Lars Vilks älskar visst att provocera och igår fick han uppleva kännbara reaktioner på sitt sätt att agera. Det är helt oförsvarligt att ett gäng muslimer bänkar sig på en föreläsning på Uppsala Universitet om yttrandefrihet inom konsten och sedan går till attack på föreläsaren Vilks rent fysiskt. Det hade kunnat slutat illa och det är ju inte första gången Vilks är hotad. Det sänder också en signal att den som opponerar sig emot dessa gruppers åsikter får räkna med hot och våld. Inte bra alls!

Men Vilks, vad håller han på med? Han verkar försöka tänja på gränserna så mycket han bara kan, tills det brister. Yttrandefrihet verkar bli rättigheten att säga precis vad som helst, hur som helst, när som helst utan några hämningar alls under täckmanteln konstnärlig frihet.

Visst, inte kan vi begära att sekulära konstnärer skall ha kristen moral, men kanske ändå lite vanligt hyfs? Vad är vitsen med att ständigt förolämpa muslimer? Vill han visa att de är våldsbenägna? Vad är då han?

Personligen tror jag det är djupt olyckligt att muslimska grupper tar till våld och hot och är inget vi någonsin skall böja oss för. Vi i Sverige idag behöver faktiskt inte alls tro att Muhammed är vare sig profet eller Guds sändebud. Speciellt inte som hans budskap på så många punkter inte alls stämmer med den kristna tron. Det får vi och skall vi frimodigt påpeka och kan göra det offentligt, åter och åter igen utan att behöva riskera hot eller våld. Det är stor skillnad mellan den kristna tron och islam och inget hot i världen får oss att undvika konstatera detta när det behövs. Det är därför viktigt med en öppen diskussion om både religiöst motiverat och hedersrelaterat våld och det verkar nog som om denna diskussion inte förs helt frimodigt och redigt idag. Kanske av rädsla för repressalier.

Men vad Vilks gör är något annat. Paulus talar i Galaterbrevet om att inte utmana varandra. Han säger i Gal. 5:14,15: ”Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord:”Du skall älska din nästa såsom dig själv”. Men om ni biter och sliter i varandra se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.” Min nästa är faktiskt också muslimer och vi bör både älska dem och ha respekt för dem.

Att, som Vilks gör, provocera genom att häda deras tro är oacceptabelt beteende. Det ligger  inom yttrandefriheten så hans rätt att göra detta måste respekteras. Men samtidigt finner jag ingen sympati för det. Det är ovärdigt att trampa omkring med spikskor på andra människors känsloliv och trosliv även om man inte håller med om deras åsikter. Det är också ovärdigt och fullt oacceptabelt att slå ner både Vilks och poliser som försöker skydda honom och sådant kan inte tolereras, någonsin. Som Vilks sa: ”Igår var alla förlorare.” Inte minst han, men även yttrandefriheten.