Jag kan knappt tro att det redan är lördag. Denna konferens har verkligen gått fort, varit så innehållsrik och på många sätt andligt stark och fartfylld. Det har varit så givande med den kombination av talare som vi har haft. Inte minst att ha både Hans Weichbrodt, Berit Simonsson och Göran Skytte i en rad. En av mina söner tyckte att det blev en miniseminarium i konferensen om att våga bekänna synd inför varandra. Som Hans sa, Gud förlåter synden varje gång du bekänner den inför honom, men det hjälper verkligen oss att våga öppna sig inför en annan själavårdare. Ja, det var mycket bra som sades, och värt att lyssna på igen. Det var också roligt att se hur de olika talarna uppskattade att lyssna på varandra och lära sig av varandra. Så många viktiga samtal har hållits i små samtalsgrupper runt kaffebordet hela veckan.

John Bevere är alltid mycket populär och hans betoning på nåden som en ingjuten kraft som leder oss in i ett extraordinärt liv med Gud, inte enbart en frikännande dom, är också vitaliserande.

Det har varit så uppfriskande, inte minst för mig själv, att leda morgonbönen de flesta morgnarna. Härligt att se hur många som slutit upp för bönen.

Tre kvällar i rad var det svenskt, Carl- Gustav Severin, Hans W och i torsdags kväll jag själv. Många har uppskattat detta har jag förstått , medan en del av de internationella gästerna har tyckt att det varit tråkigt att det inte funnits direktöversättning till engelska från scenen. Inte lätt att möta allas behov även om vi gör så gott vi kan.

Det har tolkats till 14 språk och tolkarna har gjort en oerhörd insats. Överhuvudtaget är det gripande att se hur helhjärtat alla dessa, över 1000 frivilliga medarbetare ger sig totalt för att göra konferensen till en plats där alla besökare kan bli betjänade och möta Jesus. Ett stort tack till alla dessa hjältar!!!!

Ikväll är det sista kvällsmötet och jag ser fram emot att förkunna och betjäna.