusalem Council II, som du ju också är en del av, ifall jag förstått det hela rätt.
Vore intressant att få veta lite mer om visionen bakom TJCII och hur du ser på din och Roberts roll inom rörelsen.
Med vänliga hälsningar, Ellen
Halleluja! Bättre sent än aldrig! 🙂
Gud Välsigne Ert fortsatta samtal!
Härligt!!! Hålles upp i bön!
En stilla undran bara… om nu ”bröderna” har svårt att hitta varandra (det har ju tagit tid iaf 😉 – varför inte utnyttja pastorsfruarna lite mer, vilka ju brukar vara duktiga att hantera relationer? 🙂 Kroppen består ju av 50%/50%… vi systrar skulle också vilja ha lite goda förebilder att identifiera oss med ibland…
Underbart att det finns en fredlig officiell dialog mellan tros- och pingströrelsen. Skillnaderna är minimala och det är många som känner sig hemma i båda rörelser. Hoppas detta fortsätter och resulterar i något gott
/Pingstvän som har mycket kontakt med trosrörelsen
kult 🙂 Amen Eimeen 😉
Det var ju fantastiskt härligt att höra. Allra bäst vore om detta får var början till ordentligt djupgående försoningssamtal i den helige Andes kraft och ledning, vilket verkligen behövs, då så mycket ouppklarat faktiskt fortfarande ligger i bagaget. Verklig försoning på ledarnivå skapar förutsättningar för verklig väckelse i landet. Detta exempel blir inte svårt för fåren att efterfölja. Gud välsigne er i dessa samtal. Såsom starka negativa offentliga uttalanden skapade låsningar på 80-talet så kommer starka offentliga uttalanden om förlåtelse att skapa öppenhet och förutsättningar för en helt annan andlig utveckling i Sverige idag. Fortsätt bara tills det bryter igenom ordentligt. Välsignelser / Dag
Det här var verkligen roligt att höra! Som gammal pingstvän vet jag att många bland ”fotfolket” hela tiden känt igen det som är från Gud även i andra sammanhang än sitt eget, och sörjt över alla missföstånd och förtal som varit. Att nu även ledarna hittar dit i det offentliga rummet, och faktiskt på ett ärligt och öppet sätt kan tala med varandra, och be tillsammans, utan att förkasta varann för olikheters skull, gör oss kristna så mycket starkare, vilket behövs i den här tiden med den alltmer framväxande kristendomsfientligheten.
För mej har det aldrig spelat någon roll vilken församling man tillhör, det som spelar roll är att vi älskar Jesus och vill följa Honom i församlingens liv och förkunnelse. Då tror jag Han kan korrigera eventuella fel och missuppfattningar i läran, mycket bättre än genom att man tar avstånd hit och dit (nu talar jag inte om uppenbar synd eller otvetydig och obiblisk villolära).
Det står ju också i Bibeln att kärleken överskyler många synder, och att kärleken är störst av allt. Vi kan alltid älska varann, det gör Jesus, och vi gör som Han om vi älskar varann.
Bibeln talar om församlingen som en kropp med många lemmar där alla är olika, men ändå hör till kroppen, och därför inte kan säja att den eller den lemmen inte hör till kroppen eftersom den inte är som dom andra (1 Kor 12).
Gud välsigne er! Det här bådar gott för Guds rike!
Mycket gott att detta sker, och att du delar med dig av det goda mötet. Vi är ju syskon och vi lever inte för oss själva!
En reflektion. Livets ord har ett mycket gott självförtroende som ibland kan uppfattas som ett visst inslag av exklusivitet. Vet inte om det är medvetet, men det känns inte riktigt välbehagligt när detta slår igenom. Jag tror att en del kristna syskon ute i landet som inte står nära er, ibland kan känna lite underlägsenhet i vissa situationer. Något att söka Herrens ansikte för kanske!
Efesierbrevet 5.2
//Magnus
Ulf !!!! VäLLDIGT STORT!!!!!!!!!!!!
Vi vet att den onda andevärlden rasar, när Gemenskap född av Heligande Ande blir fysisk synlig för alla hedningar, i Uppsala och över hela världen,tillhör ej någon församling men känner mig mer o mer Ett, med det som hänt, framför allt med Dig Ulf .Efter en skittsofren uppväxt med självmordsförsök mm,så mötte Jag äntligen Pappa (JESUS),på en finlands båt, då jag i fyllan försökte hoppa ,så greps jag av Hans
kraft o Kärlek,Hans ord kan jag ej glömma.
Så blev jag Frälst,blev kallad av många, eld o svavel,jag vittnade o predikade välldigt radikalt.Men jag började med tiden snegla för mycket på andra kristna,förbilder o motbilder,eller vad jag ska kalla det,så till slut blev jag en politisk (artistkristen),radikal på vissa områden, men ej på andra,tex på de områden jag själv ej hade seger på.Så kom Livets Ord,som jag tyckte predikade en radikal förkunnelse ,men jag kände igen min egen trasiga person,mycket attraktiv och radikal men inte helheten,droppen var då min dåvarande bekants vän,gick på LOs Bibelskola och efter ett tag tog livet av sig för han hade fått för sig att det var pga, hans svaga tro som han ej blev fri,och i o med det inte orka mer.På ett sådant här fall så kan ingen dra en slutsats att det var pga förkunnelse på LO,men för mig blev det liksom en ursäkt att inte kämpa igenom full seger på mina svarta sidor, och till slut föll jag av,hoppas ni fattar vad jag menar.Vad jag menar till sist,Djävulen den näst största makten i andevärlden,jag vet att han njuter, då han ser hur de svaga och bräckliga ger upp livet,speciellt de svaga i den Kristna Gemenskapen.Det är hans mål och uppgift.Att nu oftast ifrån utlandet,följa dina, predikningar,interljuver,angagemang för Judarna, och de svaga och sjuka i samhället,o Enheten i Kriti kropp ,mm.Predikan i Söndags (Välsignelse),för mig var det en lång Kärlekförklaring till Pappa och Hans Ord,En Predikan som håller i alla livets situationer,och som smittar av sig på alla de som är kallade.Ett ord som klingat många år i mig är,jag väljer inte Jesus för att Han kan,utan för allt Han är!!Du väljer inte din fru för vad hon kan,utan för allt hon är.
Du kommer att gå före, både i försoning men också vara med i uprättelsen av kristikropp,en enhet mellan alla de som vill följa Pappas Mäktiga och Kärleksfulla hand,då kommer du inte bli hatade längre för att du splittrar,men nu kommer de hata dig för att du är med och Enar Kristikropp.
ULF och Ni andra görare i tidens ände Han som tänt er är starkare än han som försöker släcka er.
Gud Välsigne Dig o Dina !!!!!
M V H en okänd micke
Även jag har mina rötter i Pingst och gläder mig därför över denna läkningsprocess.
Underbart att ni tar tid tillsammans och reder ut både det ena och det nadra. Hoppas ni kommer att ha bönedagar tillsammans, det kanske vore någonting.
Vad blir det att detta ”barn”, tro? Med all säkerhet ett mycket vackert sådant! Önskar jag varit där och gett er uppmuntrande knuffar och glada tillrop. Guds välsignelse till er alla!
Ang Magnus Axelssons inlägg om ”Livetsordarnas exklusivitet och goda självförtroende”:
1. Det kan ju bero på att den som är etablerad i rättfärdiggörelsen av tro KAN uppträda med stor frimodighet 😉
2. Kan även bero på att ovan nämnda ”stigit åt huvudet” (läs: köttet)
3. Mest troligt: svenska kristna är förfärligt nertryckta. En fri o glad kristen blir då en påminnelse om sin egen fångenskap…
4. Glatt budskap: en god självbild I HONOM är till för ALLA enl Romarbrevet 8!!!
Jag är uppvuxen i pingströrelsen och tillhör nu Livets Ord. När jag därför läser om era samtal Pastor Ulf, blir jag riktigt glad. Känns som om det är viktiga samtal och behövliga i den tid som vi lever i.
Alla rörelser behöver närma sig varandra och nyckeln till varmare relationer är bl a att välsigna andra samfund och kyrkor, be för våra trossyskon samt samtala med dem och räta ut eventuella frågetecken i olika frågor. Detta är något som du Pastor Ulf går i fronten för och det gör mig väldigt glad. Tror att ledare på olika nivåer inom samfunden skulle behöva samtala och be tillsammans för att bli alltmer enade. I detta är du en stark förebild. Fortsätt på den inslagna vägen.
Underbart!
Jag har själv en bakgrund inom pingst och tillhör nu LO. Det har ju runnit en del vatten under broarna, även privat. Min dåliga inställning till Pingst tidigare (för så var det) var det första Gud började tillrättavisa mig om när jag började Livets ords bibelskola hösten 1999. Idag har jag börjat få goda relationer med personer på Pingsthuset i Flempan.
Den som vill får väl se detta som en syndabekännelse. Hur som helst är jag väldigt glad att Pingst och Trosrörelsen försonas.
Härligt att se att kristna bröder samtala med varann . Här gäller det Pingst och Trosrörelsen men det gäller även andra samfund också. Personligen är jag glad över Pingst / Trosrörelsen samtal eftersom jag själv har mina kristna rötter i dessa två samfund.
Jag tackar Gud FÖR detta!
Fortsätt det måste vara Herrens vilja!
Sten Å
Jag blir genuint glad över detta möte. Låt oss tro på en snar fortsättning.
Frid över er alla,
s
I motsats till Joel & Johannes har jag min andliga uppväxt inom trosröreslen men är idag pingstpastor.
Dessa två röresler bör stå varandra närmast i svensk kristenhet, menar jag, även om det finns distinkta skillnader. Övertramp har gjorts på båda sidor och förlåtesle bör ges från båda sidor. Denna träff kom inte en dag för tidigt!
Med hopp om starkare, djupare och ärligare gemenskap mellan Trosrörelsen och Pingströrelsen!
Yngve Bergström
Kristet Center Väst
Stenungsund
Mycket glädjande att trosrörelsen och pingströrelsen kanske kan utöka sitt samarbete. Jag är själv med i en pingstförsamling som rent teologiskt eg befinner närmare trosrörelsen än pingst. Jag vet att detta har stuckit något i ögonen på andra pingstkyrkor, då vi har mer sammarbete och gemenskap mellan den lokala Livets Ord församlingen än andra pingstförsamlingar i stan. Det är mycket mer glädjande om vi kan samarbeta än träta, ty vi vill väl ändå samma sak? Förenas i vår tro på Jesus Kristus och förmedla den till hela värden.