Jag har just kommit hem från Bratislava för en stund sedan. Där fick jag via sms reda på att Biskop Bertil hade avlidit. Det var väldigt sorgligt att höra att han inte längre finns här med oss. Helt oväntat var det dock inte med tanke på hans ålder och hälsotillstånd.
Biskop Bertil var en klippa och en biskop för så många i Sverige långt efter sin pension och betydde så mycket för många olika grupper, även utanför Svenska Kyrkan. Saknaden är stor efter honom.
För mig personligen var han viktig eftersom han för 30 år sedan, 1979, prästvigde mig i Göteborgs Domkyrka. När så Livets Ord började förlorade vi kontakten, men i slutet av 90-talet återupptogs den och de senaste 10 åren har vi träffats alltmer ofta. Senaste gången vi sågs var i samband med ett besök i hans hem den 9 augusti. Birgitta och jag hade varit i Lund och Malmö och hjälpt våra söner med flyttbestyr. Vi visste att Sten Nilsson inte hade långt kvar, men kände ändå att vi ville besöka biskop Bertil på vägen hem genom landet. Vi fick en väldigt fin stund tillsammans med honom och hans hustru. Det är jag mycket tacksam för nu! Det blev sista samtalet med en biskop som jag de senare åren fått nåd att få en del både viktiga och uppmuntrande samtal med.Vi hann sedan hem för att ta farväl av min svärfar Sten på kvällen och han dog nästa morgon.
Biskop Bertils förståelse för det andliga läget i landet var glasklar och trots det bistra klimatet var han ändå optimistisk och hoppfull. Han var en ovanligt klar, inspirerande, karismatisk och ödmjuk andlig ledare, biblisk förankrad och trogen den klassiska tron, den som en gång för alla har blivit meddelad de heliga. Trots så mycket motstånd och förföljelse uppmuntrade han med kärlek och värme så många grupper av kristna.
Guds frid över hans minne!
Världen Idag
Välkommen hem. Tänker på er nu när både Sten Nilsson och Bertil Gärtner är borta.
Hej,
biskop Bertil var en av de största andliga ledarna under 1900- talet. Att ni två kom varandra nära under de sista tio åren var något djupt profetiskt. Din krönika om honom berörde mig djupt.
Han var hela sveriges biskop. Det vilar ett ansvar på generationen efter (Ekman, Brander, Arborelius, Simonsson, Weisbroth etc)men Jesus finns alltid nära och han är vårt hopp och meningen med våra liv.
Var välsignad,
från maktens boning.
Jag hörde på nyheterna i går att biskop Bertil hade avlidit. Jag vet inte så mycket om denna Gudsman, men jag tänker läsa lite om vem han var, jag gör det vid ett senare tillfälle.
Vi behöver många fler präster som öppet officiellt står upp radikalt för den kristna tron.
Det är verkligen tråkigt att en av dom få kristna ledare i Sverige som vågat stå upp i offentligheten för en bibeltrogen linje nu fått sluta sina dagar. Även om ålder och sjukdom pekade på att det inte var så lång tid kvar. Vem axlar biskop Gärtners mantel nu? Det finns så få kristna personligheter med genomslag.
Om jag minns rätt så lärde jag känna biskop Gärtner mera ingående genom hans blogg, om vars existens jag fick vetskap om genom att följa pastor Ulfs länktips. Därefter köpte jag några böcker av honom. Så sent som igår kväll läste jag hans nya inlägg på bloggen, gick sen upp för att dricka kvällste och hörde på Rapport att han var död. Det går fort ibland.
Tack Ulf för detta inlägg !
Bertil Gärtner är och förblir en av de stora Gudsmännen i Sverige under det senaste seklet. Det är få biskopar som på ett sådant tydligt sätt stått för Guds ord i en allt mer sekulariserad kyrka, Må Guds frid vare över Bertils minne, må han vara välsignad nu när han kommit hem och må Gud välsigna dig Ulf
Tack för mer nyanserad beskrivning av Biskop Gertners liv och gärning. (Gårdagens Rapport hade inte mycket positivt att nämna om honom -kvinnoprästmotstånd var tydligen det enda som kännetecknade honom där). Din blogg (med mera) behövs verkligen, som en kristen röst i ett hårdnande samhällsklimat.
Jag förstår inte varför ni kristna sörjer folk som dör! Borde inte ni bli glada? De möter väl Gud? Eller tvivlar ni när det verkligen gäller?
Det är fullt möjligt att att sakna och sörja en människa även om han är hos Gud. Det är ett normalt och vanligt inslag för en kristen som är i kontakt både med Gud och sitt eget själsliv.
Sorg förtjänar alltid respekt från omvärlden oavsett tro eller avsaknad av tro.
Tack för ditt inlägg Ulf, det skapar tomrum när ngn går in i härligheten men det låter som Biskop Bertil hann med att göra en hel för Guds rike på denna jord och vårt land! Tack Jesus!
Tar mig friheten att komentera Per-ola Nilsson när jag ändå är i gång.
Separation orsakar vanligtvis smärta och saknad i en människas liv, död är ju en form av separation! Eller? Gud skapade människan helt unik med KÄNSLOR!
Frid Peter
Klickade emellanåt in mig på Biskop Gärtners blogg. Fantastiskt att läsa och ”se” denna aktualitet och spännst i skrivandet. Att Gärtner aldrig låt sig ”bli” en modernist är naturligtvis också en (inre) styrka
Guds frid över hans minne!
(Intressant med Era kontakter – in i det sista)
Till: Ingo Söderlund. Absolut förtjänar sorgen respekt! Det var inte alls så jag menade.
Jag tycker bara sorgen vittnar om lite tvivel att himlen kanske inte finns. För är man fullt övertygad om det så borde man glädjas. Tycker jag.
Tack för ditt svar.
Till: peter. Jag följer ditt resonemang så länge, man som jag, har tvivel. Men inte om du är helt säker på Guds existens.
Tack för ditt svar.
Det finns något högt och ädelt hos dom gamla kämparna som levt ett långt liv med Jesus och stått rak ryggade genom alla stormar.
Nu har flera av dom flyttat hem, Sten, Bertil, Olle stålgren Pingstkyrkan i Lidköping.
Olle vad en av få som uppmuntrade mig när jag skrev protest listor och insändare, när det blev aktuellt för homosexuella att få adoptera barn,all heder åt Olle.
Frid över deras minne och vi ber för dom efterlevande fruar och barn,barnbarn mfl.
V v v v Thommy Bergenwall
Det kristna Sverige är betydligt fattigare utan biskop Bertil. Så mycket förtal och ondsint tal har han fått utstå, ändå har han utstrålat så mycket ödmjukhet och kärlek, klarsynt och ändå optimistisk in i det sista trots läget i kyrkan (då särskilt Svenska kyrkan). Bertil, vila i frid.
Tack för svar Per-Ola!
Tillhör själv en av de som har glädje för Bertils skull djupast sett han har det bra nu. Samtidigt finns det en smärta o sorg över att han har lämnat in för han var en mycket fin man som även fanns vid några tillfällen för mig när jag behövde det som mest.
Men jag är glad över att jag har fått möta honom bortanför alla påklistrade negativa etiketter som lagts på honom. Han var tydligt präglad av Jesus och en utmärkt teolog.
En annan svår sak är att många är nu herdalösa i biskop Bertil hade man en trygg vägledare teologiskt och andligt. Bed för dessa och en god väg framåt.
Till Per-Ola: För sex år sedan hade jag ungefär samma tänk som dig i denna fråga, men sen blev jag frälst och mina ögon öppnades! Gud och himmel finns! hela skapelsen vittnar om det, resten kan man läsa om i Hans ord Bibeln. Jesus älskar dig Per-Ola.
Frid och välsignelse
Peter
”Tomhet ett jagande efter vind”Predikarens ord slår an med kuslig skärpa in i vår tid. En tid där själslig ensamhet oftast kureras med konsumism och det egna jagets självtillräcklighet. In i denna tid talade biskop Gärtner utifrån ett andligt djup. Oavsett om man höll med honom eller inte framstår Bertil Gärtner för alla som tagit del av hans tankar som en människa som in i det sista stod upp för sina ideal och sin kristna tro.
Jag tillhör de som först ratade böcker skrivna av denne fd biskop för göteborgs stift. Det var lättast så. Tiden var 90-tal och den fd biskopen förknippades med En enda sak: kvinnoprästfrågan. Jag var för och biskop Gärtner var mot.
Ett grymt och orättvist reducerande av en man som hade så otroligt mycket mer att säga och tillföra! Hans gedigna kunskaper i nytestamentlig exegetik, hans människokärlek och sociala patos borde få lysa starkare än en enda konfliktfylld fråga. Ännu starkare borde hans patos för en Andlig förnyelse av kyrkan få lysa. Bertil Gärtner, 84 år gammal, skrev starkt engagerat om kyrkovalet på sin blogg så sent som i lördags- dagen innan hans död 20 september. Man kan inte annat än förundras av ett sådant genuint hjärta för Kristi kyrka. Låt oss, oavsett falanger, minnas Bertil Gärtner för hans osvikliga tro på enhetens kyrka och Jesus Kristus som allas vår frälsare. Pax et fide, Jörgen
Bertil Gärtner har uppmuntrat så många grupper av kristna skriver UE. Tydligen räknas inte kvinnor som sagt jag till sin pastors- o predikokallelse till de kristna grupperna. Att trampa på sina medsoldater i Guds rike är knappast att tro på ”enhetens kyrka” som Jörgen skriver – om Jörgen inte menar att kyrkan är begränsad till ett brödraskap. Gärtner förstod det andliga läget i landet glaskart skriver EU. Förstod han att tusental och tusental av utbildade, medvetna kvinnor som söker Gud vänts bort från kyrkan där de inte finner ledare och ansikten att identifiera sig med. Att vi med en förlorad sökande kvinnogeneration också har förlorat nästa och nästa generation. Det räcker ofta med att mamma är kristen för att barnen ska bli troende. Tusen och åter tusen kvinnor (den mest andligt öppna gruppen idag) har gett upp sitt försök att närma sig kyrkan. (80 % av kvinnor aktiva i nyandlighet har försökt att närma sig kyrkan men misslyckats att knyta an.) Vårt största misstag i missionshistorien i Sverige. Är det detta Gärtner förstod, att det var viktigt att hålla längtande kvinnor borta, så att kyrkan inte fick en en mängd kvinnor. Det kunde ju varit farligt. Bröderna kanske hade fått maka litet på sig… och det är ju inte kvinnors frälsning värd.