För en stund sedan kom jag in från vår brygga. Jag stod och tittade ut genom fönstret i godan ro och njöt av kvällsljuset över sjön när jag ser en kanot med fyra ungdomar i. Fyra, tänkte jag, det är lite mycket. Vad lågt relingen ligger, kommenterade Birgitta. Sen kom en kanot till med tre i. Nästa sekund kolliderade de och fyra ungdomar låg gallskrikande i vattnet. En båt bredvid tog upp två men de andra två var kvar och skrek i högan sky.
Vi hade precis varit nere vid vattnet och kollat temperaturen, 12 grader, inget vidare att bada i. Snarare farligt om man är i länge nog. De simmade desperat och vi sprang över två tomter till en grannbrygga där de försökte släpa sig upp men orkade knappt. Jag trodde knappt man kunde bli så medtagen så snabbt. Inte så konstigt egentligen om man blir nerkyld, får panik, sprattlar och förbrukar sin energi och börjar krampa. Det är farligare än vad man anar när man ger sig ut i kallt vatten och vindbyar.Väl uppe på bryggan låg de totalt utpumpade, huttrande, gråtande och nästan utan känsel i benen. Det var verkligen så synd om dem.
Vi hade med oss badlakan och svepte om dem och hjälpte dem hem till oss. Där fick de torka och värma upp sig lite och sedan körde vi dem till den gård där de var på läger. Nyss dök de upp igen, återlämnade handukarna och tackade och kramades hej vilt. Fortfarande hade de nedsatt känsel i benen men annars såg de pigga ut. Allt hade gott väl. De såg lite glatt förvånade ut när vi önskade dem Guds välsignelse. Gud hade verkligen låtit sin välsignelse vara över dem.
Vad tur att du stod där och tittade ut genom fönstret just då. Tack Gud för det!
Flickor i sjönöd.
Vilken gullig rubrik…låter som en roman från artonhundratalet.
Annars har jag själv badat en gång i 12 gradigt vatten den 12 maj…och jag gör aldrig om det.
Kallt var bara förnamnet…och att dom höll på att domna bort förstår jag mycket väl.
Men det blev ju, tack och lov, ett lyckligt slut.
mvh
Nyårsdagsdopp är en liten tradition om man e på västkusten, 3-4 grader celsius, då vet man att man lever!
Ska bli väldigt intressant att se vad som kan tänkas komma ut av detta!
Just såna här händelser gör det kristna livet extra spännande, eller hur? 😉
Att Ni – Ulf och Birgitta – även på ”fritiden” är på alerten och till STOR HJÄLP för människor, är den spontana känslan som infinner när jag läser om detta sjödrama……
Frälsarkransen kanske inte finns vid strandkanten men Ni var ju uppenbart på något sätt två fysiska ”frälsarkransar”.
Fantastiskt vaken insats och arbete…..
Det finns små flickor som är i livs nöd nämligen den ofödda flickan som kan aborteras just bara för att råkar vara flicka, enligt socialstyrelsens bedömning,tragiskt och mycket beklagligt.
V v v v Thommy Bergenwall
Rolig läsning Ulf och respekt till er för er insats! Om jag får lov berättar jag en kort historia från en liknande situation, dock mindre dramatisk.
När jag var en del av Livets Ords tonåringar var vi under våren en gång på 80-talet på kanothajk i Mälaren. Stefan Salmonsson och Janne Blom (kanske Thomas Lathi var med också) var två av ledarna. På något sätt utmanade jag och en kompis dem att tävla om vem som kom först i land och vi padlade som bara den. När det var ca 20 meter kvar välte Stefan & Janne till vår stora förtjusning. Vi tyckte ju detta var otroligt roligt att se dem plaska i vattnet med all utrustning flytande och sjunkande omkring sig.
Nåja, att deras kamera blev förstörd var väl inte lika kul då. Glömde jag att säga vem som vann…? 🙂 Vi upplevde en hel del roliga saker under åren som tonåringar i LO, även om det är lättare at minnas det som inte var lika kul. Har mer hstorier på lager en annan gång… 😉
Bless!
Jeg har døpt folk i en norsk elv i november. Det gir nesten en helt ny mening til ”Har vi nu dött med Kristus…”
Har varit med om likande händelser när jag varit på läger, dock var det våra ledare som åkte i.
Har själv badat som tidigast i april om jag inte minns fel, och som senast kanske i oktober. Jag är väldigt varmblodig av mig.
Roligt att läsa bloggen, mår alltid lika bra efteråt!