Sent söndag kväll och jag är hemma igen. Lite sliten i kroppen men mycket nöjd. Det var intensiva fyra dagar i Ukraina och Ryssland. I Donetsk, som är huvudstad i östra Ukrainas kolgruvedistrikt, Dombass regionen, har det vuxit fram ett fantastiskt arbete med Leonid Padun som ledare. Det är ca 340 församlingar som vuxit upp under åren. En gång per år träffs de i en stor konferens i Dontesk och jag har regelbundet besökt deras konferens de senaste åren. I år var det undervisning främst till pastorer men även öppet för andra så torsdag kväll och fredag förmiddag blev packad med 6 predikotillfällen och sedan bar det av till Moskva. Carl- Gustav Severin fortsatte med de öppna mötena och berättade att ca 9000 kom. Det är verkligen inte dåligt.
Väl i Moskva var det full fart. Det var en pastorskonferens som hade ca 1600 deltagare, jag nämnde felaktigt 1200 på Twitter, och de var alla pastorer, andrepastorer eller ungdomspastorer. Där hade jag 4 tillfällen på lördagen. Sedan blev det två möten på söndagen, så tillsammans 12 möten på dessa få dagar. Intensivt värre men så välsignat. Så hungriga ledare som bara vill ha mer!
Söndagen var härlig. Då var det invigning av Livets Ords kyrka och vi fick göra det 2 gånger eftersom alla inte kunde få plats i kyrkan som rymmer 1200 sittplatser. Stämningen var på topp. De har arbetat så fantastiskt och renoverat lokalerna som förvandlats till en vacker och modern kyrka. Vår arkitekt Lars Hallgren har hjälpt dem.
Det är verkligen en andligt stark och vibrerande församling, med Mats-Ola Ishoel som pastor, som breder ut sig i Moskva med målsättnigen att bli 10 000. Redan nu är man flera tusen och har fyra fulla möten varje helg. Tanken är att steg för steg breda ut sig till fem olika centers i Moskva. Det kommer alldeles säkert att bli så!
Nu skriker kroppen och jag skall kasta mig i säng.
Rolig läsning. Träffade just Carl-Gustav Severin i cafeterian. Han var salig över vad som hände både i Ukraina och i Moskva. Han hade ju förstås velat vara med dig i Moskva också.
Tänk vilken kraft det är i den sådd som såddes för 15-20 år sedan. Gud är god som ger sådan skörd i dessa länder. Tack pastor Ulf för att du är så trofast både mot församlingar i andra länder och här hemma! Du ska ha det som Saulus här i vår församling att du med frimodighet ska gå in och ut, vara hemma och predika och åka ut dit Herren leder dig: ”Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn” Apg. 9:28
Tack så mycket för att du skriver och berättar om dina resor, trots att du är så trött. Det känns roligt att kuna läsa vad som hänt, var du predikat och hur det gått.
Jag ser fram mot nya fina och intresanta bloggposter på denna blogg.
Det är naturligtvis roligt för er med framgångar i Ryssland.
För mig verkar denna missionsverksamhet dock lite paradoxal. Ryssland är ju betydligt mer kristet än Sverige och Ortodoxa Kyrkan har gjort en formidabel comeback. Är det med tanke på detta så listigt att skicka missionärer från världens näst mest sekulariserade land (Sverige) till Ryssland där Ortodoxa kyrkan med hög säkerhet klarar sig bra själva (och inte ens vill ha någon hjälp)?
Samma sak gäller missionsresorna till Polen – jag läste om någon ungdoms-evangelisationsresa från LO dit. Polen är ju ett av världens mest kristna länder.
Att skicka missionärer från Sverige till Polen är ju som att exportera snö från Sahara till Nordpolen. Ni är förstås i er fulla rätt att göra det, men jag begriper mig inte på er strategi.
Nice….
Johan
Det är klart att det kan verka paradoxalt vid en första anblick. Det finns enorma behov i Sverige. Nu har nog inte vår arbete i f.d. Sovjet egentligen så mycket gått ut över Livets Ords arbete i Sverige. Snarare tvärtom skulle jag vilja säga; när man ser vilken enorm andlig hunger som väckts i Ryssland efter en lång tid av ateism och materialism och att evangeliet fått en sådan enorm genomslagskraft i det f.d. Sovjet, så är det en stark uppmuntran att evangeliet är relevant idag och kommer att kunna röra vid den sekulariserade svensken också. De långt över tusen nya församlingar som växt fram inne i f.d. Sovjet och som fortsätter att växa så det knakar vittnar i sig själv om att vi fortsatt har en uppgift att fylla där. Tydligen har vi något att erbjuda som är oerhört attraktivt och viktigt för dem!
Christian Å
Så du håller m a o med katoliken Johan Stenberg om att mission i länder med stor andel ortodoxt eller romerskt katolskt kristna är onödig? Så du menar m a o att majoriteten bland dessa är pånyttfödda kristna? Märklig kursändring i så fall inom LO sen 80-, 90-talet.
Sen har Johan givetvis rätt i att andelen troende i Sverige minst sagt behöver öka …
Välkommen hem pastor Ulf!
Härligt när ett sant evangelium blir predikat!
Frid Peter.
Christian;
Det är inte så ofta jag träffar på min namne, så först ett hej!
Jag tror inte du riktigt uppfattat vad jag menar. Jag har inte uttalat mig om vilka som är födda på nytt eller inte och har absolut inte påstått eller underförstått menat att arbete i dessa länder är onödigt. Det vore ju detsamma som att säga att mission i Sverige är onödigt, eftersom svenskars religionstillhörighet oftast är kristen, då oftast protestantisk. Jag tror vi är ense om att Sverige har enorma andliga behov. Men det är inte Sverige ensamt om.
Jag tror det är rätt uppenbart att vi inte nedvärderar vikten av arbete i dessa länder, eftersom vårt arbete i f.d. Sovjet idag är större än någonsin tidigare. Bara under senaste helgen samlades mellan 11 000 och 12 000 på två av våra konferenser i Ryssland och Ukraina. I måndags startade vi ytterligare en pastorskurs där ca 140 pastorer deltar. Våra bibelskolor i f.d. Sovjet samlar närmare 1000 elever. Att det kommer så många på våra konferenser, pastorskurser och bibelskolor tyder på att vi har något att erbjuda som de anser sig behöva och vill ha. De kommer för att möta Gud, vare sig det är för första gången, eller som många av dem för att bli stärkta i sin tro och rustade för mer effektiv tjänst för Herren.
Mvh
Christian Å
Christian Å,
Hejsan!
För det första vill jag bara säga att jag uppskattar ert arbete i forna Sovjet och har stött det sen 80-talet.
På senare år har jag dock blivit inte så lite orolig över vad jag uppfattar som katolska influenser i LO. Sett mot denna bakgrund ställde jag alltså frågan. Tyckte nämligen inte att du gav ett klart besked på vår katolske väns i o f s berättigade kommentar.
Om även ni inom LO betraktar det romerskt katolska Polen som ”ett av världens mest kristna länder”, varför då bedriva mission där? Om det stora flertalet inom RKK i Polen kan betraktas som pånyttfödda kristna etc, så är det väl bättre att överlåta missionen åt RKK. Det måste ju bli konsekvensen om ni närmar er RKK och om ni anser att RKK förkunnar ett klart evangelium etc.
Däremot om ni inte anser då är det ju verkligen viktigt att ge även dem Evangelium. Tills för något år sen trodde jag att ni delade denna inställning med mig.
Man blir så glad och uppmuntrad av det du skriver. Jag har haft förmånen att vid några tillfällen vara i Ryssland och se vilken frukt det blivit av Livets Ords arbete där. I min blogg berättade också Per Cedergårdh den 22 september om många mirakler som han fått se under sin senaste resa i bl.a. Ryssland.
Christian,
Såg just ett nytt inlägg om Mission som jag tror besvarar dina frågor. Kika på det!
Allt gott,
/Christian
Christian Å
Nej, det gjorde det egentligen inte, åtminstone inte vad gäller Polen där RKK har en dominerande ställning.
Grundfrågan är om vi ska missionera bland katoliker, d v s ytterst sett handlar det om huruvida katoliker i allmänhet kan betraktats som pånyttfödda kristna. Jag säger inte att det inte finns sådana. Om ni inom LO ser katoliker som det, varför behöver ni då missionera bland dem? I så fall vore det väl bättre att fokusera på hedningar i Sverige t ex som vår katolske vän föreslår.
Däremot, som jag skrev ovan, om katoliker och ortodoxa i allmänhet ej kan betraktas som pånyttfödda kristna kommer ju fråga i en annan dager. Då handlar det ju om att rädda själar för evigheten. Jag trodde som sagt att LOs mission i t ex öst bedrevs utifrån detta perspektiv.
Intressant diskussion om mission…
Jag gillar att LO bedriver ett engagerat missionsarbete, och skulle gärna märka av ett större missionerande här på hemmaplan. Men, om jag försöker läsa mellan raderna i diskussionen, så anar jag en viss oro att missionerandet i Ryssland skulle gå ut över den ryska ortodoxa kyrkan.
Det finns ju ingen anledning att värva nya kristna bland redan kristna! Om så sker, så har man inte vunnit nya själar för Guds rike, utan bara flyttat medlemsstatistik från en kolumn till en annan, samt kanske utarmat en och annan församling. Mission måste alltid bedrivas utifrån att man faktiskt vill hjälpa till med att sprida Evangelium. Visst tror jag att det finns ortodoxt kristna som lockas över av det karismatiska, men det får inte bli till en mission som går ut på att ”frälsa” ortodoxa för att dom skulle ”tro fel” eller något liknande. Ortodox tro är lika mycket värd och måste respekteras som fullt ut som Kristen tro! Om så sker så finns ingen anledning till oro, tvärtom, det kanske t.o.m. kan bli så att alla blir vinnare på slutet när allt fler kommer till tro på Jesus!