Det finns väl knappt något värre tillhygge än att kalla någon moralist. ”Moraltant”;själva  uttrycket är fullt av föraktfull arrogans och de flesta hukar sig nog. Igår kväll hade Janne Josefsson, som bara blir bättre och bättre tycker jag, ett debattprogram om våldsfixeringen i dataspelsvärlden. En smidig och oljad företrädare för dataspelsindustrin satt och kablade ut de vanligaste förnekelserna i dessa sammanhang. Han hänvisade naturligtvis, som man alltid gör, till yttrandefriheten och till att dessa spel är”satir”. Rätt enfaldigt får man nog säga eftersom många av de yngre spelarna säkert inte alls uppfattar spelen så subtilt.

Det var också en ovanligt mesig ung präst som satt och fick tunghäfta. Inte ville han vara moralist, dataspelsentusiast som han var, men han var helt uppenbart plågad av de oerhört grova inslag som visades. Inslagen från dataspelen var alltså ytterst grova med mördande av prostituerade, halshuggning, uppsprättande av kroppar m.m. Josefsson bad publiken blunda av förståeliga skäl.

Det var ganska uppenbart att även Josefsson var upprörd men inte heller han ville vara moralist, fast han hade svårt at hålla sig. En äldre KD politiker fick ta denna roll och han gjorde det lugnt och sansat och med sakliga argument.

Så till själva frågan: Vågar vi vara moralister idag? Med andra ord vågar vi säga att det faktiskt finns gränser, att det finns sådant som är rätt och fel, att det finns saker som borde stoppas eller  till och med förbjudas? Det är ganska uppenbart att utan underliggande moral så har vi övehuvudtaget ine grund för att yttra oss om något alls. Att frånkänna sig rätten att hänvisa till en moraluppfattning gör oss till slut laglösa, relativistiska och uppgivna. Det urgröper också den sanna förståelsen av nåden. Den äkta nåden löser från verklig skuld som kommer från att ha gjort något objektivt fel.

Att man inte helt vetenskapligt kan bevisa sambandet mellan dataspelsvåld, en sjuk fantasivärld och ökat gatuvåld innebär ju inte att man inte med lite sunt förnuft kan ana att det finns samband och påverkan här. Inte heller betyder det att föräldrar bara hur som helst kan släppa taget och låta sina tonåringar leka fantasilekar som innebär att man lever sig in i hur man först utnyttjar prostituerade sexuellt och sedan skär halsen av dem och avslutar med att kasta en handgranat för att se offret slitas i stycken.

Om vi inte skall vara moralister, vad skall vi då vara? Att moralisera egenrättfärdigt från höga hästar under förakt för andra och att peka på behovet av en tydlig och underliggande moral är två helt olika saker. Rädslan för det förra för inte lamslå det senare. Det finns faktiskt sådant som bygger upp och sådant som bryter ner. Och det är inte fel att påpeka detta.