Hörde häromdagen ett reportage från Frizon i radion. Den som intervjuades påstod att om utvecklingen inom frikyrkligheten följer den nuvarande statistiska kurvan så finns inte frikyrkan kvar om trettio år utan är utraderad. Låter magstark, har inte kollat siffrorna, men om det ligger något lite i detta så är det naturligtvis ett panikartat allvar. Till detta bör också läggas den alltmer accelererande sekularisering som pågår inom både kyrka och frikyrka.
Hörde samtidigt att den demografiska utvecklingen i Europa är sådan att den muslimska populationen ökar med sådan fart att Europa statistiskt sätt är muslimsk år 2075. Sådana uträkningar behöver inte alltid stämma men det är klart att det ligger något i det hela när det föds så lite barn, samtidigt som det aborteras så många. Den muslimska befolkningen har ett långt högre födelsetal så det är inte så svårt att räkna ut vartåt det kan luta om utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu.
Enligt vissa källor behövs det ett födelsetal på 2,1 barn per familj för att en kultur skall vara varaktig i mer än 25 år. Under 1,9 så dör denna kultur. I Europa idag ligger siffrorna på mellan 1,1, Spanien, och 1,8, Frankrike, Tyskland ligger på 1,3. Detta skulle då innebära att den europeiska kulturen steg för steg dör ut. Invånarantalet sjunker inte men det har med invandring till Europa att göra och den är överväldigande muslimsk. I Frankrike har muslimska familjer ett genomsnittligt födelsetal på ca 8:1. I England har den muslimska befolkningen gått från 82 000 till 2, 5 miljoner på 30 år. Tyska myndigheter menar att Tysklands befolkningsspiral går obevekligt ner och att 2050 är Tyskland ett muslimskt land.
Hur korrekta dessa uppgifter är i alla dess detaljer och hur sanna prognoserna är vet jag inte. Det är ändå så att det pågår en stor demografisk förändring i Europa idag som många av oss är okunniga om eller förnekar. Inte minst inom den kristna världen sker det lätt en förnekelse, ofta av rädsla att verka politiskt inkorrekt eller vara fördomsfull.
Om Libyens Gaddafi gläder sig över detta så kanske vi har något vi måste fundera över och be för. Inte minst tror jag vi måste på ett kärleksfullt sätt vara frimodiga att predika evagelium för muslimer i Europa. De behöver Jesu kärlek lika väl som alla andra männsikor. Jesu kärlek är också en kraftfullt motmedel emot fruktan, fobier och främlingshat.
Ett litet tillägg till den som undrar hur det går ihop med vad jag skrivit tidigare. Jag tror nämligen på både ock. Både bättre och bistrare tider. Sekulariseringen har nog de flesta insett att den starkt påverkat kyrkorna till de sämre. Det innebär ju inte att inte samhället kan svänga i mer positiva ordalag ändå. Inte heller tror jag att vi kan blunda för negativa inslag i den verklighet vi lever i men med Herrens hjälp kan allting förändras men det sker inte per automatik.
”Inte minst tror jag vi måste på ett kärleksfullt sätt vara frimodiga att predika evagelium för muslimer i Europa. De behöver Jesu kärlek lika väl som alla andra männsikor. Jesu kärlek är också en kraftfullt motmedel emot fruktan, fobier och främlingshat.”
Amen! Att så många muslimer invandrar till oss är ett guldläge för oss sett ur missionsprespektiv. Medan missionärer i mellanöstern riskerar förföljelse kan vi riskfritt proklamera Evangeliet för de från mellanöstern som kommer hit. Det är en chans Gud gett oss som vi inte får missa.
Kristna som vill sparka ut muslimer inser inte att de då motverkar missionsbefallningens fullföljande. Inte heller handlar de enligt gästfrihetsprincipen som Bibeln uppmanar oss till, dvs. att vi villigt tar hand om främlingar som kommer till oss, och inte heller är det särkilt kärleksfullt att bara ta emot högutbildade utlänningar men stänga lågutbildade ute så att de tvingas bo kvar i u-länderna. Vi har högutbildade människor så det räcker, de som behöver högutbildade människor är u-länderna för att de ska kunna resa sig upp ur sin fattigdom.
Hej! Du skriver idag i din sajt, ”Till detta bör också läggas den alltmer accelererande sekularisering som pågår inom både kyrka och frikyrka.” Och den 15.7. skrev du tydligt och bra, ”Undersökning efter undersökning kommer till samma slutsatser: Gud och religion är tillbaka i det offentliga rummet.” Så, jag frågar mig, måste inte vi kristna av olika schatteringar, vara positiva till att såväl Gud som Jesus på ett allt mer konkret sätt tar plats i svenskt, tidigare alltför sekulariserat, konkret samhällsrum.
Till SVT:s Rapport sände jag idag nedanstående text, som förklarar något om omvälvningen i samhället, mot andlig, filosofisk och religiös ”inre”, inriktning. Allt av det behöver du inte ta till dig, men något, förhoppningsvis.
—
Hej! Radions program ”Media” önskade 16.8.09 i samtal med Claes Elfsberg, om en mer positiv värdering i Rapportredaktionens nyhetslogik. Ja, kanske måste ni vakna till ordentligt inför tidens paradigmvändning på 180 grader. Den, där postmoderniteten vänder upp och ner på modernitetens sekulära framtidsaktiviteter. Och kanske ni då måste börja bejaka det för Sverige så ovanliga paradoxtänkandet, där ”både och” är möjligt, sant och rätt.
Jaques Derridas tes, att ”tillvaron är ett spel om skillnader” syns tydligast bland annat i, att Sverige samtidigt syns ha givits en direktväg till paradiset och välfärdslandet Sweden, samtidigt som mammonsamhället är här, och är inne i ”en omväg” utefter andra ringen i rumtidens eviga åtta (8), till som bäst välståndslandet Schweden. Denna omväg med ansvar, hårt arbete i ”inferno”, innan slutligen ett rättvisare och bättre samhälle, samt möjligen ”paradiso” till sist nås. Såväl Bibeln som Derrida är ju inne på att människan är inne på en omväg redan från början.
Beroende på våra karaktärsdrag måste vi paradoxsamverka i och mellan, de ”två rikena”. Somliga av oss söker evangelium, frid, fred och paradis. Andra vill fortsätta på samhällets omväg i en kamp för materiell framgång, demokrati, revansch och rättvisa.
Politiker och journalister får då vakna upp och efter 50 års sekularisering, och inse att vändpunkten är här. Och förhoppningsvis därför ta mer hjälp av folket, av gräsrotstyper som undertecknad, samt av filosofin och religionen, för att verkligen demokratiskt styra, respektive rapportera i samhället.
För även idag 2000 år efter Jesu tid, gäller samma sak, att det lagstyrande samhället måste kompletteras av evangeliets nåd och försoning.
Ett mycket uppvaknande, så man sätter kaffet i vrång strupen kanske?! Om man ser det positiva i detta så är det att många av dessa invandrade muslimer kommer från länder idag i princip stängda för mission och evangelisation vilket ger enorma möjligheter att nå dom med evangeliet här i Europa
Tack för bloggen, alltid läsvärt speciellt dom undervisande inläggen.
Blessings,
Mats-Jan
Vi måste naturligtvis vara relistiska och inse att i muslimska länder är det mycket svårt att vara en kristen.
Jag minns en syn som Margit Nordberg hade, där hon såg sandalklädda fötter på väg mot Europa.
Eftersom Gud visade henne detta, så ville han naturligtvis också säga något med det till oss.
Det finns en viss risk att det symboliskt sett går för Europa som det gick för Gedalja.
Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: ”Du får icke göra detta; ty vad du säger om Ismael är icke sant.” (Jer. 40:16)
Och Ismael, Netanjas son, jämte de tio män som voro med honom, överföll då Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog honom till döds med svärd, honom som konungen i Babel hade satt över landet. (Jer. 41:2)
Intressanta siffor som nämns på bloggen. En del går ju tillome frimodigt ut och förkunnar att kristi kropp ska bereda sig på muslimskt styre i Storbrittanien te x. Huruvida det kan stämma, ja vem vet det?
När man som Micael skriver om ett guldläge sett ur missionsperspektiv så förstår jag inte vari det guldläget skulle vara bättre än innan? Ser vi till Stockholm så kan jag inte några siffror men är nog inte ute och cyklar helt om jag säger att det är bland de mest sekulariserade ställena på jorden och det har i princip bara blivit än mer så de senaste årtioendena, hejropen till trots.
Utan att lägga nån värdering på invandringspolitik, men hur kan man få det till ett ännu bättre läge om man utöver sekulariseringen får betydande större grupper med muslimer?
Vad jag vill försöka säga är att möjligheterna är många, men de kommer konstant alltid att vara många för en kristen församling. De blir inte mer bara för vi får än mer invandring, och speciellt inte i ett redan genomsekulariserat land som Sverige.
Jag kan bara bekräfta att om den statistiska utvecklingen av svensk frikyrklighets medlemstapp fortsätter rätlinjigt
så är det ca 30 år innan alla medlemmar är borta. Som väl är behöver det inte betyda något i verkligheten. Med Guds hjälp behöver inte statistiken ha rätt.
Men utvecklingen i Sverige är skrämmande. Mellan år 2000-2005 försvann 231 frikyrkoförsamlingar och drygt 12500 medlemmar(alla samfund och rörelser utom sv.ky.). Alltså på bara fem år. Min slutsats är att vi behöver en mängd nya församlingar som inriktar sig på att möta de expansiva invandrargrupperna under den närmaste 20-års perioden. 50 nya församlingar/år håller bara ”nivån” från 2005 på ca 2615 frikyrkor i Sverige. Om vi vill nå hela det nya framväxande Sverige behöver vi många fler.
Richard Hultmar – EFK församlingsplantering
Ska vi vara så dystra, syskon?
Hela den mänskliga historien är en enda stor paradox. När synden flödar, överflödar nåden. När nöden är som störst, är hjälpen som närmast. När allt ser hopplöst ut, lyser ett ljus i mörkret…
De här dystra rapporterna är PRECIS VAD VI BEHÖVER 😉
Här kommer en sammanfattning och en fakta sammanställning från youtube: http://www.youtube.com/watch?v=6-3X5hIFXYU
Förstår inte varför man måste anses dyster för att konstatera fakta.
Sedan detta tal i det oändliga om församlingsplantering.
Istället borde det talas om DEM som ska leda dessa församlingar. Var får nästa generations ledare sin utbildning?
Utbildningsfrågan är nånting som jag tycker nuvarande ledare inom kristenheten borde ta ett större ansvar för. Den kommer att vara avgörande mer än nåt annat.
Vill bara bekräfta att ”om utvecklingen inom frikyrkligheten följer den nuvarande statistiska kurvan så finns inte frikyrkan kvar om trettio år” – detta har jag hört från annat håll, också.
Vad gör man åt detta, då!?
Jag tror att många församlingar redan är på G.
I mitt eget sammanhang var vi ute i ett bostadsområde i förra veckan i dagarna fem med en ”festival”, där når man a-l-l-a åldrar från många, många, många nationer.
Det är ett långsiktigt arbete som pågått några år – läser man sedan dessa larmrapporter om demografin så blir man ju extra ”uppmuntrad” att hålla ut – och förvänta sig att dessa uppgifter inte är slutgiltiga utan att ”vårat” arbetet skall bära frukt/er).
Instämmer i Mats-Jans ord ovan
”Tack för bloggen, alltid läsvärt speciellt dom undervisande inläggen.”
Det är dystra siffror som du presenterar Ulf men samtidigt något som jag har känt på mej länge trots alla glada tillrop och segerrapporter om en kommande väckelse
( en del hävdar tom. att väcklesen är här). Jag har en bekant som menar att ”muslimer är sååå lätta att omvända, bara dom får se mirakler så lämnar dom sej direkt åt Herren” precis som om mirkaler stod som spön i backen. Jo nog är det så att muslimska familjer är barnrika men jag antar att sekulariseringen tär även på det muslimska samfundet. Rapporter från Iran talar om en rejäl trötthet på det religiösa styret, medelåldern i Iran är mycket låg så det kan liknas vid en ungdomens revolt mot det förstelnade prästväldet. Alla muslimer är heller inte fanatiska , det finns på många håll en öppenhet och vilja till förnyelse av förlegade traditioner. Historiskt finns det exempel på fredlig samvaro mellan både kristna , muslimer och judar. R Hultmar redovisar att 231 frikyrkoförsamlingar försvunnit under åren -00 till -05. Varför en ”mängd nya församlingar” skulle lyckas att möta ”expansiva invadrargrupper” på ett bättre sätt än de 231 som försvann förtäljer inte histoien. Hur ska vi överhuvudtaget nå människor, invandrare och redan boende i landet? Det verkar inte som vårt sätt att förmedla budskapet går hem ! Budskapet är det ju inget fel på. Nu är det säkert många som låter fingrarna spela över tangentbordet med goda förslag ock säkra påstående men jag tror desvärre att jag redan har hört det mesta. Att säja tulipanaros är inte svårt men att göra en….Vi har tappat många församlingar och många nya har uppstått de senaste 25 åren men det inte har varit någon nyrekrytering utan mer en omflyttning av befintliga kristna som upplevt att ”gräset har varit grönare på andra sidan”. Jag har tillhört en större pingstförsamling i 45 år och varit med om många dopförättningar. De som har kommit med har varit församlingens ”egna” ungdomar och LP-bröder och det är underbart. Men jag kan faktiskt inte dra mej till minnes att jag sett någon ”vanlig Svensson” i dopgraven på väldigt många år ! Ja nu har du käre läsare fått del av minst 2 dysterkvistars funderingar.
Rolf
Dessa uppgifter kan antingen skrämma oss till tystnad eller motivera oss till bön, evangelisation och att vi arbetar på olika sätt för de kristna värderingarna.
Jag tror också att Jesus kärlek till det muslimska folket kan dra dem närmare Jesus.
Föröka er är ett bra ord och är det inte Robert Ek som är far till många barn.
Själv är jag pappa till sex barn vilket är en bit över snittet.
På tal om invandring så kanske det är enda sättet för muslimer att nås av evangeliet på svenska.
Att dom tvingar sig på oss och flyttar in i vardagsrummet, till en allt mer slumrande och förlamad kristenhet i vårt älskade Sverige.
V v v v Thommy Bergenwall.
Vi behöver ny eld och ny glöd i våra liv (inklusive mig själv).
Var är nöden för de förlorade?
Det enda som kan rädda vårt land är verklig väckelse från Gud. Gudtjänsterna behöver omvandlas till bönemöten med nöd för de förlorade.
Något måste vara fel.
Trots alla tusentals predikningar så går kristenheten tillbaka i vårt land.
Var är bönenätterna?
Jag minns att Stanley Sjöberg berättade att under förnyelseväckelsen i början av 50-talet så bad man till kl.6 på lördag morgon, 11 nätter i rad, sedan gick man till gudstjänsten kl.11.00 på söndag.(Om jag minns rätt).
I Kristus blir vi alla ett, jude eller grek, man eller kvinna, slav eller fri.
Lat oss sprida evangeliet och vara med om att utbreda Guds rike.
En dag kommer det att vara en skara av ”alla folk och stammar och lander och sprak” infor tronen och Lammet.
Ps. Har blivit valsignad av Dagens Andakt i synnerhet denna vecka. Tack!
Mvh/Eli7H-L
Kanske är det som det ska vara? Vi vill ha väckelse i Sverige och Europa, men på våra villkor. Vill vi fortsätta som vi gör i våra trygga församlingar med kursverksamhet och konserter som lockar oss att stanna kvar? Eller vill Gud i sin nåd skaka om oss så att vi tvingas skilja på vad som är genuin tro och vad som är invand trygghet? Är det fruktan för det som är utanför församlingen som får oss att kalla oss kristna, eller är det kärleken till Gud?
Rent förnuftsmässigt är det bästa som kan hända att kristenheten tvingas göra upp med sig själv, att ransaka orsaken till sitt eget församlingsliv. Då kan den helige Ande göra vad som behövs. Nytt vin häller man i nya skinnläglar. Om man häller det i gamla så sprängs dessa när vinet börjar jäsa.
Kanske är det som händer nu i kristenheten och med islams framväxt är början på en enorm väckelse i Europa. När det inte längre är bekvämt i församlinglivet kommer det att synas vilka som är namnkristna och vilka som är kristna av hjärtat. Vi tvingas att ta ställning till vårt uppsåt. Är det pga rädsla för det som är utanför församlingen eller är det pga en helöverlåtelse till Gud? Här börjar nog väckelsen.
Lyssna på Daniel Viklunds påskkonferens 2009, Korskyrkan Alingsås (på kanal 10), ord och visor, och det måste börja i hjärtat.
Instämmer helt med R Karlssons kommentar och analys. Det verkar som inte folk fattar att det är ju ett mycket härligare och bättre liv att ta korset på och följa Jesus i lidandet,och i smäleken upptäcka vem Jesus är.
Vi söker naturligtvis inte lidandet men i uppgivelsen av ens eget liv kommer Kristuslivet, som ju ibland går stick i stäv med köttet och det egna livet. Men istället får vi uppleva en lust en kärlek till bönen,fastan,ordet,församlingen o.s.v.
Det är på den vägen det måste förändras. Ingen annan än DHA kan dra in oss i detta.
Tack för uppmärksamheten!
För balansens skull:
Newsweek hade nyligen en läsvärd artikel där idén om ”islams invasion” beskrivs som en myt. Läs och begrunda på http://www.newsweek.com/id/206230
Om detta stämmer, så bör vi nog se över de kyrkliga strukturerna såväl som våra egna tankebyggnader kring vad en församling är.
En församlingsmodell som stått emot både sekularisering såväl som brist på demokrati och konkurrerande religion, är den kinesiska husförsamlingsmodellen. Den är decentraliserad och fungerar bara om alla drar sitt strå till stacken. Med det sistnämnda menas inte att man evangeliserar i första hand, utan att man tar sin personliga gudsrelation på allra högsta allvar, vilket får exempelvis evangelisation som effekt i Kristi lydnad.
Så vi bör nog se över vår centralisering om vi ska möta detta hos, ponerat att det är ett verkligt och inte ett fiktivt hot.
Mycket läsvärd bloggpost. Har hört motsvarande siffror från andra källor tidigare.
Stanely Sjöberg om islam.
http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/08/gastblogg-stanley-sjoberg-kyrkornas-dod.html
http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/08/gastblogg-stanley-sjoberg-muslimer-i.html
Tack för ett viktigt inlägg!
Frågan är: hur ser den församling och förkunnelse ut som kan möta utmaningarna. Den tidigaste kristendomen slog s a s ur underläge, men lyckades ändå, såsom genom eld, bryta sig en väg fram till en ledande ställning i Asien, Afrika, södra Europa och sedan vidare.
Är västerländskt församlingsliv alltför mycket en del av systemet? 200-talets enorma våg av martyrier banade väg för ett genombrott… Det kristna martyriet är den ultimata autenticiteten, och det ultimata uttrycket för kärlek till Gud.
Därmed inte sagt att underteckand känner sig som en modig kandidat för detta…
Ja, födelsetalet ska vara 2,1 eller högre, om befolkningen inte ska minska. Statistiker använder också begreppet ”nettoreproduktionstalet” — det måste vara 1,0 om befolkningen ska förbli konstant: Varje kvinna ska (statistiskt sett) få en dotter som når vuxen ålder.
Förändringen i Sverige började med p-pillret, som kom 1964, och nästan genast märktes i statistiken över födda barn. 1969 sjönk nettoreproduktionstalet under 1.0, och har sedan förblivit under (utom 1990-91-92, då det låg strax över 1.)
En annan faktor är aborterna. På 1.000 födda barn går det numera (cirka) 347 aborterade. Vart fjärde barn aborteras! (Statistisk Årsbok 2008, tabell 88, Födelsetal och reproduktionstal)
De styrande har försökt lösa befolkningsproblemet med invandring: 1984 börjar flyktinginvandringen synas i statistiken.
Bristen på barn är säkert en direkt följd av avkristningen. Lever man utan gudstro finns det ju ingen djupare mening med livet. ”Ät, drick och var glad”, blir parollen, ”för i morgon måste vi ändå dö”. Jfr 1 Kor 15:32.
Inom EU ser man en lösning på befolkningsproblemen för framtiden i ”Mediterranean Union”, som tillkom 2008, och omfattar dels EU-länderna, dels länderna söder om Medelhavet, från Mauretanien och Marocko till Libanon, Syrien och Turkiet. Nu har alltså det gamla romarriket börjat återuppväckas!
Visst tål väl det att tänka på?
John – att den kinesiska husförsamlingsmodellen tycks fungera beror väl knappast på modellen i sig, utan att man i Kina som i andra länder där kristna förtrycks MÅSTE leva ut sin tro för att överhuvudtaget överleva som kristen. Den måste så att säga vara en realitet i vardagslivet. I Sverige precis som många andra länder går det i princip att softa runt där man förvisso har en tro, men inte egentligen alls behöver leva ut den rent praktiskt varken i församlingslivet eller vardagsmässigt.
Är ökat martyrskap eller ökad förföljelse eller tryck på församlingen facit för dess överlevnad och förökning? Det finns väl egentligen ett slags automatiskt och logiskt svar på den frågan. Lever vi inte ut tron rent praktiskt så blir ju svaret förr eller senare ja hur man än vrider och vänder på det.
”Enligt vissa källor behövs det ett födelsetal på 2,1 barn per familj för att en kultur skall vara varaktig i mer än 25 år.”
Det kan vara en något subjektiv analys, men tanken är lite spännande: Bibeln säger klart och tydligt: ”Var fruktsamma och föröka er.” Detta stämmer väl överens med födelsetalet på 2,1 barn per familj. Om endast två barn föds per par, har mamma och pappa enbart ersatt sig själva här i världen och utvecklingen står still (med bara ett barn går den följaktligen back). Alltså krävs fler än så för en förökning. 2,1 (och alltså mer reella tre) barn per familj upprätthåller förökningen!
Gustaf,
Ditt resonemang förutsätter att alla barn överlever sina föräldrar.
Jag kan inte bekräfta siffrorna i videoklippet, men de ger en tankeställare, är en väckarklocka.
http://www.youtube.com/watch?v=6-3X5hIFXYU
Det är nog tyvärr så att den falske profetens religion Islam. Kommer att bli världreligion. Innan det blir tusenårsriket.