Lagiskheten tar sig många uttryck. Några av dem är behovet att förbättra sig själv i egen kraft, att visa sig själv vara duktig, att vilja vara bättre än andra. Lagen kräven 100% perfektion och när vi är under den är vi aldrig nöjda med oss själva eller med andra. Vi hittar då alltid fel på oss själva eller andra. Lagiskheten får oss att pendla mellan högmod, när vi tror vi är bättre än andra eller missmod, då vi tycker att andra är bättre än vad vi är. Det kan gälla alla områden av livet men blir troligen mest plågsamt och förödande när det gäller det andliga livet.
Ofta yttrar det sig i att vi faller i självömkan eller andlig stolthet och framförallt i jämförelsens förbannelse. Det är verkligen en förbannelse att ständigt jämföra sig med andra. I högmodsdiket jämför man sina bästa sidor med andras sämsta. I missmodsdiket, som också är en form av högmod därför att även där utgår jag ifrån mig själv, jämför man sina sämsta sidor med andras bästa. Hela tiden blir det en tävling med andra. Ingen rast, ingen ro, mycket kritik och negativismer, av mig själv och andra.
Lagiskheten bottnar i och utvecklar en stark själv centrering: ”Jag kan”, ”Jag kan inte”. Hela tiden utgår man ifrån sig själv, den egna förmågan eller brist på förmåga och ger egentligen aldrig utrymme för Andens liv, för Kristus i mig, att leva ut sitt liv igenom mig. Behovet att bli erkänd, ärad, accepterad, att ha lyckats i andra människors ögon, i mina egna ögon eller i Guds blir så starkt att det hindrar den process Anden vill utföra i mig att slutföras, nämligen att låta den dagliga korsfästelsen, kapitulationen av egot, resultera i att Jesus manifesteras i mig. Behovet att prestera och sedan lyfta fram denna prestation för att få godkännande och beröm skapar ständig frustrering. Det är hela denna negativa spiral, av att aldrig vara tillräcklig, som nåden löser mig ifrån på grund av Guds fullbordade och perfekta gärning i Kristus.
Det finns något som kan lura oss här. Vi vill gärna vara starka i oss själva. Även till synes ”svaga” människor blir lätt starka i egen kraft utan att egentligen förstå det. Även människor som på ytan kan framstå som milda kan under ytan visa en vilja som inte alls är korsfäst utan envetet styra sina och andras liv. Även människor som på ytan känns fromma kan leva i sina egna känslor mer än i Andens liv. Både vår vilja, våra känslor och vårt intellekt måste genomgå samma dödsprocess, korsfästelsen, för att uppståndelselivet i sin äkthet skall lysa fram genom oss.
Då blir glädjen äkta, inte påklistrad. Förlåtelsen av varandra blir genuin, inte hycklad eller villkorad. Behovet av att synas och märkas, av att vara godkänd av andra, av att duga, allt detta bryts ner. Istället flödar tacksamheten över nåden, över Jesu kärlek till mig, över Guds godhet fram. Detta sker inte än gång för alla utan är en daglig och livslång helgelseprocess, en korsväg.
Då blir inte heller nåden något jag utnyttjar eller urskuldrar mig av själviska syften med utan en kraft till verklig frigörelse och frimodighet i mitt liv. Då duger jag inte heller i mig själv, för att jag själv dragit ner på kraven och kompromissat med det andliga livets villkor. Jag behöver inte hela tiden hålla på med mig själv. Jag duger i Kristus, på grund av Guds kärlek till mig. På grund av Guds gärning i Krstus till mig. Då kan jag frigöras till att ägna mig åt andra och åt Guds rike. Förlåtelsen blir total, upprättelsen blir total och det andliga livet blir attraktivt, inte hotande.
Här lägger jag till lite: Det är absolut omöjligt och också felaktigt att peka ut olika kyrkor och samfund och kalla dem lagiska. Lagiskhet går rakt igenom alla kyrkor och kan drabba alla kristna och vi får alla slita med dessa beteenden. Det har med striden mellan Ande och kött att göra och när vi talar om detta blir det omedelbart fel, och lagiskt, att enbart peka ut andra. Bättre att ha akt på sig själv och granska sitt eget hjärta.
Amen!
Mycket…mycket bra!!!
mvh
Utan Jesus kan vi inget göra, men hur fungerar detta utifrån den nya ekumenikens premisser? RKK’s lära och liv, är ju på alla sätt och vis präglad av lagiskhet, och har varit i nästan 500 år.
Ärligt talat förstår jag inte vad det innebär att vara stark eller svag. För mig innebär det att när man är stark gör man nåt och när man är svag gör man inte myckat alls. Eller innebär det att man är svag när Andens frukter får råda och stark när köttets råder?
Ser fram emot en predikan/seminarium som förklarar vad man menar med stark och svag. För den som fått undervisning med modersmjölken är det här kanske en ”baggis”. Vi andra nickar och försöker se kloka ut 🙂
Matt. 5:20 Jesus säger: Om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.
Tack för definitionen på lagiskheten. Dags att bekänna och få förlåtelse för denna självupptagenhet som plågar oss. Jag tror vi är många som längtar efter att frigöras så att Kristus kan göra det Han vill i oss och genom oss.
Det absolut bästa som någonsin kan predikas – och som du Ulf är uppenbart smord för att göra – är talet om RÄTTFÄRDIGHETEN genom TRO. Vilken välsignelse, vilken nåd, vilken Guds godhet att I KRISTUS förklara syndaren rättfärdig. Det är helt ofattbart egentligen!
Ulf – dina predikningar över rättfärdighet återvänder jag ofta till och min bön är att det ska äta sig in i såväl mig som alla mina syskon. Det skulle lösa så mycket av problem inom kroppen 😉
Amen.
Tva bibelverser har ”tonat inom mig” de senaste dagarna:
”Christ IN you, the hope of glory!” Col.1:27
”It’s no longer I that liveth KJV
but Christ that liveth IN me” Gal.2:20
Det handlar inte om oss OCH Jesus,
utan Jesus Kristus I oss.
Ett 100% beroende av Jesus
varje dag, varje stund och i varje situation.
”Utan mig kan ni ingenting gora,” sa Jesus.
All form av mänsklig visdom, egna gärningar och lagiskhet ska bort ifrån Kristi kropp. Låt oss ha Jesus i centrum och i fokus och se på Honom och Hans fullbordade verk på Golgata kors
Nåd utöver nåd!
Härligt Ulf! I detta budskap känner jag igen dig från början av 80-talet.
Fil 3:16 Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.
Aldrig någonsin har Evangeliets budskap om rättfärdiggörelse genom tro allena varit mer nödvändigt än nu. Hoten kommer från flera håll; på ena flanken katolikernas gärningslära, på andra judaiserande grupper som vill att vi återvänder till lagen.
Gal 2:19 Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud.
Ulf Ekman skriver om lagiskhet och genast finner några anledning att därav kasta sten på katolikerna.
Jag tror att vi inte behöver gå över ån för att hitta lagiskhet, det finns nog om det runt om i våra frikyrkor. Och den där maniska renlärigheten som vissa verkar präglas av och som de värdesätter mer än kärleken till sina medsyskon torde väl också vara en form av lagiskhet?
Lagiskhet brottas nu vi alla med.
Det är dags att verkligen börja leva i det nya förbundet! Idag ser vi en salig blandning av nåd och lag inom Kristi kropp. Detta trots att lagen egentligen bara väcker upp mitt begär att synda, medan nåden fostrar mig till Kristuslikhet och goda gärningar som Gud i Kristus Jesus har förberett för oss att vandra i.
Fokus behöver flyttas ifrån vad vi behöver göra för att få väckelse, genombrott etc. till att se på vad Gud i Kristus redan har gjort!
Det finns kristna som är så upptagna av att själva njuta av den Helige Andes smörjelse osv. Så de har inte tid med att engagera sig i sina medmänniskors lidanden. De tror att det räcker att parkera i nåden, och de tror att de duger inför Gud. Men de första ska bli de sista.
Vakna upp ni som sover!
Idag lever vi ganska mycket inte bara i världen utan lite av också.Kanske inte rent bokstavligt men väldigt influerat. Och där i världen är det tävling och prestation som gäller. Det börjar på dagis och det slutar inte ens på sjukhemmet.
Människor söker bekräftelse hela tiden och försöker bevisa att de dugger.
Jantelagen gjorde inte detta lättare.Detta smög sig på kristna också. Antingen på grund av okunskap om vad Jesus gjorde för oss på korset och varför eller på grund av för mycket kunskap ( teoretiskt / teologiskt)
Solomon visste att folkmängden var för stort och han för begränsad för att kunna regera över dem . Bad om vishet och fick det.Gud är detsamma.
Allt vi har och kan har vi fått av Honom . Det är ingenting att vara stolt över.Vi har fått det av nåd.
Det är ungefär som om våra barn skulle börja skryta att de kunde inte ens gå men de var 60 mil bort vid Svarta havet på semester.
Ja de var där därför att mamma och pappa tog de dit .
Det gäller samma sak för oss och vår Pappa.
Var välsignat och fortsatt trevligt semester.
Vill inte alla var bättre än vad dom i själva verket är,vill inte alla var nummer och överst på pallen,ligger inte det i människans innersta natur.
Sen tar det sig lite olika uttryck beroende på vilket sammanhang man befinner sig i och vilket utrymme som ges.
Det behövs en daglig helgelse för att tukta köttet från alla dess lidelser.
Jesus visade på en utväg genom att bli tjänare och betjäna sin nästa, vilket alltid är en framkomlig väg till Faderns hjärta.
Gå nu ut och gör ditt bästa för din nästa min vän.
V v v v Thommy Bergenwall
Tack Ulf… det här var jättebra! Gud välsigne dig och din tjänst!
Tack för detta! Väldigt klargörande och insiktsfullt, en text som är till hjälp att skärskåda mig själv med Guds hjälp.
Jag arbetar idag i ett 12-stegsprogram och känner igen så mycket från steg 3 ”Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i Guds händer, sådan vi uppfattade honom” Att lägga mina handlingar, min vilja mina tankar och känslor i händerna på Gud.
mycket av det du tar upp har genklang i programmet.
En daglig process som aldrig tar slut, att låta Anden leda istället för köttet, att inte drivas iväg av min egen självrådighet, själviskhet och min självcentrering utan leva livet och se livet och de/det runt mig med Guds perspektiv.
Återigen en fullträff!
Tack!
Medelsvensson:
Man kan vinna hela världen men förlora sin själ. Man kan ge allt man har till de fattiga, låta bränna sig själv på bål etc, men om detta inte grundas i en uppenbarelse om Guds nåd och Guds kärlek så har det inget värde inför Gud (se 1 Kor. kap 13).
Du har helt missuppfattat nåden om du tror att fokus på den kommer att leda till ett slappt kristet liv. Nåden fostrar fram goda gärningar.
Härligt att se Ulf, att du också är en ”nådesförkunnare”. Tyckte att du en period verkade vara motståndare till de som förkunnade detta budskap? Om du fortsätter att förklara djupen i denna undervisning (som någon efterlyste ovan) kommer du säkerligen att få hjälpa många människor ut i sann frihet, samt in i den utlovade vilan från våra egna gärningar…
Jag tror att väldigt många innerst inne tycker att Gabriel skrev en fantastiskt bra kommentar på den tidigare bloggen innan, som handlade om förberedelser inför europakonferensen.
Den har anknytning till detta bloggsammanhang.
Läs den! Den handlar inte enbart om lagiskhetens ena dike
Den ger ett bredare perspektiv. Den kan Ul lära sig ett och annat utav!
Vi måste privuritera rätt, genom att alltid fylla på med den Helige Andes rena kärlek till GUD och alla människor!
Det gäller att hålla sig mitt på vägen. I ena diket har vi som sagt katoliker med avlat och i andra judaiserande grupper som vill att vi återvänder till lagen. Däremellan återfinns naturligtvis olika schatteringar i frikyrkan och sekter av olika slag. Luther talade om papister, svärmare, sekterister, judar och turkar. Gemensamnt för alla var att de inte predikade ett rent evangelium, d v s rättfärdiggörelse genom tro allena. När vi talar om dessa grupper avses självklart det läromässiga innehållet som predikas och undervisas på olika sätt. Självklart finns det dock även en risk att personligen hamna i gärningslära och avvika från evangelii sanning som Ulf påpekar.
Molin klagar på renlärigheten. Tja utan rätt lära finns det ingen kristendom, inget sant evangelium
Till samuel RnR: Du verkar att behöva större bibelkunskap.
Du behöver läsa tex. Judas brev för att förstå att nåden kan missbrukas av kristna till passivitet, eller till olika former av synder.
JESUS har aldrig undervisat om att det finns ett begrepp som heter att man kan synda på nåden, de som gör det har hamnat utanför, och behöver komma innanför pånytt!
Men så finns det förstås också tack och lov kristna som i stor tacksamhet automatiskt vill behaga GUD via hans kärleksfulla nåd!
Tack Ulf, sa fint skrivet. Och tack for ditt tillagg.
Ljuvligt blogginlägg
Lagiskhet är ett väldigt missbrukat ord. Det har alltid med hjärtats inställning att göra (inte med yttre beteende)Därför kan det inte heller bedömas av någon annan utifrån.
Så låt oss sluta med att tala om vem eller vilka vi tror är ”lagiska” och vända fokus mot bjälkarna i våra egna ögon.
Till en helt annan lag,nämligen den i Litauen om att man inte får sprida homosexualitet i skolor och medier,det rör på sig lite och det är inte bara okritiskt positiva vindar för hbt andarna.
Läste även att svenska kyrkan har fått på fingrarna
i sin inställning och öppenhet för sam könade äktenskap från högre ort.
Ja,två segrar på kort tid det var ett tag sen.
V v v v Thommy Bergenwall.
Som kristna bröder, systrar och medmänniskor behöver vi ej bli lagiska. Samtidigt då inte heller anamma någon laglöshet och dess olika uttryckssätt. Som ”salta” kristna (men samtidigt inte bittra) behöver vi alltså inte bli laglösa på ett sätt som gör att vi förlorar sältan.
A-M Hutchins
Den personliga graden av lagiskhet kan kanske inte alltid bedömas utifrån. Däremot går det att avgöra när lag och inte Evangelium predikas och undervisas. Inom parentes sagt när lag och evnaglium blandas på ett felaktigt sätt så blir det ändå lag av alltihopa. Här handlar det alltså inte om vilka vi tror är lagiska eller ej. Det är bara att konstatera faktum utifrån undervisningen.
S Johansson
På ett sätt behöver vi bli laglösa nämligen vad rättfärdiggörelsen anbelangar den sker genom tro allena.
Jag undrar om din åsikt när det gäller spikmattor och även vad du anser om akupunktur?
Jag förstår, Christian…Gal 2:19. (Det jag syftade på ang laglöshet var den bibliska / alt rent bibelspråksmässiga aspekten, t ex i 2 Petr 2:8, där laglöshet och rättfärdighet står i ett direkt motsats-förhållande till varandra. Där laglöshet inte alls är någonting att ha eller uppnå i en förkunnelse ang nåd. Snarare tvärtom.)
(…för när den mannen bodde bland dem och fick höra om deras laglösa gärningar och själv såg dem, plågades han dag efter dag i sin rättfärdiga själ).
Tack för ett starkt inlägg och i ett ämne som sysselsätter mina tankar ofta – både vad avser mitt behov av att känna mig viktig. Men också gällande min självupptagna fördömelse av mig själv å en sidan och min högmodiga blick på omgivningen å andra sidan.
Men framförallt funderar jag i banor av att nåden förhoppningsvis täcker upp vår oförmåga när vi inte längre orkar kämpa med oss själva och omständigheterna – och att jag måste låta Gud ensam vara den som bedömer när min kamp är fåfäng och nåd är det enda som återstår!!! Du vackra nåd!
Undrar ödmjukt vad du Ulf tänker när det gäller nådens kraft avseende individuella nederlag (i brist på kraft och efter lång kamp) som står för dörren vare sig det gäller girighet, skilsmässa, utlevd homosexualitet eller abort?
För först på denna praktiska (oandliga?)nivå blir budskapet tillämpbart och ett Gudomligt ingrepp i vår verklighet – alltså motsatsen till det tyngande och lagiska som vår Herre Jesus Kristus så tydligt tar avstånd ifrån!
Men var går gränserna enligt din mening? Jag själv har i en intervju som kommer framöver framhållit att nåden är ovillkorlig för alla och täckande alla gärningar (eller brist på gärningar) när vår egen kraft tar slut! Men jag känner mig förstås osäker på min egen slutsats även om jag hoppas att jag har rätt…
God bless / RT
Vissa kristna som har problem med lagiskhet,
har ett behov att känna sig andligt duktiga genom att tex. skriva många
böcker, och predika över hela världen tex.
Men det betyder ingenting om dessa kristna inte har en äkta innerlig ren kärlek till sina medmänniskor.
Om den rättfärdige syndar, så är den rättfärdige inte rättfärdig längre.
Och måste omvända sig för att bli rättfärdig på nytt, innan det är försent!!
De sista ska bli de första!
Bara Gud vet vilka som vinner slutlig seger!
Detta var ju riktigt bra skrivet av farbror Ulf! 🙂