Hela förra seklet präglades av en stark sekularisering och ett motstånd och ett uppbrott från den kristna tron. I mångas medvetande har detta blivit till en permanent utveckling som tar resulterar i ett utraderande av religion. Här har det skett flera trendbrott och det är nog inte många som tror att religion är något överspelat längre.

När det gäller den tron på Jesus, så finns det tvärtom idag en ökad nyfikenhet och öppenhet. Jag tror att militanta ateister och Humanisterna verkligen har hjälpt oss. Deras aggresivitet och ibland näst intill vulgärpropaganda har fått troende att vakna till liv och spetsa sina apologetiska förmågor. Det duger inte att bara leva i en lite sömnig och mysig frikyrkokultur som egentligen inte är utrustad för att vare sig expandera eller försvara den kristna tron.

Aldrig har religion och etik diskuterats så mycket som nu. Både Nyamko Sabuni och Dilsa Demirbag-Stens starka kritik av religiösa friskolor och huruvida ett sekulärt samhälle kan ha en religiös grund gör faktiskt nytta. Det blir till ett uppvaknade om att kanonerna mullrar. Detta gör att kristna måste tänka igenom sina ståndpunkter mer ordentligt och gå på offensiven igen.

Samtidigt har denna religionskritik haft den oväntade effekten att många vanliga svenskar faktiskt börjat vakna upp och ställa frågor om vad religion egentligen är. Oftast har man mycket grumliga idéer om vad det egentligen handlar om men på något sett verkar det som man inte heller vill vara utan någon form av tro. Man är helt enkelt inte nöjd med ateistisk förnekelse. Den skapar bara tomhet.

Personligen tror jag att den kristna tron både kommer att överleva och expandera. Den har trots allt funnits i vårt land i över tusen år. Den har funnit i ca 2000 år, spridd i hela världen. Den har en otrolig tillväxt på åtminstone tre kontinenter, Asien, Afrika och Nord- och Sydamerika och till detta även i Östeuropa.  Den är sannerligen inte på väg bort!

Det verkar som om människan är obotligt religiöst intresserad. Vad man än gör för att ta bort religion i allmänhet och den kristna tron i synnerhet så kommer den alltid tillbaka. Jag tror det beror på att tron på Jesus verkligen möter alla människors behov i alla olika tider och kulturer. Jag tror också det beror på att den faktiskt är sann.

Alla människor har behov av sanning. Vi vill veta vad som är rätt och fel och ha någon form av objektiv grund att stå på. Vi har alla behov av någon form av moralisk standard. Vi vill att människor skall vara ärliga, hjälpsamma, solidariska och rättvisa. Alla har vi behov av att känna mening med livet. Vi har alla behov för inre frid och ett rent samvete. Behovet av kärlek och uppskattning ligger djupt inom oss och vi vill både älska och bli älskade.

Allt detta känner  människor och jag är övertygad om att vi alla är skapade med dessa behov och en längtan efter det heliga, det sanna, det visa och det sköna. Gud har skapat oss så och djupt inom oss ropar vi efter Honom som är den ende som på djupet kan tillfredsställa dessa behov. När människor kritiserar kristna så är det ofta utifrån besvikelse, en slags hat-kärlek. Man önskar på något sätt att de ändå levde upp till den moral och etik de har och blir arga när de inte gör det. Man vill att de skall vara heliga, inte skenheliga.

Därför är moderna människor idag faktiskt mer än någonsin fascinerade av Jesus. I Jesus ser vi en människa som verkligen var som en människa skulle vara. Han var som vi önskar att alla skulle vara. Han var, och är, kärleksfull, sannfärdig, barmhärtig och vis. Denna totala osjälviskhet hos honom är så oändligt attraktiv. Vad han är, vad han gör och det sätt varpå han gav sitt liv för världen, dog och uppstod igen, skapar stor respekt, förundran och attraktion hos dagens människor. Ingen har någonsin varit som honom. Det gör att även de mest sekulariserade kan känna sig dragna till honom och nyfiket vill veta mer om denne timmerman från Nasaret, vem han är och vad han gjort för oss. Behovet av honom är större än någonsin!