Vilken folkfest det blev i Stockholm i helgen och vilken fantastiskt härlig Jesusmanifestation i Kungsträdgården. Enligt polisen var det 20 000, enligt media 17-18 000 som samlades i lördags i Stockholm. Det var inte dåligt! Vädret var fantastiskt och det kändes som om Herrens sol och välbehag lyste över hela evenemanget i full skala. Ett stort tack till alla medverkande som gjorde detta event möjligt!

Vilken känsla det var att se Kungsträdgården fyllas av marscherande tåg som kom från de  nio olika torg där det varit möten och proklamationer om Jesus.

Programmet, som alltid vid sådana här tillfällen har en tendens att bli fullpackat och dra ut på tiden var ändå förvånansvärt bra koordinerat och löpte på bra även om det var ansträngande för en del äldre att stå så länge i solen. Det var en bra blandning mellan tal och många bra inlägg från olika talare, lovsång och förbön.

Det var underbart att se alla tusentals troende tillsammans för att be, prisa Herren, fröjdas och jubla inför hans ansikte. Vi får ändå komma ihåg att det inte är så ofta som sådant sker och det var länge sedan sist. Att sitta på plattformen och se detta var som en dröm och en profetisk proklamation om framtiden.

De olika talarna hade alla något mycket väsentligt att ge. Vi hade alla fått strikta order att inte överstiga 7 minuter vilket ju kan vara en nyttig prövning för en predikant.  Inte minst var det roligt att höra Niklas Piensoho och Raniero Cantalamessa. Men både Göran Skytte, Anders Arborelius och Berit Simonsson hade alla så mycket väsentligt att ge. Svårt att välja men det behöver vi inte för det var ju inte en predikanttävling, tack och lov.  Man kände klart att detta inte var en uppvisning av olika predikantpersonligheter utan istället länkar i en viktig kedja för vad Herren vill göra i vårt land.

Speciellt emot slutet av mötet kändes det starkt hur en kollektiv ande av frid, kärlek och enhet manifesterades över Kungsträdgården. Den kom efter den väldigt starka stund då alla tusentals hade uppmanats att gå ner på knä och be. Det var mycket påtagligt att Herrens vilja var att smälta samman ett folk som älskar varandra, upphöjer Honom och tillsammans går ut med evangeliet. Det var Guds folk som reser sig och finner sin plats inför Hans ansikte.

Det är ingen tvekan om att detta var ett historiskt möte. Ett möte som inte ägs av något samfund, intressegrupp eller enskild förkunnare. Det kändes verkligen som början ett  mycket viktigt skede i Sverige. Kan vi alla vara noggranna, kärleksfulla, vandra i Anden, hålla tassarna borta och inte använda detta andliga skeende för egna syften eller försöka monopolisera det för den egna gruppen så kan något stort ske . Det sker steg för steg, inte på en dag och och enbart om vi fortsätter att noggrant vandra i Anden och lyder Herren där vi själva är och verkar och tar de steg han ber oss ta av kärlek till och i lydnad för Honom.