Det finns mycket att fundera på efter Jesusmanifestationen. Det är lätt att bara rusa vidare till nya saker. Men det var nog mer historiskt än vi anar, det som hände förra helgen i Stockholm. Det är ju ofta så att vi först några år senare ser hur viktiga vägval och olika händelser var.

För mig var det mycket speciellt att på fredagskvällen kliva in i Katarina kyrka på Söder  för att vara med på kvällsmötet i Oaskonferensen som hölls där. Jag hade blivit ombedd att komma med en kort hälsning men var där i första hand som åhörare.  När jag stod framme vid mikrofonen insåg jag att det var precis 30 år sedan jag sist satt min fot i denna kyrka. På den tiden, slutet av 70-talet, öppnade kyrkoherden Helge Fosseus kyrkan för en rad karismatiska konferenser som verkligen förändrade det andliga landskapet i Sverige. Människor kom från alla sammanhang och lovsången och sången i Anden brusade genom kyrkan. Så många blev förnyade.

Jag minns hur Bror Spetz, pastor i Södermalmskyrkan, berättade för mig hur han som mer konservativ pingstvän först varit skeptisk men ändå gått upp till Katarina och fått en chock. Han kände att han hade suttit i en garderob och nu öppnades dörren. Han var så imponerad av den norske evangelisten Aril Edvardsen som då var väldigt kontroversiell och som var så använd av Gud över hela världen. Brors hela tanke om musik och lovsång stod på ända och sedan föddes den musikaliska förnyelse som blev ett signum för Södermalmskyrkan.

Andra har berättat hur de chockerades över hur präster, nunnor, frikyrkliga och Jesusfolk (de som fanns kvar) blandades om vartannat och inte brydde sig. Sven Nilsson talade och skapade stora rubriker med sitt avståndstagande från det falska samfundsväsendet. Han var allvarlig i sin analys av den falska identitet som gör att vi älskar vårt eget sammanhang mer än Jesus själv och blev väldigt attackerad för detta, men rätt hade han.

Nu är det 30 år senarre och så mycket har hänt i landet. Det spirar verkligen andligt på många ställen samtidigt som en del människor verkar ha blivit trötta eller frestade att ge upp. Den som vill ha kortsiktiga resultat kommer alltid attt bli frustrerad. Den som ser lite längre och ställer sig till förfogande för vad än Herren vill kommer att bli använd. Det som man talade om mycket då, Guds folk, det kommer att bli mer aktuellt igen. Det är viktigt med individuella tjänster men inte på bekostnad av allt annat. Vi behöver starka personliga liv med Gud men inte överindividualistiska troende som aldrig kan gå i lag med andra. Det blir mycket intressant att se hur framtiden kommer att te sig nu.