Lars Vilks älskar visst att provocera och igår fick han uppleva kännbara reaktioner på sitt sätt att agera. Det är helt oförsvarligt att ett gäng muslimer bänkar sig på en föreläsning på Uppsala Universitet om yttrandefrihet inom konsten och sedan går till attack på föreläsaren Vilks rent fysiskt. Det hade kunnat slutat illa och det är ju inte första gången Vilks är hotad. Det sänder också en signal att den som opponerar sig emot dessa gruppers åsikter får räkna med hot och våld. Inte bra alls!
Men Vilks, vad håller han på med? Han verkar försöka tänja på gränserna så mycket han bara kan, tills det brister. Yttrandefrihet verkar bli rättigheten att säga precis vad som helst, hur som helst, när som helst utan några hämningar alls under täckmanteln konstnärlig frihet.
Visst, inte kan vi begära att sekulära konstnärer skall ha kristen moral, men kanske ändå lite vanligt hyfs? Vad är vitsen med att ständigt förolämpa muslimer? Vill han visa att de är våldsbenägna? Vad är då han?
Personligen tror jag det är djupt olyckligt att muslimska grupper tar till våld och hot och är inget vi någonsin skall böja oss för. Vi i Sverige idag behöver faktiskt inte alls tro att Muhammed är vare sig profet eller Guds sändebud. Speciellt inte som hans budskap på så många punkter inte alls stämmer med den kristna tron. Det får vi och skall vi frimodigt påpeka och kan göra det offentligt, åter och åter igen utan att behöva riskera hot eller våld. Det är stor skillnad mellan den kristna tron och islam och inget hot i världen får oss att undvika konstatera detta när det behövs. Det är därför viktigt med en öppen diskussion om både religiöst motiverat och hedersrelaterat våld och det verkar nog som om denna diskussion inte förs helt frimodigt och redigt idag. Kanske av rädsla för repressalier.
Men vad Vilks gör är något annat. Paulus talar i Galaterbrevet om att inte utmana varandra. Han säger i Gal. 5:14,15: ”Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord:”Du skall älska din nästa såsom dig själv”. Men om ni biter och sliter i varandra se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.” Min nästa är faktiskt också muslimer och vi bör både älska dem och ha respekt för dem.
Att, som Vilks gör, provocera genom att häda deras tro är oacceptabelt beteende. Det ligger inom yttrandefriheten så hans rätt att göra detta måste respekteras. Men samtidigt finner jag ingen sympati för det. Det är ovärdigt att trampa omkring med spikskor på andra människors känsloliv och trosliv även om man inte håller med om deras åsikter. Det är också ovärdigt och fullt oacceptabelt att slå ner både Vilks och poliser som försöker skydda honom och sådant kan inte tolereras, någonsin. Som Vilks sa: ”Igår var alla förlorare.” Inte minst han, men även yttrandefriheten.
I ett demokratiskt samhälle har man rätt att häda. Så enkelt är det. På ett sätt kanske rätten att häda och provocera är den viktigaste rätten av alla, för det är just där – när de djupaste känslorna har sårats och det mest heliga man har släpas i smutsen – som civilisation, lag och ordning måste få segra över primitiva aggressioner och hämndkänslor.
Därför är det oerhört viktigt att vi ställer upp 100% på Vilks sida i det här fallet. Han ska ha rätt att provocera utan att bli mordhotad, och att hålla föreläsningar utan att bli överfallen. Ovillkorligen. Precis på samma sätt som att man ska ha rätt att häda kristendomen genom Ecce Homo-utsällningar o. dyl.
Sedan är det självklart att vi kan och bör kritisera Vilks vulgära ’konst’ och respektlösa smädelser av muslimer och andra. Men det är en annan debatt, och jag tycker faktiskt inte den bör föras idag. Idag stöder vi det fria samhället och markerar mot dem som vill underminera det genom hot och pöbelvåld.
Bra skrivet, Ulf!
David Nyström,
Du visar prov på storhet i din kommentar. Det inger respekt. Mycket, mycket bra!
Det sämsta av två världar kolliderar här.
Det är både tragiskt och skrämmande att det finns grupper i vårt samhälle som har så låg tröskel till att ta till våld. I de sammanhangen behöver man verkligen börja fundera på hur man ska agera när man lever i en demokrati. Det är fullständigt oacceptabelt att ta till våld, även när man känner sig kränkt.
Sedan borde ju Vilks ta sig en funderare över sig själv och sitt agerande. Han säger sig vilja testa yttrandefriheten. Om detta är det verkliga skälet, så är det väl dags och fundera på hur konstruktiva hans metoder då är. Hans agerande leder ju till att majoriteten av konstnärer, journalister, debattörer etc, medvetet eller omedvetet ålägger sig någon form av självcensur, vilket då minskar utrymmet för en vettig debatt. I värsta fall slutar det med uppretade människor å ena sidan och skrämda å andra sidan. Kontraproduktivt, minst sagt! De flesta ryggar nämligen för att leva under hot och stå i behov av polisskydd. Om detta handlade om att värna om en miljö där vettiga debatter kan föras, så har Vilks totalt missbedömt situationen och följderna av sitt eget handlande.
Men man ställer sig ju frågan om detta verkligen var hans syfte. Är detta kanske ett sätt att skaffa sig någon form av status eller kändisskap som konstnär. Salmon Rushdie är ju känd av de flesta, även av dem som inte läst hans böcker. Den allmänna meningen om Vilks konst verkar vara att den är medioker eller rent utav ful. Men att kompensera detta genom att så smaklöst provocera är att visa stora brister i omdömet. Skattemedel finansierar poliser som dessutom riskerar att skadas då de skyddar hans rätt att på ett så smaklöst sätt provocera andra.
Hur ful eller vacker hans konst är har jag ingen åsikt om. Just hans omdebatterade verk är ju farliga att publicera i bild, för då kan man ju råka illa ut…………
Bra formulerat Ulf.
Jag tror att Vilks drivkraft mer än yttrandefriheten är uppmärksamheten, och att han (tror att han) hittat ett sätt att få denna uppmärksamhet dubbelt upp: Först genom att uppröra. Sen genom sympati.
Yttandefrihet är en demokratisk rättighet. Men att bli behandlad med respekt är en mänsklig rättighet, och det finns ingen motsättning mellan dessa två. För visst har yttrandefrihet med den EGNA övertygelsen att göra, inte med rätten att kränka andra?
Håller fullständigt med dig om att det inte finns någon poäng med att förolämpa muslimer, däremot är det vår självklara rätt att ifrågasätta och granska islam. Tyvärr är det väl så i Svedala att debattera/ifrågasätta för många hamnar i hädelse/kränkning när saklighet saknas.
Den muslimska befolkningen i Sverige växer, skall välsignas, respekteras och även integreras.
När Vilks m.fl vill värna sin frihet genom att uppenbart kränka mångas tro, har de lagen på sin sida, men det enorma arbete som tusentals människor lägger ner för att integrera/förstå/utbilda dessa människor tar flera steg bakåt. Ur en nationell synpunkt är liknande ”konst” en katastrof, den skapar inget mervärde utan endast konfrontation.
Missbruk av friheter och moraliskt ras har tyvärr en historisk tendens att slå över i fascism och repression och det vill nog inte ens de ”konstnärliga” spjutspetsarna.
Helt rätt och sant! Lars Vilks visste mycket väl om vad han gjorde när han ritade en rondellhund som skulle föreställa Mohammed och jag tycker precis som du Ulf hela vägen!
Att provocera muslimer som Lars gjort är inte kärleksfullt eller ens acceptabelt och det som skedde igår av någon galenpanna är inte det heller. Dock finns ett uttryck som heter ”den som sig i leken ger, får leken tåla”. Jag tror nämligen att konsten blivit en lek för Vilks. Hur kan han annars utmana med livet som insats!? Har konsten och dess utövare själva blivit religiösa fanatiker som inte tar hänsyn till något eller någon!?
– Visst, vi är många som håller med dig Ulf om att Vilks uttryck mot muslimer gått över gränsen.
Men vem är du som talar såsom uppifrån ett torn om att inte provocera och utmana? Det är väl något som du ägnat en stor del av din livsgärning åt – ibland rätt – ibland fel. Att gömma sig bakom tystnad i tornet när någon kräver svar eller genmäle till följd av en utkastad eld är inget försvar som håller inför levande Gud. Lite mer ödmjukhet vore passande.
Alla brister vi ibland, men sin tungan kan ingen styra ty den ”är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar”.. Den som brukar elden bör också ta ansvar för den!
MVH / Sefast Tronde
Duger det här då Herr Moderator 😉
Har tillämpat lite självcensur och ändrat lite på mitt förra inlägg som ni verkar vara tveksam till.
Om någon provocerar mig grovt och t ex kallar min fru för hora, så reagerar jag kraftfullt så klart! Då sätter jag mig inte ner och diskuterar det olämpliga i ordvalet med personen i fråga. Att rusa dit, knuffa till vederbörande och kräva en ursäkt är det minsta man bör göra. Det är ingen demokratisk rättighet att förolämpa och häda som David Nyström påstår.
Gud är kärlek, det är lycka o frihet i kärleken o ju generösare o innerligare man älskar, ju större lycka o frihet har man inom sig.
Störst av allt är den gudomliga kärleken.
MVH Maritha.
LgS: Inställningar som din (vilka kom fram mer tydligt i ditt modererade inlägg) gör mig en smula mörkrädd. Är du kristen? I så fall borde du fundera lite över vad Jesu ord om att vända andra kinden till (som handlar just om förolämpningar) betyder…
Från ett samhällsetiskt perspektiv är det du föreslår lika förkastligt. I ett rättssamhälle får privatpersoner inte bruka våld, utan den rätten är förbehållen ordningsmakten. Orsaken är enkel, och den är att lika regler ska gälla för alla. Om man har rätt att tillgripa våld så fort man blir förolämpad får vi ett samhälle där de starka dominerar de svaga. För vem avgör vad som är en förolämpning? Det är ju helt subjektivt, och olika människor kan känna sig kränkta vid olika tillfällen på en långt glidande skala: ”Din fru är en hora”, ”Din fru är korkad”, ”Jag håller inte med din fru” etc.
När det gäller islam är det givetvis en fruktansvärd provokation och smädelse att likna Muhammed vid en (för muslimer) oren hund. Men hur är det med att kalla Muhammed en falsk profet? Det menar ju faktiskt vi kristna att han var. Vi kanske inte säger det i ansiktet på muslimer, av respekt för dem, men vi tror det ju likafullt. Nu börjar vi närma oss den känsliga gråzonen, för nästa steg blir att implicit kalla islam för en falsk religion genom att tex hävda att Jesus är enda vägen till Gud. Då har man ju underförstått sagt att Muhammeds lära är falsk. Hädelse, enligt en hel del muslimer, vilket för dem legitimerar att kristna förföljs i flera länder med muslimsk majoritet. Är det också ok? Ska man börja dra upp gränser för vad som får och inte får sägas så hamnar vi i ett moras av subjektivitet, vilket i slutändan alltid leder till att den starkare gruppen (som får tolkningsföreträde) lägger restriktioner på svagare grupper. Vilket är precis vad vi ser i alla länder som kompromissar med demokratiska principer.
Det är därför jag menar att rätten att häda kanske är den viktigaste av alla rätter, för den slår fast den yttre ramen för yttrandefriheten. Vi har rätt att ignorera en sådan som Vilks, vi har rätt bojkotta hans konst eller sätta bomull i öronen när han talar, och vi har rätt att gå i svaromål och såga hans unkna mobbningsfasoner vid fotknölarna. Vi har däremot inte rätt att hota honom, ge honom ’ett kok stryk’ eller hindra honom att utöva sina rättigheter.
Känns som att man just har gett en lektion till tredjeklassare om demokratiska grundvärderingar, men uppenbarligen behövs det ju.
Frågan om yttrandefrihet kan såklart diskuteras vad det egentligen innebär.
Jag skall försöka med en liknelse för hur det kan bli när det gäller vissa känsliga saker.
Skulle tex svensk media göra ett satirprogram och förlöjliga Anna Lind dagen efter att hon blev mördad? Eller vore det rätt av svensk media att göra karikatyrer av judar på minnesdagar för koncentrationslägren osv?
Givetvis skulle media få göra det. Men är det moraliskt rätt att göra det? Handlar det egentligen om yttrandefrihet? Vi får ju givetvis göra sådan satir. Givetvis får vi även göra liknande satir med att göra karikatyrer av Muhammed. Men vilket syfte tjänar det annat är att såra och provocera? Varför avstår vi en viss typ av satir i känsliga situationer, liknande den de exempel jag sade ovanför, och i andra fall så är det oki att såra stora grupperingar av människor?
Många tycker ju att Muslimerna minsann får tåla karikatyrer, men varför kan det vara fel att håna Anna Lind dagen efter sin död osv? Vilken tidningen skulle stå på sig för den rätten att publicera hånande bilder av Anna Lind i yttrandefrihetens namn?
Det hela handlar inte om yttrandefrihet, utan om etik/moral och respekt för andra människor.
Nyström: Du kallar mig tredjeklassare och ifrågasätter om jag är kristen. För att hålla sig på din nivå: Är du gift? I så fall tycker jag synd om din fru! Enligt dig är det en demokratisk rättighet att kalla henne hora eftersom det kan vara svårt att bedöma vad som är kränkande. Om någon kränker mig personligen är jag beredd att försöka vända andra kinden till. Men det anser jag vara en annan fråga. Visst ska våld undvikas och visst var mitt första inlägg överdrivet. Hur fick Jesus ut månglarna ur templet? Vad kallade han Herodes? Gör inte Jesus menlös och tandlös.
I en intervju med Peter Kadhammar i Aftonbladet diskuterar Lars Vilks integration:
– Misstaget är att man proklamerat det mångkulturella samhället. Kan man integrera muslimer på ett bra sätt?” [… ].
Jag tror det. Men då måste samhället lyssna på oss kristna.
Vi har lyckats integrera mammon i vår kristna gemenskap. Att även pressa in Islam borde inte vara en omöjlighet.
Jag tycker att diskussionen har kommit att handla för mycket om frågan om yttrandefrihet. Minst lika viktig är frågan om synen på våld.
Det var mycket obehagligt att se hur låg tröskeln var för muslimerna i föreläsningssalen att använda våld. De argumenterade inte för sin sak. De demonstrerade heller inte för sin sak utan använde våld direkt. Det är här är något som jag känner mig orolig inför framtiden när fler och fler muslimer lever i Sverige.
LgS: Jag är ledsen om jag gjorde dig upprörd. Jag har inte ifrågasatt att du är kristen, utan jag frågade om du var det eftersom jag inte visste. Kommentaren om tredjeklassare var dock onödigt vass, så den ber jag om ursäkt för.
Däremot står jag för min uppfattning att frågan ytterst handlar om grundläggande demokratiska värderingar, och att jag tycker det är oroväckande att inte alla ser det.
Jag tror till viss del att vi talar förbi varandra, men för min del släpper jag i alla fall diskussionen här. Jag tror det jag ursprungligen ville ha sagt framgår av mina två tidigare kommentarer.
Någon som vet vad som utlöste reaktionerna i Uppsala? Någon påstod att han visade porr. Stämmer det? Tycker som Tomas B att många muslimer har för låg tröskel för att känna sig provocerade. Samtidigt tycker jag att de som medvetet provocerar för att kränka och såra får stå sitt kast. T ex så tycker jag att Zinedine Zidane gjorde rätt som struntade i fotbollsmatchen och chansen att vinna VM-guld 2006 när han skallade Marco Materazzi. (Om det var så att italienaren sa något mycket förolämpande om Zidanes syster) Rädslan för fanatism har gjort frikyrkosverige så otroligt mesigt. Föredrar nästan gamla hederliga maranathavänner framför den ny generationen pingstvänner m m som ofta känns väldigt bleka och mellanmjölksaktiga. Lite mer skit under naglarna efterlyser jag.
Nyström: Du hann före mig med att be om ursäkt. Jag var onödigt provocerande. Förlåt! Din kommentar om tredjeklassare får jag väl ta eftersom jag uttryckte mig ganska omoget. Jag håller inte med dig om just rätten att häda. Jag tror vi kan ha en fungerande demokrati utan den rätten. Grundläggande demokratiska värderingar anser jag att man kan diskutera vad det är. Exemplet med att någon kränker ens fru tycker jag faktiskt är väldigt relevant. Några raggare gjorde det för några år sedan. Jag är glad och ganska stolt över att jag sprang efter deras bil och slog till en av dem. (Speciellt som jag är en riktig svagis och rätt feg i vanliga fall) Om jag inte gjort något alls, så hade skämts än idag.
Studentkårens tidning Ergo hade en artikel samma kväll, 11 maj, med rubriken ”Lars Vilks attackerad på Uppsala universitet”, där man nämner att han visade en video av en iransk konstnär. Smålandsposten sade också detta den 11 maj under rubriken ”Vilks attackerad under föreläsning”.
Den som vill få en uppfattning om vad som skett bör söka upp dessa artiklar. Och kanske gå vidare till videon. (Den har försvunnit från Youtube.)
I denna fråga är det David Nyströms stjärna som lyser klarast. Det handlar om en grundläggande demokratiska och juridiska rättighet. Att Vilk handlar på ett omoraliskt, okänsligt och oförnuftigt sätt är en helt annan fråga.
Jag vill på inget sätt försvara Vilks konst. Den är provocerande för alla. Jag vill däremot försvara yttrandefriheten. Men den viktiga frågan är här inte provokation eller yttrandefrihet. Frågan är om provokation ger rätt till våldshandlingar. Enligt Koranen kan provokation av Islam ses som angrepp och därmed ge rätt till försvarsstrid dvs. Jihad. När man angripit och stoppat Vilks, vilken provokation står näst på tur? Den som på gatan predikar Jesus Kristus såsom Guds Son och världens frälsare?
David Nyström skriver:
”Det är därför jag menar att rätten att häda kanske är den viktigaste av alla rätter, för den slår fast den yttre ramen för yttrandefriheten.”
Jag blir inte klok på dagens kristenhet – varför ska vi försvara allas rätt att skymfa vår Gud? Vem har sagt det? Gud? Aldrig i livet!
Jag tror på Gud därför att Han är allsmäktig. (Finns det någon annan anledning att tro?)
Hädelse mot kristendomen har varit straffbart i Sverige. Förr hängdes man för en sådan sak.
Då hade kyrkan mycket att säga till om och satte tydliga gränser.
Jag har svårt att tänka mig ett tydligare brott mot Guds vilja än att sanktionera hädelse.
Ingen vill se dig hängd David, men känner du ingen Gudsfruktan?
@Bengt Wikström:
Då hädelse var belagt med dödstraff var det också förbjudet med kristen mötesverksamhet utanför statskyrkan. Omdop av vuxna var också straffbart.
Davids position är den enda rimliga. Vem skall bestämma vad som är hädelse och ”kränkande”? Det blir den starkaste religionen som kommer att förtrycka minoriteterna.
Vi måste skilja på vad som är moraliskt förkastligt och vad som är olagligt.
Bengt Wikström skriver:
”Jag blir inte klok på dagens kristenhet – varför ska vi försvara allas rätt att skymfa vår Gud? Vem har sagt det? Gud? Aldrig i livet!”
Att försvara rätten att häda är förstås inte samma sak som att försvara hädelsen, eller att säga att hädelsen är sann och god.
Rätt att häda betyder frihet att häda och är i grund och botten samma viljans frihet som Adam och Eva använde sig av en gång för länge sedan.
Frågan är om staten – med sitt våldsmonopol – ska försvara denna viljans frihet. Det klassiskt liberala svaret är att statens uppgift är att försvara människans negativa friheter och straffa handlingar som inkräktar på dessa friheter.
Domen över våra onda, meningslösa, tomma ord tillhör Gud allena och jag tror inte att Han har delegerat denna auktoritet till någon – vare sig överheten eller kyrkan.
Är det inte just gudsfruktan som lämnar denna dom till Gud? Jag respekterar mina medmänniskors rätt att säga nej till Gud, men jag vädjar till dem att vända om.
Det är rätt förvånande att på den här bloggen läsa att ”rätten att häda är den viktigaste av alla rätter”. Nonsens. Den som griper till porrfilm för att kritisera islam argumenterar inte, utan hånar. Det finns ingen ”rätt” till det alls. Sådant fungerar förstås bland svenskar, där pastorer och pastorskor visar Ecce Homo i kyrkan. Men så dör den kyrkan ut, också.
Nej, LgS (6:17) har rätt: Utsätts man för en direkt, avsiktlig förolämpning ska man reagera. – (Och detta är inte bara ‘teoretiskt’ prat, från min sida…)
Det är klart intressant att en röst från just UK hävdar rätten att häda som helt central för vår frihet.
Pastor Dale Mcalpine, 42, Workington, stod och delade ut broschyrer till förbipasserande. En polis kom förbi och hörde att han sade att sodomi är en synd. ”Jag är gay”, sade polisen. ”Det är en synd likafullt”, sade Mcalpine.
Då arresterade konstapel Adams honom, körde honom till polishuset, tog fingeravtryck och DNA-prov, och lät honom sedan sitta i arresten sju timmar.
Nu står Mcalpine under åtal. För att ‘ha sagt att homosex är en synd, så att andra riskerade att höra det’!
Pingstvännen Gary McFarlane, 48, från Bristol, arbetade som äktenskapsrådgivare. När han inte ville behandla samkönade par, fick han sparken. Han överklagade i domstol, men fick av Lord Justice Laws höra att man inte längre behöver ta hänsyn till kristna åsikter.
Jag tror jag slutar där. Rätten att häda? Hur är det med rätten att ha kristna åsikter så att andra kan uppfatta det? I UK.
Staffan:
För en sekulär homosexuell är nog ”Du lever fel och kommer att straffas för det av Gud om du inte omvänder dig” ungefär i samma klass som Mohammed som rondellhund är för en muslim eller som ”Ecce homo” för en kristen.
Är svaret då att kristna och muslimer skall vara skyddade från hädelse, men man skall få säga vad som helst om homosexuella?
Nej, åsikts- och yttrandefrihet är den enda möjliga vägen i ett pluralistiskt samhälle. Även rätten att säga elaka saker om olika gudar och religionsstiftare. Och även att offentligt säga att man tror att homosexuell utlevnad är synd.
Men bara för att något är lagligt betyder det inte att det är kärleksfullt och rätt. Men lagen kan och skall inte reglera allt.
Som någon redan skrivit, men med lite annorlunda ord, så tror jag det enda framkomliga i vår kultur, är att man helt enkelt – som Luther själv – skiljer mellan _Guds_ Lag, och den _borgerliga_ lagen. D.v.s. i en stat så får man helt enkelt göra en del ting, som för den kristnes samvete inte framstår som strikt i enlighet med kärleksbudet etc. Och om _det_ gäller i en _kristen_ stat (som Luthers Sachsen), så kan ju det i allrahögsta grad gälla en _sekulär_ stat.
Var det i någon sort tänkt kristlig frihetlighet som debatten här inleddes: ”I ett demokratiskt samhälle har man rätt att häda”?
Det är en sak att argumentera, en annan att håna. Att i någorlunda hövlig ton föra fram sakargument borde alltid vara tillåtet.
– Men som jag visade från UK, kan man inte alltid räkna med det, om man är kristen.
”Hädelse” enligt lexikon: ”Yttrande eller handling som medvetet och tydligt uttrycker upprörande ringaktning av ngt som hålls heligt.”
– Varför skulle detta vara tillåtet?
Det kan bli spännande framöver, när muslimerna bankat in försiktighet i media-skallarna. Hur beter man sig samtidigt mot oss kristna?
Det er vel ekstremt få kristne som setter pris på Vilks ”kunst”, men de muslimer som gikk til angrep på Vilk var ikke der for å kritisre kunsten, men kun for å få en sjanse til å angripe ham med vold for å forsvare religionen islam. De var fientlige innstilt fra start av.
Utstillingen la ikke noe til, voldsreaksjonene var ikke spontane men planlagte.
Disse muslimer som tyr til vold er fortsatt en liten minioritet blandt muslimer i Sverige, men de må få høre at vold er totalt uakseptabelt og uforsvarlig innen de begynner tro de har støtte for slike reaksjoner og andre muslimer henger seg på. De som gikk til angrep på Vilk ventet bare på muligheten til å vise oss hva islams åndsmakt gjør anspråk på; nemlig at vi ikke-muslimer også skal følge deres krav på underkastelse. Disse muslimer avgjør selv ut fra Koranen om når de er fornærmet, og hva straffen bør være.
Men VI er ikke muslimer, vi følger andre lover og kan ikke akseptere selvtekt, pøbelvelde og gatas parlament pga sårede følelser på vegne av deres religion. Muslimsk lov gjelder ikke oss. Hvorfor skulle vi underkaste oss og til og med forsvare de som angriper de som ikke vil underkaste seg? Hvorfor?
Ja, vi identifiserer oss lett med de fornærmede, for vårt kjøtt vil gjerne ty til vold når vi forulempes, men det betyr ikke at det er rett å ty til vold. Tvertimot. Vi er ikke skapt til det fra begynnelsen. Det er kun fordi vi er så onde i vår natur at vi reagerer slik, med hevntanker.
Vi vender ikke det andre kinnet til, selv om Jesus sa vi skulle gjør det om noen slår oss på det andre kinnet.
Jesus sa også at vi skal velsigne våre fiender, ikke angripe de, og kjærligheten tåler alt. Hvor er vi på vei om vi setter hevn høyere enn kjærlighet eller i det hele tatt ser gjennom fingrene med det? Vi kristne får ikke havne der at vi forsvarer de som vil gripe tak i stenene og kaste de. Da har vi blitt slik selv.
PS!Gud velsigne muslimene. Det vil han gjøre gjennom Jesus Kristus.
Mvh Malvind Børresen, pastor Tana,
med i Det Norske Misjonsfrobund.
Det finns en juridisk distinktion mellan yttrandefrihet och kränkning. Att kalla någons fru för hora, som LgS använder som exempel, är en personlig kränkning. Uppsåtet är att kränka en speciell individ (polisanmälan kan göras). Att göra som Vilks handlar snarare om yttrandefrihet (möjligtvis hets mot folkgrupp) – kränkningen har en anonym målgrupp. Ingen särskild adressat. Blanda inte ihop dessa företeelser , för då blir debatten missriktad! (Distinktionerna måste finnas, annars blir allt för relativt eller för absolut).
Dock är gränslandet mellan kränkning, hets mot folkgrupp, och demokratiska rättigheter ibland hårfin och problematisk (varpå varje enskilt fall måste prövas). Men det finns ingen annan rationell logisk slutsats än att det demokratiska pluralistiska samhället måste värna om yttrandefriheten (även om vi begränsar den till att inte inbegripa mobbning, ärekränkning, hot, – dvs, där det finns tydliga adressat. Undantag för adressat – rikets säkerhet). Alternativen är mer skrämmande anser jag. Det är en värld med inslag av självisk subjektivitet, anarki och fascism, där den starkes hot och våld avgör samhällets dagordning. Ni som eftersträvar ett sådant samhälle – både ni som öppet gör det, och ni som gör det indirekt genom att ni vill begränsa yttrandefriheten – besök ett fängelse (helst utanför Sverige). Där kan ni få en glimt av sociala struktur med assymetriska maktförhållanden. Det är en värld där argument eller sanningshalt inte nödvändigtvis ligger till grund för beslutsfattningen (sociala relationer mellan fångar), utan makten utövas i stor mån genom allianser av mänsklig styrka bygd på hot och våld.
(Anarki fungerar inte och har inte heller fungerat i ett större pluralistiskt samhälle – utifall någon skulle hänvisa till att människor har förmågan att sammleva i harmoni).
David Nyström: Ta inte tillbaka det där med tredjeklassarnas undervisning i demokratiska grundvärderingar (möjligtvis kanske påståendet kan justeras till att handla om niondeklassare). Av vissa inlägg att döma, så tycks det finnas uppenbara brister i sättet att argumentera. Många inlägg är varken genomtänkta eller konsekventa (förmågan att distansera sig till sin egen ståndpunkt och pröva den i dess yttersta praktiska tillämpning, tycks vara frånvarande).
Känner att jag behöver skriva ett sista klargörande inlägg.
För det första tror jag det är mycket viktigt att vi, som flera här redan pekat på, måste lära oss att skilja mellan kyrkans och statens roll i samhället, samt mellan vad det innebär att vara kristen och vad det innebär att vara en del av ett sekulärt, mångkulturellt samhälle. Att vi som samhällsmedborgare får finna oss i att acceptera saker vi inte gillar eller håller med om betyder inte att vi måste acceptera detta som kristna. Men var ger Skriften oss rätt att döma utomstående? Skriften riktas till Skriftens folk, dvs de som satt sin tro till och valt att leva efter dess auktoritet. De som tillhör oss kan vi förmana, de som står utanför kommer Gud att döma…
Självklart sanktionerar jag inte hädelse, och det känns lite löjligt att behöva påpeka det. Hur man kan läsa det jag har skrivit på det sättet övergår faktiskt mitt förstånd. Däremot anser jag att man ska ha rätta att uttrycka vilka åsikter man vill om Gud i ett sekulärt samhälle. När jag skrev att rätten att häda kanske är den viktigaste av alla rätter (notera att jag skriver kanske, jag har ingen utarbetad åsikt i frågan) så är det ju inte för att jag stöder hädelse, utan tvärtom för att det är det värsta jag och många med mig vet. Det är liksom det som är själva poängen i argumentet. Det är väl inga problem att värna om yttrandefriheten när det handlar om uttalanden och åsikter som ingen bryr sig om. Däremot är det just när någon säger saker som på djupet sårar andra som vi måste komma ihåg demokratins grundvalar, och inte låta pöbelhopens hat ta över. Andras frihet är min frihet, och om jag vill vara fri att uttrycka min mening utan restriktioner i tal eller skrift, måste jag vara beredd att även ge den friheten till andra.
Kan någon ge mig ett enda intellektuellt hållbart skäl till hur vi kan förbjuda folk att häda (enligt vår definition) kristendomen i Sverige, och samtidigt trovärdigt kritisera muslimska regeringar för att de fängslar kristna som har hädat islam (enligt deras definition), så är jag idel öra. Är svenska kristna verkligen alltings mått? Är det självklart att bara det som vi anser vara hädelse ska vara straffbart, medan det som andra religiösa (eller sekulära) grupper anser bör vara höjt över all kritik inte ska respekteras?
De som romantiserar om en gången tid då kyrkan hade mer världslig makt bör fundera över vad det är de längtar tillbaka till. Servetusrättegångar och kättarbål?
När Paulus instruerar oss att be för överheten så är det uttalade målet inte för att alla samhällsmedborgare ska börja lyda Guds bud utan att ”vi [dvs Guds församling] (ska) kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.”(1 Tim 2:2) Överheten kan nämligen inte få människor att lyda Guds bud; det kan bara hjärtats förvandling göra.
Den moderna demokratin är det enda styrelseskick i historien som kunnat garantera kristna rätten att föra ett lugnt och stilla liv och leva ut sin tro i trygghet och frihet. Under andra regimer har kristnas situation helt berott på vem som varit vid makten vid en given tidpunkt. I en demokrati spelar det ingen roll vem som styr, för om de demokratiska grundprinciperna respekteras kommer kristna där alltid ha rätten att utöva sin religion, predika evangelium och uttrycka sina åsikter. ”Priset” vi får betala är att andra faktiskt har samma friheter. Ett pris jag för min del tycker är mycket rimligt.
Det här blir mitt sista inlägg i debatten.
Sir James välformulerade tillrättaläggande förtjänar en eloge. Det finns dock ytterligare en distinktion. Man skiljer mellan hets mot folkguppen i sig ex. förtal av judar och kritik av folkgruppens tro, Jahve då. Det finns inga lagar som inskränker på rätten att kritisera religionen. Filmen som Vilks visade kan knappast kallas pornografisk och var för övrigt gjord av en iransk kvinna.
Det kom rätt tidigt fram i den här debatten, att man inte visste vad som faktiskt hänt i Uppsala. Det blev allmänt rundsnack om vikten av yttrandefrihet. Och på den nivån har det väsentligen förblivit.
– Men rena provokationer, som här, har ingen positiv funktion. Varken för Sveriges del, eller för de muslimska länderna.
– Det finns en ‘artistisk’ provokationskultur (som har sin grund i tron att tillvaron djupast sett är totalt meningslös). Det finns inga skäl att ge den fritt spelrum i en situation som faktiskt kan vara mycket farlig, redan idag.
– Jag får intrycket att ni är rätt okunniga om den konflikt som ‘rasar’ i världen. WTC 9/11 borde väl annars ha väckt de flesta.
– Men håller ni er till ‘Mainstream media’ så har ni ju aldrig fått veta riktigt vad som händer, världen över. Inte ens nu om Uppsala, alltså…
For de som vil se hva som hendte når Vilks provoserer, angripes og politiet havner i basketak og arresterer to-tre personer, og gjøre seg opp sin egen mening om det hele, så finnes det en film på ca 30 sekunder fra UNT her. Filmen ble lagt ut ganske rett etter hendelsen:
http://www.unt.se/tv/?id=932782
Mvh Malvind Børresen, pastor, Tana,
med i Det Norske Misjonsforbund.
Till David Nyström:
Kristendom är egentligen ett försvar för sanna absoluta värden.
Byt ut orden ”kärlek” och ”älska” till ”värde” och ”värdesätta” på samtliga ställen i Bibeln.
Nu blir det uppenbart att Guds kärlek är en fast valuta. (Djävulens är flytande växelkurs.)
Bibeln vill lära oss att skilja på vad som är värdefullt och värdelöst.
Jag är rädd för att du har integrerat relativismen (som förnekar alla absoluta värden) i dina resonemang.
Visst är det modernt att flyta omkring i det offentliga rummet och försvara humanismen men till vilken nytta?
Bengt Wikström, du menar alltså, att Gudsstaten och världsstaten är en och densamma?
Vad jag försökt säga här är att man inte ska håna andra. Det borde vara självklart, särskilt i Sverige, där vi ju håller en låg profil gentemot andra. Den som hånar föraktar den hånade. Därför undviker genomsnittssvensken detta.
– Däremot ska man ju kunna sakligt ifrågasätta den kultur som islam ger upphov till. Låt mig ge ett exempel: Den som googlar på ”Department of State: Marriage to Saudis” får idag upp, först en artikel i Middle East Quarterly, sedan en från U.S. Department of State. Den förra är ursprungsversionen från 1999, den andra är utrikesdepartementets (nedkortade) råd idag, till dem som funderar på att bilda familj i Saudiarabien.
– Det här är, i mina ögon, väsentlig information. Men hur många känner till detta? Har media ägnat sig åt det här problemet?
Till Thomas Hermansson:
Nej. Gudsstaten är en teologisk konstruktion där världsstaten ingår i modellen.
Men det finns en tredje aktör på världens scen – nämligen Kristi kropp.
Mitt värde som människa vilar i denna heliga kropp. Men om jag inte värdesätter min egen kropp förlorar jag snart hälsan.
Så låt oss koncentrera oss på vår egen kropp och hälsa i stället för världens.
Bengt Wikström:
Du säger ”nej”. Samtidigt hävdar du ju faktiskt motsatsen med dina tidigare ord, där du tycks göra denna (på sätt och vis kalvinistiska) identifikation, i.o.m. att du exempelvis tycks vilja att lagen i en sekulär stat ska förbjuda sådant, som är förkastligt i Gudsstaten, men tolerabelt i världstaten. Antingen det ena eller andra. Vad gäller?
Ska vi ge plats för djävulen också på våra kristna bloggar?
Den frågan ställer jag till alla er som värdesätter och försvarar yttrandefriheten så högt.
Jag vägrar.
Jag vägrar att bli djävulens advokat och ta upp motståndarsidans bästa argument.
David har fortfarande ljuset i denna debatt!
Om man håller sig till sakfrågan, sparar man många ord och håller därmed överträdelsen på avstånd.
Jesus var rak och klar, så ska vi också vara, och inte så fruktansvärt predikosjuka.
En katolsk skolflicka — Amy Owen, 14 — i Ellesmere Port, UK, vägrade vara med på ett moské-besök, där kravet var slöja (schal) och inga ben synliga. Hon vägrade, mamman vägrade, rektorn sade att deltagande var obligatoriskt — ”skolan MÅSTE arbeta för ökad tolerans, respekt och förståelse”, skrev han.
”Vi har minsann ordnat resor till Auschwitz, så det så”, säger han till Telegraph.
Nu har Amy fått en anteckning om skolk (olovlig frånvaro) i betyget.
Skolan? Ellesmere Port Catholic High School, Cheshire.
Telegraph, 13 maj 2010.
Men det viktiga idag är att häva rätten att häda?
Sorry — ”hävda” förstås, inte ”häva”.
Staffan: jag förstår inte din argumentation. Skolan vill tvinga Amy att visa respekt för moskéen. Det är ju i linje med din åsikt att hädelse skall vara förbjudet. Staten som domare över livsåskådningar. I ett fritt samhälle tvingas ingen till religionsutövning och ingen hindras heller att utöva eller kritisera religioner.
Bengt: vad i yttrandefriheten säger att du måste tillåta hädelse på din blogg? Du är fri att bestämma vad som står på den. Och du får ge andra samma frihet över sina bloggar.
Ni som argumenterar för förbud mot hädelse, menar ni att det är er tro som skall vara måttet? Med vilken rätt kan ni då kräva religionsfrihet i muslimska länder?
Jag tycker att det är ett mycket märkligt och slött sätt argumentera att ”eftersom det är svårt ibland att avgöra vad som är kränkande så låter vi det vara helt fritt att kränka. Vem ska annars avgöra vad som är kränkande?”
Det är väl det som domstolar är till för att avgöra? Ska man argumentera likadant om rasism? ”Det kan vara svårt att avgöra vad som är rasistiska uttalanden, så vi kan lika gärna släppa det fritt.” Många slänger ur sig ordet ”yttrandefrihet” för slarvigt för att tysta människor i diskussionen. Snacka om paradox! Precis som om inte yttrandefriheten (lyckligtvis) redan är begränsad, exempelvis mot rasism och förtal. Sedan är det en annan fråga om en sådan lag skulle vara effektiv och praktiskt genomförbar eller kanske bara kontraproduktiv. Men jag tycker vi ska våga bli arga och protestera kraftfullt (dock utan våld) mot kränkningar mot oss, men framförallt mot vår nästa. Det är ju inte precis mot makten och överheten som Vilks provocerar.
De flesta länder med förbud mot att skämta om religioner har också lagar mot mission och ibland förbud mot att konvertera.
Sri Lanka förbjöd nyligen en artist att resa in eftersom han haft med en Buddhastaty i en musikvideo. Sri Lanka försvårar också alltmer för kristen mission. Det går hand i hand.
Om vi får lagstiftning mot hädelse kommer det såklart också att bli förbjudet att ha synpunkter på homosexuell livsstil. Orden ”jag är kränkt” kommer att bli än vanligare.
Håller helt med Ulf i hans ifrågasättande av Vilks. Skall man under en konstnärlig täckmantel få säga vad som hälst bara för att det finns rum för detta inom yttrandefriheten. Skall man kunne få provocera grupper i samhället på grund av denna friheten och när så de agerar då är det dessa grupper det är fel på och de skall få utstå förföljelse. Glöm inte hur judarna blev förföljda, är det nu muslimernas tur att bli det? och tycker vi kristna det är ok därför att vi inte tycker om islam som religion?
Undrar just vem som sysslar med galenskaper, Vilks eller de som attackerar honom. Nu är hans hem utsatt för brandattack. Ppolisen rubricerar det som mordbrand. Som tur var var Vilks inte hemma.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1988735/vilks-bostad-utsatt-for-mordbrand
En tio minuter lång video från Uppsala finns att se hos Ace of Spades blogg (textat på engelska).
– Jag har väl intrycket att ni som hävdar rätten att häda, inte vet särskilt mycket om verkligheten idag.
– Media vet en hel del. De aktar sig väldigt noga för att aktivt stöta sig med muslimer.
– Redan 1908 kunde DN ”avskaffa djävulen”, dvs i praktiken den kristna tron (hoppades man).
– Nu har man en annan gudstro att klara av… Det blir inte alls lika lätt, verkar det. Det kan bli riktigt lustigt, detta. Vågar man hoppas på att en dag få se journalistförbundets ordförerska träda i harem? Läsa de beundrande reportagen från den vackra lägenheten i skuggan av minareten vid Björns trädgård…
Yttrandefriheten är total. 100%. Folk måste få sig vad de vill om Gud, Allah, Buddha,Tor&Oden, Jesus, Mohammed, Påven, Kristendomen, Islam, Judedomen.. name it.
Vad som er vishet är en annan sak.
Svar till Svante Rumar: Vad står det i Bibeln om förföljelse? Står det inte att vi skall möte förföljelse i denna världen? och skall vi vara rädda för den?
Svar till T. Steen: Är det yttrandefriheten eller Bibeln vi skall följa? Vad står det egentligen om att vi inte skall vara till anstöt för andra människor, att vi skall vara som greker för grekerna, och judar för judarna etc. Det är viktig att man har Jesu sinnelag och visar respekt för alla människor.
”Tomas B sa ”Jag tycker att diskussionen har kommit att handla för mycket om frågan om yttrandefrihet. Minst lika viktig är frågan om synen på våld.
Det var mycket obehagligt att se hur låg tröskeln var för muslimerna i föreläsningssalen att använda våld. De argumenterade inte för sin sak. De demonstrerade heller inte för sin sak utan använde våld direkt. Det är här är något som jag känner mig orolig inför framtiden när fler och fler muslimer lever i Sverige.”
jag kan säga att jag var på föreläsningen och det var flera muslimer som försökte hindra dem som attackarade och det var många muslimer som protesterade.
men det jag inte förstår är hur nån kan försvara vilks. hade vilks inte förstått vad han gjorde så förstår jag att det handlar om yttrandefrihet men det gör det inte i det här fallet eftersom han går in med intentionen att kränka en folkgrupp och när han fortsätter och göra detta gång på gång, då handlar det inte längre om att bruka yttrandefriheten utan missbruk.
ni som tror att man har rätt att bruka yttrandefrihet utan något ansvar tror ni att ni hade tyckt samma sak om hitler hade stått där framme och haft föreläsning om judar och konstant kränkt dem, för det är precis vad detta kommer leda till, lars vilk gör det här för att kränka och få in SD i regeringen.
det finns undersökningar som visar att muslimer har blivit dagens judar där det är mer eller mindre socialt acceptabelt att tycka illa om/ hata dem.
lars vilk hade vakter från början på föreläsningen vilket betyder att han är fullt medveten om vad han gör och ändå fortsätter han. om jag hade varit lars vilk så hade jag åtminstone haft respekten nog för människor att sluta ha så kränkande bilder, för debatten handlar inte om vad lars säger utan hans bilder på muhammed och ahn skulle mycket väl ha sagt det han sa och provocerat med bilder utan att ta det till det extremaste och om han inte förstått vid det här läget att dem blir kränkta till kokpunkten och ingen gör något åt saken, ja men då förstår jag att man blir man frustrerad ( och nej jag försvarar inte deras akt att ta till våld men jag kan säga att det var betydligt fler muslimer som inte tog till våld och demonstrerade osv).
och i ärlighetens namn, ingen av bilderna som lars vilk har gjort kan kallas konst. jag ritade bättre bilder på bild lektioner när jag var ung än det han kallar konst. jag tror inte att någon hade vetat vem lars vilk är eller för den delen att han hade varit ”konstnär” om det inte hade varit för att han kränker en folkgrupp gång på gång och jag tror absolut att det var ett medvetet beslut att kränka och sedan tjäna pengar på det när han ritade sitt första så kallade konstverk.
Stefanus provoserte jødene ganske grovt da han slo fast i ansiktet på disse at disse arvingene til riket ikke bare hadde drept profetene, men også hadde drept Jesus, og han tøyde grensen ytterligere ved å si at han så himmelen åpen og menneskesønnen stå ved Guds høyre hånd.
Det ble regnet som så grovt at de drepte ham der og da.
Burde han ikke som kristen hatt rett å provosere på denne måten? Han visste jo hva han gjorde.
Burde vi forstå de som angrep ham og kritisere ham i dag?
Mvh Malvind Børresen, pastor Tana,
med i Det Norske Misjonsforbund
Om forfølgelse.
Selv om vi ikke skal være redde for forfølgelse så er Bibelen klar på at vi har rett til å arbeide mot den med argumentasjon og også ved å opptre klokt for å slippe unna den.
Paulus var ikke redd for forfølgelse, men argumenterte i mot den. Han anket til Roma, og på veien dit slapp han unna forfølgelse og døden for eks ved å handle klokt. Han hadde provosert mennesker kraftig, og fikk midt i striden hjelp av en han var onkel til, (sin søsters datter) og ble firt ned i en kurv for å slippe unna sine forfølgere. Ap 9.
Han lot seg ikke bare forfølge og drepe.
Om vi aksepterer forfølgelse og vold mot andre mennesker som provoserer, da kan vi ikke be noen forsvare oss eller forstå oss eller argumentere for oss når vi selv utsettes for forfølgelse når vi provoserer andre gjennom å hevde vår tro på Jesus som Gud.
Og kan ikke vi gjøre det, hvorfor skulle forfulgte kristne i andre land få støtte og hjelp når de forfølges.
Mvh Malvind Børresen, pastor Tana,
med i Det Norske Misjonsforbund
Blogg-texten (överst) som helhet, och sista stycket i synnerhet, ger den i särklass bästa sammanfattningen av problematiken — vad som hänt, och hur man ska försöka hantera den här sortens företeelser.
Jag vill inte se filmer eller artiklar där man hånar och förnedrar romer. Inte heller se hån och förnedning av judar. Och inte heller videos eller texter där man hånar och förnedrar muslimer.
– Romer och judar är inte mer ”en ras” eller ”ett folk” än vad muslimerna är. Det finns inga hållbara ursäkter för ett renodlat hån riktat mot romer, judar — eller muslimer.
Kanske 2-3% av svenskarna går väl till söndagsgudstjänst numera. ‘Vi’ är alltså nästan helt gudlösa. Och det syns: Se på födelse- och abortsiffror!
– P-pillret kom 1964, och med den ”friheten” — och sedan åkte abortsiffrorna rätt upp: Från 2.792 aborter år 1960, till 16.100 år 1970, till 37.920 år 1979, och 38.028 år 2008. — Redan 1976 togs 24% av alla påbörjade små barn bort; och sedan 1996 har siffran alltid varit 25% eller mer. (Socialstyrelsen)
– Det behövs 2,1 barn per kvinna, statistiskt sett, för att hålla befolkningen konstant. Men sedan 1969 har siffran varit mycket lägre i vårt land. Senaste året, 2009, var den 1,67. (CIA)
– Så nu dör svenskarna ut. I stället kommer människor som faktiskt tror på Gud i någon mening, de allra flesta.
– Det är inte särskilt begåvat att i det läget ta en konflikt (sakligt sett helt meningslös, som denna) med den väl största gruppen som kommer hit.
Skulle man inte rent av kunna tänka sig ett samarbete mellan kristna och muslimer i vissa frågor?
– 1994 försökte västvärlden, med president Clinton i spetsen, att på ett FN-möte i Kairo (World Conference on Population and Development) få ”abort på begäran” definierad som en universell mänsklig rättighet.
– Men detta lyckades påve Johannes Paulus II i samarbete med de muslimska länderna stoppa. President Benazir Bhutto, Pakistan, fördömde redan första dagen försöken från västvärlden att ”påtvinga oss lösaktighet och aborter”.
Det här är bland det bästa som har skrivits i debatten hittills:
http://www.dn.se/debatt/lars-vilks-fortjanar-stod-i-kampen-for-yttrandefrihet-1.1101966
Neuding och Lundberg förklarar mycket tydligt vad det hela handlar om.
A”tt, som Vilks gör, provocera genom att häda deras tro är oacceptabelt beteende. Det ligger inom yttrandefriheten så hans rätt att göra detta måste respekteras.”
Så skriver du. Hur ska du ha det? Den andra meningen i ditt yttrande säger nämligen att det ÄR acceptabelt.
Vissa av inkläggen här talar om Vilks syften och intentioner. Om det kan jag väl säga
1) Ingen av er kan titta in i Vilks huvud och därför är era spekulationer ointressanta
2)Vilks intentioner SPELAR INGEN ROLL. Ytrrandefriheten styrs inte av intentioner utan av vad man faktiskt säger. Kritik av reigion är TILLÅTET.
Världen befinner sig idag i en djup konflikt mellan ett alltmer gudlöst västerland, och en islamisk värld. Ni lär inte ha insett det; svenska media rapporterar nämligen minsta möjliga om detta. Men amerikanska tidskrifter och bloggar visar t.ex. hur regeringen Obama (och vänstermedia) lägger sig platt inför muslimska makter som Iran. Och man vägrar öppet och medvetet att kalla de terrorister som senaste året varit aktiva i USA för ”muslimer”.
– Läs t.ex. i Israel National News 16 maj: ”Arab Media Cheer Obama for De-Linking Muslims from Terror”
Det här visar om inte annat att president Obama vill bemöta muslimer med respekt. Han bär trots allt ansvaret för USA:s öden.
– Men i ett Sverige som är så massivt konformistiskt och — vågar jag säga det — fegt, där slår ni näven i golvet och kräver rätten att få visa hädiska och pornografiska bilder av islams grundare. (Själva? ”Tok heller. Vilks, förstås.”)
– Yttrandefrihet? Har ni någonsin försökt få in ett debattinlägg där ni gjort er till talesman för den bibliska kristna moralen — i fråga om sex, framför allt; det är där som gränserna är tydligast. Likströmsdrift, t.ex.
– Det är väl ingen särskilt djärv gissning att det har ni inte alls. Och det skulle hursomhelt inte ha kommit in i bladet.
Bra skrivet…
Så här står det om yttrandefrihet på Wikipedia:
Inskränkningar som finns i de flesta länders yttrandefrihet gäller brott mot upphovsrättslagar, uppvigling, förtal, olaga hot, spioneri, olaga våldsskildring med mera. Europakonventionen anger följande skäl som är godtagbara för att begränsa yttrandefriheten:
”…hänsyn till den nationella säkerheten,
den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten,
till förebyggande av oordning eller brott,
till skydd för hälsa eller moral,
till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter,
för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller
för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet”.
Vi som sagt att det är fel att visa ‘profetfilm’ som skedde i Uppsala anser att man inte ska håna andra, och har också varnat för att det inte alls är ofarligt att öppet utmana muslimer.
– För att nu visa sitt mod, och sitt stöd för yttrandefriheten, har en svensk minister beslutat att utmana de religiösa reaktionärerna och homofoberna.
– Hon: ”Nästa vecka hängs den mest kända tavlan från Ecce Homo-utställningen ”Nattvarden” upp på mitt tjänsterum på Rosenbad. På bilden avbildas Jesus med pumps och pudervippa, omgiven av transvestiter. … vi som är folkvalda har ett särskilt ansvar att försvara yttrandefriheten när den hotas.”
Det blir så när man är gudlös — man hamnar i Tokarp. Förnuftet kopplas ur, och man går på reflexer, reagerar på triggers. Tar upp kampen mot den religiösa fanatismen i våra dagar genom att — sätta Ecce Homo på väggen! Oheliga enfald!
There seems to be a difficulty in us to differentiate between two different things. In a debate as this one many times we react emotionally instead of responding objectively. However, it is within a free-society that we are allowed to do this very thing.
A democratic society is both a blessing and a curse. We are free (and protected by law) to give form to our thoughts by way of speech. At the same time we must be prepared to receive an onslaught of opposing viewpoints. Even if they are entangled with emotions instead of an intellectually sound structure.
David Nystrom points out a couple things that I personally agree with. First he said,
”I ett demokratiskt samhälle har man rätt att häda. Så enkelt är det. På ett sätt kanske rätten att häda och provocera är den viktigaste rätten av alla…”
Clearly David is a Christian and doesn’t believe that it is ok to blaspheme from a Church/Christian/Kingdom of God perspective. However, from a democratic societies perspective a person can say whatever he likes. This is important because if someone does have the right to blaspheme, then I have the right to speak the truth.
He also states,
”Andras frihet är min frihet, och om jag vill vara fri att uttrycka min mening utan restriktioner i tal eller skrift, måste jag vara beredd att även ge den friheten till andra.”
This is true in the context of a democratic society. Again, this includes a blessing and a curse. When a lie is given breath, we have the right to suffocate it with the truth. When the truth is spoken, others have the right to attack it with untruths.
In conclusion, we must really think clearly about what is at stake in our present time. In a world that is at war with terrorism we have now come face to face with a major threat to our freedoms.
Because of radical Islam, we face a daily threat from terrorism. Terrorism that is based on convictions that come from the mouth of Mullahs that encourage Jihad, and followers that act upon what is heard.
This has been labeled hate speech by the democratic society represented in the international community. But, now our freedom of speech has been threatened becuase of it.
Sadly, yet understandably, the line between hate speech and free speech is becoming blurred in an age of terrorism.
But, in all of this we can still be a witness of Christs death and resurrection. In this atmosphere the gospel will spread to every nation on this earth! The Word of God cannot be chained by person or law.
Jag har identiska åsikter i den här frågan, som Ulf Ekman!