Det finns väl knappt något värre tillhygge än att kalla någon moralist. ”Moraltant”;själva uttrycket är fullt av föraktfull arrogans och de flesta hukar sig nog. Igår kväll hade Janne Josefsson, som bara blir bättre och bättre tycker jag, ett debattprogram om våldsfixeringen i dataspelsvärlden. En smidig och oljad företrädare för dataspelsindustrin satt och kablade ut de vanligaste förnekelserna i dessa sammanhang. Han hänvisade naturligtvis, som man alltid gör, till yttrandefriheten och till att dessa spel är”satir”. Rätt enfaldigt får man nog säga eftersom många av de yngre spelarna säkert inte alls uppfattar spelen så subtilt.
Det var också en ovanligt mesig ung präst som satt och fick tunghäfta. Inte ville han vara moralist, dataspelsentusiast som han var, men han var helt uppenbart plågad av de oerhört grova inslag som visades. Inslagen från dataspelen var alltså ytterst grova med mördande av prostituerade, halshuggning, uppsprättande av kroppar m.m. Josefsson bad publiken blunda av förståeliga skäl.
Det var ganska uppenbart att även Josefsson var upprörd men inte heller han ville vara moralist, fast han hade svårt at hålla sig. En äldre KD politiker fick ta denna roll och han gjorde det lugnt och sansat och med sakliga argument.
Så till själva frågan: Vågar vi vara moralister idag? Med andra ord vågar vi säga att det faktiskt finns gränser, att det finns sådant som är rätt och fel, att det finns saker som borde stoppas eller till och med förbjudas? Det är ganska uppenbart att utan underliggande moral så har vi övehuvudtaget ine grund för att yttra oss om något alls. Att frånkänna sig rätten att hänvisa till en moraluppfattning gör oss till slut laglösa, relativistiska och uppgivna. Det urgröper också den sanna förståelsen av nåden. Den äkta nåden löser från verklig skuld som kommer från att ha gjort något objektivt fel.
Att man inte helt vetenskapligt kan bevisa sambandet mellan dataspelsvåld, en sjuk fantasivärld och ökat gatuvåld innebär ju inte att man inte med lite sunt förnuft kan ana att det finns samband och påverkan här. Inte heller betyder det att föräldrar bara hur som helst kan släppa taget och låta sina tonåringar leka fantasilekar som innebär att man lever sig in i hur man först utnyttjar prostituerade sexuellt och sedan skär halsen av dem och avslutar med att kasta en handgranat för att se offret slitas i stycken.
Om vi inte skall vara moralister, vad skall vi då vara? Att moralisera egenrättfärdigt från höga hästar under förakt för andra och att peka på behovet av en tydlig och underliggande moral är två helt olika saker. Rädslan för det förra för inte lamslå det senare. Det finns faktiskt sådant som bygger upp och sådant som bryter ner. Och det är inte fel att påpeka detta.
Ulf!
Helt rätt! Håller med dig om att vi måste våga vara ”moralister” i all ödmjukhet! Det här området har alltid varit minerad mark och därför behövs det ”moraltanter” och ”moralgubbar”… Jag är en av dem! (fast inte gubbe, hoppas jag 😉
//Morgan Carlsson
Ja visst ser man frukt av bl.a. detta i vårt land.Jag läste idag 5 Mos.1:39. Tänk om vi vågade tro det.Jaa.Amen.
B-M.K
Vilken bra poäng du tar upp. Kan man inte tänka sig att något skulle vara fel per definition är nåden onödig. Det är sorgligt att folk på detta sätt blir grundlurade och inte inser sitt behov av sin frälsare.
Oavsett vad du tycker om våldets ökning och dess orsaker så kan inte modellen för våldet förnekas. För att ta ett skolexempel: 80-81 var videons stora genombrott innan det såg du sällan sparkar i slagsmål på skolgårdar, gator och torg. Efter genombrottet blev det legio genom att många unga människor såg filmer med sparkar. vidare kunde man se hur skolgårdarnas skojjbråk förändrades från brottning/boxnig till till sparkar. Det barnen lekte blev ”på riktigt” när det hettade till. du övade ett beteende omedvetet.
”Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om fisk? Om nu ni förstår arr ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom” Matt 7:9-11.
Det är inte länge sedan vi förstod att ge våra barn det som är gott – en självklarhet! I dag är det inte så: Våra barn ber om vår uppmärksamhet och i stället tränar vi dem effektivt i att njuta av det onda. Det handlar inte bara om att vara moraltant utan om att slåss för livet!
Förklaringen av att vara Moralist förklarade Ulf Ekman mycket Utmärkt tack för det.Äntligen någon som förstått något av sanningen.Sjuk fantasi= hålla på med den stora konsten att vara otacksam och att önska att man vore en annan ( eventuellt också att jaga applåder).Den som leds av avundsjukan arbetar för att bryta ner medmänniskan-orna i hatets syfte(varför vill du ha en högre utbildning:<<<<för jag vill ha makten att bryta ner och hämnas på oskylldiga<<<) andra lever för att bygga upp.
Ännu värre… man ska väl knappt vara moralist ens för sina egna barn. ”Sitta med och engagera sig” var läkarens budskap. I familjen bör man sätta tydliga regler både vad gäller valet av spel och tiden. Dataspel kan uppta, i värsta fall 1/4 av ungdomens dygn.
Det är hög tid att vi kristna vågar att stå upp för våra övertygelser, och inte tillåter oss att bli nertystad av olika åskiter, just när det gäller moral.
Tack pastor ulf för att du tar upp detta
Att vara moralist – i dess filosofiska betydelse – är bra. Det finns rätt och fel, sanning och lögn. Dock finns det subjektiva inslag i att vara moralist. Även om det finns Bibliska sanningar med stort S – så är själva bedömningen av vad som är rätt och fel i moderna samhällskontexter som inte Bibeln nämner – ett subjektivt övervägande (ex. dataspelens inverkan). Därav finns det en risk med moralism att den blir hycklade (där den verkar konsekvent i vissa områden, men inte andra. Att se flisan i andras ögon men inte bjälken i den egna. Ekman nämner detta).
Angående datorspelsvåld så är det tveksam att gatuvåldet korrelerar med datorspelsvåldet, och här brister Ekman i sin argumentation. Det finns fler variabler att ta hänsyn till i fråga om gatuvåld – i synnerhet variabler med en starkare signifikans än datorspels inverkan. Att bortse från vetenskaplig forskning och hänvisa till det sunda förnuftet är en skör subjektiv hänvisning (Snälla medläsare, börja inte debatten om vetenskapens varande här. Det finns en naiv misstro mot vetenskapen från en del kristna. Visst vetenskapen kan inte ge svar på allt och det finns ideologiska inslag i vissa delar av vetenskapen – men trots dessa brister så är vetenskapen det säkraste sättet att få kunskap. Utan vetenskap så skulle samhällets beslut ske efter ingivelser, uppenbarelser och intuition. Ex, domstolar skulle bedöma efter magkänsla snarare än tekniskt bevisföring – och detta skulle generera ett orättfärdigt samhälle). Om jag skall hänvisa till mitt sunda förnuft (som Ekman gör) – som är högst subjektivt och selektivt – så är det inte datorspelsvåld som är tongivande variabel i fråga om gatuvåld. Det finns betydligt fler och mer komplexa variabler som är pådrivande för gatuvåldet.
Det som talar emot att datorspel skapar våldsbenägna ungdomar, är alla de ungdomar som spelar datorspel men som inte begår brott. Och detta måste tas i beaktning om det skall föras en seriös debatt i ämnet. Om inte, tenderar detta bli en kvasidebatt – likt en konspirationsteori. Anledningen till att jag nämner konspirationsteorier, är att dessa teorier bygger på bekräftelser av fakta, men ingen falsifiering av data. Exempelvis, man hittar diverse bevis och indicier för någonting, men blundar för de fakta som talar emot. Om en konspirationsteoretiker vill bevisa tesen att alla svanar är vita, så räknar denna konspirationsteoretiker alla vita svanar den ser, och utifrån dessa data drar denne sedan en slutsats om att alla svanar är vita. Men vetenskapen handlar precis tvärtom! Om man vill bevisa att alla svanar är vita, så skall man inte leta efter vita svanar. Istället skall man leta efter svarta svanar!
På samma sätt falsifierar de miljonär vuxna och ungdomar som spelar Tv-spel men som ändå inte begår brott, tesen om Tv-spelens inverkan på ett ökat gatuvåld. Datorspel med våldsinslag är snarare ett uttryck för samhällets tidsanda, om liberalism, individualism, postmodernism, satir, etc. – och enligt forskning så kan ungdomar skilja mellan fakta och fiktion (Obs, vissa spel har 18-års gräns, så det är inte barn vi talar om nu.).
Däremot vad jag anser vara farligt med dessa dataspel, är snarare inslag av pornografi än våld. Det är inte det stora och spektakulära människor tar till sig – ex. våld i Tv-spel eller i film – utan tvärtom, det distanserar man sig till. Det är istället de små subtila och banala inslagen som gör den mesta inverkan (ex. sexuella inslag) – för dem har man inte lika stor tröskel inför. Detta finns det vetenskaplig forskning på, bland annat inom nationalism och etnicitet. En flagga som hänger obemärkt på en flaggstång har en större nationalistisk inverkan än en flagga som någon viftar frenetiskt med.
Det finns en uppfattning bland liberaler att konservativa kristna är emot erotik i filmer, men för våld – och detta tycker liberalerna är bakvänt och hycklande. Det borde vara tvärtom menar de, för erotik är kärlek och därför någonting gott, och våld är fördömligt i alla syften. Men detta är inte bakvänt, för utifrån logiken att våld distanserar och erotik påverkar, så är dessa antaganden mycket väl giltiga.
Först vill jag säga att man behöver inte vara en mes bara för att man för tunghäfta. Jag själv för tunghäfta rätt så ofta- av en konsekvens av att det är något fel med min näringsupptag, vilket leder till ångest, speciellt yttrar det sig i pressade situationer.
Sen de som önskar se en fin familj film kring kristen moral kan jag på det starkaste anbefalla filmen ”Time Changer” – se trailer här: http://www.youtube.com/watch?v=OzdeLDeU9w0
Hej
Det är en bra fråga.
För några år sedan läste jag en kurs i
”nu tidens etik och moral”. Att det var just ”nu tidens ” fokuseringen var på den postmoderna samhället. Föreläsningen i feminism var unif. som:ni som sover med fienden.
Det som idag är rätt och fel får konsekvenser för kommande generationer. Och det som är rätt idag kan vara fel imorgon och tvärtom. Allt är relativ påstås det.
Många av handlingarna i Rom 1 är ganska allmän accepterade.Trots att det står att det är fel . Allvarligt fel.
Mord är fortfarande fel , t.o.m straffbart. Hur länge?
Satan vet att hans tid är inne och att ingen vill ha en stämpel på sig. Moralist, fundamentalist (om man läser hela Bibeln ) omodern , obekväm osv.
Den första människa som dog på jorden blev mördat av sin bror. Han hade inte ens en data spel. Satan var med då och han är med nu.
Nu använder han mer sofistikerade medel och tryck.
Tack Jesus för korset och för att du reser upp människor som tycker att det är snyggt ”med en stämpel”. Ber att det smitas. Det kan bli
t o m modernt.
bless
Självklart vågar vi/jag stå upp för sanningar, rättfärdighet och moral.
Som kristen ”Skäms jag inte för evangelium” och Guds ord är mitt rättesnöre. Och dom effekter som dataspel har i samhället har ingen plats i samhället/Guds rike.
Hasse ”Kompis” Gardelach i Gamleby :o)
”Vågar vi vara moralister idag? Med andra ord vågar vi säga att det faktiskt finns gränser, att det finns sådant som är rätt och fel, att det finns saker som borde stoppas eller till och med förbjudas?”
Jag vill mena att vi vågar, men som kristna måste vi kunna erbjuda någonting annat istället -En helgjuten, sann och uppriktig kristen livsstil, annars faller den kristna moralen lika platt som någonting annat.
”Om vi inte skall vara moralister, vad skall vi då vara?”
Trovärdiga. Att visa på en kristen livsstil som håller i alla väder, även om världen runt omkring faller i total omoral. Det är det som saknas i vårat sekulariserade samhälle – kristna som är trogna budskapet, som inte faller för materialism eller andra tvetydigheter. Hur skall annars världens barn kunna se att det är någonting ”annorlunda” med oss? Om vi liknar dem så har saltet förlorat sin sälta.
En 17-årig grabb sa till mig idag:
”Båda mina föräldrar röker och snusar. Jag var straight-edge:are* ett tag, men vad förväntar sig vuxna av oss när de själva lever som de gör?!”
*straight-edge är en subkultur bland unga som avhåller sig från diverse valda saker, t.ex. droger, sex utom äktenskapet eller både och i olika – en slags renlevnadskultur.
Ulf, du har själv sagt från talarstolen att kristna inte ska vara moralister. Själva begreppet behöver kanske först klargöras tydligt innan vi tar ställning till om vi ska förkasta det eller inte.
Sanningen ar inte subjektiv eller oforanderlig.
Jesus var ett med sanningen darfor att Han ar sanningen personifierad. Jesus ar skiljelinjen mellan ratt och fel.
Jesus presenterade sig sjalv som ”vagen, sanningen och livet”.
Eftersom ”Jesus Kristus ar densamme igar, idag och i all evighet” (Hebr.13:8) ar aven sanningen
densamma och oforanderlig.
Har i Australien finns det manga barn och ungdomar som bar ett ’wrist-band’ med akronymen ’WWJD’ som star for ”What would Jesus do?” som en liten daglig paminnelse om att fraga sig sjalv vad Jesus skulle ha gjort i olika situationer. Den fragan ar lika applicerbar pa ’stora’ som pa ’sma’ om var onskan ar att folja Jesus, sanningen sjalv.
Mvh/E.H-L
Dataspel förhärligar våldet men skapar inga monster.
Men de lär oss att stå och se på när andra gör det.
De som upplevt grovt våld i verkligheten säger ofta:
”Det var som en film.”
Film och dataspel blir våra referenspunkter.
Spelen ger liv åt en våldsbenägen galning inombords – varför skulle man annars spela dessa sjuka spel?
Men det är inte troligt att verkliga våldsmän får sin inspiration från dataspel.
Våldets inspirationskälla är barndomen.
Våldsmän skapas i kärlekslösa barndomshem.
Det går inte att ångra sin uppväxt som vuxen.
Då är det alldeles för sent.
Vi måste reagera på farorna – det fullbordade våldet talar om för oss att vi kommit för sent.
Det är moraliskt rätt att förbjuda våldsförhärligande dataspel och kärlekslösa barndomshem.
Och det är bättre att vara moralist i dag än offer i morgon.
Då är det för sent.
Jag anmäler mig att vara moral tant om platsen är ledig.
Visst påverkar spelen oss alla vare sig vi tror det eller ej,spelar i bland med mina barn och kan själv bli lite upphetsad av orättvisorna på hockey plan, fula tacklingar dåliga domare,överlägsna motståndare(barnen) och allt annat som gör mig till förlorare.
Nu är spelinnehavet väldigt begränsat,men vi hade ett boxnings spel ett tag och då fick jag ibland lusten att nita någon i förlustens nederlag.
Så visst, skrota snacket om att det inte påverkar oss alla,kika in på skolgården eller i ditt bostads område så ser man snart vart man hämtar inspiration.
Jo Ulf, jag är beredd att hålla med om Josefsson,att han är en av få som vågar ha en annan åsikt än vad som är inne för tillfället.
hej. tack för en toppenblogg. alltid lika intressant att läsa vad du skriver. har du föresten kollat in bed.nu någon gång eller david wilkersons blogg. han är helt fantasitsk!
Jag vill definitivt inte se dessa filmer, och tv spel i butikerna i min stad.
Antalet människor med ADD, ADHD Arsbergers mm bara ökar och ökar (Jag vill inte peka ut någon grupp) En del av dessa ungdomar och barn som sitter och spelar dessa vådlsamma spel har svårt att förstå att en människorkropp inte tål hur mycket som hällst.
Här är det mamonstilbedjan så det bara dammar om det. Dessa tv spels skapare och företag hade alrig skapat dessa spel om de inte älskat pengar mer än sin egen medmänniska.
För snart tio år sedan träffade jag flera ungdommar/barn som berättade att det inte förstod att en människa gick sönder om man sparkade på dem. Varför? Jo, det var ju så på filmen, och då trodde de att det var så i verkligheten. Nu säger jag inte att alla med bokstavsproblematik är likadana.
Jag efterlyser altenativa TV spel som nyfrälsta kan få spela. Där de får lära sig bibliska moraliska grunder. De tio budorden mm.
Eller är jag löjlig nu?
Jag vågar stå upp för moralen! Och säkert fler, men problemet är att vi är för få kristna som vågar vara ”obekväma”
Det ligger en rädsla i att bli kallad ”moralist” tråkmåns och andra epitet som så slugt försöker tysta den rättfärdiges stämma.
Men inte säger Jesus att vi ska tiga för det!? Låt de som inte vill leva i ljuset kalla oss för vad de vill. Vem rädes vi!? Gud eller människor? I den tid vi lever kan vi inte längre ”behaga människor till frälsningen”. Hur väl vi än gör mot de orättfärdiga så finner de alltid något att anklaga oss för.
För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som förtjänar att prisas,tänken på allt sådant. Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara
med eder.Fil.4:8-9
Vårt sinne påverkas av det vi ser och hör. Självklart påverkas den som ger sig hän i ett spel eller en film där våld på ett mycket kännbart sätt visas upp.
Anders Bergsten, ordförande för kristdemokraterna i Bollnäs, argumenterade nyligen för ett förbud av våldsspel som ”Grand theft auto” (GTA) i en debattartikel i Expressen. ”I våldsamma tv- och datorspel övertar spelaren angriparens roll och identifierar sig med den som aggressivt attackerar andra. Spelen kräver aktivt deltagande från spelaren. Här handlar det inte om passivt observerande. Repetition förstärker inlärningen.”
Till sist håller jag med om att Janne Josefsson så smått börjar ändra ton. Det är väl mer än jag som ber för denna man så gott som dagligen, och det är också bra att fler skickar mail till redaktionen när de röda vänster vindarna i honom vill ta över.
Be gärna för Malmö konferensen då staden behöver andlig krigföring som kan förändra rådande läge!
/MM
Det är ”förföljelse” om människor föraktar kristna pga deras moraluppfattning. Bara så kristna inte tror att det är fel på dem själva, för de råkar formas efter moral, ärlighet, renhet, helgelse, mm.
Jag har lärt mig att tackla det på rätt sätt, att vara glad då människor tappar förtroende, undviker en, kallar en moralist, för då blir lönen större i himlen!! Det är inget annat än förföljelse av kristna och det kristna livet.
Vill bara säga att det är lätt att bli ensidig också i denna debatt där ganska många engagerar sig i frågan som inte spelar själva. Jag är en aktiv kristen, karismatisk tillome, men spelat faktiskt en hel del tv-spel. Dock tycker jag man får sätta gränser, de scener som var i programmet är definitivt inte ok, men man ska inte dra alla spel eller spelare över en kam heller. Nån måtta får det finnas på självgodheten…
Eftersom vi pratar om moralism, så passar jag på att agera moralist i avseendet om att föra en vettig debatt byggd på god argumentation. Det finns många människor som tycker en massa saker, men som egentligen inte har några bra argument som understödjer deras teser (de enda som lyssnar till dem är de redan frälsta). Människor som vill agera som moralister men som inte har några vettiga argument underminerar istället sin egen ståndpunkt (nyttiga idioter skulle dessa kunna klassas som från deras meningsmotståndare). Denna typ av moralism kan vi vara utan.
Först och främst, det är helt korrekt att kristna på uppmaning av Paulus skall bejaka det rätta och rena (Fil. 4:8-9) – inget snack om saken. Redan här kan de kristna människorna stanna upp i denna debatt och finna ett tillfredsställande svar. De behöver inte låta sina ungdomar (jag benämner dem som ungdomar, eftersom det är 18+ på åldersgräns på det aktuella Tv-spel vi talar om) ta del av diverse inslag från film, böcker eller Tv-spel (å andra sidan är 18 åringar myndiga). Det kristna livet är ett annorlunda liv än det världsliga.
Men att ge sig in i den vetenskapliga debatten om människors identitetskapande, meningsskapande och interaktion genom att hänvisa till egna selektiva upplevelser och sedan applicera dem generellt, är onyanserat och leder till en kvasidebatt (där det är svårt att ta parterna på allvar, pga. deras bristande argumentation.). Exempelvis, jag spelar boxningsspel och när jag förlorar så blir jag så arg att jag vill slå någon, varav jag drar slutsatsen att alla blir påverkade av Tv-spel. Vad är detta för argumentation? Det är ett egocentriskt perspektiv – personen har sig själv som måttstock– och den grunden är mycket svag. Jag kan med bestämdhet hävda det motsatta: Jag spelar boxningsspel och jag får aldrig någon känsla av att vilja slå mina medmänniskor. Det kan till och med vara tvärtom, jag får utlopp och ventilerar mina hemskaste känslor och tankar i Tv-spelet, och därför behöver jag inte uttrycka dem i det verkliga livet. Den som betvivlar på detta kan ju prata med en själavårdare och fråga denne hur betydelsefullt det kan vara för människor att få lätta på trycket för någon/något, och att det som tidigare har varit ett problem inte längre behöver vara ett problem så fort det har fått ventilerats. Eller varför rekommenderas bokstavsbarn att aktivt delta i någon idrott? De får utlopp för sin energi genom idrotten istället för att ge utlopp för energin på skolgården (Nu kanske någon ifrågasätter vad det är man vill ge utlopp för i Tv-spel. Dödande och våld? Nej, det är snarare spänning. Varför är kriminalromaner de mest populära skönlitterära böckerna? För att människor är perversa? Nej, för de vill ha spänning.)
Istället för att hänvisa till sina egna upplevelser så behövs vetenskaplig forskning, där dessa frågor har prövats på en stor grupp av människor under en lång tid och med vetenskapliga metoder. Och så vitt jag vet finns det inga klara eller entydiga vetenskapliga belägg för sambandet mellan ökat våld och Tv-spel (Nu pratar vi om seriös forskning. Inte kvällspressens rapporteringar om diverse forskning, där signifikansen är låg. Dessa studier kan en högskolestudent prestera bättre). Varav påståendet att Tv-spel ökar våldet i samhället inte bör vara en slutsats någon lutar sig emot, eftersom den är felaktig. Däremot kan man principiellt vara emot våld i alla dess uttryckssätt – men det är något helt annat!
Något som också är en annan diskussion är våldets karaktär, och där kan vissa influenser av filmens värld ses. Men våldets karaktär är en underfråga till det ökade våldet – som är det primära, och som tidigare nämnt finns inga större korrelationer mellan Tv-spel och ökat våld.
Angående de trosfasta syskon som hänvisar till att Jesus är sanningen och dessutom en oföränderlig sanning. Ja och Amen till det! Men samtidigt måste vi kristna vara ödmjuka inför denna sanning. Även om Jesus ÄR sanningen, så innebär det inte att vi som kristna har HELA sanningen uppenbarad för oss! Varför skulle de annars finnas så olika inriktningar inom kristendomen? – grekisk ortodoxi, romersk katolicism, lutheraner, kalvinister, metodister, missionsvänner, pingstvänner, baptister, trosrörelse, etc. etc. etc. (och där alla dessa påstår att de har sanningen.) Istället handlar det om subjektiva tolkningar av en objektiv sanning (människan är subjekt, Sanningen är objekt). Att vi har tillgång till Sanningen innebär inte att vi förstår sanningen fullt ut. I min församling finns ett resonemang hos de äldre medlemmarna att Bibelskolor är något dåligt. ”Det är ju bara att läsa som de står” påpekar dessa församlingsmedlemmar. Det behövs ingen tolkning eller vidare kunskap om Bibeln, för Bibeln är sanningen och vi har den heliga Ande, menar de. Ja, det är delvis sant, förutom att dessa medlemmar har en obiblisk hållning inför kunskap. Denna attityd visar snarare att tomma tunnor skramlar mest. Ju mindre man vet om någonting, desto mer tror man sig veta (och ju högre skriker man!). Eller omvänt, ju mer man vet, desto mindre vet man att man vet.
Så, nu har jag agerat moralist ett tag i fråga om sakliga grunder för en debatt. Utan underbyggda argument så blir debatten snarare en monolog av subjektiva tyckanden (kvasidebatt), och det gagnar ingen – utan tvärtom, det kan till och med skapa förakt.
Moralisk trygghet.
”Det är Herrens behag, för hans rättfärdighets skull, att han ville låta sin
lag komma till makt och ära”. Jes.42:12.
Kristi moral är grundad på guds uppenbarelsen på Sinai och Kristi ord i bergspredikan. Kristus har gett oss lagen och han har upphöjt den.
Kristen moral ligger alltid före mänsklig utveckling. Den tar i betraktelse varje möjlig mänsklig situation, till tidens slut.Vi ska vara mottagliga för moralisk ledning från Gud och inte från människor.
Den fria barmhärtigheten och det fria inflyt-andet från en kärleksfull Gud, som älskar oss, förändrar inte Guds eviga moraliska principer.
Sanningen i Kristus skall behärska och leda våra sinnen och vårt liv, vi måste hålla Guds moral lag, ren från all infiltration av syndiga människor som är fiender till lagen.
Himmelens lag skulle vara lagen för denna värld och alla människor. Men ingen
människa i egen kraft, kan lyda Guds bud eller är så kloka. Moralisk brist hos alla människor på grund av synden, är illa nog. Men att medvetet förkasta Guds lag är….. Vi är ansvariga inför Gud och inte inför människor. Vi prövar vårt liv med Guds norm, inte efter mänskliga situationer. Vi kan inte göra bådadera.
När moral lagen, såsom Gud gav den, förkunnas över världen, då får människan höra Ordet och sanningen från Gud inte från människor.
Vi vill visa människor behovet av en frälsande evangelium i Jesus Kristus.De tio Guds bud är mer aktuella nu än någonsin.Guds lag gäller allt jämnt. Vi ska upphöja och ära Gud.
Vilan i Gud finns i det rike, som ligger bortom all människors strävan.
22.3.09. Marita.
Amen!
Precis som Marianne Nordström skriver så är det en fråga om liv eller död. Inte om jag är moraltant eller inte.
O-Moralen flödar över på alla håll o kanter. Hur mycket ansvar har media i det? reklamen, både i tv, och den som ses i bilder på stan är i det mesta omoralisk. Och visst påverkar det oss, gammal som ung. Respektlöshet är en frukt av omoral. Respekten för liv är en av förutsättningarna i våra liv. Kärlek först och främst, kryddat med gränssättningar.
Man behöver inte vara forskningsexpert eller ens läsa rapporter från statistiken för att förstå ATT omoralen HAR påverkat oss i Sverige.
Tv-spelen är i det mesta groteska. I USA vet man att spelen har en stor påverkan i samband med de skolskjutningar som ägt rum senaste 10-15 åren. I Sverige tycks vi inte veta vad omoral är…..
Nä, ta upp svärdet(=Bibeln) för en värld som som behöver liv, hopp o kärlek! men glöm inte, först o främst; ”att det inte är mot kött o blod vi har att kämpa emot” och ta på hela rustningen! (Ef.5:10-18) för den kommer behövas 😉
Att omoralen flödar i samhället är beklagansvärt men inget unikt för den tid vi lever i nu. Titta i Sveriges historia – förutom under 1800-1900-talet- så har omoralen i historien i större utsträckning varit betydligt hemskare än vad den är idag. Under 1800-talet började borgarna uppfostra arbetarklassen, och nya idéer spred sig i Europa – ex. liberalism, individualism etc. Individualismen var med och skapade frikyrkorna, för med individualismen kunde individen själv läsa och tolka Bibeln (det finns ett agg från kyrkor mot individualismen – ibland med rätta, men det var den som bidrog till skapandet av våra frikyrkor).
Den kultur som kom att skapas under senare delen av 1800-talet är en pryd kultur (på gränsen till självgod och hycklande), och denna kultur minns många äldre tillbaka på och jämför med dagens värld – och därmed tror man att apokalypsen är nära eftersom det finns ett sådant moraliskt förfall idag. Men det är inte helt sant. Det är osant i fråga om att det idag rör sig om ett unikt moraliskt förfall (däremot är apokalypsen närmare idag än igår).
Trots diverse omoraliska synder i samhället idag – i synnerhet där det sexuella livet har blivit exploaterat av synden (Men som inte heller är historiskt unikt för människan. På Bibelns tid var sexualomoralen påtaglig. Under medeltiden var det vanligt att präster hade frillor – prostituerade) – så är moralen idag betydligt bättre i Sverige än vad den har varit tidigare. Det finns ett rättsväsende som alla är lika inför, och vi tar hand om de nödställda och fattiga (Något som Sodom inte gjorde – varav deras dom. Hes. 16:49). Folk kan inte längre härja omkring i samhället i en anda av fascism, där den starke härskar över den svage, där lagen tas i egna händer, eller där lagen är olika på grund av olika stånd eller klasstillhörighet. Vi lever istället en tidsålder där det bättre argumentet vinner gentemot det sämre (varav det är viktigt för kristna att ha goda argument). Detta är en bättre tidsålder (dock är risken med denna höga moral i sociala frågor att vi blir självgoda och klarar oss utan Gud. Högmod.)
Så moralen är sannerligen bättre idag än vad den historiskt har varit! Jämför med Bibelns tid, Sodom, Gomorra, olika folk och kungar som härjade genom våld. Sveriges historia om ett orättfärdigt ståndssamhälle, feodalism, slaveri. Avrättningsmetoderna innan 1700-1800-talet, stegling, människor blev styckade itu, sönderdragna av hästar, flådda levande. etc. etc. Människans dårskap tycks inte veta någon gräns – och detta skedde innan Tv-spelet. Så de torde ligga någonting annat bakom dessa moraliska förfall…)
Åter igen. Tv-spel är ett uttryck för denna världs moral (ex. pornografiska inslag) – varav kristna bör vara aktsam vad man stoppar i sig. Men det finns inga samband mellan Tv-spel och ett ökat våld. Blanda inte ihop äpplen med päron. Moral och ökat våld är olika! Man behöver inte vara en forskningsexpert för att fatta detta!
I småland skedde en studie undre 30-talet om att antalet storkar ökade frekvent med antalet nyfödda barn. Ja, så kan det ha varit – men det betyder inte att man kan dra slutsatsen att nyfödda barn kommer med storken! Det är en dålig korrelation mellan de variablerna, och påståendet har låg signifikans. På samma sätt kan man inte säga att Tv-spelet ökar våldet (men däremot omoralen).
Varför inte använda samma ovetenskapliga och analytiska metod som en del gör i fråga om Tv-spel, och applicera detta på andra områden av livet? Vi kan döma brottslingar efter deras utseende och sociala klass istället för tekniskt bevisföring. Vi kan hävda: ”Det behövs ingen forskningsexpert att inse att denne person – en arbetslös man från arbetarklassen, som har 6 barn och som slår frun – har mördat denna person för att komma åt dennes pengar”. Domen faller och mannen blir inlåst. Visst, det kan mycket väl vara så – men tänk om han är oskyldig?! Bara för att han slår sin fru eller är arbetslös innebär inte att han är en mördare.
Denna form av analys är dålig och inte fruktbar. Istället behövs seriös forskning för att kunna med säkerhet fastslå någonting. Utan forskning så lever vi ett godtyckligt samhälle där beslut grundas på de människor som kan skrika högst, eller de människor som bäst kan manipulera den stora massan.
Tv-spel kan vara dåliga för moralen – precis som ett korsord, en bok, en tidning, ett samtal, eller en tanke kan vara. Men det finns inga bevis att Tv-spelet ökar våldet, trots olika studier! Det är ett kvasiargument, ett personligt tyckande. Inte något mer.
(En parantes: angående skolmassaker i USA, det är inte ens värt att nämna, för det är ett sådant dåligt argument. Vad en sjuk individ gör är knappast representativt för hela populationen. Dessa sjuka ungdomar skulle lika gärna kunna ha läst en Bibel innan de tog till våld. Och då skulle deras handlande – läsandet av Bibeln – fortfarande inte förklara orsaken till deras illgärningar. Denna argumentation, där man utgår ifrån det sjuka istället för det friska, påminner om Freud.)
(En till parates: Varför all denna moralproklamation, där vissa skribenter beskriver hur Gud gett människan en moral och en måttstock att leva efter?
Att moralen är given av Gud och att den är evig är självklart. Dock säger det inget om hur människor i olika tider har tolkat detta (Åter igen, människan är ett subjekt som skall tolka ett objekt. Varav objektets varande inte per automatik är självklart för det tolkande subjektet.). Ex, olika inriktningar av kyrkan.
Om jag nu har tolkat dessa moralproklamationer rätt. Ni kanske skrev dem för att ni älskar moralen så mycket, och inte som ett debattinlägg om Tv-spel. 🙂 )
Johan Å;
Personligen har jag spelat massor av pc-spel. Det finns bra spel och de som är riktigt usla.
Vetenskapligt eller inte: Under min näsa finns det fyra spelande tonårspojkar. Vissa spel är verkligen inte bra för deras känslomässiga status. Det är väldigt påtagligt när man ser svårigheten att ta sig ur det och fungera socialt med andra människor efter några dygns spelande. Man ”låtsasslåss” mycket och är på allmänt dåligt humör.
Mindre barn går det bra att säga ifrån datorn en månad eller så, för att barnet ska hitta den sociala jämvikten igen.
En tonårspojke är betydligt svårare. Vissa spel – de flesta för äldre – stimulerar aggressiviteten på ett påtagligt sätt och är lustbetonade. Att då som vuxen gå in och säga att det räcker med spelande nu ”Du måste sova och göra läxor oxå” ger en våldsam sammandrabbning. Jag vet att många vuxna känner igen detta!
Visst, Johan, har världen varit grymmare. Men dessa spel handlar om att vi lär våra barn att hitta hela sin stimulans i egna känslor, avskuren från andra och med känslor som inte är positiva. Vad våra barn behöver är relationer till vuxna som har tid att finnas till och att bli bemötta med värme och respekt. Dessa spel är en fruktansvärd ersättning för social samvaro och borde ge djupgående känslomässiga skador.
Marianne: Det är det jag också tror. Att spelen blir en ersättning för social samvaro, och detta när man är som känsligast i sin utveckling. Och det KAN inte vara normalt att se på våld och leva sig in i våld på det sätt som spelen förutsätter.
Precis! Det är andra betydligt mer djupgående mekanismer bakom våld än Tv-spel. Det är snarare bristen på vuxna och god uppfostran som är de djupgående orsakerna till att individer tar till våld (med god uppfostran menar jag inte att hindra barn att titta på Tv, utan det primära är bra relationer med vuxna).
Den brutala och inhumana moral jag nämnde tidigare, var en moral som tog sig uttryck i kristna samhällen, och innan Tv-spelens tid. Denna historiska bristfällande moral fanns innan elektricitetens tidsålder – under en tid då familjen samlades i hemmen så fort det mörknade ute (kanske trisstes infann sig). Varav jag menar att det INTE är den kvantitativa tiden (antalet timmar) som Tv-spel, filmer, böcker etc. tar som skadar individer. Utan den viktigaste faktorn är kommunikationen, relationen i familjen. Den kvalitativa tiden.
(Åter igen, jag talar om ungdomar – inte barn. För våldet i Tv-spelen vänder sig inte till barn, utan ungdomar. Inte heller är det barn som deltar i våldsbrott [de brott som enligt juridiken klassificeras som våldsbrott] Dessutom finns det 18-års åldergräns på det Tv-spel som nämndes i Tv-debatten som Ulf hänvisade till)
Till denna debatt om moralism bör det påpekas om moralpanik. Moralpanik är när någon uppmärksammar en företeelse och det utbryter en kollektiv moralisk hysteri över denna företeelse. Ofta handlar moralpanik om ungdomen och de felsteg som den unga generationen gör – utifrån ett vuxenperspektiv. Moralpanik behöver inte alltid vara fel eller oberättigat – men ofta finns det en ensidig och onyanserad syn i denna panik (Ordet ”panik” används med ett syfte. Det som sker i panik har en tendens att inte vara genomtänkt).
Det ogenomtänkta i moralpanik, är att man tror att det som sker är en unik händelse, och att vi står inför ett livsavgörande val. Och väljer inte ungdomen rätt, så är deras liv mer eller mindre dömda att misslyckas. Denna moralpanik utbröt då Elvis vickade på höfterna, eller när hårdrocken kom på 70-80-talet, när videon lanserades under 80-talet, samt med Tv-spelet.
Samma moralpanik upplevde Sokrates. Han skall ha sagt:
”Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.” Sokrates 407 f.Kr., enligt Platon.
Denna beskrivning av ungdomskulturen skulle ha kunnat komma från Sverige under 2009 istället från Grekland för över 2400 år sedan ( i synnerhet att de terroriserar sina lärare…=)..) , och där Tv-spelen skulle få skulden till dessa negativa laster. Vad moralister behöver förstå – och de som upprätthåller moralpaniken – är att ungdomar i alla tider har uppträtt på ett sätt som de vuxna inte har gillat. Och dessutom, ungdomar har en otrolig förmåga att bli ansvarstagna och självständiga individer när de blir vuxna, trots att de har brutit med tidigare samhällsnormer!
Det ogenomtänkta med moralpaniken är misstron på människans förmåga att bli en vuxen ansvartagen människa (i likhet med 1800-1900-tales konservatism. Som ansåg att den stora massan inte var kapabel eller myndiga att ta egna beslut – varav de högre stånden och de utbildade skulle agera förmyndare åt allmogen) – samt det panikartade tunnelseendet. Att man genom sitt tunnelseende inte har förmågan att se att detta inte alls är något historiskt unikt (eller tvärtom, oförmågan att se att vi lever i ett högre moraliskt samhälle idag än många historiska samhällen).
Moralpaniken letar dessutom lättbegripliga förklaringar till ungdomarnas beteende, varav det är lättare att skylla på en ytlig variabel såsom Tv-spel/film (den är så lätt att lokalisera)– men där man missar de viktigaste faktorerna som formar de unga individernas identitet. De vuxna relationerna!!! (De vuxna är ofta blinda för att se sig själv en viktigt faktorer som påverkar ungdomarnas identitet!)
Et spörgsmål til jer som ikke tror at spil kan lede til vold.
Hvorfor använder det amerikanske militär ”computer simulationer” til at forberede soldaten for ”real combat”?.
http://www.streetdirectory.com/travel_guide/125988/gaming/violent_games_lead_to_real_world_violence.html
http://serendip.brynmawr.edu/exchange
/node/1723
http://www.cnn.com/2008/HEALTH/family/11/03/healthmag.violent.video.kids/index.html
Ja, du Johan Å. Du har rätt i väldigt mycket. Intressant med Sokrates där ;)….MEN! att släta över tv-spelen på ett sådant sätt som du nu gör är, i mina ögon sett, farligt. Vi pratar inte om ungdomars klädmode eller andra tonårsattityder i största allmänhet, som du så riktigt var inne på.Det har varit ett förtret för vuxna i alla tider. Det ingår i tonåringars frigörelse. Och de flesta kommer ut i vuxenlivet hela o trygga ändå. Det har ingen tappat tron på.
Men många föräldrar har idag ingen som helst aning om vad de får skörda av att deras tonåringar, OCH barn! sitter o spelar dessa våldsspel m. 18-års gräns. Vill absolut starta en moralpanik i detta!!
Och Johan….det är naivt o tro att gränserna för spelen hålls idag. Vi har i många år nu kämpat med dessa gränser. Merparten av barnens klasskompisar (f.-90,-93,-96,-01,-03) följer inte dessa gränserna. De flesta har heller ingen aning om vad de köper till sina barn. Och det storebror spelar, spelar lillebror.
Tonårslivet handlar om gränssättningar för hur långt man får gå i bla.sin irritation när hormonerna trycker på. De som sitter ensamma o spelar dessa spel där ingen har koll….ja, hur blir det? När det väl är ett problem så går det inte att stoppa.
Att föräldrar inte har koll beror till stor del på att barnen växer upp ensamma pga. att båda föräldrarna förvärsarbetar, är separerade och generationsboendet är borttaget för länge sedan.
Lägg då till att de inte vet vad de köpt för spel till barnen. För inte är det barnen som köper.(Barn avser jag upp till 18-år) Ett NYTT spel kostar idag runt 600:-.
Men hellre ensamma utan dessa spel. För spelen är destruktiva och vad blir skörden av det……?
Jag skulle oxå vilja säga att det finns 12-års gränser som våran 15-åring inte får spela.
På frågorna i mitt inlägg finns svar men jag lämnar de obesvarade. Fundera en stund och titta omkring er. Tillägg: av pornografi skördar de flesta en snedvriden sexualbild. Vilken bild skördar då Tv-spelen?
Ulf skriver: ”Vågar vi vara moralister idag? Med andra ord vågar vi säga att det faktiskt finns gränser, att det finns sådant som är rätt och fel, att det finns saker som borde stoppas eller till och med förbjudas?”
Den sociologiska frågan ifall man är rädd eller inte för att säga åt någon att handla i enlighet med en viss moralsyn (här; sin egen) är ju en sak. Den frågan är främst psykologisk.
Den filosofiska frågan är desto mer intressant, och den nämner Ulf inte i sitt inlägg. Frågan är: Vad är rätt? Enligt vem?
Man kan då fråga sig om vi talar om de samhälleliga lagarna eller om någon slags ”naturlig lag”, t.ex. instiftad av en övernaturlig varelse.
För om vi talar om de samhälleliga lagarna kan vi förstås alltid hänvisa till den gällande rätten och säga att det är rätt, vilket är sant på ett sätt. Men om vi samtidigt menar att det finns andra lagar, t.ex. någon av de abrahamitiska gudarnas lagar i Bibeln eller Koranen, borde det då inte ges bevis för att de gudarna existerar?
Jag tror så här. Tills vidare får vi lita på att människor har ett gott omdöme och har kärleksfulla känslor till andra. Som humanist tror jag att de flesta människor har det inom sig – oavsett om gud finns eller inte. Vill man sedan kalla dessa kärleksfulla känslor för ”rätt”, så må det vara hänt.
Mvh
Anders
Om Gud kallar någon till att moralisera, så måste den individen vara tränad i andlig krigföring.
En personlig, menar jag, förebedjare vars böner beskyddar ”moralisten”, behövs.
Jag tror även att ”the gift of faith”, att ta emot ett under; bör fungera i ”moralistens” kallelse.