Under resten av Stilla veckan kommer du inte att  höra så mycket från mig. Birgitta och jag åker till Israel. Vi kommer att ta några dagar i lite mer stillhet och fira Påsken på ort och ställe. Ungefär vart annat år gör vi detta och vartannat år vill vi fira Påsk så intensivt det går hemma på Livets Ord i Uppsala.

Det är  ändå något så speciellt att följa Jesus i det land där han föddes, levde, dog och uppstod. Det finns nog ingenting som går upp emot detta. Inte minst ger det också inspiration till att ännu mer tränga in i hela Passionsberättelsens alla olika delar.Det är också så nyttigt för att få mer inspiration till årets övriga rätt intensiva predikoverksamhet.

Som alldeles ung kristen, hösten 1970, var jag med i Navigatörernas bibelstudier. Ett av kapiteln handlade om Jesu försoningsdöd. Jag minns den enorma längtan jag fick att tränga in på allvar i Jes. 53 och försoningens hemlighet och att följa Jesus i hans fotspår till Golgata för att djupare förstå vad som egentligen hände denna dag då Jesus dog. Detta har följt mig sedan dess och blir mer och mer en trängande nödvändighet och något så fascinerande att komma in i.

Det finns flera bra böcker att läsa om detta. Dels finns Anders Sjöbergs bok ”I korsets tecken”, Artos, som är utmärkt som studiebok. Dels finns en äldre och mycket fascinerande bok av Jim Bishop som heter ”Den dag då Kristus dog”,Libris. Den går igenom varje timma av Långfredagen, Man kanske kan få tag på den i något antikvariat. En annan bok är ”The weekend that changed the world” av Peter Walker. Jag har också gjort en DVD om de olika stationerna på Via Dolorosa.

Till sist: Jag tror inte att man skall bortse från de yttre konkreta händelserna och bara se den på inre andliga betydelsen som några verkar mena. Utan de yttre händelserna får vi aldrig tag på de andliga sanningarna. Det är just detta som gnostikerna ständigt opponerade sig emot. De kunde inte förstå att de kristna hade en fysisk inkarnationssyn, d.v.s. grundade sin tro på historiska händelser och fysiska skeenden och insisterade på att detta var viktigt. De menade att de kristna var primitiva och för fysiska. Men Jesus blev verkligen kött och blod och vandrade ibland oss.

Inte heller tror jag att, därför att evangelierna inte ger en teologisk förklaring, vilket Paulus gör, av Jesu offerdöd, så var det ingen offerdöd. Det var verkligen en ställföreträdande försoningsdöd. Matteus berör detta något i Mt. 8:17 när han kommenterar Jesus helande av de sjuka, och citerar just Jes. 53.  Det stora kapitlet i Jesaja profeterar om Jesu ställföreträdande och försonande död. Jesus uttryckte inte bara Guds kärlek på korset, det gjorde han förvisso, utan han utförde också ett fullständigt unikt verk på korset. Han tog ställföreträdande våra synder och gav oss sin rättfärdighet! Han gjorde vad vi inte kunde och gav det till oss som en gåva, fritt och för intet. Det är värt att noggrant följa Honom i hans lidandes fotspår, 1 Petr.2:21, för att tillfullo kunna uppskatta uppståndelsekraften och det nya livet i Anden.