Det var 30 år sedan jag slutade studera på Uppsala universitet och nästan 40 år sedan jag började. Det har ju hänt en del i den akademiska världen sedan dess. Nu i höst har jag faktiskt tagit upp en del studier igen, lite vid sidan om. Orsaken är att det kommer att hjälpa mig i arbetet med vårt universitet (LOU).

Så nu sitter jag på fritid och en del tid jag kan få loss och läser teologi för att kunna skriva en D-uppsats, eller som du numera heter en Master i Kyrkovetenskap. Vi får se hur det går. Jag får ta en sak i sänder, eftersom jag har en del annat att göra också 🙂 Det är i och för sig mycket intressant men det är mest tiden som jag får slita med för att få ihop. Just nu är den en metodikkurs i vetenskapsteori, ganska abstrakt, som det ju är viktigt att sätta sig in i. Det känns lite som om man inte varit på gymmet på länge men det är ju bra med lite hjärngympa.

Det var rätt fascinerande att gå in på gamla Carolina (Uppsala universitetsbibliotek) där jag under 70-talet tillbringade så mycket tid. Det var sig väldigt likt får jag säga, nästan som om tiden stått still. Men det har den inte. Postmodernismen är verkligen på modet här och perspektiven är bra mycket annorlunda än när jag läste för länge sedan.

Det blir intressant att försöka fånga upp de strömningar som är aktuella och som starkt påverkar både förkunnelsen och det andliga livet idag, ofta i en utveckling som är mycket betänklig. Nåväl, ingen har mått illa av att uppdatera sig själv och lära sig lite mer. Inte minst i en tid så så mycket förändras och då det gäller att stärka det andliga livet i församlingarna och förbereda sig för en framtid då säkerligen den kristna tron kommer att sättas på prov som aldrig förr i Europa.