Det var roligt och viktigt att besöka Oaskonferensen i år och få möjlighet att tala på onsdagskvällen. Det är härligt att träffa syskonen i Oas som gör ett fantastiskt arbete. Det är intressant att se hur många olika ingredienser som finns i ett Oasmöte. Allt från lovsång till vesper, förbön och utvärdering av profetia till bikt och själavård.
Mitt besök var ganska kort men jag hann ändå träffa en del människor jag inte sett på länge. Det finns så mycket av återupptäckandets glädje när man träffar personer som man inte mött på över 30 år och som har arbetat troget i andra delar av Guds rike. Ibland är det rätt fantastiskt att man på en sekund kan koppla med människor som man inte sett på decennier.
Det var också roligt att se min vän Israel Pochtar som vi har arbetat med länge i Israel. Relationen med honom går tillbaka till vårt tidiga arbete i Ryssland och under åren jag bodde i Israel träffades vi regelbundet.
Man hade bett mig tala om Trons uthållighet utifrån Hebr. 10:36. Det blev en lång predikan. Längre än jag brukar men det kändes viktigt.
Vi lever i en tid då både tålamod och uthållighet sätts på prov genom yttre omständigheter som på många sätt blir värre och värre. Uthållighet är inte bara våra försök att bita ihop utan en Guds gåva, en ingjuten nåd som ger oss kraft att med Guds hjälp orka ända fram till målet.
Inte minst gäller det i en tid av trons utspädning och förvansking och av det andliga livets uttorkning i många sammanhang. En tid då det vertikala, dvs det övernaturliga livet, hotar att nedmonteras och ersättas så att allt blir horisontellt inomvärldsligt. Vi ser idag det profanas anstorming på i stort sätt alla områden med Bibelns urholkning och splittring och fragmentisering i stort sätt i alla kristna läger. Det är viktigt att se att det är kristider och inte bara säga att så har det alltid varit. Sedan är det viktigt att se att det också händer så mycket positivt och att i allt fästa ögonen på Jesus och att fortsätta att hängivet lova och prisa Honom.
Den helige Ande är utgjuten över nya grupper och människor över vår jord. Kyrkan växer till i stora delar av världen. Det finns en äkta längtan bland troende överallt för en fördjupad enhet i kärlek och i sanning. Det tas ständigt nya trosinitiativ och mission och evangelisation växer ständigt.
Det är alltså både kristider och tider av stora möjligheter. I detta är jag övertygad om att Herren stärker, upprättar och förenar Kristi kropp för det som ligger framför oss alla. Där behöver vi också varandra på ett mer påtagligt sätt. De tider som ligger framför kommer säkerligen att liknas vid de stora lärostridernas tid på 300-talet då striden stod om Jesu gudomlighet emot ariansismen. Idag finns det nygnosticism i postmodernistisk form som attackerar och utmanar. (Inte minst ser man detta i debatten om homoäktenskapen. Mer om detta senare.)
Den helige Ande skapar förutsättningar i oss alla att bli mer ödmjuka, mer försonliga och mer förlåtande i våra attityder gentemot varandra och att också se och erkänna när vi brustit och syndat. Jag har brustit och så har andra men min uppgift är inte att påtala vad andra har gjort eller försöka tvinga fram ursäkter från andra utan med Guds hjälp själv be om förlåtelse där jag gjort fel. Sådant måste ske allt efter som Anden leder och fritt från mänskliga påtryckningar. Det kändes helt rätt att även uttrycka detta i min predikan på Oas utan att gå in i alla enskildheter. Det var viktigt och välsignat att få vara med i onsdags.
Nu väntar starten på Europakonferensen på söndag kväll. Ikväll har i uppstartsmöte för alla frivilligarbetare på Livets Ord. Det brukar bli ett härligt möte.
Tack Ulf för att du erkänner att du gjort fel.
Förmodligen handlar det om bla. ditt tidigare budskap om att de som blivit
Guds barn och födda på nytt i sin ande, kommer till himlen även om de inte lever ett helgat liv , utan är kvar i synden.
Vi måste alla i ödmjukhet erkänna när vi gjort fel. God Bless!
Halleluja! Herren för samman sitt folk över hela världen i en fördjupad kärlek, som går förbi fördomar, yttre beteenden och kulturramar… fram till trons kärna. ..så att bruden blir redo.
Tack för din frimodighet och ödmjukhet på onsdagskvällens oas-möte! På grund av körövning missade jag en stor del av din predikan, men det jag hann höra gjorde mig så glad. Det var också så välsignat att få lyssna till Israel Pochtar och mycken härlig lovsång. Jag vill önska dig och alla som på något sätt arbetar med Europakonferensen som börjar nu på söndag allt goot och Guds välsignelse! Om det blr så att jag inte kan vara på plats under veckan, kommer jag att lyssna så mycket jag kan via nätet och vara med i mina förböner!
Gabriel, så vitt jag vet har Ulf aldrig predikat det du skriver. Det måste vara en missuppfattning. Vore det inte bättre att låta Ulf definiera sin förlåtelse själv. Jag tror vi gör väl i att inte spekulera i vad det kan tänkas betyda och inte betyda.
Hej Ulf!
Måste säga att jag kan identifera mig i mycket i det du skrev efter Oasmötet.
Jag hade samma sten över mitt bröst när jag av guds nåd blev ande döpt förra året i Rallingsås.
Baptist församlingen jag var med i stod emot alla andra samfund och specielt rynkade vi gärna extra på näsan åt de där karismatiska .
Jag vill tillägga att kyrkan hade inget gemensamt ens med andra baptister .
Pastorn vi hade var utskickad av Bibel Baptist Churches i Usa och dom sa sig vara och bekände sig som fundamentalister öppet.
Jag kände mig bränd i många år efter att jag var ungdomspastor åt dem min besvikelse blev sakta men säkert biterhet som jag, ibörgan inte tänkte på, facktist ricktade sig emot Gud.
Gud vare tack för Ordet förlåt.
Sådan kraft i detta ord så vi kan inte rickti greppa det tror jag.
Helige Ande manade mig fyra på morgonen för cirka två veckor sedan att skriva ett brev till pastorn och klar göra vad jag hade orsakat som var fel och bad om förlåtelse. Jag sa det jag dock tyckte var bra från den tiden och det var att älska och läsa Guds Ord, dom var ben hårda på att meditera på skriften etc och hade en mer expositorisk undervisning utav skriften än vad som kanske e vanligt . Detta har jag med mig fortfarande och älskar att njuta av detta men jag har alldrrig Ulf fullt ut njutit så av detta som efter Det ricktiga mötet med den Helige Anden i Rallingsås.
Det finns inga ord som kan beskriva hur sjyst 😉 det verkligen är när man ser att det e Kristus som e Herden för sin flock / Kristi Brud församlingen. Han bygger den vi stäler till det och krånglar i bland och så ser vi gärna snett ner på våra tros syskon som har samma tros bekännelse och allt men som kanske föredrar lite anorlunda förårdningar i sina andakter och på sina möten.
Jag e bomb säker på att detta e en stor tids tjuv som djävulen stor tjuven vill att vi ska tjaffsa med istället för att låta Anden flöda i och genom våra liv och församlinge så att Tecken och under kan manifesteras för dem som e på väg till Helvetet.
Urk!
Hur som helst så blev jag rörd av det du skrev .
Jag var föresten tvungen att avbryta mina studier på LO i höstas av kanske mitt livs största prövning som kristen men jag e på banan igen och är med i Jönköpings Internationella församling med sikte på att fördjupa mina teologi studier på distans under hösten.
Jag hörde att du skulle till jönköping nu i höst och tala på Lo i Huskvarna ?
Om så e fallet så ser jag fram emot detta och att kanske heja på dig lite?:)
Hoppas du kan tyda det jag skriver så här spontant? Jag har en lindrig form av dyslexi förstår du. jag har gåvan att uttrycka mig verbalt men stavar som en kratta.
Gud vare med dig och gänget nu under konferans dagarna .
I Honom: Pelle
Hej!
Tror precis som du säger att vi står inför stora ”lärostrider”. Tror också att det kommer många omvälvningar på det strukturella planet inom Kristi kropp. Allt som kan skaka kommer att skaka. Revolution och reformation. Gud tar över och det som är människoverk faller pladask.
Ett intressant ämne för framtida bloggpost: Det framstår som uppenbart att du inte längre är en anhängare av ”sola scriptura” som du varit förut. Det skulle vara intressant att ta del av en utläggning om detta i en framtida bloggpost – dvs. varför du inte längre är en anhängare av sola scriptura.
Mvh
Tack Ulf för din medverkan med OAS! Vi var nog många som uppskattade ditt bidrag mycket.
Är det ingen som längre reagerar på den katolska sammanblandningen?
Bengt skriver på sin blogg att man firar katolsk mässa två gånger på OAS konferansen i Borås? Eftersom Bengt är katolik gillar han naturligtvis detta.
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2009/07/22/oas-m-246-te-i-bor-229-s-med-ekumenisk-bredd-och-katolsk-m-228-ssa.aspx
Så länge inte de Lutherskt evangeliskt ansvariga kan beröra och avsäga sig de grunläggande konstigheterna i den katolska läran bör nog de Kristna i detta land iakta försiktighetsprincipen när det gäller deltagande i vissa av de katolska avguda riterna. Alla som har läst boken Evangelium enligt ROM förstår att de ansvariga på Livets Ord och OAS rörelsen påtar sig ett stort ansvar när de till synes så ohemmat börjat närma sig den katolska läran? Det är stor skillnad mellan att välsigna katoliker och be för dessa vilket vi Kristna naturligtvis skall göra till att själv delta i deras okulta riter!
Bernth B:
Om din bild av katolska kyrkan är den som presenteras i Evanglium enligt Rom så är din bild mycket skev och begränsad. Om du skulle våga dig på att ta in några fler perspektiv än de som katolska kyrkan bittra kritiker står för, så skulle din uppfattning bli en annan.
Snäva perspektiv och enögdhet är aldrig bra när man ska bedöma sin kristna syskon.
Varför nämner du inte striden för evangelium, rättfärdiggörelse genom tro och tro ALLENA, Sola Fide, bland de lärostrider som kan förväntas framöver. Är det inte här striden i första hand står, evangelium eller inte? Faller denna lära finns ingen sann kristendom kvar. Hotet kommer både från katolskt håll och från judaiserande grupper och är hlgst påtagligt idag. Vad sägre du t ex om det nyligen avslutade Paulssåret med avlat etc?
Kampen mot vår tids Arianism är givetvis oerhört viktig den med. Jesus är HERREN!
Jud 1:3 Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga
Tack Ulf för att du bloggar! Det ger väldigt mycket gott, och är lätt tillgängligt. Som fd bibelskoleelev gläds jag över allt jag fått och får genom LO. Bless! 🙂
Bernt:
Att man firar Gudstjänst tillsammans innebär väl inte att man närmar sig den katolska läran? Avgudariter? Nä…. Det är mycket jag inte förstår inom katolicismen. I mitt tycke krånglar de till det för sig i onödan. Men aldrig har jag ifrågasatt ifall de är kristna.
Hörde detta onsdagsmöte på webben. Bra jobbat, Pastorn!
Inte bara nygnostismen, utan nyandligheten också…homoäktenskap? Se på den nya kyrkliga förnyelsen Emerging Christianity uppmanar och promoterar långt värre saker än homoäktenskap…
Läste referat från tidningen Dagen, vill bara säga Gud välsigna dig! Modigt av dig att be om förlåtelse!
Se gärna: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/07/favoritt-i-repris-forlata-livets-ord.html
Bernth Bengtsson
Detta är nog en av de stora fördelerna med att vara kristen i Sverige. Ett land var mångkulturen och sekualisering är rådande- kan man se i förtid hur världs ekumeniken vill fungera på ett globalt plan.
Själv är jag av den överbevisning att om man accepterar evangeliet enligt Rom, så avsäger man sig Kristus och det han fullbordade på Korset. Men den religiösitet som finns i Rom är inte lätt att bli fri ifrån, se gärna denna: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/05/roman-catholic-church-mormonism-jw.html av Paul Washer som har missionärt många decenier i katolska länder.
Tack Ulf för ditt besök i Borås. Det var så starkt att få lyssna till din förkunnelse och tonen under hela kvällen. Jag tror att den kvällen var historisk både genom det du gav uttryck för när du bad om förlåtelse men också när det gäller förkunnelsen om vad som kan vänta oss som troende. Det blir bistrare och bättre tider.
Vi är så välsignade i Borås av denna konferens. Israel Pochtars förkunnelse var också en milstolpe i OAS-sammanhang. Det är så viktigt att vi som Guds folk rakt och frimodigt vågar stå upp för Israel.
Låt mig citera från ett inlägg: ”Det är stor skillnad mellan att välsigna katoliker och be för dessa vilket vi Kristna naturligtvis skall göra….” Jag undrar nu, är denna distinktion mellan katoliker och kristna verkligen allvarligt menad? Jag antar att det finns ”namnkristna” bland såväl katoliker som olika schatteringar av protestanter, men här rör det sig om något annat. Är en troende katolik inte kristen medan ”vi andra” är det? Jag hade den stora förmånen att delta i en resa till Rom i början av maj. Hela denna resa bestod av idel höjpunkter, men här vill jag bara lyfta fram tre (utan rangordning):
1.Besöket hos vännerna i det katolska karismatiska centret kommer jag aldrig att glömma. Att be och lovsjunga Herren tillsamman med dem har berikat och välsignat mig på djupet.
2. Besöket i katakomberna – att vandra genom gångar med viloplatser för dem som en gång fanns. Många av dem betalade det yttersta priset för sin tro på Herren. Jag såg målningarna och inskriptionerna på väggarna. Jag skulle aldrig få för mig att kritiskt betrakta dessa tysta vittnesbörd från mina forna systrar och bröder. Var de för-katoliker eller katoliker eller..? Var de verkliga ( Godkända) kristna? För mig är det nog att de kämpade den goda kampen, att de höll ut till slutet. Jag tror att de nu är en del av den ”sky av vittnen”, som omger oss sentida kristna. jag prisar Gud för deras exempel.
3. Systrarna på Il Rosario, det gästhem vi bodde på. Vänlighet och omtänksamhet kännetecknade dem. Varje morgon fick vi resenärer ha morgonbön i deras kapell, vi följde då tidebönsboken. Psaltarpsalmer och andra bibeltexter fyllde det lilla kapellet. PÅ kvällen kunde man lyssna till systrarnas vesper – även då psaltarpsalmer och bibeltexter. På morgonen hade vi protestanter vår bönestund, på kvällen var det vesper med katolska systrar, men vi bad alla och läste alla ur samma Psaltare i samma Heliga Skrift. Så jag frågar nu: var den ”protestantiska morgonbönen” godkänd men inte systrarnas aftonsång?
Låt oss redan här och nu öva oss inför den stora glädjefestmåltiden genom att tillbe och lovsjunga vår Frälsare med våra syskon från den katolska kyrkan, orthodoxa kyrkan och alla protestantiska samfund. Visst finns det olikheter oss emellan, men en katolik eller orthodox som älskar Herren Jesus, är i mina ögon lika kristen som en protestant som älskar Honom.
Lars Ros när jag läst Evangelium enligt ROM kan jag inte finna de bittra kritiker du talar om.
De som försökt bevisa att de fakta som precenteras i boken är fel bild av vad RKK står för har haft dåligt stöd i bibeln för sina bevis.
Oas är verkligen berikande, så många härliga bröder och systrar! Träffade bland annat ett äldre par från Uppsala som varit missionärer i 20 år i Afrika. Så berikande att lyssna på deras livshistoria. Ulf hade en jättebra predikan också, många var så glada för den.
Käre broder Ulf! Tack för att du kom till Borås-Oas! Även jag vill be om förlåtelse. Genom boken Pastor Ulf har jag förstått att den bild av dig och Livets Ord jag fått av media varit och är överdriven och snedvriden liksom medias bild av oss som inte tror på att Jesus valde både män och kvinnor till apostlar. Eftersom jag vet hur vinklad media kan vara, borde jag vetat bättre ä n att gå på det. Förlåt!
Jag tycker det är härligt med öppna dörrar mot andra kristna grupper, bejaka och upplev gemenskap. Katolska kyrkan är med på vägen ingen tvekan om det. Jag minns för många år sedan då min pastor (pingströrelsen) berättade att han stått på en gata här i staden och prisat Gud tillsammans med ett Jehovas vittne, han uplevde en bönegemenskap med andra ord. Exkludera mindre!
Mvh Rolf
Katoliker, karismatiker, Ulf Ekman, Pingstvänner, Livetsordare – allt detta kan bli som skällsord om vi inte använder och förstår innebörden av det till synes oansenliga ordet FÖRLÅT!
Det kan sitta djupt inne, men för ALLA gäller att ddet måste få mogna fram till ett hjärtligt förlåt. Och när det sägs, måste det TAS EMOT för att inte mista sin kraft – för mottagaren. En innerlig bön om att bli förlåten av Gud är alltid hörd! Tack o lov!
Förlåt!
Det var fantasisgt att se när präster dansar hoppar det är underart. man känner att det fins en stark andlig atmosfrär i oas.det är mer än vad man kan säja om svenska kyrkan i allmanhet