Som om den färggranna utsmyckningen i skrudarna och de breda leendena skulle kunna täcka över verklighetens tragik för Svenska kyrkan, står ärkebiskopen och de nyordinerade biskoparna på parad utanför Uppsala Domkyrka  efter biskopsinvigningen igår. Inne i domkyrkan hade applådåskorna rungat. För vad? För att Sverige nu har en öppet praktiserande lesbisk biskop? För att ärkebiskopen har har fått igenom sin önskan om att kyrkan skall viga homosexuella? Tragik inför öppen ridå!

Glädjen som uttrycks på det bildspel man kan se i media idag kommer snart att flagna. Denna världens glädje består aldrig  utan vänds snabbt i bekymmer och sorg. Igår möttes jag sent på kvällen på Arlanda av krigsrubriker från Expressen om hur vissa präster lever runt  och pressen gottar sig i bedrövligheterna som tycks förekomma. Den officiella bilden av Svenska kyrkan blir mer och mer makaber i media och utanför.

Tack och lov finns det också en annan bild, med tusentals kristtrogna gräsrötter som både tänker och lever annorlunda  men som ofta inte har någon röst. Vi får fortsätta att be för  alla som lider i denna ockuperade kyrka.