Både Birgitta och jag var lite väl trötta. Svårt att koppla helt av hemma, plikterna klättrar liksom in genom fönstret och via sms. Så spontant, på kort varsel åkte vi till Visby. Fullträff! Trots att det var Stockholmsveckan som innebär att hela, halva Stureplan och dess wannabees, killar med bakåtslickat hår, har landat i Visby och super för glatta livet, så var det ändå för oss några fantastiska dagar. Vi såg faktiskt inte så mycket av supandet utan kunde vandra omkring ostört i dagarna tre och verkligen njuta och ladda.
Det var länge sedan jag var i Visby, vädret var perfekt och rosorna strålade av blomsterfröjd. Så mycket att upptäcka. Så oerhört vackert, pittoreskt och absolut unikt. Och mitt i detta sköna så driver unga människor omkring och trasar sönder sina själar i en desperat fight efter en fullkomlig nöjesextas som aldrig infinner sig. Både Svenska kyrkan och frikyrkor var ute och evangeliserade och för att hjälpa ungdomar att lugna ner sig i detta måttlösa festande.
Det finns gott om kyrkoruiner i Visby, det vet ju alla. Vid varje ruin står det små instruktiva skyltar om kyrkans namn och ålder. I princip varje sådan skylt slutar med eufemismer typ: ”kyrkan upphörde att användas efter reformationen”, ”användes senare för andra ändmål,” etc. Bakom detta döljer sig en verklighet där dessa kyrkor blev stenbrott, stall eller annat. Reformationens baksida snyggt nertonad. Det var märkligt att se dessa ruiner. Inte minst när en del idag är cafeér för inte ont anande turister som knappast vet var de egentligen sitter någonstans eller vad som en gång har pågått här.
Det blev lite grand som en bild av Sverige idag. Aningslösheten, okunnigheten om det som funnits före oss och som kan hjälpa oss idag, här och nu, den rastlösa ytligheten som helst bara vill supa sig full och strunta i allt. Allt blandas med vartannat. Och mitt i detta, kyrkor i ruiner, som tysta vittnesbörd om något som ändå finns där under jordytan, men som man inte vet vad det egentligen är. Vi tittar på det, går på det, sitter där och fikar men vi vet inte ….
Ruiner kan trots allt byggas upp igen, både fysiskt och andligt. Murar kan resas upp, vägar kan röjas och sanningar kan proklameras, åter och åter igen. Sanningen har en väldig attraktionskraft i sig själv. Den har en förbundspartner i våra hjärtan som gör att den aldrig tappar sin aktualitet. Oberoende av kultur, av ålder eller generation har sanningen ett helt unikt genomslag. Vi är skapade för sanningen. Förkastas den idag tas den imot imorgon. Verkar den otidsenlig igår blir den ändå aktuell idag. På några få dagar på Visby hann jag se massor! Det var som ett tvärsnitt av Sveriges andliga situation.
Hej Ulf!
Det var så roligt att möta dig och Birgitta i Visby. Man blir så glad i anden när man ser er.
Bra att ni tar hand om er och inte bara jobbar. Jag hade förmånen att få vara på Gotland i en vecka och slås alltid av att man blir så läkt i själen av att vara just på Gotland.
Min vännina Siv på Gotland har en vision att Gotland skulle få fungera som ett SPA för just trötta kristna.
Ha det gott
Nina Lindh din gamla bibelskole elev
Hej Ulf! Tack för ditt inlägg men många väl varda ord om hur det ter sig i Sverige idag! Jag ska åka till Gotland imorgon så nu blev jag lite inspirerad att titta på Visby med dess omnejd! Gud välsigne dig i ditt arbete för Herren! Du går verkligen Herrens väg och Herrens hand vilar starkt över dig!
intressant iaktagelse om Visby ruiner. Håller med.Några som bett här har fått till sig att staden ska bli som den en gång varit. Dina ord påminner mig igen att SE det Gud kan göra . Det är nog så att man lätt begränsar sig och ser på det andliga klimat som råder nu.
Takk Pastor, for et glimrende eksempel på hvordan Gud kan tale.
Gud er god mot meg, som har gitt meg en leder som deg.
Det gleder meg å høre at dere tar tid til å hvile, vi trenger at dere er her lenge..
Mvh Inge
De va fint skrivet.
Jag gillar också Visby väldigt mycket, men de är som du skriver mycket tragiskt med människor som förstör sina liv med alkohål. jag skall upp till uppsala under europa konferensen och min ofrälsta syster höra vill höra dig predika på onsdagsmötet. Så du får gärna be för henne Ulf.
Tack
Efter att ha bott ett år på Gotland så måste jag nog tyvärr säga att även utan Stockholmsveckan så är Gotland nånting av ett andligt mörker. Frikyrkorörelsen har nog aldrig varit väldigt stark. Kör man runt på icke-turisttid och iakttar så finns oerhört mycket av hednisk tro, new age-företeelser och hopplöshet. Efter att ha gått i kyrkan i 40 år var jag ändå glad över att höra pingstpastorn i Visby vid ett tillfälle varna både för tidningarnas ”harmlösa” horoskop och tro på spöken och småknytt.
Det du så målande beskriver är ju egentligen en llvarlig bild på hur vi hanterar kyrkohistorien.
Dagens unga, såväl inom som utanför församlingarna, har alldeles för dålig kunskap om vår svenska kyrkohistoria.
Tänk alla bönehus och kapell som står runt om i vårt land, vilken viktig bild det är att bevara.
Här ser vi spåren av dem som gav Sverige den grund som vi idag ser faller samman.
Bönen var viktig för var och en på den tiden, idag så ser fler människor på det okända” på TV än vad som besöker kyrkorna.
Skrämmande…
Görs det inte likadant idag, man gör om gamla bönhus och församlings lokaler till bostäder man monterar ner istället för upp.
Vi bor på kålland och grannen är kållandsö,där frikyrkorna haft ett starkt fäste i 100 år.
Men nedmontering har börjat även där man sålde nyligen pingstkyrkans lokaler för att flytta in folket till stan,säger man,tråkigt.
Nej, vi skall göra som Nehemja bygga upp både andligt och bildligt under bön och åkallan.
V v v v Thommy Bergenwall
Tack! Vilket LIV det var i orden! Jag blev så glad och berörd, tänk att det är verkligen så att ruiner kan byggas upp igen och det som ser dött ut kan få liv igen!!
Vilken målande bild du ger av Gotland! Själv har jag nu i sommar fått njuta av fem underbara dagar på retreat nära Vätterns strand och målat min första ikon. Vilken upplevelse!
Ser fram mot din medverkan på OAS-möteti Borås på onsdag kväll!
Bless!
Att någon skriver så inspirerat att det tar tag långt in i själsdjupet, och framkallar en salt vätska i ögonvrån och temperaturskiftningar på ryggen är sällsynt. Ord som omskakar och lämnar nöd för vår eget andliga väl och ve:
Citat:
– Och mitt i detta, kyrkor i ruiner, som tysta vittnesbörd om något som ändå finns där under jordytan, men som man inte vet vad det egentligen är. Vi tittar på det, går på det, sitter där och fikar men vi vet inte ….”
När vi har fikat klart, kommer vi då att kavla upp ärmarna, bära sand och bygga katedraler?
Att reformationen i någon avgörande omfattning skulle ha medverkat till alla kyrkoruiner i Visby måste nog mera ses som en partsinlaga i det allmänna flirtandet med katolska kyrkan, än allmän fakta.
De flesta kyrkorna i Visby byggdes på 1200 talet liksom de på övriga Gotland. Visby hade troligen medelhavs klimat, så vädret var mycket gynnsamt under den tiden. Visby var ju en handelsstad, kyrkorna och klostren uppfördes som regel av handelsmännen, och användes inte bara som kyrka utan som allmän mötesplats och lager. Visbys storhetstid varade fram till Waldemar Atterdags plundring 1361. Sedan gick det utför med kyrkobyggandet och den slutliga katastrofen kom 1525 då Lübeckarna stormade och ödelade stora delar av Visby. Den enda kyrka man då sparade var deras egen S:t Maria eller Tyska kyrkan.
Jag tror vi får akta oss att sätta likhetstecken mellan Stora kyrkobyggnader och stark andlig mognad.
Dessa stora byggnader var nog tyvärr mera ett tecken eller symboler för den tidens makt och ära. Samtidigt måste det troligtvis ha varit någon form av äkta väckelse och andligt uppvaknande som svept fram över ön på den tiden.
Föresten hur många har tänkt på att Gotland var Danskt fram till 1645! För att år 1676 åter invaderas av Dansken som höll Gotland fram till 1679.
mvh. Inge
Jag hade på tungan att säga ungefär detsamma som jag nu såg att Inge Nilsson skrivit. Jag menar, eftersom du, Ulf, är historieintresserad. Kyrkorna i Visby särbehandlades inte, inga kyrkor stängdes av reformationen. Kyrkor i Danmark o Sverige fortsatte att samla den gudstjänstfirande församlingen på orten. Men i Visby hade man ju redan när Hansan tog över på 1300-talet förlorat sitt månghundraåriga monopol på honung och ekorrskin från Ryssland och blev därmed en rätt fattig stad med fattiga ordnar och gillen som inte kunde underhålla sina kyrkor. Så det blev en stad med alltmer fallfärdiga hus.
Men visst stämmer ruiner till eftertanke som få andra saker. Den forna härlighet som nu gått förlorad. Hur liknar vi själva och det vi ansvarar för dessa ruiner? De fungerar lite som slutet av olika Pauli brev med sina varningar och uppräkningar av synder, som speglar att delvis känna igen sig i.
En rolig (och sann) historia från just Visby är (ny)byggandet av Visby katolska kyrka. Man hade gjort ritningar och hade anlitat ett lag med arkeologer som skulle gräva ut tomten man hade fått tag på. Min svärfar, som är diakon och var drivande för att få byggt kyrkan, blev uppringd av arkitekten som meddelade att man funnit ruinerna av en gammal byggnad (föga förvånande). Det hotade att ställa till den ritning man hade gjort, eftersom man var tvungen att ta hänsyn till ruinen.
Det visade sig dock att ruinen hade samma mått som ritningen hade. Det var t o m så att där man hade tänkt sig en trappa ner till kyrkorummet fanns det en trappa i ruinen och där man hade tänkt sig en trappa ut i trådgården fanns det redan en trappa. Utgrävningarna ledde till att man trodde sig ha funnit den saknade kyrkan i Visby. Man hittade bland annat rester av rosenkransar i det förmodade kyrkorummet. Idag har den nya kyrkan den gamla byggnadens ruin som grund och golv.
Om kyrkan:http://www.katolskagotland.se/sida.asp?mnid=472
Allt gott!
Rättelse: Jag skev i hastigheten monopol på honung från Ryssland. Det var naturligtvis snarast bivax, som det i klostrens vaxljustillverkning gick åt mängder av. Inga andra ljus fick användas.
Inge Nilsson och S-E Daniel,
Era uppgifter går inte riktigt ihop med info från denna hemsida:
http://www.gotlandsresor.se/info/viktiga_artal_gotlands_historia
”1530-tal Reformationen genomförs av Kristian III, den katolska kyrkan blir luthersk, klostren stängs och kyrkorna förfaller.”
Vet inte vem som har rätt 🙂
Wikipedia skriver:
1525 rådde konflikt mellan Lübeck och Visby. Enligt traditionen skall lübeckarna då ha bränt stadens alla kyrkor, utom den tyska, som nu är Visby domkyrka. I så fall gjorde de, sig själva ovetandes, kommande seklers turistnäring en stor tjänst; Visby är nu känt som rosornas och ruinernas stad. Visby blev en svensk stad 1645, vid freden i Brömsebro.http://sv.wikipedia.org/wiki/Visby
Så frågan man kan ställa sig är om det verkligen fanns så många kyrkor kvar att stänga 1530 när reformationen genomfördes?
Men OK jag skrev: Att reformationen inte i någon avgörande omfattning skulle ha medverkat till alla kyrkoruiner i Visby.
Kanske någon med större historia kunskap kan bringa mera mera ljus kring detta!
mvh. Inge
Nordisk Familjebok ”Ugglan” (1921) om Visby:
”På Visborgs slott residerade kung Erik av Pommern 1437-49 som sjöröfvarhöfding, och samma näring bedrefs sedan af de följande höfdingarna på Visborg Ivar Axelsson Tott och Sören Norby. Visby hade nu nedsjunkit till ett sjöröfvar-näste, dess handel hade nästan upphört, och sedan 1470 kallades staden ej längre till hanse-dagarna. Dödsstöten fick den, då den pingstdagen 1525 stormades af lybeckarna, hvarvid hela den norra stadsdelen af brändes. V. låg nu till stor del öde, kyrkorna förvandlades till ruiner, hamnen igengrundades, och i slutet af 1500-talet egde V. inga sjögående skepp, hvarför ett danskt bolag, ”Det Gullandske compagnie”, fick monopol på hela handeln på Gottland. Äfven sedan ön 1645 genom freden vid Brömsebro åter blifvit svensk besittning och V. 1647 erhållit stapelstadsrätt, förblef staden fattig och obetydlig.”
http://runeberg.org/nfcl/0432.html
…varje plats där ni sätter er fot har jag givit er. (Josua 1)