Nu har recensionerna av Gardells bok dunkat in och lovorden spridits i pressen. Det är ju knappt att vänta något annat. Att sekulära media höjer Gardell till skyarna, dock inte till himlen, ter väl sig naturligt från dess ståndpunkt.
Att kristen press i stort följer med är däremot desto märkligare. Det avslöjar på ett betänkligt sätt hur allvarligt det andliga läget egentligen är.
Tidningen Sändaren är självklart uppskattande av Gardell och kallar honom väckelsepredikant. Tidningen menar att jag var snabb att avfärda Gardell som hädare. Nej, inte alls snabb och inte lättvindigt heller, men slutsatsen kan knappt vara en annan. Inte om man har Bibel, trosbekännelse och den klassiska tron som måttstock. Ordet ”hädelse ” är inte ett skrikande tillmäle utan en saklig beskrivning av resultatet av ett allvarligt avsteg i tron och ett angrep på Guds Son, den andra personen i Gudomen.
Kyrkans Tidning menar att jag brännmärkt Gardell. Nej, däremot har jag sakligt konstaterat att han faktiskt avviker från den kristna tron eftersom han inte tror på jungfrufödelsen utan tror att Jesus vare en ”oäkting”, inte tror att Jesus gjorde under, inte heller tror att han kom för att förlåta synder och inte tror att han bär människornas synder på korset. Allt detta är självklart utanför den kristna trons råmärken och en grov förvansking av Jesus Kristus. Eftersom det är Gardell som säger detta verkar inte många vilja opponera sig.
Dagen hade en något märklig rubrik: ”Gardells bild av Jesus engagerar.” Det är naturligtvis mycket som engagerar nu för tiden, frågan är bara hur och med vilka konsekvenser. Rubriken känns som en typisk öppnare för att sända signaler åt två håll samtidigt. Ibland undrar jag om Dagen, som journalistiskt spottat upp sig avsevärt de senaste åren, har utvecklat en ny teknik där man verkar vilja sända dubbla signaler samtidigt. Det kan fungera i vissa frågor men absolut inte i andra.
Själva artikeln, av Mikael Tellbe , är saklig. Tellbe avslutar med att påpeka att Gardell har en störande subjektivism och att Gardell ser Jesus som den store bekräftaren men inte som vår ende befriare.
På opinionssidan den 9 april finns en insändare som undrar om Gardell skall ses som förkunnare. Det kan man väl knappast säga i strikt mening dvs en evangelie förkunnare. Han är en talare, debattör och estradör. Han förkunnar naturligtvis ett budskap men det gjorde ju Lenin och Trotsky och många andra också. Alltså, knappast väckelsepredikant! Kristen? Bara Gud kan se in en människas hjärta! Men förståelsen av Jesus är snedvriden och detta blir falsk varubeteckning av evangeliet.
Till detta lägger jag att det teologiska innehållet i boken känns som ett kompendium på det vi pluggade på 70-talet. Samma gamla liberalteologi. omskrivningar och förnekelser. Inget nytt alls. Det nya är väl att ett känt namn populariserar och för ut det till en intet ont anande svensk publik.
Rubriken du citerar var på Dagens förstasida och täckte framförallt flera nyhetsartiklar om Jonas Gardell där folk med engagemang, positivt såväl som negativt, kring Gardells bok citerades. Så visst sände den dubbla signaler, i och med att den anspelade på de vitt skilda åsikter som finns kring boken som kom till tals på nyhetsplats.
Rubriken till själva recensionen, som är den du skriver om här, var ”Evangelium enligt Jonas Gardell”.
/Carl-Henric Jaktlund, reporter Dagen.
Men det är ju egentligen inte Jonas Gardell som är problemet, utan va som lärs ut i vårt lands teologiska utbildningar, exempel Tom Wright och professor Bengt Holmgren i Lund påstår i var sin bok att Jesus inte visste att han var Gud, detta banar ju självklart väg för alla möjliga slags hädelser.
Eftersom Ulf nu troligen kommer att anklagas för att ”döma” Gardell och det alltid dyker upp några välbekanta stenar i debatten så citerar jag här något intressant från http://www.eaec.org/svenska.htm
****
Bibeln BEFALLER oss gång på gång att ”döma”.
”Herren Jesus Kristus befallde att vi skall ”döma”:
”Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom” Joh. 7:24.
”Varför låter I icke edert inre döma om vad rätt är?” Luk. 12:57.
Herren Jesus Kristus berömde Simon i Lukas 7: 43 för att han ”dömde” och Jesus sade att Simon hade rätt i sin dom:
”Då sade han till honom: ‘Rätt dömde du.” (Luk. 7:43b).
*******
Med Bibeln som facit är det snart gjort att bedöma hur vilse Gardell leder sina lärjungar.
Gardell skapar sin egen Jesus och anpassar Honom till Gardells egna tycke och smak. Bekvämt och mänskligt, men knappast kristet.
Bra kommentarer Ulf!
Gardell har nästintill blivit en helig ko i en del religiösa kretsar. Var är det som fascinerar hos Gardell?
Han är knappast revolutionerande i sina utlägg – allt det han påstår är gamla tankar som andra innan honom framfört. Inte heller bör han ses som en profet (som en bloggare kallade honom) – han förkunnar ingen omvändelse från synden, utan snarare ett slags obibliskt relativiserade av synd samt hädelse.
Inte heller är Gardell särskilt begåvad – rent intellektuellt – inte mer än en vanlig utbildad akademiker (Han går säkert hem hos folk som har en kortare allmän teologisk utbildning – dvs. människor som har en viss förförståelse för den teologiska debatten, men som på grund av den begynnande teologiska kunskapen tror att de vet mer än vad de egentligen gör. Aka ”självbedrägeri”, aka ”tomma tunnor skramlar mest”. Jag hoppas högutbildade kan se genom denna teologiska fadäs.).
Det positiva jag kan tänka mig se hos Gardell, är att han inte verkar ha någon människofruktan – han säger vad han tycker i tid och otid. Men frånvaron av människofruktan är ingen kristen dygd om det inte kopplas ihop med Gudsfruktan. Istället tenderar Gardells djärvhet att bli egocentriska utspel – där Gardells narciccistiska personlighet är i centrum. Och det är väl knappast något att beundra!
Att se Gardell som en kristen pionjär, som en väckelsepredikant – är ett ogenomtänkt, populistiskt, och ett nästintill idiotiskt förhållningssätt (Idiotiskt i ordets egentliga betydelse. Dvs. frånvaro av förmåga att rationellt och nyktert bedöma i fråga.). Gardell som kristen förkunnare är lika komiskt som en kommunist som förespråkar totala avregleringar, fri marknad och ökade mervärdesvinster åt kapitalägarna. De kommunistkamrater som skulle följa en sådan kommunistledare, skulle antagligen vara mera okunniga än ledaren.
De i svensk kristenhet som hyllar Gardell, har råkat ut för fenomenet ”kejsarens nya kläder”. Det är politiskt rätt att hylla Gardell – även om man inte riktigt vet varför man bör hylla denne man.
Obs, denna analys av Gardell är en utvärdering av honom som en offentlig kristen förgrundsgestalt. Analysen bör inte tolkas på några av hans andra ”titlar” – ex. att han är en förgrundsgestalt för skådespelare, författare, de homosexuella etc. Hur han är som förebild för ex. skådespelare, är en helt annan diskussion som jag inte tänker yttra mig i. Dessutom sträcker sig analysen till de kristna som hyllar honom.
Gud välsigne Jonas Gardell!
Tack att Du tydligt och klart talar om vad Ordet säger utan att du dömer människan och ändå säger som det står i Bibeln. ”Det handlar om att hjälpa människor!” Gud vill hjälpa alla människor! Gud ÄR KÄRLEKEN! Johannes evangelium 3:16 ”Stå fast släpp aldrig taget…!”
Go Ulf! Tycker Du är toppen som ”står på muren”. Oroar mig också för det andliga läget i Sverige.
Jag skriver helt under på pastor Ulfs sammanfattning om ”att sekulära media höjer Gardell till skyarna, ter väl sig naturligt, (men) att kristen press i stort följer med är däremot desto märkligare …”.
En liten funderare över hur det kan vara så – att (inte ens) ”kyrkpressen” kan skilja på
vad som är en ”tjuga” och monopolpengar.
Kanske det kan bero på att teologi i klassisk mening mer eller mindre saknas i ”kyrkan”, vilket innebär att man inte har något ”standardverk” som referens att bedöma andra ”Jesusböcker” mot. Denna torftighet leder lätt till att man tager vad man haver och ”släpper fram” i detta fall Herr Gardell och hans funderingar i det teolgiska andlig vakuum som finns!? (…. i brist på annat !?)
Vad är botemedlet, kanske att skaffa sig Kjell O Leijons bok ”Till kristendomens försvar” där han introducerar John Gresham Machen och hans kamp mot liberalismen för en svensk publik. Machen var verksam på 30-talet och var tydlig med att ”liberalismen” i stora stycken var (och är) en annan religion och inget annat…..
Lär man sig hur en äkta ”tjuga” ser ut och känns i handen – behöver man inte oroa sig – för då vet man hur eventuella oäkta sedlar ser ut.
Till sist:
Även böckerna ”Doktriner” och ”Andliga rötter”
– tillhör naturligtvis ”botemedlet”
SÅ bra at du står opp for sannheten!
”Evangeliet er en dårskap for dem som går fortapt, men for dem som tror, er det en Guds KRAFT til frelse.”
Jesus er Guds sønn, han tok, takk og pris, våre synder på korset, og han stod opp den tredje dag! En mann som ikke har dette med seg i sin forkynnelse har ikke forstått frelsen. Stå på videre, Ulf!!
Forstaelsen av vem Jesus verkligen ar, ar den avgorande faktorn som kvalificerar for intrade till Gudsriket pa jorden och det eviga riket i himmelen som vantar for bruden som tvagit sina klader rena i Lammets blod.
Tyvarr ar det inte bara Gardell som presenterar en Jesus utan Gudomligt ursprung, det gor aven muslimerna och till skaran av dem som har en forvrangd Jesus-bild kan nu sorgligt nog aven fore detta pingstmissionaren Stefan Ketriel Blad i spetsen for Messianska Foreningen Shalom raknas.
Vi lever i en allvarlig tid.
Den som tror sig sta ma se till att han inte faller. Forneka inte din Herre och Mastare!
Snubbla inte pa stotestenen.
Lat Jesus Kristus, Guds Son, varldens Fralsare och den aterkommande Messias vara hornstenen i ditt liv, den fasta klippan som orubbligt star kvar nar villfarelsens vindar blaser runt husknuten.
Tack gode Gud för Ulf Ekman, som vågar stå upp och säga ifrån i en kultur där alla bara hukar sig och larvar sig. Synd är synd, hädelse är hädelse, villolära är villolära. Inget annat.
Jag har precis börjat läsa boken och återkomer ev. med synpunkter. Men en sak är i alla fall positiv, tycker jag, och det är att den gett ett ökat intresse för bibeln. Förhoppningsvis leder det till att fler läser den och kan bilda sig en egen uppfattning. Måhända färgad av Gardells förkunnelse, men vem läser egentligen bibel utan att vara påverkad av prästers och pastorers undervisning?
Jag förutsätter att ni, och även du Ulf, som lämnar synpunkter här, har läst boken och bildat er en egen uppfattnig. Att bara lita till andras utsagor är ingen bra metod. Det gäller att tänka själv också, som Gardell säger flera gånger i boken.
Detta är inte Jonas Gardells Gud, han borde inte få fortsätta.
Evigt liv.
”Den som tror på Sonen, han har evigt liv, men den som inte hörsammar Sonen,
han skall inte få se livet.”. Joh.3:36.
Själva vårt liv och vår frälsning, beror på trons utövande och gensvar.
Låt oss göra det klart för oss, att vi inte kan vänta oss något underverk från Guds
sida för att frälsa oss, oavsett vår egen inställning. Gud söker uppriktigt och av sig
själv, att erbjuda oss inte bara frälsning utan alla andliga gåvor. Men inte ens Gud
kan ge oss det, som vi inte skapat förutsättningen för att ta emot.
För att ta emot en andlig gåva behövs nämligen en hand och ett sinne, som tar emot det.
Guds godhet går människans frihet till mötes.
Gud vill inte mot vår vilja, tränga sig in i våra sinnen. Han vill inte tränga sig på den
människa, som väljer att vandra i mörker. Valet är fritt. Välsignelse – Förbannelse.
5Mose. Kap.28.
Vi kan tränga in i musikens, konstens och poesins värld bara genom en sinnesattityd,
som vill ta emot vad dessa livsområden har att erbjuda. Själva vår önskan att bli
älskade innebär att vi är beredda att ta emot denna kärlek. I vår frälsning är Kristus
allting – vår visdom, vår rättfärdighet, vår helgelse och vår återlösning.
Frälsningen innebär ett livslångt mottagande av alla dessa saker. Detta i sin tur kräver
ofta offer. Vi måste uppge onda benägenheter som vi haft. Kristus bor hos renhet inte
hos orenhet. Om vi vill att Jesus Kristus ska bo hos oss, måste vi göra oss av med
gäster som är Kristus fiender. Jesus Kristus knackar på hjärtats dörr.
Låt oss inte säga, att vi har tro om vi håller dörren stängd. Kristus uppenbarar för oss om vi
har sann tro, som tar emot honom. I det läget måste vi ge upp allting, som står i motsats till
hans liv och väsen.
Jag tränger mig inte heller in i en församling eller på annat sätt i människors liv.
17.4.09. Marita.
God morgon!
Väldigt bra inlägg, Ulf. Nyanserat. Det är klart att kalla någon för hädare eller något för hädelse är väldigt starka ordalag och gör att man hajar till, men i det här fallet är det fullt berättigat. Det är viktigt att kristna ledare som du, som har ett stort genomslag, står raka och tar upp politiskt okorrekta frågor på det här sättet. Jag uppskattar att du i din avslutning skriver att endast Gud ser in i människors (Jonas) hjärta och kan avgöra om en människa är kristen eller inte. Du håller en hög nivå och jag uppskattar att du inte, som andra, går in på att diskutera Jonas intelligens eller person i övrigt. Vi borde hålla oss för goda för sådant. Sak, men inte person. Tack.
Det finns för få kristna ledarprofiler i det här landet som vågar vara ”pang på rödbetan”. Du och Stefan Swärd gör det båda på ett mycket rakt och fint sätt.
Tack för att du vågar sticka ut i denna självklara fråga.
Detta är en viktigt inlägg. Jag tror att det sker glidningar i kristenheten som kan bli mycket farliga. Vi måste alltid uppdatera oss på vad vi egentligen tror på genom Guds Ord. Därför är det viktigare än någonsin med Bibelskolor som klart och rent förkunnar Ordet. Det är också viktigt att i olika sammanhang träda upp till trons försvar.
Gardell verkar vara vår tids Luther. Han är den förste som kommer med något nytt sedan den mannens dagar. nämligen att vi inte ens behöver be om förlåtelse, vi är redan förlåtna!
Hej Ulf.Jag har läst din krönika men jag undrar om du och ni andra har läst Jonas Gardells bok om Jesus.Så här
slutar den:Detta är vad evangelium handlar om .Tro på budskapet.Gud är kärlek.Var inte rädd.Du är inte fånge.Du är fri.Jag är sjuttio år och djupt troende och blir förvånad över den dömande syn ni i krönika och kommentarer visar upp.Jag känner mig befriad och inte rädd längre efter att ha läst boken.Roland Henkelman
Vår apostoliska trosbekännelse från de första århundradena kom till som en dopbekännelse och kom till framför allt för att markera vad den kristna tron står för. Den har följt kyrkan igenom hela historien. Under 1800-talets liberala strömningar fanns det förespråkare som ville ta bort den helt, men tack och lov finns den kvar. Bekännelsen kom till som en markering mot gnosticismen, marcionismen m.fl. När nu Gardell har en bekännelse som klart tar avstånd från den apostoliska bekännelsen (om t.ex. jungfrufödseln) så placerar han sig klart utanför kyrkans (och hela den kristna kyrkans) väggar. Gardell säger ju själv ”tro inte på allt jag säger” och det skall vi ta fasta på. Som författare och komiker må han ha sin plattform, men för allt i världen, låt honom inte få en plattform i kyrkan, vilket han dessvärre redan tycks ha fått! Det är beklagligt.
Till signaturen ”ro”.
Pastor Ulf hänvisar i sin utmärkta artikel till att Gardell avviker från klassisk kristen tro och bekännelsen.
Vid ordinationen lovar en präst att hålla sig till Skriften och bekännelsen ”efter bästa förstånd och förmåga”. Så den vilsenhet som vi finner hos många av svenska kyrkans företrädare är ett avsteg från det löfte man en gång avgav.
Trosbekännelserna var ju resultat av, att man inom den tidiga kyrkan samlades för att enas om vad vi tror på, därför att det inifrån kyrkan kom fram avvikelser från den inom kyrkan allmänna tron.
Walle
Återkommer med mina funderingar från andra bloggkommentarer om hur mycket avsteg man får göra från klassisk kristen tro och ändå får kalla sej för kristen. Nu talar jag inte om yttrandefrihet utan vad kyrkfolk kallar varandra.
Visst är det så att Gud ser det innersta i en människa, men hur ska man trots detta få ihop att Gardell ska betraktas som kristen när hans lära inte har ett dugg med kristendomens grunder att göra? Nånstans måste man dra gränsen och som kyrko- och församlingsledare sluta umgås med såna som inte omfattar de kristna grundsanningarna.
Hej,
vad är det som är så spännande med Gardell frågade någon. Ja, bortsett från att han är en skicklig författare, vansinnigt rolig underhållare och en påläst debattör. Ta debatten med honom på allvar, lämna all frikyrkomoralism bakom er och peka på Jesus.
Det klart att det är bra att alla media idag talar om Jesus. Ta vara på detta intresse och möt upp i ett intellektuellt samtal. Människor söker mer än någonsin, problemet är att pastor Uld , Sreftan Swärd m fl inte tillåts recensera och debattera Gardells bok. Han vill inte detta utan istället sitta i TV- soffor med de vanliga teologiska experterna Annika Borg, Bylund, KG m fl. Det är som om Göran Persson skrev en bok som recenseras av Tomas Östhros och Björn Rosengren. Jättespännande eller hur? Svaret är naturligvis nej. Perssons böcker recenseras bäst av exempelvis SVD Maria Arbrahamsson. På samma sätt recenseras Ulf Ekmans böcker bäst av Carline Krook och Jonas Gardell. Det är dit vi måste komma och inte sitta med likasinnade och förfasa oss över en okänd mörk värd där Jonas Gardell blir en allvetande expert på Jesus som ingen vågar ifrågasätta. Möt upp ui ett intellektuellt samtal, kära trossyskon och undvik känslostyrda omdömen och trist moralism. I kristus. Politrucken
wildwest. Vilka brukade Jesus umgås med?
Klart att man kan umgås med såna som ÄNNU inte omfattar de kristna grundsanningarna. Jag har inget problem med att umgås med människor som har buddistisk livssyn. Jag umgås också med människor som gärna kallar sig för troende utan att leva som praktiserande kristna. Det innebär inte att jag tror som de gör eller att jag gör avkall på mina övertygelser. Men om inte jag som kristen umgås med människor som ännu inte tror eller som tror annoslunda, hur ska de då någonsin få möta underbare Jesus?
Kära Ulf och ni andra! Hoppas att ni inte blir lika hårt dömda som ni dömmer, när ni en gång står vid porten! Gud är kärlek, glöm inte det!
Svar till Roland Henkelman.
Det handlar inte om dömande. Som förkunnare måste jag ta avstånd från falsk lära. Jämför med Paulus som i Galaterbrevet går till rätta med de falska s k apostlarna!
Gränsdragningen är för Frälsningens skull, för att människor skall kunna ta åt sig den. Och som bekant, så går den via Försoningen, något som Gardell utesluter.
Kyrkofadern Origines sade omkr. år 300, att ”man behöver inte dricka upp hela havet, är att förstå att det är salt”. Icke heller behöver man läsa hela Gardells bok för att förstå att han avviker från den allmänneliga kristna tron!
Walle (72 år)
Bra Ulf!
Det är viktigt att ge mothugg även om korttänkta personer utgår ifrån att du eller jag gör det utifrån homofobi, vilket inte är fallet, även om det antytts från en del håll.
Bra att du inte, till skillnad ifrån Swärd, hävdar att Gardell inte är kristen. Det tycker jag man ska vara väldigt försiktig med att göra.
Däremot är det oerhört viktigt att desto kraftfullare tydliggöra att Gardell är helt diskvalificerad som lärare eller förkunnare inom den kristna kyrkan. För att vara förkunnare ska man vara ett föredöme i vishet kring vad skriften säger, såväl som i karaktär. Och relativiserar man syftet med Jesu ankomst till Jorden så hamnar man till och med utanför skalan över grova avsteg ifrån bibeln.
Sen bör vi som kristen kyrka kanske självkritiskt fråga oss vad det är som gör att någon ens kan komma på tanken att kalla människor som Gardell eller Di Leva för ”förkunnare” respektive ”profet” – personer som är motståndare till det som kallats för evangelium i 2000 år. Jag tror vi kristna bär en stor del av skulden till detta.
hej Politrucken; – det ligger nanting i vad du sager….’och inte sitta med likasinnade och förfasa oss över en okänd mörk värld där Jonas Gardell blir en allvetande expert på Jesus..’ ; Tycker UE har alldeles raett men samtidigt som det finns nagot friskt och starkt i detta sa finns det kanske ocksa en risk att vi isolerar oss i ‘inboerdes beundran’. Ar Jonas Gardell intresserad av dialog? Varfoer skrev han boken?
Representerar han en majoritet i Svenska kyrkan eller?? Kan inte riktigt forsta varfor det ar en sensation att Jonas Gardell skriver om Jesus. Kanske vi alla skulle saetta oss ner och skriva en bok om Jesus…vilket slagsmal det skulle bli:)..blog blog….
Men allvarligt talat, hur många av er här som tycker att man måste ha läst boken för att kunna kritisera den, efterlever detta krav i andra sammanhang? Hur många av er som har en stark åsikt i, till exempel, IPRED-frågan har läst hela lagtexten? Hur många av er som ogillar räkor väljer att äta fullkornsmackan med räkor, enbart för att ni tidigare bara ätit vitt bröd med räkor, och därför inte anser er veta att fullkornsmackan med räkor kommer vara ungefär lika äcklig?
Det jag vill ha sagt är att ibland räcker det med att förlita sig på slutsatser (varför finns filmrecensioner, bokrecensioner, etc.. annars?). Om Gardell påstår att Jesus inte dog för våra synder, ja, då har jag hört tillräckligt. Inget gott kan komma från någon som omdefinierar godheten själv (”endast Gud är god”).
Vidare undrar jag om ni som anklagar andra för att döma (ett dömande i sig!), låter bli att döma andra. Är det till exempel fel att döma ett mord som något ont? Jag antar att ni också dömt nazisternas brott mot mänskligheten. Likaså olika pedofilfall i och utanför Sverige. Skillnaden mellan er och dem som faktiskt ställer den kristna tron först, är att ni dömer efter Sveriges Rikes Lag, medan vi dömer efter Guds lag. Dömandet i sig skall dock givetvis ske på ett kristet sätt, där man gör skillnad på handling och person.
Bra skrivet Ulf! Tack för att du vågar.
Har inte läst boken men antar att jag får göra det såsmåningom. Det som stör mig mest i denna debatt är nog debatten i sig.
Varför blir det sån’t stohej över att en ståuppkomiker skriver en bok om Jesus? Åtminstone i hans tidigare bok tillstår ju Gardell själv att han inte är någon forskare och att han i princip bara populariserat tankar som andra redan fört fram. So what’s the big deal? Varför recensioner i varenda kristen tidning med kommentarer av forskare, teologer, kreti och pleti?
Vår tids kändishype som gör gällande att bara för att någon synts i TV så är allt den personen säger och gör viktigt, är riktigt, riktigt irriterande.
Det finns massor, och jag menar verkligen MASSOR, av bra böcker om Jesus därute som aldrig får någon uppmärksamhet och som, vågar jag påstå, skrivits av personer med bra mycket mer kompetens inom området än Gardell. Börja med dem istället…
Bekräftar bara att jag läst Stig Walldins kommentar. Delar allt till hundra procent i Din text. Kort, korrekt och utan omsvep så skriver (och talar) en sann kyrkans man……
TACK
Hälsningar ro
Jag kan förstå dagens medmänniskor som tycker att Gardells Jesus är intressant. Mer intressant än Ulf Ekmans Jesus.
Gardells Jesus är lätt att följa.Inga förpliktelser, inga inre konflykter,ingen omvändelse, det är bara att fortsätta följa egot.Gardells Jesus gjorde ingenting för oss så det spelar ingen roll om vi inte gör någonting för honom.Det passar perfekt stressade , sekulariserade människor som ändå har kvar lite ”religiös” med sig . Alla är glada att vara lediga Jul helgen och Påsk helgen . Så varför inte.
Ulf Ekmans Jesus dog för oss.Det var så illa med oss att det hjälpte inte med att alla ska vara med och ingen ska känna sig utanför .
Ekmans Jesus valde att dö för att vi ska kunna välja att leva.
Det är valet som är dagens dilemmat .
Väljer man Gardells Jesus kostar inget men det ger inget.
Väljer man Ekmans Jesus kostar massor med det ger
någonting så är så underbar , så rent, så värdefullt att kostnaden blir ett livs stil.
Det finns kanske någon som föredrar en kombinations av båda. Det funkar inte . Man lurar sig själv trots att man kallar sig kristen , går i kyrkan och tror att Gud är god.
Gud är god t o m så god att Jesus dog på korset.
bless
Reformationen på 1500-talet gällde väl, i varje fall för Luthers del, främst ”rättfärdigheten genom tron”: Man måste *själv* tro på Gud; det räcker inte att bara lita på pastorn och biskopen och lyda dem. Men ifråga om t.ex. treenighetsläran ville varken Luther eller Calvin ändra på något; det som fastslagits vid de gamla kyrkomötena i tidig medeltid gällde fortfarande.
Därför skulle jag vilja rekommendera ”sökaren” här, att titta på ”Katolska kyrkans katekes” från 1992 (på svenska 1996) — inte allt, men inledningen. Punkt 198 och framåt – ”Jag tror på Gud Fader”, 422 – ”Jag tror på Jesus Kristus, Guds enfödde Son”, och 683 – ”Jag tror på den Helige Ande” (i varje fall början, t.o.m. 716; sedan talas det mycket om Maria och Kyrkan).
Jag vill nog påstå att fromma gamla protestanter, typ Schartau, inte skulle ha haft något att invända mot vad som sägs här om Gud, den Treenige.
Vad vi får från protestantiskt håll är mera personliga verk. Men att sitta och fundera över gud och livet, en månad eller två, eller kanske rentav ett år eller två, och sedan skriva ner hur det *egentligen* förhåller sig med den yttersta verkligheten — Gud och Frälsningen — och med sin egen erfarenhet som grund visa hur felaktigt alla tidigare kristna har förstått sammanhangen — är inte det en liten aning obegåvat…? ”Lyssna på mig: Jag har rätt och alla andra har haft fel…!” Fel i snart tvåtusen år!
Idag är bibelkritiken högsta norm i Svenska Kyrkans ledning och då tar man med öppna armar emot Gardells hemmasnickrade falske ”Jesus” och gör-det-självteologi. Tragiskt när även delar av frikyrkligheten snällt jamar med här och fullkomligt ignorerar vad Guds Ord säger. Det viktigaste av allt för en kristen församling är att bevara Guds Ord. Så som du förhåller dig till Guds Ord, så kommer Gud att förhålla sig till dig, säger ett gammalt råd som använts i själavården. Detta har vi att följa, att hålla fast vid Guds Ord och att inte förneka Jesu namn, den SANNE Jesus! Tyvärr är det som bekant så att när Guds Ord är borta så tar konsterna vid!
Allstå ditt förhållande till Dagen engagerar Denna gång sänder du i sanning dubbla signaler om denna tidning. I och för sig en struntsak i sammanhanget det är ju trots allt Jesus det ahndlar om vilket du med alltydlighet gestaltar.
Förr kallades troende människor för läsare vilket betydde att dom läste och kunde sin bibel vilket man kan tycka skulle vara själv klart även i våra dagar.
Om det hade varit så skulle inte lille Jonas fått den med vind han har i en del av dom så kallade kristna leden eller i en del av deras press.
Ryck upp er och läs er bibel och lär känna Jesus och var rädd om det liv som du fått i honom,för det går inte i repris min vän.
Ha en trevlig helg och var välsignade v v v v Thommy Bergenwall
Vi lever i sista tiden:
1 Timotheosbrevet 4:1 (Levande Bibeln)
1 Timotheosbrevet 4
Se upp för falska lärare
1Den helige Ande säger oss klart och tydligt att mot slutet av denna tid ska några i församlingen vända sig ifrån Kristus. De kommer att bli ivriga anhängare till lärare vars idéer är inspirerade av lögnaktiga och onda andar.
Intressant!
Ulf: Du säger ”Inte om man har Bibel, trosbekännelse och den klassiska tron som måttstock”
Häri ligger hela svaret. Här ser man varför det finns så klara skillnader, även inom den ”nya” ekumeniken. Gardell har inte denna måttstock, och inte har han, som Nyström påpekar, tillräckligt med kunskap för att räknas som en förkunnare! Gardell ger sin tolkning och berättelse av den bild av Jesus som han har. Han är ju inte dum bara för att hans bild är skild från sanningen, han brister bara i kunskap!
Tack Ulf för att du använder dig av din plattform för att stå upp på Guds och sanningens sida!
Bra Ulf att någon vågar påpeka ”kejsarens nya kläder” Gardell predikar ju ”ett annat evangelium”
Så fort Jonas Gardell är på agendan kan man räkna med livliga forum på kristna bloggar. En klubb för inbördes beundran skapas med alla de smaskiga ingredienser som en god intrig bör ha, förutom en annan åsikt. För den rätt-troende är det ett ypperligt läge att stå i fronten för rättfärdigheten. Ulf Ekman har fått göra det många gånger men bland gräsrötterna finns det ett svidande underskott av profetisk träffsäkerhet. Då blir bloggen ett trubbigt men relativt effektivt vapen. Här är det upp till bevis. För en ”brinnande kristen” finns det mycket att kommentera, bekräfta och dementera, allt i en känsla av tillhörighet och viss exklusivitet. Vad skulle vi göra utan Jonas Gardell?
Tack!
David Nyström 10+ för din komentar!
Det finns massor av bra böcker om Jesus!
Bibeln är en ganska bra bok om Jesus oxå!
Till alla bloggare!Knäpp era händer!
Be för Jonas!
Förstår inte den till synes överdrivna attityd och reaktion till det faktum att Jonas Gardell har skrivit en bok om Jesus.
Tror att de flesta läskunniga kan dra sin egna slutsatser och urskilja när man väl har läst hans bok. Tycker att Gardell är ganska underhållande, lite lagom provokativ och vars frågor leder till problematisering, eftertanke och fördjupning för teologiskt oinformerade. För dom som studerat teologi är det inget nytt som han har hittat, utan snarare drar från 1800-1900 tals Teologi. Tex frågan om den Historiske Jesus.
Även om jag inte delar hans teologiska slutsatser, så uppskattar jag hans ärlighet och mod att utlämna sig själv. Han är tydlig med att man inte behöver tro på allt han hävdar. Han är tydlig med sin agenda bl a. Han är även tydlig med att han inte har nått fullständiga svar. Det kan jag sakna av många författare idag.
Tycker nog man ska se boken mer som en personlig uppgörelse med vissa kristna föreställningar och en brottningskamp med den Kristna tron och dess komplexiteter. Jag anser nog att den här typen av böcker vitaliserar kyrkan och dess vittnesbörd. Dessutom tror jag det väcker intresse för den Kristna tron eftersom han skriver engagerat och på ett populärt sätt så att folk som inte är kyrkvana kan förstå.
Tack för att du är så rak och ärlig när du talar om Jonas Gardell.
Jag tror Svenska folket avskyr att man inte är rak och ärlig
Svar till David Nyström:
Du skriver: ”Varför recensioner i varenda kristen tidning med kommentarer av forskare, teologer, kreti och pleti?”
Problemet är inte att Gardells bok får stort utrymme i kristen press utan att han fått så stort utrymme i sekulär media, där den inte blir emotsagd och sakligt granskad av teologer, forskare, mm. Skriver inte Världen idag, Dagen, m. fl. finns bara denna sekulära mediebevakning av boken kvar.
Och när nu så många Svensson läser boken, behöver också vi kristna ha koll på den, även om det för egen del finns mycket bättre läsning.
Hade Sverige ignorerat Gardells bok, kunde kyrkan gott gjort de också, men som det ser ut nu är jag glad för varje vettiga recension, artiklel eller debattinlägg av personer som vet något om Jesus, biblen och forskning.
Sedan om en del kristna lullar med trenden och bara skiver nonsens ligger problemet djupare än bara Gardells bok. De önskar man så klart är tysta.
Under flera år har jag diskuterat med ”gudstroende” människor, som skriker i högan sky att man ”dömer” dem för att man säger att det de för ut inte är kristendom. Varför är det så ”fint” att vara kristen?
Det finns en parallell till detta, och det är när man säger till folk att de inte är kommunister. För då står kommunismen tydligen för allt det goda i tillvaron. Människor, som i alla andra sammanhang är rabiata anti-kommunister, blir dödligt förolämpade om man säger till dem att de inte är kommunister. Som bevis på deras ärliga kommunistiska sinnelag får man veta att de ger kollekt i kyrkan (egendomsgemenskap) och till och med har delat säng med någon som de inte varit gift med (egendomsgemenskap igen). Sängen har de för resten köpt på IKEA och inte i den exklusiva möbelbutiken på Fina gatan!
Och så kommer den obligatoriska slutknorren: ”Vad menar du med att jag inte är kommunist? Dömer du mig? Ska jag likvideras för att jag har ärvt lite pengar?
Samma sak säger gardellianerna, om man vågar kritisera Gardells bok. Då ”dömer” man Gardell och alla gardellianerna och vill bränna dem på kättarbålet. Undrar vem som dömer?
Det som mest förundrar mig är dessa påstridiga krav från både icke-kristna gudstroende och anti-kommunister att bli kallade något som de inte är.
Julia:
Du har till viss del rätt i det du skriver, även om jag ibland tycker att kristen media verkar drivas av liknande krafter som den profana. Det jag reagerar på är hela debatten i stort. Varför blir boken så uppmärksammad? För att det är exceptionellt välskriven? Har som sagt inte läst den än, men jag tror inte det. För att den för fram nya och viktiga perspektiv? Knappast; från de recensioner jag läst verkar det röra sig om gammal uppvärmd teologisk skåpmat, blandat med egna erfarenheter och reflektioner. Säkert intressant för en del, men inget som torde göra boken revolutionerande…
Nej, enda anledningen till att boken får sådan oproportionerlig uppmärksamhet är att Gardell är en ”kändis”, en kulturpersonlighet som lyckats fånga medias gunst. Hans kändisskap har säkert sina legitima orsaker genom att han lyckats utmärka sig inom olika områden, men det gör honom knappast till en teologisk auktoritet att lyssna till.
Min kritik här riktar sig alltså inte mot Gardell – han har naturligtvis all rätt att skriva en bok om Jesus om han vill, och jag utesluter inte ens att den kan ha vissa förtjänster – utan mot vår ytliga kändiskultur.
Det är ungefär som när media gör en huvudrubrik över vad Britney Spears sagt om USA:s utrikespolitik. De skapar sådana rubriker eftersom de vet att vi bryr oss. Frågan är varför vi bryr oss. Jag menar nu inte att jämföra Gardells och Spears kunskaper eller intellektuella förmågor – dem har jag ingen insikt i – men fenomenet är detsamma…
En präst, som brukar recensera kristen litteratur i en dagstidningen, har berättat att förlaget hade förbjudit dagspressen att publicera några recensioner förrän efter två veckor. Jag vet inte hur förlaget kan bestämma det. Det finns andra liknande exempel på censur av kritik mot Gardells bok. Det är märkligt att läsa kommentarer bl.a. på denna blogg, vilka går ut på att Gardells teser inte får ifrågasättas. Rent affärsmässigt kan det kallas konkurrensbegränsning, då Norstedts förlag tar marknadsandeler från förlag som ger ut god kristen litteratur. Det vore naivt att tro att Gardell inte har godkänt denna aggresiva, och för den svenska åsiktbildningen unika, marknadsföring.
VEM ÄR GARDELLS JESUS?
Gardell är ett märkligt stycke ”människofenomen”
Kanske har han kommit och stigit fram just för en tid som denna; ett förvirringens tidevarv.
Något som jag själv (förutom beskrivningen av Jesus) reagerade starkt på var två ord som Gardell själv tyckte var mycket fyndiga och oerhört vackra. Han sa: ”Min tro har djupnat och MÖRKNAT”
Men om man ser/tror på Jesus och tron mörknar, är det då Jesus Kristus från Nazareth man ser/tror på? Jesus är ju ljuset på den troendes väg genom livet, inte ett djupt mörker. Ett mörker som dessutom verkar djupna för Gardel (enligt honom själv då) Mycket märkligt tycker jag.
Det sägs att vi lever i ett profetiskt skeende på ett speciellt sätt i våra dagar, där mörker och ljus kommer att bli tydligare för den som vill se.
Jag vill, jag vill se! Kanske har jag inte gjort mig förtjänt av det. Jag har ju inte så mycket att berömma mig av precis, men jag hoppas ändå av hela mitt hjärta att jag kommer kunna skilja på vad som är mörker och vad som är ljus i alla kommande dagar. Det hoppas jag för Gardells räkning också
Hej!
jag respekterar det du står för. Mycket ligger något i. Människan är fri att tro eller tycka, låt det vara så utan att fördöma.Levde med en man i din lära, är det okey att försöka slå in din lära i någon. Han försökte. Vem tas till himmelen då???