I förrgår kväll kom vi tillbaka från Israel. Efter resan, som var mycket lyckad stannade vi kvar några dagar och avslutade, träffade vår personal och andra kontakter och vänner. Det blev intensiva dagar men väl använda. Nu har vi börjat planera för en stor resa nästa år där målet är ca 2000 personer.
Det kräver ett års förberedelse och mycket koordinering men det kan bli något mycket speciellt. Vi kommer att ha en konferens insprängd i resan och seminarier både för pastorer och affärsmän. Vi kommer att bjuda in politiker och andliga ledare i landet från olika läger. Vi kommer att ha både utomhus och inomhus möten på speciella platser, troligtvis både i öknen och i amfiteatern vid Caesarea samt en konsert med inhemska sångare och våra egna. Vi kommer att ha ordentligt med tid för förbönsinsatser av olika slag, med team som bör för olika platser och situationer, men också för lite äventyr och rekreation och naturligtvis besöka alla viktiga platser.
Det är mycket kvar att organisera men jag känner personligen att det kommer att bli en oerhört viktig resa. Troligtvis kommer saker att utvecklas snabbt under det kommande året i Mellanöstern som gör att det kommer att bli viktigt att kristna från alla kontinenter möts upp för att be för Israel och Mellanöstern. Jag återkommer med mer detaljer lite längre fram.
05:03 | måndag 22 juni 2009
Stenbrott från Jesu tid hittat i Israel
Israeliska arkeologer har nära Jeriko på Västbanken påträffat det hittills största underjordiska stenbrottet från Jesu tid, en 4 000 kvadratmeter stor grotta, som grävdes för 2 000 år sedan, och därefter användes i omkring 500 år, enligt arkeologerna.
Väggarna i grottan är dekorerade med kristna symboler. Det största rummet bärs upp av omkring 20 stenpelare och symbolerna som är inetstade på väggarna är av stor variation, från kors till romerska emblem.
Arkeologerna från universitetet i Haifa upptäckte ingången till grottan när de skulle sammanställa en arkekologisk karta över området nära Jeriko.
De tror att platsen kan komma att bli en av de största underjordiska attraktionerna för turister i det heliga landet.
Den är nog värd ett besök för många och kanske kan den ge svar på en och annan fråga kanske?
v v v v Thommy Bergenwall
Velkommen hjem 🙂
Här är icke jude eller grek.
Jag skäms inte över att be för det ockuperade folket i konflikten. Minns Jerusalemdeklarationen där alla kristna palestinska samfund fördömde kristen sionism – en ideologi som Livets Ord tyvärr okritiskt förespråkar trots att den går mot grundläggande kristna värderingar.
http://www.anglicancommunion.org/acns/digest/index.cfm/2006/8/29/The_Jerusalem_Declaration_on_Christian_Zionism
Underbart att läsa om planeringen inför nästa års resa till Israel. Det låter riktigt spännande.
Nästa resa hänger jag me’
”Nästa år i Jerusalem”
Webadministratör!!!!!!!!!
Går det att ändra så att det går att läsa denna blogg från mobilen??? Funkar utmärkt med de flesta bloggar men denna funkar inte riktgit bra! Vore tacksamt om det gick att lösa!
Tack för resan…jag var med från Malmö. Den var på dett andliga planet ett jätte kliv för mig. Jag kom i kontakt med min sorg som jag har tryggt ner i många år, jag är en ex missbrukare som kommer från en sysskonskara på 7, varav 6har sjukdomen alkoholism narkomani…den sjunde har parkinsson….(”samma ande”,sa Dr Ulla min bönegrupps vän) det tror jag också.
Jo iallafall ….sorgen…jag börja smällta förförsta ggn …vid besöket hos katolska nunnor, när Abbigale talade om för oss om enheten i kristikropp. Vi hör ihop, alla kristna….
Där börjde mitt hjärta öppna sig och tårarna…dem helande lekande renande underbara tårarna komma….dem som jag inte våga släppa fram under många år.
Och sedan i Beduinlägret….efter en fantastiskt vacker tillbedjan under bar himmel vid lägerelden…sedan när vi lade oss till sängs i våra sovsäckar i ett jätte tält…jag grät som en övergiven femåring…ni vet ett sånnt gråt som kommer ur ryggmärgen…det var jobbigt men samtidigt oerhört befriande…Jag frågade Gud ”varför Gud….varför blev det så med min familj…VARFÖR???!!!
Svaret var mera gråt….OK OK JAG FÖRSTÅR INGENTING …men tack Gud för att jag fick sörja och nu kan jag komma vidare…
Riitta, Malmö