Nu har recensionerna av Gardells bok dunkat in och lovorden spridits i pressen. Det är ju knappt att vänta något annat. Att sekulära media höjer Gardell till skyarna, dock inte till himlen, ter väl sig naturligt från dess ståndpunkt.

Att kristen press i stort följer med är däremot desto märkligare. Det avslöjar på ett betänkligt sätt hur allvarligt det andliga läget egentligen är.

Tidningen Sändaren är självklart uppskattande av Gardell och kallar honom väckelsepredikant. Tidningen menar att jag var snabb att avfärda Gardell som hädare. Nej, inte alls snabb och inte lättvindigt heller,  men slutsatsen kan knappt vara en annan. Inte om man har Bibel, trosbekännelse och den klassiska tron som måttstock. Ordet ”hädelse ” är inte ett skrikande tillmäle utan en saklig beskrivning av resultatet av ett allvarligt avsteg i tron och ett angrep på Guds Son, den andra personen i Gudomen.

Kyrkans Tidning menar att jag brännmärkt Gardell. Nej, däremot har jag sakligt konstaterat att han faktiskt avviker från den kristna tron eftersom han inte tror på jungfrufödelsen utan tror att Jesus vare en ”oäkting”,  inte tror att Jesus gjorde under, inte heller tror att han kom för att förlåta synder och inte tror att han  bär människornas synder på korset. Allt detta är självklart utanför den kristna trons råmärken och en grov förvansking av Jesus Kristus. Eftersom det är Gardell som säger detta verkar inte många vilja opponera sig.

Dagen hade en något märklig rubrik: ”Gardells bild av Jesus engagerar.” Det är naturligtvis mycket som engagerar nu för tiden, frågan är bara hur och med vilka konsekvenser. Rubriken känns som en typisk öppnare för att sända signaler åt två håll samtidigt. Ibland undrar jag om Dagen, som journalistiskt spottat upp sig avsevärt de senaste åren, har utvecklat en ny teknik där man verkar vilja sända dubbla signaler samtidigt. Det kan fungera i vissa frågor men absolut inte i andra.

Själva artikeln, av Mikael Tellbe , är saklig. Tellbe avslutar med att påpeka att Gardell har en störande subjektivism och att Gardell ser Jesus som den store bekräftaren men inte som vår ende befriare.

På opinionssidan den 9 april finns en insändare som undrar om Gardell skall ses som förkunnare. Det kan man väl knappast säga i strikt mening dvs en evangelie förkunnare. Han är en talare, debattör och estradör. Han förkunnar naturligtvis ett budskap men det gjorde ju Lenin och Trotsky och många andra också. Alltså, knappast väckelsepredikant! Kristen? Bara Gud kan se in en människas hjärta! Men förståelsen av Jesus är snedvriden och detta blir falsk varubeteckning av evangeliet.

Till detta lägger jag att det teologiska innehållet i boken känns som ett kompendium på det vi pluggade på 70-talet. Samma gamla liberalteologi. omskrivningar och förnekelser. Inget nytt alls. Det nya är väl att ett känt namn populariserar och för ut det till en intet ont anande svensk publik.