Det kommenteras mycket i media om påvens besökt till Israel som ju började med besök i Jordanien. Det finns mycket att säga om detta men just i denna kommentar skall jag inskränka mig till vad jag såg i en del TV-inslag.
Jag såg ett TV-inslag från Jordanien och helt plötsligt var där ett flertal personer som jag kände igen ifrån den tiden då vi åkte dit. Det var turistministern och en journalist, och några andra, som jag satt en hel kväll på middag med och samtalade med om allt möjligt inklusive om huruvida Jordanien skulle kunna tävla med Israel om titeln ”Det heliga landet” i någon turistkampanj i USA. Jag föreslog att de då inte skulle vara fullt så antagonistiska emot Israel om de ville vinna evangelikala kristna att besöka Jordanien utan snarare betona det egna som är unikt. Det hela verkade mest drunkna i cigarrrök och hetsiga utfall men det var onekligen en intressant middag i Amman. Kul att se dem springa omkring runt påven.
I Israel, idag var det konsert för påven och min gamle gode vän Dudu Fisher dök upp och sjöng gudabenådat vackert och starkt med en judisk kör för påvens och president Peres. Han sjöng om Israels längtan efter fred. Det var faktiskt helt fantastiskt, och så roligt att se Dudu, ortodox jude, som ju besökt oss flera gånger, igen. Han har även varit med oss i Ryssland när vi haft konserter där för att hjälpa judar att återvända till Israel. Hans son Ofir kommer att besöka vår konferens igen i sommar.
Onekligen viktigt att påven besöker Israel. Mycket starkt när han var i Yad Vashem, lade ner en krans, hedrade Förintelsens offer och talade. Som tysk måste detta vara mycket speciellt. Jag minns för länge sedan en resa vi hade där en tysk grupp inte ens ville gå in och se det hela, så illa berörda var de över de tyska nazisternas illdåd. Yad Vashem, Förintelsemuseét i Jerusalem är oerhört starkt och varje statsbesök går via denna plats. Ingen människa som besöker det går oförändrad därifrån. För att citera påven idag; Deras blod talar som Abels blod, oskyldigt förintade, men deras namn är evigt ihågkomna. Gud känner dem. Det är viktigt att vi inte glömmer dem och inte glömmer varför detta helt monstruösa folkmord hände. Det kommer säkert att diskuteras en hel del om kyrkans och kyrkornas plats, insatser och brist på insater, under Förintelsen denna vecka.
Gud väldigne er.
Jag blir mer och mer glad för att ni inte kritiserar och fördömer påven och den katolska kyrkan.
Annars är vindarna ifrån frikyrkliga gräsrötter ganska så kyliga.
mvh
”Viktigt att påven besöker Israel”
tjaa
Det finns ingenting som talar för att han nånsin varit en vän av Israel.
Det kostar Israel ca 80 mille.(gissa om skattebetalarna är glada)
Han(benedikt) sa att det MÅSTE bli en palestisk stat.
benedikt ville återinsätta en brittisk biskop williamson som hävdar att ngt industriellt massmord på judar under ww2 aldrig förekommit.
Han (benedikt) tillhörde Hitlerjugend under ww2.
han(benedikt) vill helgonförklara påven pius XII vars betendemönster under ww2 i bästa fall kan beskrivas som likgiltigt angående den nazityska mordmaskinen mot judarna i Europa.
I sämsta fall kan man beskriva påven som direkt antisemitisk. han (pius XII) fick massor av rapporter från östeuropa om massmorden på judarna.
Därför är det svårt att hävda att han (benedikt) är en välkommen gäst i Israel
det är en påve med gamla idéer, en riktig baktalare.
Boken ”Salz der Erde” (”Salt of the Earth”) av Peter Seewald, 1996, är ett samtal mellan Ratzinger och Seewald. Där nämner Ratzinger att medlemskap i Hitlerjugend var obligatoriskt [jämförbart med skolplikt, enligt lagar av 1936 och 1939], men att en förstående lärare hjälpte honom med ett intyg. Unge Joseph deltog därför aldrig i verksamheten. En artikel från New York Times 23.4.2005 berättar mer om detta.
http://bc.edu/research/cjl/meta-elements/texts/cjrelations/topics/new_pope_defied_nazis.htm
Rabbi David Rosen, medlem av överrabbinatets kommitté för inter-religiösa kontakter, säger att ”om någon mot sin vilja rekryterades till en sådan organisation, blev han inte nazist genom detta. … Det enda väsentliga här är påvens attityd mot judendomen och Israel, och den har alltid varit mycket god. … Jag förstår inte vad det är man vill att han ska göra. Vad han än gör, attackerar man honom.” Ynetnews idag 11/5, http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3713998,00.html
Jo dansen kring påven kan i för sig vara lustig men det finns allt en hel del märklig heter med dessa påvar genom tiderna och deras insatts mot det judiska folket särskilt under andra världskriget och mot krigets slutskede,då blundades både här och där.
Men det är väl få som kan berömma sig av någon större insatts för det judiska folket under kriget, vare sig i Rom eller i Sverige, bortsett från Rauol Wallenberg.
Att Livets ord flaggar för det judiska folket och dess rätt att finnas till är underbart och det finns en del andra Israel vänlig människor i vårt avlånga land.
Ja nog gnällt från mig, men i bland är det svårt att låta bli.
V v v v Thommy Bergenwall kastasten.se
och här är länken till sångframförandet om man vill se – otroligt vackert!
http://www.youtube.com/watch?v=Ut7euIUUAtk
kram.
Ang förintelsen; Vill man specifikt peka ut katolska kyrkan, så är väl inte protestantismen så mycket bättre den…eller hur? Var ändå inte Nazi-tyskland mer protestantiskt (Lutherskt) än katolskt då, när det begav sig (?). Dessa ohyggliga brott har ingenting med kristendom att göra, men i Nürnberg hänvisade krigsförbrytare ofta till vad Luther hade skrivit om Judarna – och att man hade gjort det i ”kristendomens namn” – då man försvarade sig. Det kan vara bra ibland för ”protestanter” att känna till detta i debatter.
Kent Pettson:
Påven Benedikt ville inte ”återinsätta” ”biskop” Williamson, då denne var olagligt vigd från första början, och därmed aldrig erkänd som biskop av Katolska Kyrkan. I samband med denna olagliga vigning exkommunicerades alla ”biskoparna”, samt den som vigde dem. De uteslöts alltså ur kyrkans fulla gemenskap, d.v.s., de fick inte motta Eukaristin (nattvarden). Det var enbart det sistnämnda som påven Benedikt upphävde.