Det är inte ofta jag är överens med Mona Sahlin eller Fredric Federley heller, för den delen, men idag är jag det. De verkar, av olika skäl, vara någorlunda överens med varandra. Allt handlar om Ilmar Reepalus makalösa uttalanden, både i Sverige och i utländsk press om judarnas situation i Malmö. Något bedrövligare får man väl leta efter.

”Det har inte förekommit några attacker mot judar och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.” säger kommunalrådet Reepalu. Vem är egentligen denne man? Hur kan han, som ansvarar för Malmös politiska välbefinnande, vara så huvudlös? Har han inga ögon, inga öron och ingen kommunikation med sin närmiljö? Eller vill han bara inte veta?

Nu måste till och med Sahlin rycka ut och beklaga Reepalus huvudlöshet. Det finns ett antal smaklösa utalanden som i mina ögon inte är annat än antisemitism. Det blir nämligen antisemitism när man vägrar kommentera eller reagera på övergrepp på judar. I vems knä har denne Malmöpolitiker satt sig egentligen? Federley, och inte bara han, talar om mordbränder, upplopp, mordhot och hetsning i Malmö emot judar och han talar dagsens sanning.

Reepalu ser ingenting, hör ingenting, vet ingenting. Det kan inte vara möjligt av ett kommunalråd! Däremot är det omoraliskt att vägra inse, vägra tala, vägra agera emot detta så uppenbara och väldokumenterade judehat i Malmö. Och, Sahlin, det är mer än ”olyckligt” att tala så här. Det är skandalöst!