En vecka har gått av kontroversen kring Aftonbladets insinuanta artikel om Israel och påståendet om skördande av organ från palestinier. Detta skriver man i frågeform utan några som helst bevis och skapar otäcka associationer. Säkerligen för att ytterligare svärta ner Israel i allmänhetens medvetande. Själv har jag varit nergrävd i flyttbestyr och utan dator ett tag och inte hunnit kommentera förrän nu.
I Israel går protestvågorna höga över dessa helt obelagda anklagelser. Det kunde gårdagens SvD inte förstå utan menade att man i Israel inte förstod sig på Sverige. Snarare är det väl tvärtom, man borde kanske förstå hur man reagerar i Mellanöstern. Förutom den isande nedlåtenhet, den skoningslösa och ofta mycket fördomsfulla kritik som ständigt drabbar Israel så finns det också en 2000-årig historia av att beskylla judar för de mest groteska brott, bland annat för att stjäla hedningars blod. Det gör det hela speciellt känsligt. Det är inte alls konstigt att man reagerar starkt i Israel. Svenska journalister, om de på det minsta sätt vill vara objektiva, måste förstå denna bakgrund men gör sig oftast inte besväret. Man har ofta redan bestämt sig. En del låter ohöljt som Israelhataren Lars Ohly. Lyckligtvis finns det andra som reagerat och långt från alla håller med Aftonbladet.
Häromdagen, när ett av flyttlassen gick, följde jag diskussionen i ett av P1:s program. Vad som var speciellt smaklöst var Aftonbladets kurlturchefs argumentering. Speciellt när hon började försvara sig med att kultursidan är intellektuell och för intellektuella gäller andra regler. Reporten som intervjuade frågade fyndigt om detta också gällde hanteringen av sanningen. Det låter skrämmande när ”intellektuella” hänvisar till att man följer andra regler än folk i gemen.
Självklart kan man diskutera den svenske ambassadörens uttalande ur ett visst perspektiv, yttrandefrihetens. Carl Bildts kommenterar väl kyligt när han ytterst kortfattat säger: ”Regeringen yttrar sig inte om artiklar”. Det är lätt att gömma sig bakom paragrafer. Dels undrar jag om regeringen historiskt verkligen aldrig uttalat sig angående infama artiklar eller inte skall uttala sig i speciellt grova fall som detta men det kan vi lämna därhän nu. Däremot är det uppenbart att Aftonbladet gömmer sig bakom tryckfriheten och nu framstår som ett offer. Tyvärr lyckades man vända ambassadörens uttalande till detta. Oavsett om hon nu gjorde sakligt rätt i varje detalj eller inte så skall hon ha heder att hon vågade och att hon inte böjt sig för trycket hemifrån.
Det är viktigt att se denna osakliga artikel ur ett större perspektiv. Nämligen att sådant ingår i den demonisering av det judiska folket som uppstår med jämna mellanrum. Ett tillstånd som för judar historiskt sett varit mer regel än undantag. Det är också ett exempel på den dubbla standard som används emot Israel i den propaganda som ständigt pågår. I den miljön går det alltså lätt att utan sakliga bevis beskylla Israel för vad som helst utan bevis. Om man, som jag just nu, försvarar Israel då beskylls man för att blunda för faktiska problem eller vara den som sväljer allt. Hätskheten har ofta höga decibel.
Aftonbladet har gjort bort sig och försöker nu ta sig ur. Kulturchefen lät oehört slingrande och oärlig.
I dagens SvD skriver Cordelia Edvardson en mycket bra artikel där hon underkänner Aftonbladets hänvisning till tryckfriheten.
Regeringens hukande handlar bara om undanflykter och utgör rent hyckleri. Skulle våra folkvalda politiker inte få ha åsikter i politiska frågor?
Självklart kan politiker, inklusive regeringsföreträdare, uttala sig om och ta avstånd från fördomsfulla och antisemitiska vandringssägner. Självklart kan de säga att de tycker AB:s artikel är smörja, utan att för den skull inskränka AB:s rätt att trycka smörjan.
Det är ju fullständigt bakvänt om politiker anser sig försvara yttrandefriheten genom att censurera sin egen. Dick Erixon har skrivit flera bra inlägg om detta på http://erixon.com/blogg/.
Jag har följt debatten i media och som i dom flesta fall så är sannings halten inte det viktigaste och så inte i detta fallet heller.
Vad det inte den tyska nyhets tidningen Reuter som gick ut med bilder som var kraftigt förfalskade till Israels nackdel under kriget i Libanon?
Vi ser en ökad antisemitism från alla håll i våra dagar,vi måste våga stå upp och göra vår röst hörd för Israel och det judiska folket.
Detta är inget försvar för den känslokalla hanteringen av mänskliga organ som har hänt,allt för att tjäna pengar.
Nu råka det var Människor av judiskt ursprung,men det kunde lika gärna vara vem som helst.
Hanteringen och begäret efter pengar har ingen hudfärg eller nationalitet,där är vi alla lika.
Organhandel är en stor industri i hela vår värld,en värld som ligger under förgängelsen och under en förbannelse som tar sig olika ruskiga uttryck av våld förnedring korruption missbruk mm.
Det skall bli skönt när Jesus kommer tillbaka,men tills dess gör ditt bästa för din nästa.
V v v v Thommy Bergenwall
UNT har på ledarplats idag en rätt saklig artikel i ämnet. Jag citerar:
”Ansvaret är Aftonbladets” Det borde höra till allmänbildningen att känna till de vanligaste av de myter som genom århundradena fått motivera hat, hets och öppna förföljelser mot människor på grund av deras bakgrund. En av dessa är ritualmordsmyten.
I sin ursprungliga version riktas den mot ”judarna”, som kollektivt beskylls för att mörda icke-judar, rituellt, religiöst motiverat eller av något annat dunkelt skäl. I Sverige har den i modern tid använts av Radio islam (en närradiokanal som i verkligheten var öppet nazistisk) där judiska anställda inom vården påstods mörda icke-judiska patienter.
Skurkar och mördare finns inom alla grupper. Ingen kan a priori utesluta att personer med judisk bakgrund (eller med vilken annan bakgrund som helst) skulle kunna vara inblandade i organhandel. Men den som påstår sådant förutsätts alltid kunna visa på belägg och preciseringar. Inga sådana fanns i Donald Boströms artikel i Aftonbladet.
Svepande påståenden utan belägg får ofrånkomligen karaktär av beskyllningar mot en hel stat eller en hel folkgrupp. Och inför beskyllningar av just detta slag finns det uppenbara historiska och moraliska skäl för en tidningsledning att vara extra vaksam.
Det är inte första gången som det funnits skäl att reagera mot hur just Aftonbladet släppt igenom formuleringar och påståenden som påminner om dem som finns i den klassiska antisemitismens arsenal.
Hej,
Aftonbladet ansvarar för Aftonbladets artiklar. Jag tror ingen kristen skulle vilja att Lars Ohly började styra över vad som får stå i Världen idag.Vi har tryckfrihet i detta land. Du har med andra ord rätt att skriva vilka absurditeter som helst utan att regeringen skall lägga sig i. Om artikeln kränker enskild person eller folkgrupp kan man dra ansvarig utgivare inför rätta.
I många länder kontrollerar makten alla tidningar och utövar cencur. Var glad att du, såsom varandes en del av en svensk kristen minoritet, lever i ett fritt liv.
Slutligen tycker jag Aftonbladet borde skämmas ögonon ur sig. Detta var en lågvattenmärke i svensk journalistisk historia.
I kristus
Politrucken
Det är bra att du står upp för Israel på det sättet du gör. Jag är övertygad om att Gud kommer belöna dig för detta. För det är ju vad skriften säger, att om vi välsignar Israel ska vi vara välsignad.
Jag är mycket besviken på aftonbladets betende. De klampar på och beter sig osmakligt. Om de ändå hade kunna erkänna att de gör fel. Det verkar som om aftonbladet anser sig ha rätt att ljuga och förtrycka ett folk de ogillar starkt.
Apropå insinuationer; nästföljande dag stod att läsa på Aftonbladets förstasida ”Israels attack mot Sverige”(typ: nu är det krig). Inne i tidningen: ”Men det är inte Aftonbladet som står i fokus för de israeliska attackerna. Det är den svenska regeringen.”…Israel attackerar… Vet inte, men för mig tycker jag de slår an en väldigt provocerande tonläge (mot Israel) i beskrivningen av händelserna. Så är det plötsligt samma visa igen – Israel placerat på den attackerande sidan.
Vill bara understryka det som Daniel Nyström (ovan) skrev. (Gått omkring och tänkt på samma sak och nu fick jag det bekräftat):
”Skulle våra folkvalda politiker inte få ha åsikter i politiska frågor?
Självklart kan politiker, inklusive regeringsföreträdare, uttala sig om och ta avstånd från fördomsfulla och antisemitiska vandringssägner. Självklart kan de säga att de tycker AB:s artikel är smörja, utan att för den skull inskränka AB:s rätt att trycka smörjan.
Det är ju fullständigt bakvänt om politiker anser sig försvara yttrandefriheten genom att censurera sin egen.”
…Så, både Goderaftonbladet och Bildt borde Skämmas! Och en blomma till dem (t ex Hökmark, då) som har kurage nog att stå upp för sin åsikt emot antisemitiska strömningar.
Att Donald Boström som är ”pappa” till kulturartikeln i Aftonbladet åstadkommit dessa minst sagt tveksamma påståenden, blir jag (naturligtvis) besviken och illa berörd. Boström som är mer känd som fotograf och inte som textförfattare, kanske kan ursäktas därmed. Men läser man hans ”vittnesbörd” om hans många resor ….(citat) ”Det känns som ett privilegium varje gång jag får åka till Jerusalem – jag har varit där fyrtio gånger och kommer gärna fyrtio gånger till. Jerusalem är nog den stad jag tillbringat mest tid i efter Stockholm..” blir artikeln och innehållet obegripligt – vad har researcharbetet bestått av och var har det utförts? Att vara för någonting, således ”pro” får väl aldrig innebära att det egna kritiska tänkandet upphör och man blir blind…..
Att Aftonbladet sympatisera med och lyfter fram det palestinska folket i olika sammanhang, behöver väl inte innebära denna illa underbyggda och dessa – tröttsamma – påståenden, på ”kultur”sidan.
Att skriva onyanserat om israelkritiker har du en grundlagsskyddad rätt att göra. Även om många blir upprörda och kränkta så bör vi vara glada över denna frihet. På samma sätt har Aftonbladet och andra rätt att kritisera Israel. Att säga att de gömmer sig bakom tryckfriheten är bara ohederligt utav dig, de använder sig utav den, precis som du gör. Man måste ha rätt att åtnjuta grundlagens friheter även om man inte delar Ulf Ekmans politiska ståndpunkter.
Angående själva sakfrågan anser jag själva den påstådda organstölden som sekundär. En mor får tillbaka sin mördade son uppsprättad från hakan till midjan, om denna ”obduktion” gjorts för att stjäla organ eller i något annat syfte borde vara mindre viktigt. Hur det än är med det så har Israel fortfarande begått ett mord och därefter skändat kroppen, med det sagt så borde varenda israel skämmas å sin regerings vägnar efter deras hatiska utspel.
Man blir bara så trött…
Aftonbladet härjar fritt i hat- och hetskampanjen mot det judiska folket och staten Israel. Israel behöver verkligen våra förböner just nu!
Staffan Thorsell skrev litt om svenske mediers forhold til myndighetene i sin bok ”Mein lieber Reichskanzler!”. En bok alle bør lese.
Vet forresten ”medelsvenson” at Gustav 5. tildelte Hermann Goring sveriges høyeste umerkelse, ”Sverdordnen”, ikke så lenge etter ”krystallnatten”?
Situasjonen er antagelig enda alvorligere i Norge.
De gav terrorismens store far, Jasir Arafat, nobels fredspris.
Dessutom har familjen det gällde gått ut i Vi idag och dementerat och sagt att dom aldrig sagt att organ blivit stulna. Men journalisten som skrev artikeln har tidigare varit en palestinagrupp i Sverige behjälplig med smutskastning av Israel förut.
Så det är lögner och sådana avslöjas ALLTID i ljuset.
Mvh. Hasse Gardelach :o)
Det er jo riktig så pinlig for Aftonbladets redaktører dette. Trodde de hadde mer journalistisk gangsyn enn dette:) Til min glede så jeg at det norske Dagbladet for en gangs skyld kom i hu at de er journalister, og ikke skvalderpresse. De skrev denne interessante artikkelen, om hvor vanskelig det faktisk er å få til en organtransplantasjon, og hvor stort apparat som må til. http://www.dagbladet.no/2009/08/25/magasinet/media/israel/organdonasjon/7789816/
Jeg synes poenget med Aftonbladets artikkel, er at man begynner å undre seg over hva journalister lærer under sine studier? Ville for eksempel New York Times eller Washington Post skrevet en slik artikkel?
Hilsen Ulf G.
As a Finnish – Israeli Jew I can only express my admiration and gratitude for this unreserved support and courage demonstrated by Ulf Ekman over and over again. My ”both” nations have experienced the agony of being left alone and it is during those moments that every voice and act counts and make the whole difference.
I am fully aware that you are ”swimming against the stream” and pray for continuous strength in your strive for justice and righteousness.
God bless your noble deed !!
Dave Hasenson
Turku – Jerusalem
”Vi får aldrig glömma” brukar det heta om förintelsen. Men vi har glömt!
När det inte längre finns människor i livet som kan berätta en levande historia, så glöms den bort och upprepas. Detta brukar ta 60-80 år. Och…nu är vi där.
Jag sörjer över att man som kristen kan ägna sig åt så vilseledande åsikter. Har försökt att formulera min tanke om det här i följande artikel. Jag inser att det pågår en maktkamp i media, som är mycket tragisk, inte minst i de kristna tidningarna tyvärr.
http://rolferic.blogspot.com/2009/09/vem-vagar-saga-sin-mening.html#comments
Amen och bra, Ulf!
Kan bara instämma med Rolf Ericsson 20:44.
Allt som reser sig upp emot Israel (även i mig finns det motvilja) gör det för att bekriga Gud.
I dagsläget har Israel ingen – i alla fall officiellt – bundsförvant.
Ekmans blogg menar att Ohly är en israelhatare. Det har nu (mars 2010) visat sig att påståendet stämmer.
För Israel, i Kristus.