Apropå mission så får man väl säga att det finns inte ett enda land någonstans som inte behöver förkunnelsen av evangelium. Det gäller i högsta grad även Europa, väst såväl som öst. När det gäller Ryssland så var det ett fantastiskt, av Gud givet tillfälle, från 1989 och framåt, alltså nu i 20 år som gjorde att Ryssland öppnades för förkunnelsen om Jesus. De allra flesta platser hade inte överhuvudtaget någon kyrka, ortodox eller evangelisk utan var verkligen ”jungfrumark”. Resultatet har alltså blivit hundra tusentals människor som gett sina liv till Jesus, ofta på platser där evangelium inte överhuvudtaget förkunnats alls eller på många, många år. Ateismen hade gjort Ryssland till ett i mångt och mycket andligt vakuum.

Nu, efter 20 år finns många tusentals församlingar och det är dessa vi samarbetar med när det gäller spridandet av evangelium. En del i detta arbete är att fostra och forma arbetare, pastorer och ledare. En del i fostrandet av dessa ledare är också att hjälpa dem att  förstå och relatera till Kristi kropp i stort. Detta enhetsarbete har burit mycket frukt. Ett exempel är  den konferens vi just hade i Donetsk i Ukraina. Där var officiella representater för många  samfund med, inklusive den ortodoxe biskopen för ukrainsk-ortodoxa kyrkan och den lokale katolske prästen, som för övrigt var mycket rörd över vad som hänt på konfererensen.

Ingen kyrka eller samfund äger ett land eller dess innevånare. Totalitetsanspråken hör hemma i en annan, svunnen tid. Varje människa måste dessutom få möjligheten att höra evangelium om Jesus. Steg för steg, med god vilja och ödmjukhet på båda sidor kan det nog växa fram mer och mer förståelse och  äkta samarbete, även över samfundsgränserna. Inte minst gäller detta träning och formande av troende. Vi har sett hur människor ur snart sagt alla samfund har kommit till våra bibelskolor, vi har 15 stycken över världen och planerar för flera, när de förstår att de inte ”behöver bli som oss” utan kan åka tillbaka till sitt eget sammanhang och betjäna där alltefter som Herren leder dem.

I Moskva kommer en representant för ortodoxa kyrkan till bibelskolan och undervisar om  den ryska kyrkan. Vid jul kommer en ortodox kör och sjunger. Vi har också numera goda kontakter med metropoliten Kiril. I Bratislava har det gått katolska bibelskoleelever. Så är det även i Jerusalem. Det börjar finnas en bredd som inte fanns för några år sedan. Detta inte är helt okomplicerat men det är ändå något mycket positivt och i allt detta når Guds ord ut med kraft och troende blir utrustade vilket vi glädjer oss över hellre än att bara problematisera eller misstänkliggöra.