Det verkar som det finns en inneboende motsättning mellan styrka och svaghet i den kristna tron. Jag tror inte det är så. Däremot säkert många missuppfattningar och en del känslomässiga reaktioner. Vi värjer oss  för uttrycket ”styrka” som lätt kan ge en del obehagliga associationer. I det uttrycket kan vi ibland läsa in ett förakt för svaghet, på det sätt att om någon talar om att vara stark så skulle de nästan automatiskt förakta det som är svagt.

Nya Testamentet använder både dessa uttryck och de utesluter inte varandra. Vi är naturligtvis grundläggande svaga som människor även om vi har många talanger och förmågor. Det är en av de första insikterna Anden leder oss till. Vi behöver hjälp, inte bara att komma till Jesus utan  att leva med honom hela livet. Vi är helt beroende av honom. Vi är verkligen lerkärl för att använda 2 Kor. 4:7 ”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.”   Dessa lerkärl innehåller en skatt. Skatten är Jesus, hans kraft och hans härlighet. Det är han, inte vi, som är det väsentliga. Det finns, menar jag, ett hänvisande till mänsklig svaghet som ibland varken är sunt eller hederligt. Det kan smyga in en falsk fromhet och en falsk ödmjukhet som egentligen bara blir en bakväg ut ur problem eller möjligheter med ursäkten att jag är så svag.

Det är verkligen så att vi behöver komma till slutet på oss själva. Det är där, när all mänsklig kraft tagit slut, som vi på allvar finner Jesus, inte bara talar om honom utan umgås med honom och hämtar ny kraft från honom. Hans nåd är där och den är varje morgon ny. Det finns en tendens i för mycket introvert tro att inte vilja se detta utan att stanna i betraktandet av min egen oförmåga och mänskliga svaghet. I frälsningen ligger det att jag även dör bort från detta. Jag dör i Kristus bort både från övermod och missmod, som båda har sin utgångspunkt i egot. Detta, att komma ut ur mina egna begränsningar och se vad jag har fått i Kristus är en stor befrielse från mig själv.

Om jag är svag, är Han stark.

Om jag inte har lösningen, har han den.

Om jag inte orkar, bär han mig.

Om jag inte förstår, är han min visdom.

Om jag inte har resurser, kontakter, gemenskap, medel, m.m., så har Jesus allt detta och kan ge det till mig när och hur han vill och han distribuerar villigt eftersom han är så kärleksfullt överlåten till oss, Rom. 8:32.

Så när vi talar om styrka, så är det Herrens styrka vi talar om, inte vår egen köttsliga förmåga. När vi talar om att vara starka så är det i Herren vi är starka och hans starkhet som vi får del av. Och när vi känner oss svaga så kan vi faktiskt berömma oss av vår svaghet, 2 kor. 12: 8-10, för att hans nåd, kraft och välsignelse kommer oss till del, på grund av vem han är och vad han gjort för oss på korset. Inte vad vi  är. Den som berömme sig, han berömme sig av Herren.

I allt detta ser vi bortom oss själv. Istället ser vi på Jesus. Där finns räddningen i allt och för allt, inte bara i himmelen utan också här och nu.