Jag har just kommit hem från Bratislava för en stund sedan. Där fick jag via sms reda på att Biskop Bertil hade avlidit. Det var väldigt sorgligt att höra att han inte längre finns här med oss. Helt oväntat var det dock inte med tanke på hans ålder och hälsotillstånd.

Biskop Bertil var en klippa och en biskop för så många i Sverige långt efter sin pension och betydde så mycket för många olika grupper, även utanför Svenska Kyrkan. Saknaden är stor efter honom.

För mig personligen var han viktig eftersom han för 30 år sedan, 1979, prästvigde mig i Göteborgs Domkyrka. När så Livets Ord började förlorade vi kontakten, men i slutet av 90-talet återupptogs den och de senaste 10 åren har vi träffats alltmer ofta. Senaste gången vi sågs var i samband med ett besök i hans hem den 9 augusti. Birgitta och jag hade varit i Lund och Malmö och hjälpt våra söner med flyttbestyr. Vi visste att Sten Nilsson inte hade långt kvar, men kände ändå att vi ville besöka biskop Bertil på vägen hem genom landet. Vi fick en väldigt fin stund tillsammans med honom och hans hustru. Det är jag mycket tacksam för nu! Det blev sista samtalet med en biskop som jag de senare åren fått nåd att få en del både viktiga och uppmuntrande samtal med.Vi hann sedan hem för att ta farväl av min svärfar Sten på kvällen och han dog nästa morgon.

Biskop Bertils förståelse för det andliga läget i landet var glasklar och trots det bistra klimatet var han ändå optimistisk och hoppfull. Han var en ovanligt klar, inspirerande, karismatisk och ödmjuk andlig ledare, biblisk förankrad och trogen den klassiska tron, den som en gång för alla har blivit meddelad de heliga.   Trots så mycket motstånd och förföljelse  uppmuntrade han med kärlek och värme så många grupper av kristna.

Guds frid över hans minne!

Världen Idag

Dagen