Jag fick iväg några bloggposter ifrån Jerusalem men sedan blev det inte så mycket mer under vår resa. Vi for ut i öknen och där var det inte lätt att blogga och sedan var det så intensivt uppe i Tiberias att jag inte hann med så mycket mer.

Det blev mer Twitter än bloggande under denna resa och om du vill kan du följa mig också där. Twittrandet har ju sina fördelar. Man tvingas koncentrera sig till de 140 tecken man har till förfogande för ett meddelande. Nackdelen är väl att det kan bli väl så ytligt och narcissistiskt ibland. Nåväl, det var trevligt att kunna ge lite snabba kommentarer och även bilder från vår resa.

Det var verkligen en förunderlig resa på många sätt. Jag har nog aldrig upplevt en liknade  Israelresa någonsin. För det första så gick den, trots storleken, 32 bussar, fantastiskt bra  rent logistiskt. Det var inga stora praktiska problem och inget som inte kunde snabbt lösas. Det fanns verkligen en stor nåd över hela resan från början till slut. Det var också gripande att höra, från varje buss, så många vittnesbörd om hur deltagarna blivit djupt personligt berörda och fått uppleva Jesus på ett så påtagligt sätt. många hade bett för resan och det märktes verkligen.

Med så många människor, ca 1500, var det inte möjligt att alla skulle komma samman samtidigt på alla platser. Däremot fick alla se samma saker även om det inte skedde på en gång. Våra busskaptener, predikanter, gjorde ett makalöst jobb på sina bussar och gav resan ett verkligt starkt andligt innehåll.

Vi hade möjlighet att samlas antingen alla eller gruppen delad i två delar på ett antal olika platser. Det var faktiskt mäktiga upplevelser. Vi startade vi Huldatrapporna  vid södra tempelmuren. Vi samlade alla på Hertzlberget. Vi var alla tillsammans en hel konferensdag för att sedan alla åka till Västra muren. Vi bodde alla över i öknen och hade en underbar kväll under stjärnorna. Vi kunde komma samman på Gennesarets sjö i två stora grupper om sju båtar varje gång. Vi hade två stora grupper som samlades för dop i Jordanfloden där över 80 döptes. Sista kvällen var vi alla samlade i den gamla romerska amfiteatern i Bet Shean för en avslutningskonsert. Detta var de stora händelserna och till detta åkte de olika bussarna till ett antal olika platser och fick uppleva otroligt mycket.

Parallellt med allt detta träffade jag personligen ett antal personer som på olika sett varit knutna till vårt arbete i och för Israel under åren. Det var allt ifrån politiker, förkunnare, artister och media, både judar och araber. Det var allt ifrån gamle vännen,  den judiskt ortodoxe sångaren Dudu Fisher till  araben Tass Sada och ett antal däremellan.  Det innebar ett oerhört späckat program. Det intensivaste jag någonsin haft under en Israelresa men väldigt givande och så viktigt på många sätt. Det märks att vårt Israelarbete har kommit upp på en annan nivå och vi kommer att fortsätta att stödja detta förunderliga land som har en sådan komplicerad situation. Israel har framtiden för sig!