Världens viktigaste vecka handlar inte om påskkärringar utan istället om vad Jesus Kristus gjort för oss på Golgata. Denna vecka, den Stilla veckan, har i mångas liv blivit ett påsklov som tyvärr är helt befriat från andligt innehåll. Att återvinna och förklara det verkliga innehållet i den Stilla veckan, eller Stora veckan, är kanske något av det viktigaste vi kan göra som kristna. Att följa Jesus genom Passionsberättelsen är inte bara dramatiskt utan djupt uppbyggligt och livsavgörande för oss. Det var för oss han gick denna lidandes väg.

Varje gång vi har en resa till Israel så går vi Via Dolorosa och dess stationer i Jerusalem och det blir bara mer och mer fyllt av andligt innehåll. Det tar ett tag att tränga bakom de yttre kulturella fasaderna och larmet och verkligen tränga in i vad det egentligen var som hände, hur mycket det innehåller och vad det betyder för oss idag, men det är verkligen värt mödan. Det vore inte fel för varje församling att ha en egen Korsväg där man kan gå från plats till plats och och i lugn och ro bedjande på ett åskådligt sätt följa Jesus det sista dygnet av hans liv, från Getsemane till Golgata.

Den Stilla veckan börjar med Palmsöndagen, det var i söndags, och med Jesu konungsliga inträde, ridande på en åsna nedför Olivberget, in i Jerusalem, Sak. 9:9, medan folket hyllar honom. (Sist vi var där, i början av Mars, sjöng vi Hosiannasånger vandrande ner för berget och prisade Herren för full hals.)

Dagen innan, lördagen, sabbaten, smordes Jesus profetiskt till sin begravning av Maria, Martas syster i Betania, som utgjöt nardusolja över hans fötter.

Måndagen: Jesus förbannar fikonträdet och rensar templet.

Tisdagen: Jesus undervisar i templet håller sina sista stora offentliga tal.

Onsdag: Jesus är i stillhet Betania under det att planer smids för att röja honom ur vägen.

Torsdag: Jesus firar påskmåltiden, Sedern, och äter påskalammet med sina lärjungar och instiftar nattvarden. Han undervisar dem en sista gång och  Johannesevangeliet, från kap. 13 till och med kap. 17, innehåller denna undervisning. Sedan går de till Getsemane där han våndas, ber och överlåter sig till Guds vilja och tar emot lidandeskalken och blir förrådd av Judas.

Fredag: Jesus döms av Sanhedrin tidigt på morgonen, överlämnas till romarna, gisslas, döms av Pontius Pilatus och förs bort att korsfästas. Han dör en ohyggligt smärtsam korsdöd för oss alla och tar vår skuld och straff på sig.

Lördag: Sorg, förstämning, förvirring bland lärjungarna. Jesu kropp vilar under sabbaten. Han har stigit ner i dödsriket och proklamerar segern och det fullbordade verket på korset för de döda.

Söndag: Veckans första arbetsdag. Den nya skapelsens dag. Gud uppväcker Jesus från de döda. Dödens udd är för evigt bruten och Jesus har nycklarna till döden och dödsriket.  Livet, det eviga överflödande livet, har vunnit!

Detta är den yttre ramen kring denna oerhört viktiga och innehållsrika vecka. Det tar ett helt liv att tränga in i alla dessa koncentrerade händelser. Det tar hela evigheten att jublande prisa och tacka Gud för denna frälsning. Därför får jag aldrig nog av Påsken! Låt oss ledas av Anden allt djupare in i allt vad Jesus gjorde för oss. Skriften säger både att vi skall uppskatta och ta emot hans gärning för oss men också att vi skall följa honom på hans lidandesväg, 1 Petr. 2:21-24. Han är både vår ersättning, som tog vår plats, och vårt exempel att följa.