Förra helgen och i början av denna vecka var jag med om två spännande händelser. Det första var två föredrag jag höll för norska KF i Bergen. För några år sedan, 2007, fick jag möjligheten att hålla ett föredrag för aKF (arbetsgruppen Kyrklig Förnyelse) i Uppsala om en karismatiska väckelsen och enhet. Det var en rolig händelse och en möjlighet att träffa gamla vänner ur den högkyrklighet jag hade kontakt med när jag för många år sedan studerade teologi i Uppsala.

Nu fick jag en inbjudan till något liknande i Norge och talade alltså i Bergen i deras inledningsmöte. KF som det heter i Norge är nog mindre än i Sverige men verkade samtidigt mer ekumeniskt. Jag höll ett skrivet och ett mer fritt föredrag. Det skrivna kommer att komma som en artikel i kommande nummer av Keryx under titeln: ”En enda tro, ur ett ecklesiologiskt perspektiv.” Grundläggande handlar det om att ta Efesierbrevets fjärde kapitels undervisning på allvar. Jag tog upp några olika dimensioner som jag tror bör på något sätt finnas med i en autentisk och gemensam tro som kan klassas som ”en tro” utifrån Ef. 4:5, såsom apostolisk, evangelisk, karismatisk, sakramental, personlig, gemenskapsdimension, diakonal, hierarkisk, universell och eskatologisk dimension. Mer om detta innehåll mer specifikt längre fram i en annan blogg.

Det är intressant att Paulus där, Ef. 4:3-6, nämner sju gånger ordet ”en” i samband med Andens enhet. En kropp, en Ande, ett hopp, en Herre, en tro, ett dop och en Gud. Det var roligt att vara där och att samtala med bröder från helt andra sammanhang samt en del från våra sammanhang. En viktig och rolig dag som jag är glad att jag fick vara med om.

Sedan var det dags för prästdagar på vår gård Ribbingebäck. Det är första gången jag fått förmånen att vara med och undervisa präster enbart från Svenska Kyrkan. Det var två välsignade dygn med mycket undervisning, förbön och härlig gemenskap. Det är fascinerande att träffa, inte minst yngre präster som verkligen brinner för Herren och för att vinna människor för Gud. Här ligger något starkt för framtiden tror jag. Hungern efter Gud och längtan efter äkta och djupgående väckelse var mycket påtaglig och det fanns, trots en del utmanande yttre omständigheter, med ibland mycket motstånd, en påtaglig framtidstro och vilja till att radikalt följa Jesus. Det var imponerande att möta dem, se deras kärlek till Jesus och höra deras tro på Ordet och jag kände mig privilegierad att få vara med och betjäna dessa Herrens tjänare. Det var härligt att uppleva allt från nattvardsmässa och förkunnelse till lovsång, tungotal och profetia.