Nu har raset alltså börjat. Säkert för att hinna före Svenska kyrkan och kapa lite publicitet är nu Baptisterna framme och driver igenom homovigslar. Det är Norrmalmskyrkan i Stockholm som igår på sitt församlingsmöte sade ja till att viga homosexuella. Denna församling som enligt Baptisterna räknas som en av de tunga församlingarna och därför säkerligen vägledande för Baptistsamfundet.

Denna församling, som alltså räknas som stor och med tungt inflytande har 266 medlemmar. Det kan man väl inte direkt kalla en stor församling. Av dessa 266 medlemmar var 49 medlemmar närvarande vid ett så extraordinärt och viktigt församlingsmöte. Det låter näst intill makabert. Vart tog föreningsintresset vägen? Här skall alltså röstas om något som aldrig skett inom Baptistsamfundet förut, inte i Sveriges kyrkor och inte i kyrkohistorien och aldrig hos några baptister någonstans och så sitter 49 personer och avgör det hela.  Av dessa 28 ja, 14 nej och sju röstade klädsamt blankt. Och de andra, satt de kanske hemma och såg på TV?

Visst kan Norrmalmskyrkan i princip göra vad de vill och fjärma sig från både Bibel och klassisk tro om de så önskar,  men detta är ändå en stark indikator på hur vilsen en viktig del av frikyrkligheten är. Det visar också hur numerärt sjunkande och försvinnande denna del av frikyrkligheten verkar vara och hur få människor det behövs för att föra rodret åt fel håll och skapa rubriker.

Nu är det snart dags för Kyrkomötets beslut i samma fråga och det blir nog inte heller några muntra tillrop.

Låt mig snabbt kommentera en sak. Den som säger att trosgemenskap och åsiktgemenskap är olika saker och inte bör blandas ihop är nog ute och cyklar. Det skulle i längden innebära att tron och trosinnehållet inte har med varandra att göra. Visst  finns det olika åsikter om ett och annat och där man ändå måste hålla ihop men att reducera denna fråga till en åsikt bland många är just det relativiserande som karaktäriserar så mycket av modern kristendom. Det skulle aldrig gått under apostolisk tid. Det är ett illavarslande tidstecken när både centala lärosatser och biblisk moral idag skjuts undan i periferin till fördel för en slag allmän minsta nämnarens gemenskap, byggd på vem vet vad?