Gottsunda, en invandrartät förort i Uppsala har de senaste dagarna varit utsatt för långtgående vandalisering. Bilar har satts i brand, stenkastning på polis och tydligen också ett försök att bränna ner Gottsundabadet har förekommit. Detta destruktiva beteende är naturligtvis helt oacceptabelt. Det kommer nog också som en mindre chock för många Uppsalabor som ännu lever kvar i känslan av Uppsala som en lite dammig, halvt landsorts stad och ett lugnt, akvarieliknande akademiskt centrum.

Det är ingen tvekan om att nerslitna förorter och dåliga möjligheter för ungdomar tillsammans med den ökade arbetslösheten och allmän alienering skapar dåliga förutsättningar för ungdomar med invandrarbakgrund. Samtidigt är det få av dessa ungdomar som faktiskt förfaller till detta helt oacceptabla och brottsliga beteende. Men de som gör det förstör mycket för andra och ökar på främlingsfientligheten. Gottsunda är inte Gaza eller Ramallah. Historier förekommer om att dessa ungdomar eggas på av släkt och vänner och blir hjältar om de kommer i konflikt med polis och brandmän. Samtidigt är det en helt oacceptabel situation för polis och brandkår att försöka, under stenkastning lugna ner situationen. De skall inte behöva utsättas för sådant.

Det är viktigt att leta efter underliggande orsaker, ändra på felaktiga förhållanden och ifrågasätta årtionendens intergrations- eller brist på integrationspolitik. Samtidigt måste man klart och bestämt visa att detta beteende är fullständigt oacceptabelt i en demokrati, var det än förekommer. Missförhållanden löses inte med våld. Inte heller kan man ständigt skylla på att det inte finns fritidsgårdar.

Frågan är också vad ungdomarnas föräldrar står i detta och vad de gör. Det går aldrig att komma undan föräldrars ansvar i dessa typer av situationer. Till syvende och sist är det inte enbart myndigheternas uppgift att lösa dessa problem. Det måste göras genom kraftiga insatser från familj, släkt, vänner. Här kan gräsrotsorganisationer vara till stor hjälp, inte minst kyrkor.

Kyrkor har också ett annat vapen, bönen. Det kommer att bli mer nödvändigt än någonsin att be för dessa områden och dessa ungdomar samt aktivt gå in och hjälpa till. Vår församling har redan börjat agera och är beredd att göra mer för att inte bara återställa lugnet genom vänskap och samtal och  men också att visa på alternativa livsstilar som bryter dessa destruktiva tendenser. Här gäller det att visa en frimodig och kärleksfull inställning. Att som SD bara tjata om svenskhet och svensk kultur är ogörligt.

Dessa ungdomar, såväl som alla andra ungdomar i vårt land har rätt att höra evangelium och få möjligheten att välja att  följa Jesus, Fridsfursten, som både kan förvandla hjärtan och förändra sjaskiga och hopplösa omständigheter.