Med jämna mellanrum går någon i taket över den kristna tron, speciellt den klassiska tron. Nu senast är det s-kvinnan Carina Hägg som exploderat. Hon går ut emot religiös fundamentalism i en artikel, både kristen och muslimsk, och man måste nog säga att gällare ton får man leta efter. Hennes tes är att extremister måste hållas borta från politiskt inflytande. Låter det inte lite odemokratiskt? Sedan menar hon att det minsann finns extremister bland kristna. Ja, då är grunden för anfallet retoriskt lagd. Sedan låter hon kanonerna dåna, eller är det vattenpistolerna?

Allting som kan ha att göra med en annan syn på abort, sekulär sexualundervisning och hbt-beteende brännmärker hon direkt som extremism. Hon låter lite som en upphetsad fransman som under franska revolutionen alltid är redo att med maktens hjälp hugga huvudet av någon meningsmotståndare.

Hon surrar en del om ”högerkristna” men jag antar att hon menar alla som på något sätt tar Bibeln och den klassiska kristna tron på allvar. Så speciellt finkalibrerad kring dess frågor verkar hon inte vara.  Självklart relegerar hon den kristna tron till det privatas sfär och vill nog inte ge den något utrymme alls i det offentliga. Det skulle vara för besvärligt.

Det verkar som hon inte ens vill erkänna yttrandefriheten för de som inte har samma åsikter som henne i t.ex. abortfrågan. Man kan nog säga att den nya sortens religion, i form av trosuppfattning, sekularismen, visar sig som något av det mest intoleranta och hätska som skådats på många år. Det verkar som man är beredd att ta till alla medel som finns för att stoppa varje meningsmotståndare . Nu talar vi inte längre om demokrati i formen av att faktiskt även skydda minoritetens åsikter. Nej, det är korståg som gäller och nu skall alla misshagliga åsikter ut ur alla partier. Det handlar alltså om en ideologisk utrensning som bör åläggas varje parti. Inte dåligt!

Vilka brösttoner när sekulariseringsingenjörerna blir auktoritära. De är märkligt vad intolerant man kan bli i toleransens namn.  Vi kan nog tala om en ny form av sekulärextremism som fanatiskt kräver sina åsikters utbredande och bokstavligt är villiga att gå över lik, aborterade sådana, för att ge legitimitet åt sin sekulära livsstil.

Jag såg inte ordet ”homofobi” i artikeln. Kanske jag missade något? Det uttrycket brukar annars alltid slinka med. Det passar ju ofta bra.  Fobi är ett sjukdomsbegrepp och med det säger man att meningsmotståndaren är sjuk. När det gäller synen på abort, på äktenskap, på homosexualitet och andra därtill relaterade frågor handlar det faktiskt inte om fobi alls, inte ens om rädsla. Det är en annan men helt legitim moralisk ståndpunkt än den aggressivt sekulära. Den är genomtänkt och klar, berättigad och delas dessutom av många kristna utöver världen. Den verkar däremot skapa väldigt mycket fruktan hos S-kvinnorna. Men inte har de väl kristendomsfobi?