Idag hade jag glädjen att medverka  på ett seminarium på Bjärka-Säby om Lewi Pethrus med anledning av 35-års minnet av hans dödsdag. Eller kanske hellre, hans himmelska födelsedag. Det var mycket roligt att vara med. Mitt ansträngda schema förhindrade mig tyvärr att vara med hela dagen. Jag körde ner från Uppsala kom lite innan jag själv skulle tala och åkte sedan ganska snart tillbaka igen. Tack och lov hann jag också med att samtala lite med flera härliga syskon.

Ämnet jag hade fått att tala om var ”Pingströrelsens Pethrusämbete”, en association på LP:s namn men samtidigt en reflektion kring hans tjänst som andlig ledare med ansvar för att både leda och hålla samman Pingströrelsen. Med andra ord om LP:s andliga ledarskap.

Lewi Pethrus var en andlig fader, en herde i ett oerhört dramatiskt skede i den svenska kristenhetens historia. Han var banbrytare, kontroversiell, av somliga uppfattad som sekteristisk men sågs så småningom som gränsöverskridare av många. Som offentlig person var han ofta kritiserad men i allt detta en unikt utrustad gudsman och en mycket mänsklig andlig gestalt.

Utan honom hade Pingstväckelsen aldrig överlevt, Pingströrelsen aldrig etablerats och hållits samman och tusentals utanför dess led aldrig upplevt andlig förnyelse. Det finns ett rikt arv efter honom som är väl värt att fördjupa sig i och Sveriges kristna står i stor tacksamhetsskuld till honom.

Hans passion för Jesus och den personliga frälsningen, hans erfarenhet av Andens dop och hans samhällsengagemang var helt unikt och hade ett starkt genomslag i vårt land.

Lewi Pethrus är definitivt 1900-talets  banbrytare och andlige ledare i Sverige och det var en glädje att kunna få medverka till att hedra hans minne idag.

En liten kommentar: Jag hävdar nog ändå bestämt att utan de pionjärinsatser och den katalysator LP var skulle det aldrig blivit vad det blev. Det förringar inte uppskattningan av andra agerande. Inte heller tar det bort förståelsen för att ett Andens verk aldrig handlar enbart om en person men jag tror nog att det är mer än uppenbart att LP:s roll var mycket tongivande och helt speciell. Det kan man inte ta ifrån honom, vilka brister och bergänsningar det än kan ha medfört. Därför var det också viktigt och roligt att få uppmärksamma honom.