Det var riktigt roligt att komma till Örnsköldsvik i helgen och predika i Svedjeholmskyrkan som har ett härligt arbete. På senare tid har jag varit runt på olika platser och det har varit mycket välsignat. Ofta är det möten i samband med lunch och undervisning för pastorer och ledare och detta har blivit så bra. I Ö-vik var det ca 130 ledare och pastorer samlade och stämningen är mycket god.

Det finns verkligen något som är på gång när det gäller både den lokala och nationella enheten mellan syskon. Som jag har nämnt tidigare känner jag starkt för ”hjärtats ekumenik”. Det innebär att vi söker att djupare komma överens och förenas med varandra genom hjärtats samtal och igenkännande av varandra i Kristus.

Denna andliga enhet fokuserar mer på vad vi faktiskt har gemensamt än vad det är som skiljer oss åt. Det innebär att gränserna går rakt igenom de olika samfunden och man ser en alltmer tydlig utkristallisering av de syskon som vill stå på klassisk kristen grund och verka för evangeliets genombrott i landet. Det är också mycket mer fruktbart att börja med vad vi har gemensamt istället för en misstänkliggörandets  inställning. Att åtskillnader finns mellan kristna är inte precis någon nyhet men att bryta detta dödläge är betydelsefullt eftersom det finns äkta, allvarliga och hängivna troende som vill Guds vilja och utbreda Guds rike i alla läger.

Det var en härlig helg och inte minst viktigt att kunna predika om Den Helige Ande. Jag tror det kommer en ny karismatisk andeutgjutelse över vårt land men ju starkare vi vi söker den enhet som fanns i Övre salen desto starkare kommer denna väckelse att vara. Vi glömmer lätt att den andliga enhet som fanns i bönen mellan de 120 i Övre salen var en förutsättning för den Pingst som skulle komma.