Kyrkan är Kristi kropp vars lemmar är pånyttfödda troende, av Anden inlemmade i denna kropp genom dopet och tron.  Dessa inlemmade troende finns överallt i hela världen och har funnits i alla tider genom historien ända sedan Pingstdagen.

Det finns ett antal bilder i Nya testamentet som beskriver kyrkan, (det grekiska ordet ”ecklesia” som för övrigt i vissa språk inte ens översätts utan används just så). Dessa bilder är bl.a:

1. Kristi kropp; 1 Kor. 12:12, Rom. 12:4, 5, m.m. Det är intressant att 1 Kor. 12, som vi ofta använder, med rätta, som det stora kapitlet för Andens nådegåvor egentligen har en annan accent, nämligen enheten i Kristi kropp. Ordet ”kropp” förekommer 19 gånger enbart i detta kapitel. Kyrkan som Kristi kropp är den dominerande bilden i NT. Huvudet Kristus och kroppen hör samman och är förenade med varandra.

2.  Guds folk. 1 Petr. 2:9, 10. Petrus betonar att vi är ett utvalt släkte, ett egendomsfolk, ett prästerligt folk i tjänst inför och gemenskap med Gud.

3. Medborgarskap i Israel. Ef. 2:12, 13, 19. Vi var verkligen utanför, utestängda från medborgarskap i  Israel, men har genom Jesu verk på korset blivit medborgare tillsammans med de heliga.

4. Guds familj. Ef. 2:19, Rom. 8:15. Genom Andens verk tillhör vi nu Guds familj och är verkligen hans barn.

5. Kristi brud. Ef. 5:23-32. Bilden av Kristus som brudgum och kyrkan, församlingen, som bruden talar om en djup andlig förening.

6. Guds tempel. Ef. 2:20-22, 1 Petr. 2:5. Vi är levande stenar i ett andligt hus som är Guds boning genom Anden,ett heligt tempel i Herren.

7. Vinstocken. Joh. 15:1-8, 16. Jesus är stocken, vi är grenarna och bara i honom har vi liv och kan bära frukt.

8. Olivträdet. Rom 11:16-24. Det ädla olivträdet har fått vilda grenar inympade i sig och dessa får del av det äkta olivträdets feta rot.

(Det finns också andra bilder; soldater i Guds armé, Kristi lärjungar, heliga, tjänare, ambassadörer, m.m.)

Vad som är intressant med de åtta jag nämnt ovanför är att de blir obegripliga och oanvändbara utan att relatera till begreppet enhet.

Kroppen behöver vara en för att fungera. Enhet ger och beskyddar livet i kroppen.

Att vara ett folk, Guds folk, behöver enhet för att ge en känsla av att höra samman, att vara del av en specifik grupp.

Medborgarskapet upphäver i Kristus det åtskiljande som fanns mellan juden, innanför, och hedningen, utanför, långt borta.

Familjen behöver enhet för att ge trygghet och acceptans, inte bara mellan föräldrar och barn utan också mellan de olika syskonen.

Äktenskapet ger uttryck för en djup och intim enhet mellan man och kvinna.

Templet, både de olika stenarna, tempeltjänsten och prästerna ger uttryck för en gudstjänst och tillbedjan som bygger på enhet och samstämmighet, inte bara soloframträdanden.

Vinstocken ger ingen frukt om inte grenarna är i den. De måste vara förenade. Att inte förbli i vinstocken är att torka och brännas upp.

Olivträdet ger liv åt de inympade vilda grenarna som låter sig förenas med stammen.

Kortfattat kan man  säga att dessa bilder tillsammans ger ett starkt vittnesbörd om hur Nya Testamentet betonar att varje troende är en del av något mycket större än sig själv. Vi ingår i något som är oerhört stort och levande och själva poängen i NT är just detta, att vi måste fördjupas i det vi redan är, Kristi kropp. Det innebär att vi växer från det babystadium där man egocentriskt utgår från sig själv, bara tänker på sig själv och sina egna behov och i stället genom Kristus låter sig förenas med en större och djupare verklighet.

Denna förståelse av det kristna livet som gemenskap och höra ihop med alla som är lemmar, fungera tillsammans är väldigt främmande den västerländska superindivdualistiska livsstilen som hellre vill separera och bygga på sitt eget livsprojekt. Kristi kroppstänkandet är sunt bibliskt och botar oss från överindividualism. Det tär på vårt kött som gärna hellre vill gå sin egen separatistiska väg, bort från de andra. I centrum av kyrkans väsen finns denna kärleksgemenskap, inte det isolerade jaget.