Att få haft en älskad svärmor har varit ett stort privilegium. Maj Nilsson, maka till Sten som avled i augusti förra året, har nu lämnat oss i en aktningsvärd ålder av 95 år. Det var något mycket stort att få vara med vid hennes dödsbädd i torsdags, den 3:e juni och se henne stilla gå över gränsen.

Under den senaste tiden har hon blivit allt svagare och den sista veckan legat alltmer stilla i sin säng. Hennes fem barn med makar samlades runt sängen och bad, prisade Herren och sjöng andliga sånger och psalmer i många timmar. Hon var helt omsluten av förbön och gudsnärvaro på ett påtagligt sätt när Herren hämtade henne.

Maj har betytt oerhört mycket för så många. Som missionär och pastorsfru var hon ett stort stöd för sin man Sten. För sina barn och barnbarn var hon en fantastisk förebild på en levande, kärleksfull och klok gudsmänniska. Som församlingsmedlem var hon en öppen och intresserad person som gärna tog kontakt med alla hon inte kände och välkomnade dem när de kom till församlingen. Speciellt var hon intresserad av internationella bibelskolelever och invandrare. Hon var oerhört närvarande, alert, intresserad och öppen inför alla hon mötte och ett stort exempel på praktisk kärlek i vardagen. Ingen var ointressant, inget var oviktigt och hon av strålade glädje och andades en positiv tro.

Hennes liv var så rikt, alltifrån ungdomen i Vänersborg, giftermålet i Finland, missionärstiden i Indien, Ashramengagemanget i Skandinavien, där hon ofta tolkade E. Stanley Jones, samt den intensiva tiden i församlingslivet i Livets Ord. Till detta var hon är ständig förebedjare för många.

För mig personligen har Maj betytt oerhört mycket, mer än jag kan sätta ord på, med sin kärlek, ständig uppmuntran, förböner och stöd. Aldrig har det kommit ett negativt ord från henne och några svärmorsproblem existerade överhuvudtaget inte. Det känns tomt att hon inte är ibland oss längre och jag saknar henne mycket.

Den senaste tiden har jag ännu mer sett hur djupt min hustru Birgitta och hennes mamma Maj var förbundna med varandra. De hade en mycket speciell gemenskap som var så givande för dem både och, trots ålderskillnaden, ett sådant levande och berikande förhållande där de vänskapligt talade om allt.

Ett stort tack till Herren för Maj, för allt hon betytt för oss alla, alla dessa år hon fick vara ibland oss!