Hörde häromdagen ett reportage från Frizon i radion. Den som intervjuades påstod att om utvecklingen inom frikyrkligheten följer den nuvarande statistiska kurvan så finns inte frikyrkan kvar om trettio år utan är utraderad. Låter magstark, har inte kollat siffrorna, men om det ligger något lite i detta så är det naturligtvis ett panikartat allvar. Till detta bör också läggas den alltmer accelererande sekularisering som pågår inom både kyrka och frikyrka.

Hörde samtidigt att den demografiska utvecklingen i Europa är sådan att den muslimska populationen ökar med sådan fart att Europa statistiskt sätt är muslimsk år 2075.  Sådana uträkningar behöver inte alltid stämma men det är klart att det ligger något i det hela när det föds så lite barn, samtidigt som det aborteras så många. Den muslimska befolkningen har ett långt högre födelsetal så det är inte så svårt att räkna ut vartåt det kan luta om utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu.

Enligt vissa källor behövs det ett födelsetal på 2,1 barn per familj för att en kultur skall vara varaktig i mer än 25 år. Under 1,9 så dör denna kultur. I Europa idag ligger siffrorna på mellan 1,1, Spanien, och 1,8, Frankrike, Tyskland ligger på 1,3. Detta skulle då innebära att den europeiska kulturen steg för steg dör ut. Invånarantalet sjunker inte men det har med invandring till Europa att göra och den är överväldigande muslimsk. I Frankrike har muslimska familjer ett genomsnittligt födelsetal på ca 8:1. I England har den muslimska befolkningen gått från 82 000 till 2, 5 miljoner på 30 år.  Tyska myndigheter menar att Tysklands befolkningsspiral går obevekligt ner och att 2050 är Tyskland ett muslimskt land.

Hur korrekta dessa uppgifter är i alla dess detaljer  och hur sanna prognoserna är  vet jag inte. Det är ändå så att det pågår en stor demografisk förändring i Europa idag som många av oss är okunniga om eller förnekar. Inte minst inom den kristna världen sker det lätt en förnekelse, ofta av rädsla att verka politiskt inkorrekt eller vara fördomsfull.

Om Libyens Gaddafi gläder sig över detta så kanske vi har något vi måste fundera över och be för. Inte minst tror jag vi måste på ett kärleksfullt sätt vara frimodiga att predika evagelium för muslimer i Europa. De behöver Jesu kärlek lika väl som alla andra männsikor. Jesu kärlek är också en kraftfullt motmedel emot fruktan, fobier och främlingshat.

Ett litet tillägg till den som undrar hur det går ihop med vad jag skrivit tidigare. Jag tror nämligen på både ock. Både bättre och bistrare tider. Sekulariseringen har nog de flesta insett att den starkt påverkat kyrkorna till de sämre. Det innebär ju inte att inte samhället kan svänga i mer positiva ordalag ändå. Inte heller tror jag att vi kan blunda för negativa inslag i den verklighet vi lever i men med Herrens hjälp kan allting förändras men det sker inte per automatik.