Det har varit en speciell och mycket intensiv vecka. Min älskade svärfar, mentor och  medarbetare under så många år, pastor Sten Nilsson, dog i måndags. Vi har känt varandra i 33 år och umgåtts regelbundet och nära. Oändligt många är samtalen och besöken. Han var också medgrundare till Livets Ord och styrelsemedlem i många år. Det finns naturligtvis så mycket att säga om allt detta och hans medverkande i olika skeenden i Sveriges andlig nutidshistoria. Nu är det emellertid mest som mycket nära svärfar och vän som jag tänker på honom och veckan har varit full av saknad, tankar och känslor.

Samtidigt gifter sig idag Kristofer Nilsson, ett av Stens många barnbarn, med sin Stina  och ett nytt äktenskap bildas i släkten. En av Stens barnbarns hustru Sara är gravid och föder om några månader ett barn som aldrig kommer att ha träffat Sten men som kommer att bo på den gård, Fridhem, som Sten köpte och flyttade till med sin familj 1962. Jonathan och Sara tog över den delen av gården för några år sedan. Innan dess hade två av Stens barn med familjer bott där. Där hade vi 1981 de pastorsdagar som Sten initierade och som ledde till att vi senare startade Livets Ord.

Sten och Maj bodde där tills bara för mindre än ett år sedan då de flyttade till ett vårdboende. Deras äktenskap blev 65 år gammalt. Helt fantastiskt! I det hus som de byggde på Fridhems gård 1976, samma år Birgitta och jag gifte oss, och flyttade in i för att göra huvudbyggnaden till Ashramgård med retreater och samlingar, flyttar jag och Birigtta in nu i dessa dagar. Det är märkligt hur mycket som händer inom loppet av en vecka i en släkt.