Höstterminen har börjat och allt sjuder av aktiviteter helt plötsligt. I församlingen är det höst upptakt denna helg och imorgon åker vi till Israel för att förbereda och på tisdag ta emot ca 1500  resenärer i ca 35 bussar. In i det sista bokas det på.   Mycket handlar nu om visumansökningar där en del sänt in i tid andra inte. Folk kommer från så många länder så det kommer att bli en härlig blandning och ett logistiskt mirakel.

Nåväl, på onsdag är vi samlade på södra sidan av Tempelberget i Jerusalem, vid Hulda trapporna och sedan rullar bussarna iväg ut på sina äventyr. Alla kommer att se och höra samma saker, och det blir mycket, men inte på samma gång. Sedan strålar vi samman vid speciella platser och har storsamlingar. Vädret är makalöst så det blir ett riktigt äventyr. Inte minst med ökenövernattningen och braskväll inför öppen himmel, kvällskonsert i den gamla romerska amfiteatern i Bet Shean, m.m..

Igår avslutades Världspingstkonferensen och jag måste säga att det var riktig roligt att vara med. Det blev tillfälle till så många samtal och en härlig gemenskap. Jag upplevde en mycket stark anda av försoning och kärlek, inte minst när de gällde de nordiska delegaterna och det är härligt att märka att gammalt groll verkade spårlöst förvunnet. Jaktlunds artiklar i Dagen för några år sedan, samtalen mellan trosrörelse och pingströrelse och en allt ökad gemenskap både privat och offentligt har definitivt gjort nytta. Där har Pelle Hörnmarks olika initiativ varit berömvärda.

Det var därför en stor glädje att predika i Filadelfia på fredagsmorgonen och jag tyckte nog att responsen var mycket bra. Jag hade som tema, (predikan var på engelska): ”Att återerövra Pingsten”. Mina huvudpunkter var: 1. Pingst är övernaturligt. Apg. 2:1-2. 2. Pingst är personligt. Apg. 2:3 3. Pingst är en bönerörelse. Apg. 2:4  5. Pingst är visionärt. Apg. 2:17,18  6. Pingst är mission. Apg. 1:8.

Pingstdagen är historiskt sett kyrkans födelsedag men kan också personligt upplevas av var och en av oss. Det handlar inte om överindividualism eller överandlighet utan om Andens äkta beröring av var och en av oss personligt så att vi tillsammans ännu mer fogas samman i den Kristi kropp som är större än varje enskild rörelse. Pingsterfarenheten är för alla, inte bara för vissa väckelser utan för hela kristenheten.  Tillsammans, genom Andens dragning är vi kallade både till att tillbe och lova den levande Guden och att i Andens kraft nå ut till en värld som behöver evangeliets kraft på ett relevant sätt.

Det var på många sätt en viktig konferens och jag åkte hem med sötma i munnen och värme i hjärtat. Det bådar gott inför en viktig höst där Anden mer och mer drar oss samman för att tillsammans kunna nå Sverige för Jesus.