Det har blivit mycket kommentarer på mitt förra inlägg. Roligt. Betoningen i det inlägget ligger inte på ledarskap och underordnande utan mer på detta att vi faktiskt inte lever som isolerade öar och det fantastiska med att vara inlemmade i Kristi kropp, överlåtna åt varandra.
Jag var alltså vid gott mod när jag skrev detta. Jag tycker det är något så förunderligt med Kristi kropp och är väldigt attraherad av Bruden, Kyrkan. Vi är alla beroende av varandra, i både tid och rum. Kristi kropp är ju inte bara en liten elitgrupp i något hörn utan alla de som blivit inlemmade i denna kropp, hur olika vi än kan tycka och bete oss. Detta är något så speciellt. Bara tanken på att det är alla troende på alla platser och i alla tider, både i himlen och på jorden, är något oerhört. Det är en kvantitativt och kvalitativt unik Kropp vi blivit del av, inte bara en liten isolerad grupp eller en avgränsad privat sfär. Att sedan den andliga idealbilden av Kristi kropp kan ligga mycket långt ifrån vår vardagsverklighet betyder inte att vi inte kan se, begrunda och beundra den bild Anden måler i Bibeln och i vårt inre och sträcka oss efter den.
Det är också något så välsignat att vi får liv av varandra i Kristi kropp och därför också kan relatera till varandra på djupet. Denna ”koinonia” går lätt förlorad i vår fragmenterade tid då vi spretar åt olika håll och gärna satsar på oss själva. Emot denna bakgrund, av självisk hedonistisk materialism, är det lätt att bli alienerad och isolerad, inlåst i sitt eget jag, även som troende. Det är en del av den moderna tidsandan som vi måste kämpa emot mer än vi anar och på fler områden av våra liv än vi kanske först förstår. Vi är personer skapade till Guds avbild. En person måste relatera och all äkta relation bygger på osjälvisk kärlek.
Det är för att rädda oss undan detta som Herren har rest upp sin Kropp och inbjuder oss att gå djupare in i överlåtelse och relationer med både huvudet och de olika lemmarna. Här är Jesus själv ett fantastiskt exempel då han ”utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden, döden på korset”. Fil. 2:7,8. Hans lydnad intill döden, underordnande under Faderns vilja och utgivande och trofasta kärlek för oss är både försoningsmedel och exempel för oss.
Efesierbrevets 5:e kapitel beskriver Kristus och församlingen,bruden, i ett ömsesidigt kärleksfullt underordnande och betjänande av varandra. Det är en så stark bild av denna djupa gemenskap som inte är ett själviskt behov av att styra eller härska men att göra allt för varandra efter de ordningar Herren inrättat för vårt bästa. Allt detta är självklart av nåd, genom nåd och fungerar bara med hjälp av nåden. Det inebär ju inte att man inte måste upptäcka och överlåta sig till denna ”koinonia” som bara Anden kan föra oss in i. Jag tror inte vi har upptäckt fullheten av skatterna i kyrkan och djupet och styrkan i de heligas gemenskap ännu. Inte jag i alla fall.
Jag har inga problem att ödmjuka mig mina ledare. Men viktigt att se att en pastor/ledare i församling ska inte vara ledare i världslig perspektiv- utan församlingens tjänare med Kristus som sin förebild (ef 2).
Sen beror det lite på, man ska inte underordna sig ledare som är obibliska, eller ledare som inte har Bibeln som sitt rättesnöre för sin tro, sådana är farliga för människans tro och därmed frälsning- så sådana ska man inte underordna sig utan fly ifrån!
Tack för ett fint inlägg!
I början av det du skriver Ulf, slogs jag av tanken att i allt detta finns ändå ett ”jag” – och du plockar upp tanken klockrent i slutet:
”Jag tror inte vi har upptäckt fullheten av skatterna i kyrkan och djupet och styrkan i de heligas gemenskap ännu. Inte jag i alla fall.”
Som Levi Petrus sa: ”sänd väckelse – och börja med mig…”
Det är verkligen något förunderligt med Kristi kropp.
När någon i kroppen hamnar i kris märker man det tydligt.
När vår son var alvarligt sjuk kom hjälp och förböner från alla möjliga (och även oväntade) håll.
Nu när de genomgår en kris i Uddevalla kan man läsa om hur de möter omsorg på ett överväldigande sätt.
Församlingen överträffar alla samhällets sociala skyddsnät.
Ändå är vi en skara full av oliktänkande människor, från alla sammhällsskikt.Det är bara gemenskapen i Jesus Kristus som kan hålla samman endel av oss ju…
Vi måste hålla oss nära varandra för vi behöver varandra mer och mer i denna tid.
Det är jämförelse kombinerat med felaktig värderingen av varandras olikheter som stör funktionen i Kristi kropp. Se 1Kor.12. Vi är utrustade med varandra!
En intressant tanke om Kristi kropp:
Om en ”kroppsdel” inte är kopplad till huvudet Kristus så kan den inte fungera och är alltså därmed död. Sådana kroppsdelar bör man undvika för att inte drabbas av likförgiftning. 🙂
Ulf, våra olika åsikter i förra blogposten till trots så önskar jag dig allt gott i dina förberedelser inför seminariet! Jesu vittnesbörd är profetsians ande.
En relation måste bygga på olika fundament och ha ett eller flera gemensamma mål.
En av grunderna med vårt liv i Kristus är att vi skall gå ut för att kunna vinna människor för evigheten, inte bara bygga på vårt eget paradis.
Att hjälpa innebär att man själv får hjälp och mår bra och man kommer bort från sin egen person och får lite perspektiv på sitt liv.
Vårt land och människorna som bor här behöver sannerligen Jesus,dig och mig för att överhuvud taget få möjligheten att välja väg.
Vi har tillbringat till räckligt med tid i våra kyrkor och varit alldeles för upptagna med oss själva eller varandra,under tiden som vi förfasats över samhällets utveckling.
Men vårt själv upptagna liv har i mångt och mycket bäddat för det Sverige vi ser i dag,därför är det vår skyldighet att ändra på den negativa utveckling som sker i dag.
Därför bör vi svensk kristenhet gör gemensam sak för ett förändrat Sverige.
Man kan inte bli orolig för vad våra barn och barn barn
En relation måste bygga på olika fundament och ha ett eller flera gemensamma mål.
En av grunderna med vårt liv i Kristus är att vi skall gå ut för att kunna vinna människor för evigheten, inte bara bygga på vårt eget paradis.
Att hjälpa innebär att man själv får hjälp och mår bra och man kommer bort från sin egen person och får lite perspektiv på sitt liv.
Vårt land och människorna som bor här behöver sannerligen Jesus,dig och mig för att överhuvud taget få möjligheten att välja väg.
Vi har tillbringat till räckligt med tid i våra kyrkor och varit alldeles för upptagna med oss själva eller varandra,under tiden som vi förfasats över samhällets utveckling.
Men vårt själv upptagna liv har i mångt och mycket bäddat för det Sverige vi ser i dag,därför är det vår skyldighet att ändra på den negativa utveckling som sker i dag.
Därför bör vi svensk kristenhet göra gemensam sak för ett förändrat Sverige.
Vad vi gör i dag får våra barn och kommande generationer ta del av i morgon och vem av oss vill lämna över en framtid utan hopp eller mening.
Det finns mycket att skriva i detta ämne,men jag vill inte trötta ut dig min vän.
Men ta en stund med Jesus och fråga honom vad som är viktigt i livet och vad din uppgift är här och nu, på denna sidan graven.
V v v v Thommy Bergenwall kastasten.se
”Om en “kroppsdel” inte är kopplad till huvudet Kristus så kan den inte fungera och är alltså därmed död. Sådana kroppsdelar bör man undvika för att inte drabbas av likförgiftning.”
Ska vi inte uppväcka SRnR? Ska vi undvika? Ska vi inte försöka koppla rätt?
Samuel RnR: och vilken kyrka/samfund har aldrig fått höra att dom är en död eller avfällig kyrka?
Vem har rätt att avgöra om RKK, Livets Ord eller Svenska Kyrkan är ”avfällig” och ”död”?
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
Ulf när du nämner ordet KYRKA vad syftar du på då?
Jag upplever att ordet KYRKA tolkas väldigt olika beroende vilken bakgrund man har!
Ordet KYRKA nämns inte en enda gång i 1917 eller i folkbibelns översättning!!! Bibel- 2000 däremot har valt att översätta grekiskans ord för församling ”Eyneleysi” (osäker på stavningen) med Kyrka i Mat16:18.
Om man sätter likhetstecken mellan Församlingen, Bruden, Kristi kropp och Kyrka spelar det kanske ingen roll vilket ord man väljer, men eftersom man nu valt en sådan tydlig markering att just KYRKAN verkar stå för något som är överordnat församlingen vill jag ändå uppmärksamma detta! Är det inte märkligt? Så mycket kraft läggs ner på att skapa denna KYRKA som är helt obiblisk om syftet är att bygga en nivå över församlingen! Jesus uppmanade oss att bygga FÖRSAMLINGAR, inte Kyrkor! Var i bibeln finner man stöd för tanken att församlingen måste ha en central överbyggnad i form av Kyrkan? Jag kan inte se dessa ambitioner att bygga kyrkor som annat än människoverk, ett sätt att skapa makt och inflytande över de enskilda församlingarna. Om man i församlingen utser ledare enl. bibeln ex.vis 1 Tim 3 så kan dessa församlingar leva utan att styras av en centralt inrättad mänsklig överhet utanför (ovanför) församlingen!
Ordet församling däremot nämns 209 gånger i Svenska Folkbibeln. Dessa församlingar skall starta nya församlingar (celldelning) och stötta varandra genom Andens enhet.
Vissa grupper säger att det bara finns en enda KYRKA! En Kyrka som kräver en hierarkisk styrning med en enda mänsklig ledare i toppen! De anser att alla bör underordna sig denna ledare för att vi skall uppnå enhet mellan alla troende?
Ulf i ditt förra blogginlägg om Vår överindividualism. Skriver Anja:””Jag kan med glädje underordna mig Påven. I detta känner jag mig fullkomligt trygg.””
Ulf en fråga? Har du försökt förklara för våra Kristna vänner i Katolska Kyrkan, att deras tanke och mål att de Kristna församlingarna i detta land skulle underordna sig Påven av ROM, för att på så vis uppnå enhet i Kristi kropp? Detta är en fullständigt obiblisk, främmande och omöjlig tanke som endast skapar splittring i Kristi kropp!
Hej Ulf!
Detta berör inte din bloggtext utan ditt webbsända tv-program. Jag har lyssnat till den mycket intressanta intervjun med Krister Renard och fick tanken att ni verkligen borde se om det går att producera en DVD-serie med honom i änmnet ID, evolution, vetenskapsteori osv. En sådan begåvad gudsmänniska med så mycket kunskap behöver få nå en bredare publik, inte minst i den kristna världen där kunskapsnivån på dessa områden ganska naturligt är låg.
Mvh
Magnus
”De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.” Apg. 2: 42 För de första krisnta var det dyrbart och viktigt med dessa ”fyra ben”. Inte minst gemenskapen aktades högt. I församlings gemenskapen frodades kärleken mellan bröderna och systrarna och missämja kvävdes. Behoven möttes och ordet fick komma in genom apostlarnas lära. Sant är ordet: Ensam är inte stark!
Scannade bort massa gamla papper igår och hittade en artikel om pingströrelsens relationer till historiska kyrkor, skriven i slutet av 1980-talet och hur misstänksam man då var och hur mycket man tog avstånd. Det är ett enormt paradigmskifte som ägt rum och man måste förstå att många äldre medlemmar i dom mer karismatiska sammanhangen har väldigt svårt att plötsligt försöka förstå att nu är katoliker, ortodoxa, kopter och armenier inte längre några vi ska hålla oss ifrån utan plötsligt är de våra bröder o systrar! Samtidigt som mycket av dessa kyrkors liturgi tas in i t ex pingstkyrkor.
Pastorer har mycket större möjligheter till kontakter och far omkring på sin nivå, men man glömmer ofta bort att vanliga medlemmar inte har den möjligheten.
Eftersom jag bl a ser en tysk katolsk tv-kanal hemma så kan jag inte annat än säja att det finns oerhört mycket fina människor bland andra kyrkor. Det jag är rädd för nu, och det har jag sagt många gånger, är att vi i dom nyare kyrkorna lägger oss platta för de historiska, kompromissar till minsta gemensamma nämnare för att få ihop enheten. Detta tror jag inte funkar. Och många med mej. Ingen vinner på detta. Då har man egentligen sagt att det som vi upplevt av andlig utveckling inte var så mycket värd, den kan vi byta bort mot en kristen enhet och gå tillbaka till den ”nivå” som rådde innan de stora väckelserna.
wildwest: vem har någonsin talat om att lägga sig platt?! Finns det bara två lägen: Helt emot eller ligga platt? Kan man inte uppskatta och lära av någon annan utan att bli så där otrevligt platt? Detta gäller ju all mänsklig samvaro, inte bara kyrkor emellan. Någon integritet har vi väl? Jesus är en väldigt bra gemensam nämnare tycker jag. Och inte är han den minsta heller! Det vore väl synd att missa det Gud gjort genom historien i de äldre kyrkorna? Och inte ska vi väl förmena dem det goda vi fått?
Inge Nilsson – tack för ett klockrent inlägg. Håller med dig till hundra procent!
Ulf, tror du att enheten kommer att innebära att det rent organisatoriskt finns ett ämbete vars innehavare är ett samlande överhuvud för världens alla kristna?
Vi är många som skulle vilja ha svar på den frågan.
Inge Nillson,
Relax och rikta bliken mot Jesus. 🙂
Det är rätt typiskt att flertalet som skriver här är okunniga om vad katolsk tro innebär och vad teologin bakom Petrusämbetet innebär. Detta tror jag däremot inte att Ulf är okunnig om, tvärtom.
Inge, oavsett vilken översättning som 1917 har och Bibel2000 (jämför till exempel med vad som sägs på andra språk, i samtliga engelska översättningar används ordet church) är den kristna tron och normalteolgin den att det som åsyftas i Matteus 16:18 är kyrkan, Kristi Kropp. Denna Kyrka, skulle vara en synlig enhet bestående av olika församlingar. Kyrkan leddes av apostolarna som blev de första biskoparna och därutöver fanns det också präster och diakoner. Petrus var den förste biskopen av Rom, och med tiden blev Roms församling den viktigaste och biskopen av Rom den ledande av biskoparna.
Det kan ju diskuteras om Påven ska ha den betydelse som han har enligt Katolska kyrkan, eller om han bara är kristenhetens främste företrädare (på ett mer informellt sätt), men att kyrkan är En, helig, universell och apostolisk (det vill säga episkopal) är naturligtvis givet. Denna synliga enhet är idag tyvärr bruten, vi måste sträva efter att lappa ihop kyrkan och det kommer inte att hända så länge vi inte vill kännas vid våra allmänkyrkliga/katolska rötter.
Det är ju en skatt som Livets Ord ändå har då ju Ulf och pastor Robert Ekh i och med sina prästämbeten har en del av denna apostolicitet som jag skriver om.
Ja en församling som verkligen behöver höra om att ensam inte är stark är LO där styrka har varit en omistlig del av undervisningen. Tillsammans med en hel del annat skräp från staterna:)
Svar till Urban Karlsson:
En bra beskrivning på den församlingsgemenskap vi är kallade till.
Svar till Wildwest:
Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. Gal 5:1
Svar till Samuel RnR:
Tack för dina uppmuntrande ord, men det finns bara en som är värd att äras och upphöjas. Han som vann en evig seger!
Svar till Anthony Feola:
Tack för uppmaningen att rikta blicken på Jesus.
Svar till Jonas:
Jag tror inte att flertalet som skriver här är okunniga om den Katolska läran. Däremot är det inte politiskt korrekt längre att tala klarspråk om exempelvis Påvens roll och påstådda ofelbarhet och andra dogmer som saknar stöd i bibeln. Jonas jag respekterar dig för den ärliga beskrivning av det du tror på. För mig är inte Kyrkan (Kristi kropp) en bild av makt och underordnande, en bild som tyvärr lätt tonar fram när personer som du skall beskriva vad Kyrkan står för. När jag var liten brukade de Kristna alltid säga att vi är kallade att gå den smala vägen och det var ofta mot strömmen! Den väg mot enhet i Kyrkan som nu ofta framförs känns som den breda vägen! Med strömmen! De som slutar tänka självständigt, börjar kompromissa med bibelns undervisning och vad de tidigare trott på och söker ett nytt evangelium, de dras automatiskt med strömmen varken de vill eller inte. Detta gör mig frågande inför mycket av det som Katolska kyrkan står för? Låt oss be för varandra så att vi väljer rätt och inte tappar focus på Jesus!
Svar till Anders:
Jag kan inte utläsa att någon påstår att ensam är stark? En församling däremot som är uppbyggd enligt apostlarnas undervisning med Jesus i centrum är aldrig ensam.
Inge Nilsson, jag vidhåller att väldigt många inte förstår vad som menas med att påven är ofelbar och känner till vid vilka tillfällen ofelbarheten ska ha åberopats, till exempel. Denna erfarenhet har jag gjort och gör åter och åter igen. Men denna fråga är i sammanhanget tämligen ointressant, utan istället är det vad kyrkan är, frågan som sakramenten och ämbeten som är betydligt viktigare. Till exempel är frågan om ofelbarhet inte intressant om man inte ens har en episkopal kyrkosyn och tillmäter den apostoliska successionen en avgörande betydelse.
Man ska också ha klart för sig varifrån den kristna tron utgår. Om man tror att det som inte går att läsa ordagrant utifrån olika bibelställen inte är kristen tro så har man kommit fel.
Katolska kyrkan står för en kontinuitet och är ju i sanning en del av Kristi Kyrka som bildades av apostlarna – det går inte att förneka. Oavsett om man tillmäter påven den egenskap som Katolska kyrkan gör, så är han för oss alla kristna kristenhetens främste företrädare och det finns ju en direkt samband mellan hans tjänst som påve eller biskop av Rom och Matt 16:18.
Jonas vår tro skiljer sig åt på flera väsentliga punkter. Du har rätt i att allt inte går att läsa ordagrant i bibeln, men Jesus själv är mycket tydlig med att påpeka att ingen ny uppenbarelse ges som motsäger vad som redan är skrivet i bibeln även om så en ängel skulle uppenbara detta! Du och jag kommer aldrig att tillsammans stå enade i tron under Påven i Rom! Däremot hoppas jag att vi en dag kan stå enade inför Kristus!
Nej Inge, jag håller med dig om att ingen ny uppenbarelse ges som motsäger vad som redan är skrivet i Bibeln, däremot så finns det dogmer som i och för sig inte motsägs av Bibeln men där skriftstödet inte är så tydligt.
Få ämnen i Bibeln föder så fina känslor bland oss, som talet om Kristi Kropp. Vid talet om universalförsamlingen känner och förstår vi att Kroppen hålls samman genom kärlek och frid, Ef 2:14-22.
Verser att meditera på: Ef 4:2ff, Gal 6:16, Kol 3:13.