Igår hölls Knutbyseminariet, arrangerat av sociologiska institutionen på Uppsala universitet. Sal X var proppfull. Det var en panel bestående av Biskop Ragnar Persenius, missionsföreståndare Göran Zettergren, Missionskyrkan, pastor Sten-Gunnar Hedin och mig själv. Efter vårt 1 3/4 timmas panelsamtal gav Knutbypastorn Peter Gembäck sin syn på det hela.

Panelsamtalet var i vissa delar riktigt bra. Visst försökte moderatorn, Anne-Louise Eriksson att spetsa till det men det var ju hennes uppgift. Vid något enstaka tillfälle försökte hon etablera sammanhang mellan Livets Ord och Knutby vilket föll snabbt. Samtalet kom att handla en del om hur man läser Bibeln och här sken moderatorns egen liberala bibelsyn igenom när hon insisterade på orimligheten i vissa bibliska utsagor.

Att Knutby är en mycket stor tragedi står ju klart. Om hela sanningen kommit fram är väl mycket tveksamt. Det finns fortfarande mycket som inte är klarlagt. Själv tycker jag att Åsa Waldaus dominerande roll har kommit alldeles för mycket i skymundan.

Knutbypastorn lade all skuld på  Helge Fossmo och höjde Waldau till skyarna. Mycket märkligt! Däremot gav han en rätt välförtjänt känga till den kontroversiella professorn Eva Lundgren som, mycket lämpligt, kommit ut med en bok om Knutby som i det hela verkar vara en partsinlaga av Fossmo, då den bygger på intervjuer med honom. Gembäck menade att Lundgren är oseriös, hon har aldrig besökt Knutby, och hon åker runt och tjänar pengar på sina föredrag och sitt bokförsäljande på detta elände. Nu finns alltså filmen, teatern, boken, böckerna och CD:n. Av det lilla jag läst i boken, som förberedelse för denna dag, verkade det vara ett oerhört sjukt gottande i groteskt sjuka beteenden. Frågan är ju om Fossmo tillika är en mytoman? Att han vill ge igen är ju helt uppenbart och man kan få känslan av att Lundgren med sin svepande och ibland osakliga och sensationella stil också vill ge igen på sin religiösa bakgrund, på kristen tro och på Gud.  Boken, som också såldes flitigt i foajen,  är ett högst märkligt bakgrundsmaterialför att vara ett universitetsseminarium.

Apropå märkligheter. Tidningen Dagen gör ett konstigt bildval idag. Av någon anledning har man satt mig och Knutbypastorn på sin förstasida. Anmärkningsvärt, må man säga. Jag minns ju hur svängarna gick ett tag i början, när man ville etablera samband med Knutby utanför Pingst och reflexmässigt började skylla på oss. Det försvann snabbt, genom samtal mellan pastor Robert Ekh och Sten-Gunnar Hedin. Är det detta man spekulativt vill åstadkomma igen? I så fall är det mycket lågt.  En bild är ett starkt medium och kan insinuera mer är tusen ord.

Jag tror inte Knutby har med Pingst att göra och inte heller med oss. Knutby är Knutby och är unikt.  Att en sekulariserad press längtat efter att göra dessa kopplingar har varit uppenbart länge. Men att Dagen hjälper till? Vi debattörer satt där alla på första raden och jag såg hur Knutbypastorn uppmuntrades att hälsa på oss alla och efter svansade fotograferna.

Knutby var för länge sedan en normal pingstförsamling med traditionell struktur. Den strukturen påstås på något sätt ha bevarats, men det är uppenbart att församlingen har blivit hijackad för något helt annat och är därför unik och därtill helt isolerad, vilket är en tragedi för de människor som fastnat där.  Vi behöver fortsätta be för detta, det är ett öppet sår.