I sedvanligt storstilade rubriker basunerar tidningen Dagen ut att det skall vara nej i predikstolarna till politik. Jag skulle inte brytt mig, det är bara en rubrik och artiklarna visar sig sedan något annorlunda, om det inte vore för att jag själv nämns i en artikel. Tydligen kom uppslaget till dessa artiklar från mig då jag på onsdagens kvällsmötesavslutning på Europakonferensen gav stöd åt Annelie Enochson (KD).

”Det är sådana ni skall rösta på. Sådana som tar stötarna, som ber, tar initiativ och träder upp tydligt.” sade jag. Och vad var det nu för märkvärdigt med det? Är det inte sådana politiker vi vill ha? Inte är det något speciellt nytt heller! Sten-Gunnar Hedin visar sig i artikeln inte ha några problem med detta.

Så vem har då problem? Missionskyrkan? Ja, enligt artikeln som frågat Dan Svanell, ordförande för Immanuelskyrkan i Stockholm och pressekreterare åt Thomas Östros, (S). Men har inte Missionskyrkan varit till vissa delar rätt rejält politiserad i åratal? Fast mer åt vänsterhåll om jag inte är helt fel underrättad men kanske inte direkt med namns nämnande. För då blir det, enligt Svanell, som tillhör det socialdemokratiska toppskiktet, genast en kristen höger. Lite märkligt, tandlösa argument som knappast biter längre!

Sten- Gunnar nämner att tiderna förändrat och det har de faktiskt gjort. Jag har flera gånger redovisat offentligt var jag står samtidigt som jag gjort helt klart att detta inte är något ”så säger Herren” utan min egen högst personliga åsikt. Men om människor blir påverkade då? Ja, det hoppas jag. Åtminstone att de aktiveras. Vi  behöver också starka KD:are i riksdagen. Vi behöver en borgerlig regering, inte en socialistisk som drar bakåt igen.

Om det nu inte sagts tidigare, det har det i och för sig, så får vi väl börja att säga det nu. Tiderna har, som sagt, faktiskt förändrats och med dem förändringar av vissa kulturer och seder, även på dessa områden. Politik har, hur som helst, smusslats ut från predikstolen i många år i vårt land. Bättre då att i valtider vara ärlig och rak. Sedan är det den enskildes högst personliga val och i en församling är man välkommen vilket parti man än röstar på. Men i år har vi faktiskt inte råd att ligga på sofflocket. Det kommer att bli spännande värre i september.

Ett litet tillägg: Nej, jag tycker inte heller att predikstolarna skall fyllas med politik utan med Guds ord och inte heller att man skall behöva lyssna på eller bedöma predikantens förkunnelse genom partipolitiska vinklingar. Men någon enstaka gång kan det mycket väl vara berättigat att säga några väl valda ord i en speciell situation..