Så har vi då landat hemma igen, ifrån resan till Indien. Det var nio helt späckade dagar med inte mycket andrum. Det kändes helt naturligt och nästan overkligt att vara inne igen. Men så roligt!!! Känslan att gå igenom tullen, lämna passet och sedan få tillbaka det utan någon som helst kommentar och så gå vidare att hämta bagaget var en otrolig känsla. Bagaget kom dock inte, utan på grund av strejk i Helsingfors dröjde det ytterligare fyra dagar innan vi såg våra väskor. Men då, på väg igenom tullen, betydde det inget alls. Det viktigaste var att vi nu var tillbaka igen.
Första dagen var vi i Delhi. Vi fick snabbt köpa lite nya kläder och så iväg att träffa en del intressanta indier. Nästa dag åkte vi vidare till Kolkata och där besökte vi en av de skolor Indian Children stöder och det var så roligt att se dessa elever som annars inte skulle fått någon chans till undervisning.
Från Kolkata åkte vi till Pakur med bil. Pakur är Birgittas födelsestad och vi åkte dit via Theodori som är det arbete Sten och Maj Nilsson byggt upp. Det var ljuvligt att vara där igen. Det var minst 11 år sedan vi var där sist. Inte mycket har förändrats. I Indien har saker en förmåga att förbli som de är. Det är ett land med uråldriga traditioner och vanor. En del var dock nytt. Nu fanns det statlig elektricitet medan man förut bara hade ca 3 timmar per dag och en bro hade byggts över floden och vissa vägar var nu faktiskt asfalterade, inte bara grus och damm. På Theodori hjälper Birgittas barnfond nu till att laga tak på sjukhuset och stödja projekt som hjälper gravida och spädbarn att klara sig bättre. Det var fantastiskt att åka ut på landsbygden, ute i byarna och se de olika projekt som pågår, både sjukvård och lantbruksprojekt. Vi fick punka, eftersom vägen vi for på var näst intill ofarbar, men det gick bra. Den indiska killen som var med oss bytte blixtsnabbt och vant och vi stod och njöt av den otroligt vackra landsbygden. Det var skördetid och överallt var det människor med skäror som sakta men säkert skördade dessa fält bit för bit, på samma sätt som för hundratals år sedan.
På vägen från Theodori till Pakur var det koldamm utmed vägens båda sidor. Naxaliter, kommunistiska terrorister, härjade där och attackerade koltransporter, stoppade lastbilarna med vassa bambukäppar och hagelgevär och rövade bort lasten som sedan såldes på svarta marknaden. Det var kilometervis med koldamm efter alla dessa överfall. Vi råkade se poliser jaga folk som slängde sina kolsäckar och sprang.
I Pakur besökte vi både en skola och en verkstad för handikapp-proteser. Sedan tog vi tåget till Kolkata. Det tog ca 6 timmar och jag tycker knappt det finns något härligare än att åka tåg i Indien. Vi landade på Sealda stationen som är helt otrolig med mängden människor och en rörelse och rusning utan dess like.
Birgitta fick i sig något som gjorde henne sjuk och sängliggande några dagar. Det var tråkigt för henne och hon låg med magsmärtor och mumlade om vilket slöseri på tid detta var.
Väl på benen igen åkte vi till Moder Theresas grav som ligger i Sisters of Charity´s moderhus i centrala Kolkata. Det var så speciellt att be där och jag upplevde en sådan höghet och gudsnärvaro i detta hus. Det systrarna gör för de fattiga är så beundransvärt och en sådan vällukt inför Gud.
Efter några dagar i Kolkata var det dags för några avslutande dagar i Delhi där vi träffade politiker och kristna ledare. Sammanlagt fick vi möjlighet att träffa pastorer ifrån ett antal olika kyrkor, ifrån Pingst till Mar Thoma kyrkan. Det var många fina samtal.
Indien är ett så härligt och unikt land på alla sätt. Det var så härligt och naturligt att vara tillbaka. Där finns stora behov och många möjligheter. Inget land är som detta land!
Välkommen hem! Äntligen har ni kommit in i Indien igen. Det är samtidigt fantastiskt att den undervisning du gett har kunnat spridas till många kyrkor och sammanhang i Indien och att ni kunnat hjälpa så många barn, fast ni varit utestängda fysiskt. Gud är större än tullar och spärrar!
Spennende! 🙂 Kommer det ut noen bilder også? 🙂
Detta var väldigt Roligt att läsa!
Härligt att höra att ni kunde åka runt o få uppleva så mkt på 9 dagar i det underbara landet Indien. Välkomna hem igen!!
God bless India.
Nästan som om jag varit med er på resan när jag läser och det ni upplevet gör mig glad! Välkomna hem igen känns också riktig att skriva!
Jag som trodde att ni inom trosrörelsen inte kan bli sjuka, men se där trodde jag fel. Vet inte var jag har fått det ifrån, antagligen bara hörsägner. 😉
Indien er fantastisk. Det er nesten som å reise til Israel, man lengter tilbake, eller er det bare jeg som er nostalgisk? Å stå mellom vognene på tog å se landskapene passere, arbeidende mennesker som sakte rører seg i varmen på store åkerfelt, ofte med et barn hengende på kroppen, lukten, dyrene, naturen…Holder med – gøy å reise med tog i India!
Bent
India er rett og slett annerledes. Landet og folket spiser seg inn i hjertet på en. Håller helt med Bent – man lengter tilbake…
Välkomna hem!
Tråkigt för Birgitta att hon insjuknat. Håller med henne att det var slöseri med tid…men skönt att hon blev bättre igen och kunde forsätta sin resa.Här hemma i Sverige är det jul snart och snö har börjat lägga sig på marken. Det måste kännas lite annorlunda än i Indien.
Varma hälsningar
Sara
Välkomna hem!
Det låter som om ni haft en härlig resa bortsett från att Birgitta blev dålig i magen. Jag längtar också tillbaka till Indien precis som Bent och Remi.
Grattis till att ni återigen har fått besöka Indien!Vi gläder oss tillsammans med dig och Birgitta! Hälsningar Magnus och Helena Gunnarsson
Välkomna tillbaka! Ja, Indien är speciellt. Att åka tåg och bil genom landsbygden är nästan overkligt i sin blandning av dam och skönhet. Att åka bil i Kolkata är också en overkligt blandning av rikedom och fattigdom. Moder Theresas arbete är sannerligen helt fantastiskt. Den kärlek och glädje som de arbetande systrarna utstrålade mitt i allt lidande var omtumlande. Att sitta i rummet för graven var sannerligen också en mäktig upplevelse. jag glömde tiden och hade svårt att förmå mig att gå därifrån.
Välkomna hem till snön. 🙂
Hoppas ni köpte sådana där asstarka popcorn med chillikrydda. Jag köpte massor sådana förpackningar när jag var i Indien förra året. Det är så roligt när man häller i popcornen i en gryta för att poppas och det börjar bli varmt och ångar, så står man där och hostar när man drar in chilliångorna. Det finns så mycket goda indiska snacks!!
Ja, det var då otaiming att vara sjuk på barndomsplatsen! Osis. De ba´å åk´ tebaks.
Om Theodori kan tilläggas att förutom Indian Children finns det en annan svensk förening med i arbetet, Föreningen Theodori, startad av syskonen Nilsson, nu med en vidgande krets medlemmar och stödjare. Vår målsättning är byutveckling, omdaning av sjukhuset och distriktsvården och tandvården samt fadderverksamhet bland skolbarnen. Se vidare http://www.theodori.se.
Så grymt roligt för er!
Ja, hur kan någon lita på Ekman???
Denne charlatan far jorden runt i diverse förorenade jet-plan och uttalar sig såsom hah ägde sanningar vi andra endast kan drömma om.
Avfärda honom eller fortsätt att stoppa huvudena i sanden.
MS
Intressant att läsa om din resa Ulf. Synd att Birgitta skulle bli sjuk.
Men en sak undrar jag: hur orkar du resa runt så mycket?
Låter som en fantastisk resa! Önskar jag också kunde besöka Moder Theresas grav och se hennes fortsatta arbete bland dom sjuka och behövande. En sann gudskvinna!
Moder Theresa ja. Om fler kristna följde hennes exempel, skulle trovärdigheten i det kristna budskapet öka väsentligt.
hej
Så fantastiskt att ni varit DÄR,på Theodori M.
runt i byarna o.s.v. Vilken Christmaspresent.
Det var jag som hälsade på er i somras under sommarkonferensen o berättade att jag varit där.-86. när jag var nykristen.
Fantastik,ljuvlig plats motsatsen t.busy Kolkata
som också har en viss tjusning.Ser på mina kort att vi åkte t.Murai,sen via cykelritscor,flodvadning…
Fanns en man Daniel,som tag hand om oss,finns han kvar?
En OAS i Indien,Theodori.
Njut i jul o God´s bless
Grattis till att ni åter fick komma in i Indien. Dottern som går tvåan på LO åker dit i mars så här hemma snackas det en hel del Indien nu för tiden.
Till Micke,som skrev 16/12-09:Va´hackar du på Ekman för? Han är betrodd av Gud och du skall vara glad, att det finns sådana som han! En människa som lyder Gud och inte andra människor.
Bless You, Ulf och Birgitta!